Får det vara ett stycke ockupation? - Nej, tack, det är bra för mig.

För tre år sedan deklarerade USA:s president att Irak var ett så stort hot att regimen i Bagdad skulle störtas av amerikanskledda väpnade styrkor. Kriget mot Irak är en viktig del av USA:s aggressiva säkerhetspolitik och ett brott mot en grundbult i FN-stadgan: förbudet mot anfallskrig.

Det gick fort att slå ner den gamla irakiska regimen. Kriget mot Irak förklarades avslutat efter bara några veckor. Men bortsett från att en diktator föll, har frihet och demokrati inte kommit till irak - och det är knappast en slump, eller ett "olycksfall i arbetet" från USA:s sida.

Per Ahlmark, en känd anhängare av USA:s krigspolitik, sa för bara ett år sedan såhär om president Bushs krig:

Utan Bush hade afghaner, palestinier och irakier fortfarande styrts av mördare eller skojare.

Ahlmark, och många andra som också tror på president Bushs tal om "frihet och demokrati", kommer aldrig att få rätt. Den amerikanska aggressionspolitiken trollar inte bort mördande, bedragande despoter - den odlar dem.

Afghanistan, Palestina och Irak har inte goda chanser att utvecklas bra. Våld och förtryck är de språk som ockupanterna pratar med både den beväpnade och den civila delen av befolkningen.

Det är cyniskt och farligt av USA att agera såhär, gång efter annan. Genom att starta angreppskrig och hota andra länder med vapen, och genom att polarisera världen i grupperna "med oss eller mot oss", bäddar den nuvarande amerikanske presidenten för en våldsam utveckling.

Det irakiska folkets frihet är inte anledningen till att Bush och Blair startade krig. Givetvis har inte heller kriget lett till frihet för irakierna. Med våldshandlingar utförda mot civilbefolkningen varje dag, över hela landet, är Irak i dag närmare inbördeskrig än ett fritt land.

Anledningen till kriget är att den amerikanska supermakten vill ha kontroll över strategiska resurser. För att lägga under sig allt större delar av världen kör man över inte bara FN-stadgan och hela världens folkmajoritet; man mejar också ner hundratusentals civila irakier.

Eliten i världens redan mäktigaste land skor sig på härjade länders folk och naturtillgångar. Kriget och ockupationen är ett av de största pågående brotten mot mänskligheten, och det beordras av leende amerikanska ministrar/militärer/företagsledare.

Tre år av ockupation har inneburit enorma kostnader, på alla sätt och vis. Inte minst är de mänskliga förlusterna, i form av motsättningar mellan religiösa och politiska grupper, stora. I nuläget ser våldet och brotten bara ut att bli grövre och mer omänskliga. Tyngsta ansvaret faller på ockupationsmakten, vars närvaro inte kan rättfärdigas.

Det är mot USA-alliansens övergrepp i Irak som vi nu visar vår avsky, genom att demonstrera i städer runtom i hela världen. Vi accepterar inte att en stat, som anser sig stå över alla andra stater, tillåts plåga land efter land med vansinniga krig.

Fred, frihet och demokrati är svårt att åstadkomma med fredliga medel, det visar om inte annat FN:s drygt sextioåriga historia. Men utan principen om icke-aggressiva lösningar kommer freden, friheten och demokratin aldrig att vara möjlig. Hur många gånger Bush än påstår det.