Publiceringen av bilder föreställande profeten Muhammed i september i fjol, som under årets första månader har gett ett makalöst händelseförlopp, har blivit en innegrej. Nu ska det vara laddat, provokativt och ett spel helt i medierna. Jag menar, vilken kvällstidningsredaktion som tar sin uppgift på allvar har i dag inte satt halva researchstyrkan på att hitta nya politiska karikatyrteckningar?
Sossarna bemöter med gott mod moderaternas image-inriktade valkampanj. Det är Fredrik Reinfeldt som folk ska rösta bort, för det är Reinfeldt som står för de onda sakerna. Sämre välfärd, sämre arbetsrätt, mer åt de rika, mer samhällsklyftor. Sossarna säger att Göran Persson är motsatsen, såklart. Men funkar den taktiken på vanligt folk?
Vänta nu... Nä. Nej, det är knappast särskilt lyckat att, som SSU gör, trycka upp ett flygblad med Reinfeldt först som verkstadsarbetare, sen som girig partiledare och sist som varulv i moderatkostym. De använder också Kjell Nilsson-Mäkis teckningar för att illustrera demonen Reinfeldt.
Är det någon i Sverige som imagemässigt kan sägas vara en ulv i fårakläder så är det Göran Persson. Han säger saker som låter så bra - så bra att jag nästan kunde rösta på honom om han realiserade saker i samma radikala anda som de läggs fram - men agerar sen som en riktig högerledare, i synnerhet vid förhandlingar med samarbetspartierna. Är det någon i Sverige som inte handlar enligt den politiska linje han mässar om, så är det Persson.
Det dåliga med Reinfeldt och hans allians är inte att han pratar om sin politik som fin fast den egentligen är ful, utan att han inte pratar om sin politik alls. Vad sossarna genast borde göra är att tvinga bort alliansen från det apolitiska kampanjsnacket, in i de ideologiska diskussionerna.
Vänsterpartiet och Ung Vänster försöker, så gott det går, att påpeka att det är politiken som är relevant - inte kampanjande om vem som ljuger sämst. Återstår att se om alliansen sänker sig till vår nivå eller om de tänker fortsätta agera utanför verkligheten.
28 februari 2006
27 februari 2006
Social rensning
I Zimbabwe rensade Robert Mugabe i fjol ut fattiga från ett slumområde - ett tilltag som försvarades ganska ivrigt av svenska Kommunistiska partiet. Eftersom KP gick till försvar av Zimbabwe, blev det ett herrans liv på borgerligheten. Skulle det bli ett herrans liv i media om Amerikas Vänner försvarade Förenta staterna efter någon av de åtskilliga politiska vansinneshandlingar som utförs där? Nej.
Det är lite trist att Förenta staterna är så kraftigt förknippat med "frihet". Den frihet man som amerikan åtnjuter, sträcker sig oftast inte längre än till att man är sin egen lyckas smed. Ju rikare smed, desto lyckligare. Fattigsmeden får gräva i rännstenen efter mat.
Omvärldsbilder i dag ger en lite personlig rapport från New Orleans, staden där de vita villaägarna får bidrag för att bygga upp sina förstörda hus, men där inga offentliga sjukhus finns och allmännyttan medvetet svälts ut. Hundratusentals fattiga har i praktiken körts bort från stan, ut på landet eller till tillfälligt byggda (men tyvärr antagligen permanenta) bostäder i Houston.
Maktens agerande i Förenta staterna säger inte så lite om hur Washington tänker behandla resten av världen. Genom att söndra och härska ska motståndet mot den amerikanska regeringspolitiken hållas i schack. Genom att vid varje tillfälle låta de välställda ta två steg framåt där andra får ta ett steg bakåt behåller maktapparaten kontrollen. Det är inget konstigt att det ser ut så. Det konstiga är att den svenska borgerligheten och media förtiger det.
New Orleans ska verkligen vara nytt, alltså utan en massa svarta människor som utnyttjar kollektivtrafiken, snyltar på fattighjälpen, sitter i fängelser och kräver högre skatter för en bättre offentlig sektor. Vi rycker upp dem från deras hem och sprider ut dem i omgivningen. Frihet kan vi kalla det.
Det är lite trist att Förenta staterna är så kraftigt förknippat med "frihet". Den frihet man som amerikan åtnjuter, sträcker sig oftast inte längre än till att man är sin egen lyckas smed. Ju rikare smed, desto lyckligare. Fattigsmeden får gräva i rännstenen efter mat.
Omvärldsbilder i dag ger en lite personlig rapport från New Orleans, staden där de vita villaägarna får bidrag för att bygga upp sina förstörda hus, men där inga offentliga sjukhus finns och allmännyttan medvetet svälts ut. Hundratusentals fattiga har i praktiken körts bort från stan, ut på landet eller till tillfälligt byggda (men tyvärr antagligen permanenta) bostäder i Houston.
Maktens agerande i Förenta staterna säger inte så lite om hur Washington tänker behandla resten av världen. Genom att söndra och härska ska motståndet mot den amerikanska regeringspolitiken hållas i schack. Genom att vid varje tillfälle låta de välställda ta två steg framåt där andra får ta ett steg bakåt behåller maktapparaten kontrollen. Det är inget konstigt att det ser ut så. Det konstiga är att den svenska borgerligheten och media förtiger det.
New Orleans ska verkligen vara nytt, alltså utan en massa svarta människor som utnyttjar kollektivtrafiken, snyltar på fattighjälpen, sitter i fängelser och kräver högre skatter för en bättre offentlig sektor. Vi rycker upp dem från deras hem och sprider ut dem i omgivningen. Frihet kan vi kalla det.
26 februari 2006
Jag ska strypa vädergudarna.
Nånting som gör mig redigt ledsen och sömnlös just nu är vädret. Jag har kunnat se gröna gräsmattor under både december, januari och februari. Det är löjeväckande lite snö i Östersund för tillfället. Skulle man kanske fly tillbaka till Sorsele?
Under tiden: Leifi. Leifi Plomeros. Och den finska jobbansökan.
Under tiden: Leifi. Leifi Plomeros. Och den finska jobbansökan.
25 februari 2006
Tjoflöjt
I eftermiddags blev jag vald till ordförande i Ung Vänster Jämtland. Med tanke på att jag har utfört väldigt mycket arbete i organisationen på eget initiativ det senaste året så är det inte så märkligt - beslutet har väl mognat fram allt eftersom. Det känns bra, både därför att den nuvarande distriktsstyrelsen lär stanna i länet under hela 2006, och för att vi har ett riktigt tacknämligt politiskt klimat i länet och i landet för tillfället.
Jag klippte just ut ett gäng insändare ur ÖP från den gångna veckan. Ung Vänster Jämtland var i januari näst bästa distrikt på att "få in" insändare i tidningarna. Dalarna slog oss med sina nästan 30 insändare, men insändarskrivandet är ett jobb som man bättrar på bäst långsamt...
På vänsterpartiets hemsida kan man hitta information om Ung Vänster med ljudets hjälp. Klicka bara på "Lyssna" så kommer den osyntetiskt artikulerande rösten upp, med förtydliganden kring texten på hemsidan. Mycket nöje.
Andra texter som det svänger om är Knutna Nävars.
Jag klippte just ut ett gäng insändare ur ÖP från den gångna veckan. Ung Vänster Jämtland var i januari näst bästa distrikt på att "få in" insändare i tidningarna. Dalarna slog oss med sina nästan 30 insändare, men insändarskrivandet är ett jobb som man bättrar på bäst långsamt...
På vänsterpartiets hemsida kan man hitta information om Ung Vänster med ljudets hjälp. Klicka bara på "Lyssna" så kommer den osyntetiskt artikulerande rösten upp, med förtydliganden kring texten på hemsidan. Mycket nöje.
Andra texter som det svänger om är Knutna Nävars.
24 februari 2006
Enkelspårigt och borgerligt!
Dagens industri landade för första gången i mitt brevinkast i förmiddags. Den kommer att komma ungefär 300 gånger innan prenumerationen är slut. Jag kommer med andra ord att få en mycket detaljerad och ambitiös rapport från borgerligheten och näringslivet sex dagar i veckan. Huvaligen. Allt är vinklat åt höger, eller åtminstone i principfast motstånd mot allt vad vänsterpolitik heter.
Med Bonniersfären i ryggen är det här en riktigt mäktig tidning, ungefär som DN fast med ännu mindre folklighet och ännu större fokus på de av kapitalismen mest gynnade.
Rapports 19.30-sändning var också något av en rysare, sett ur demokratisynpunkt. Flera av reportagen var om möjligt ännu mindre fördjupande och allmänbildande än kvällstidningsreportagen. Hur viktigt är det att veta att "de befarade våldsamheterna uteblev vid demonstrationerna i Bagdad"? Var har världen tagit vägen?!
Med Bonniersfären i ryggen är det här en riktigt mäktig tidning, ungefär som DN fast med ännu mindre folklighet och ännu större fokus på de av kapitalismen mest gynnade.
Rapports 19.30-sändning var också något av en rysare, sett ur demokratisynpunkt. Flera av reportagen var om möjligt ännu mindre fördjupande och allmänbildande än kvällstidningsreportagen. Hur viktigt är det att veta att "de befarade våldsamheterna uteblev vid demonstrationerna i Bagdad"? Var har världen tagit vägen?!
23 februari 2006
Stackars djur
Då det är renoveringsdags på Konstapelgränd har jag tre katter på besök här på färdigslagborrade Krutvaktargränd. Det är rätt svårpluggat med alla varelser och apparater som pockar på uppmärksamhet. Men nu känner jag i alla fall att jag har greppat de mest grundläggande kunskaperna om regionalisering och globalisering.
Apparater, ja, jag köpte en ljudanläggning för 400 spänn, på rea. En sorts lightversion av brorsans värstinganläggning på 500 watt. I medföljande informationsblad läser jag att den är tillverkad i Kina, antingen av Taising eller av Guoguang. Den förstnämnda verkar vara en ledare på tillverkning av "Höra Aids"-produkter. Det känns som att jag har gjort ett väldigt rättvist och tryggt köp - både för arbetarna och för miljön.
Sen blir jag helt tokig på alla dessa djurrättsinsändare också. Det får finnas nån gräns för hur mycket vi ska solidarisera oss med djurens livssituation i fångenskap (indeed, we have ourselves to worry about in the first place)!
Apparater, ja, jag köpte en ljudanläggning för 400 spänn, på rea. En sorts lightversion av brorsans värstinganläggning på 500 watt. I medföljande informationsblad läser jag att den är tillverkad i Kina, antingen av Taising eller av Guoguang. Den förstnämnda verkar vara en ledare på tillverkning av "Höra Aids"-produkter. Det känns som att jag har gjort ett väldigt rättvist och tryggt köp - både för arbetarna och för miljön.
Sen blir jag helt tokig på alla dessa djurrättsinsändare också. Det får finnas nån gräns för hur mycket vi ska solidarisera oss med djurens livssituation i fångenskap (indeed, we have ourselves to worry about in the first place)!
22 februari 2006
Stressed out 4 real, yo
Tur att man kan koppla av (i april). Helle Klein skriver bra i Aftonbladet. Jag har varit på högvarv hela dagen. Bob Hund lugnar, med sin "Nu är det väl revolution på gång". Borgarnas politik är fortfarande helt pinsamt dålig. I övermorgon är det en tenta som jag inte vill plugga inför. Ås skola är mysig, men måste byggas ut! SSU-påhoppen på Reinfeldt känns lite far out. Valet står mellan demokrati och fascism, inte mellan mys-Göran och mygel-Reinfeldt. Snön är nästan bortblåst/-smält, skittrist att cykla (har cyklat mer än en mil i dag). Nu vill jag vila. I Bangladesh ska drygt 33 miljoner barn vaccineras, från lördag och tre veckor framåt.
21 februari 2006
37 miljoner fattiga
En artikel i Observer reflekterar över tillståndet i Land of The Free, Home of The Brave. Landet där man kan ha både ett och två jobb och ändå sakna sjukförsäkringar, möjligheter till bostad och mat för dagen vid månadens slut. Landet där de rikaste har haft råflyt under många år, med massiva skattesänkningar och avregleringar. Landet som sedan fem år tillbaka styrs av den enda presidenten som har full frihet att utforma en politik för hela världen. Några bevis för rättvisan och jämlikheten i detta ljuvliga land:
· 37 miljoner amerikaner lever under fattigdomsgränsen. Den siffran har ökat med fem miljoner sedan president George W Bush kom till makten.
· Förenta staterna har 269 dollarmiljardärer, flest av alla länder.
· Nästan en fjärdedel av afroamerikanerna lever under fattigdomsgränsen; 22 procent av latinamerikanerna faller under den. Men för vita amerikaner är siffran bara 8,6 procent.
· 46 miljoner amerikaner saknar sjukförsäkring.
· Bara i Los Angeles finns 82 000 hemlösa.
· 2004 var det fattigaste amerikanska samhället Pine Ridges indianreservat. Arbetslösheten är över 80 procent, 69 procent av människorna lever i fattigdom och männens förväntade medellivslängd är 57 år. På Västra halvklotet är det bara Haiti som har sämre siffror.
· Den rikaste amerikanska staden är Rancho Santa Fe i Kalifornien. Genomsnittsinkomsterna är på över 100 000 dollar om året; genomsnittsvillan kostar 1,7 miljoner dollar.
· 37 miljoner amerikaner lever under fattigdomsgränsen. Den siffran har ökat med fem miljoner sedan president George W Bush kom till makten.
· Förenta staterna har 269 dollarmiljardärer, flest av alla länder.
· Nästan en fjärdedel av afroamerikanerna lever under fattigdomsgränsen; 22 procent av latinamerikanerna faller under den. Men för vita amerikaner är siffran bara 8,6 procent.
· 46 miljoner amerikaner saknar sjukförsäkring.
· Bara i Los Angeles finns 82 000 hemlösa.
· 2004 var det fattigaste amerikanska samhället Pine Ridges indianreservat. Arbetslösheten är över 80 procent, 69 procent av människorna lever i fattigdom och männens förväntade medellivslängd är 57 år. På Västra halvklotet är det bara Haiti som har sämre siffror.
· Den rikaste amerikanska staden är Rancho Santa Fe i Kalifornien. Genomsnittsinkomsterna är på över 100 000 dollar om året; genomsnittsvillan kostar 1,7 miljoner dollar.
20 februari 2006
The Freedom News Network
SVT:s Faktum-redaktion har tagit ett steg till i utvecklingen mot en bättre och mer sevärd public service-produktion. Tidigare har China Public TV (CHTV) varit återkommande analyspunkt, där veckans inrikespolitiska händelser på ett sakligt och förklarande sätt avhandlats. Se exempelvis förra veckans djupdykning i ämnena Thomas Bodström, Anna Sjödin och folkrörelsetrenden i Kina.
Men man går alltså längre, och denna utveckling stavas Freedom News Network (FNN). I kvällens program får vi veta sanningen bakom socialistförtryckets Sverige, samt om de frihetens tappra förkämpar, som i sin dagliga kamp för rättvisan hittar alltfler horribla ideologiska och realpolitiska övergrepp av det kommunistiska Sveriges maktkartell. Klimax nås tre minuter och åtta sekunder in i inslaget: Ali Esbati har av Johan Forssell avslöjats med ett besök på McDonald's. Ali har skrivit ett blogginlägg i ämnet med en förhoppningsfull avslutning - något han senare fick korrigera med ett mer uppgivet inlägg. Det enda jag saknar i FNN är seriös nyhetsamerikansk engelska, alltså inte den artikulerande skolamerikanska som nu pratas. På samma sätt som CHTV har riktiga mediekineser framför kameran borde också FNN satsa högt.
Karin Pilsäter tar en liten paus från sitt partiarbete medan hon funderar över sitt rattfylleri. Freedom News Network kopplar sakligt detta till den övergripande trafiksituationen och den socialistiska statens totala grepp om individerna, i en klargörande artikel.
Är man en torrboll och seriöst undrar vad som händer runt kompetente justitieminister Thomas Bodström så kan jag tipsa om en "oh my fucking god"-sajt: http://bodstrom.omfg.se/
Men man går alltså längre, och denna utveckling stavas Freedom News Network (FNN). I kvällens program får vi veta sanningen bakom socialistförtryckets Sverige, samt om de frihetens tappra förkämpar, som i sin dagliga kamp för rättvisan hittar alltfler horribla ideologiska och realpolitiska övergrepp av det kommunistiska Sveriges maktkartell. Klimax nås tre minuter och åtta sekunder in i inslaget: Ali Esbati har av Johan Forssell avslöjats med ett besök på McDonald's. Ali har skrivit ett blogginlägg i ämnet med en förhoppningsfull avslutning - något han senare fick korrigera med ett mer uppgivet inlägg. Det enda jag saknar i FNN är seriös nyhetsamerikansk engelska, alltså inte den artikulerande skolamerikanska som nu pratas. På samma sätt som CHTV har riktiga mediekineser framför kameran borde också FNN satsa högt.
Karin Pilsäter tar en liten paus från sitt partiarbete medan hon funderar över sitt rattfylleri. Freedom News Network kopplar sakligt detta till den övergripande trafiksituationen och den socialistiska statens totala grepp om individerna, i en klargörande artikel.
Är man en torrboll och seriöst undrar vad som händer runt kompetente justitieminister Thomas Bodström så kan jag tipsa om en "oh my fucking god"-sajt: http://bodstrom.omfg.se/
På gott och ont
Att vi har en tydlig laguppställning med höger mot vänster är bra på de flesta sätt. Man väljer mellan två olika alternativ, ganz einfach. Men det gör också att skillnaderna i lag vänster riskerar att bli oroväckande små. Exempelvis känns det goda samarbetet mellan vänsterpartister och socialdemokrater ibland obehagligt. När vänstern sitter för tätt intill makten gör den oftast fel.
För den som har ett par minuter över att ägna sig åt politik med, kan jag överräcka en krönika av Fredrik Klasson från VSF.
19 februari 2006
En felande tredje länk
Återigen spännande av Olle Svenning: krönika om spelet, klasskampen och politiken kring socialdemokratiska regeringar och näringslivets toppskikt.
Medan näringslivet har gått ut i samhällsdebatten med ett nästan komiskt klasskampsbudskap, och vänsterpartiet driver en ilsken, klasspräglad tvärtom-politik, står regeringen som ett politikens missfoster - stopp för både vänsterpragmatism och högerentreprenörskap. Regeringen eftersträvar en sorts tredje väg och skapar en egen scen, där aktörerna är "borgarna under näringslivets befallning", "vänsteroppositionella" och "regeringen".
Jag har inte hunnit med så mycket politik de senaste dagarna, men lite i lokaltidningen snappade jag upp: flera borgerliga, bland annat centerpartister, går i taket över vänsterkraven på mer resurser till offentlig sektor. Man menar att det är stalinism och hädelse mot naturlagarna att begära exempelvis nyanställningar i vård och skola.
Det är förståeligt att vänsterpolitik är farlig för dem. Men här blir det oerhört spännande också - för vem kan undvika att i valrörelsen 2006 diskutera 200 000 nya jobb i offentlig sektor? Diskussionsunderlaget är utomordentligt gott! Det gäller att ta ställning, att inte fastna i en återvändsgränd i mitten.
Medan näringslivet har gått ut i samhällsdebatten med ett nästan komiskt klasskampsbudskap, och vänsterpartiet driver en ilsken, klasspräglad tvärtom-politik, står regeringen som ett politikens missfoster - stopp för både vänsterpragmatism och högerentreprenörskap. Regeringen eftersträvar en sorts tredje väg och skapar en egen scen, där aktörerna är "borgarna under näringslivets befallning", "vänsteroppositionella" och "regeringen".
Jag har inte hunnit med så mycket politik de senaste dagarna, men lite i lokaltidningen snappade jag upp: flera borgerliga, bland annat centerpartister, går i taket över vänsterkraven på mer resurser till offentlig sektor. Man menar att det är stalinism och hädelse mot naturlagarna att begära exempelvis nyanställningar i vård och skola.
Det är förståeligt att vänsterpolitik är farlig för dem. Men här blir det oerhört spännande också - för vem kan undvika att i valrörelsen 2006 diskutera 200 000 nya jobb i offentlig sektor? Diskussionsunderlaget är utomordentligt gott! Det gäller att ta ställning, att inte fastna i en återvändsgränd i mitten.
18 februari 2006
Tora online igen
Kommunity.nu har varit nere en hel vecka nu, så deppfaktorn är stor i Norrlands inland. Men ett feministiskt ljus i tunneln har vi i alla fall - Tora har börjat blogga. Här vankas feminism och fylliga politiska analyser av hög klass.
Tyvärr tvingas jag konstatera att de flesta kvinnliga bloggar tystnar efter ett fåtal inlägg. Själv har jag skrivit över 350 stycken sedan jag började för snart ett år sedan, och även om det oftast är hellre än bra jag skriver så blir det i alla fall fylliga poster för det allra mesta. Vad kan tjejbloggarnas borttvinande bero på? Jag menar, det är knappast så att brudarna får tag på mindre brännbara ämnen att blogga om än grabbarna får...
Den som har ett jobb där publicering på nätet är vanligt i övriga former har det nog lättare att blogga kontinuerligt. Genom egna observationer kan jag säga att Helle Klein har lättare för att blogga än exempelvis min egen syrra.
Tyvärr tvingas jag konstatera att de flesta kvinnliga bloggar tystnar efter ett fåtal inlägg. Själv har jag skrivit över 350 stycken sedan jag började för snart ett år sedan, och även om det oftast är hellre än bra jag skriver så blir det i alla fall fylliga poster för det allra mesta. Vad kan tjejbloggarnas borttvinande bero på? Jag menar, det är knappast så att brudarna får tag på mindre brännbara ämnen att blogga om än grabbarna får...
Den som har ett jobb där publicering på nätet är vanligt i övriga former har det nog lättare att blogga kontinuerligt. Genom egna observationer kan jag säga att Helle Klein har lättare för att blogga än exempelvis min egen syrra.
17 februari 2006
Den snälla imperialismen
75 miljoner dollar satsar Washington nu på att skapa frihet och välgång i Iran. Arbetet för att trygga säkerheten och demokratin får alltså ett tjugofalt ökat anslag, enligt en artikel i Guardian.
På föreläsningen i dag kom frågan om dollarn som världsvaluta upp. Ur ett nationalekonomiskt och geopolitiskt perspektiv är den amerikanska ekonomin lite som en enorm glascylinder, som stadigt pumpar ut vatten till det omgivande havet. Lite yttre störningar kan få cylindern att haverera och skapa en flodvåg mot världsekonomins maktbalans.
Iran har uttalat en ambition att börja handla med sin olja på en egen oljebörs i euro i stället för i dollar. Det kanske låter som en formsak, men oljehandelns valuta är en ganska avgörande maktfaktor. Dollarns ställning som självklar handels- och reservvaluta möjliggör enorma handelsunderskott och en dyr, global krigsapparat för de amerikanska förenta staterna. Om en oljebörs som bara omsätter euro skapas mitt i världens oljecentrum skulle banker och investerare snabbt dumpa dollarreserverna för mer euror. Följden skulle bli ett "hela havet stormar", där - om krisen blev global och ledde till depression - Förenta staternas fall skulle bli mångfalt hårdare än Irans.
Därav Washingtons skräckpropaganda för tillfället. Det är ingen slump att amerikanerna gör allt som står i dess makt för att visa hur Iran är ett hot mot hela världen. Men man kan förstås inte säga som det är - att den amerikanska världsordningen har en fet käftsmäll att vänta från Teheran - utan förlitar sig på det gamla vanliga. "Ahmadinejad hetsar mot omvärlden!" "Iran utvecklar kärnvapen!" "Mullornas stöd till global terror måste stoppas!"
En artikel av John Pilger, om än vinklad i extremt svårsmälta formuleringar, ger en hastig överblick över läget. Bush har bråttom. Han måste på något sätt förmå Irans ekonomiska makthavare att ändra sig. 85 miljoner dollar, spenderade på utbildning, mediepropaganda, organisationsbyggande och lobbyverksamhet på alla plan, kommer antagligen att ha någon sorts effekt. Även om den iranska regeringen helt klart vill ha suveränitet och makt så kan den inte bortse från att Washington, inte Teheran, är herre på täppan, även i Mellanöstern. Mullorna i Teheran kan inte gå hur långt som helst på egna vägar; då "kommer det surt efter", som Lisbeth brukade säga. Brittiska soldater har uppenbarligen koll på de oljerika gränstrakterna mellan Iran och Irak, medan såväl Israel som Förenta staterna har presenterat detaljerade krigsplaner för mullornas oljerike.
Återstår att se om konflikten eskalerar i ännu grövre våld, eller om förhandlingar kan skjuta konfliktämnena på framtiden. Ett ska då Teheran ha klart för sig: Washington tänker inte erkänna ett av dollarn oberoende Mellanöstern. Det krävs en antiimperialistisk rörelse av übermänsklig omfattning för att göra bestående avtryck i denna del av världspolitikens utveckling.
På föreläsningen i dag kom frågan om dollarn som världsvaluta upp. Ur ett nationalekonomiskt och geopolitiskt perspektiv är den amerikanska ekonomin lite som en enorm glascylinder, som stadigt pumpar ut vatten till det omgivande havet. Lite yttre störningar kan få cylindern att haverera och skapa en flodvåg mot världsekonomins maktbalans.
Iran har uttalat en ambition att börja handla med sin olja på en egen oljebörs i euro i stället för i dollar. Det kanske låter som en formsak, men oljehandelns valuta är en ganska avgörande maktfaktor. Dollarns ställning som självklar handels- och reservvaluta möjliggör enorma handelsunderskott och en dyr, global krigsapparat för de amerikanska förenta staterna. Om en oljebörs som bara omsätter euro skapas mitt i världens oljecentrum skulle banker och investerare snabbt dumpa dollarreserverna för mer euror. Följden skulle bli ett "hela havet stormar", där - om krisen blev global och ledde till depression - Förenta staternas fall skulle bli mångfalt hårdare än Irans.
Därav Washingtons skräckpropaganda för tillfället. Det är ingen slump att amerikanerna gör allt som står i dess makt för att visa hur Iran är ett hot mot hela världen. Men man kan förstås inte säga som det är - att den amerikanska världsordningen har en fet käftsmäll att vänta från Teheran - utan förlitar sig på det gamla vanliga. "Ahmadinejad hetsar mot omvärlden!" "Iran utvecklar kärnvapen!" "Mullornas stöd till global terror måste stoppas!"
En artikel av John Pilger, om än vinklad i extremt svårsmälta formuleringar, ger en hastig överblick över läget. Bush har bråttom. Han måste på något sätt förmå Irans ekonomiska makthavare att ändra sig. 85 miljoner dollar, spenderade på utbildning, mediepropaganda, organisationsbyggande och lobbyverksamhet på alla plan, kommer antagligen att ha någon sorts effekt. Även om den iranska regeringen helt klart vill ha suveränitet och makt så kan den inte bortse från att Washington, inte Teheran, är herre på täppan, även i Mellanöstern. Mullorna i Teheran kan inte gå hur långt som helst på egna vägar; då "kommer det surt efter", som Lisbeth brukade säga. Brittiska soldater har uppenbarligen koll på de oljerika gränstrakterna mellan Iran och Irak, medan såväl Israel som Förenta staterna har presenterat detaljerade krigsplaner för mullornas oljerike.
Återstår att se om konflikten eskalerar i ännu grövre våld, eller om förhandlingar kan skjuta konfliktämnena på framtiden. Ett ska då Teheran ha klart för sig: Washington tänker inte erkänna ett av dollarn oberoende Mellanöstern. Det krävs en antiimperialistisk rörelse av übermänsklig omfattning för att göra bestående avtryck i denna del av världspolitikens utveckling.
16 februari 2006
Den g(l)ömda imperialismen
I dagens ledarkrönika av Olle Svenning framgår tydligt ett par pinsamheter som regeringen dras med. Man påstår sig i samma utrikespolitiska deklaration stå för både mänskliga rättigheter, folkrätt och alliansfrihet. Samtidigt låtsas man inte om imperialistiska förbrytelser som dagligen pågår - och som på vissa håll förvärras - utan gullar med supermakten. Laila Freivalds är visserligen utsatt för en skarp mediekampanj just nu, men så många snedsteg som hon tagit innebär att hon snart har trampat hela varvet runt. Som den inkompetenta minister och chef hon är har hon suttit länge nog nu.
Stäng Guantánamo-lägret snarast, yrkar Kofi Annan.
Guantánamo-lägret är bara toppen av ett isberg, menar Amnesty.
Washingtons politik motverkar kampen för mänskliga rättigheter, anser Human Rights Watch.
Till dessa tunga kritiker slår socialdemokratins partielit dövörat - särskilt ansvarig minister, en viss Laila Freivalds. Men även partiets representant i EU-parlamentets utredningsgrupp, som ska ta reda på hur det egentligen har varit med CIA-beställda flygningar på svensk mark, vill tysta kritiken.
De brott som begås av länder inom Nato ska uppmärksammas. Det är inte utan betydelse att Danmark, vars regering entusiastiskt sänt ockupationshjälp till Irak, möts av mångfalt ilsknare känslor än det mindre alliansbundna Sverige från problemområden. Det är självklart att vi inte skickar ockupationssoldater till Irak, i teorin. Nu gäller det att få Freivalds omkulltippad och ersatt av en person som kan göra praktik av socialdemokratisk utrikespolitik.
Kanske blir kritiken av imperialismen automatiskt svagare i och med maktposten, men Laila Freivalds gör faktiskt ett riktigt dåligt jobb.
När jag ändå är inne på oärlig och hutlös regeringspolitik vill jag tipsa om ett pressmeddelande från Ung Vänster Göteborg/Bohusläns ordförande Thaher Pelaseyed: ett mycket angeläget ställningstagande.
Stäng Guantánamo-lägret snarast, yrkar Kofi Annan.
Guantánamo-lägret är bara toppen av ett isberg, menar Amnesty.
Washingtons politik motverkar kampen för mänskliga rättigheter, anser Human Rights Watch.
Till dessa tunga kritiker slår socialdemokratins partielit dövörat - särskilt ansvarig minister, en viss Laila Freivalds. Men även partiets representant i EU-parlamentets utredningsgrupp, som ska ta reda på hur det egentligen har varit med CIA-beställda flygningar på svensk mark, vill tysta kritiken.
De brott som begås av länder inom Nato ska uppmärksammas. Det är inte utan betydelse att Danmark, vars regering entusiastiskt sänt ockupationshjälp till Irak, möts av mångfalt ilsknare känslor än det mindre alliansbundna Sverige från problemområden. Det är självklart att vi inte skickar ockupationssoldater till Irak, i teorin. Nu gäller det att få Freivalds omkulltippad och ersatt av en person som kan göra praktik av socialdemokratisk utrikespolitik.
Kanske blir kritiken av imperialismen automatiskt svagare i och med maktposten, men Laila Freivalds gör faktiskt ett riktigt dåligt jobb.
När jag ändå är inne på oärlig och hutlös regeringspolitik vill jag tipsa om ett pressmeddelande från Ung Vänster Göteborg/Bohusläns ordförande Thaher Pelaseyed: ett mycket angeläget ställningstagande.
Våren är i hamn
Se där, nu har jag fått två besked som gör att jag kan njuta av våren. För det första: CSN ger mig studiebidrag den här terminen också. För det andra: Paris blir min aktivitet under påskhelgen.
Men om jag får lite långtråkigt här hemma, eller någon annanstans, så vet det goda företaget AXE precis vad jag behöver: AXE Feather. Mycket modernt och pedagogiskt. Vi smarta killar i Moore-åldern har också tillgång till en egen svensk hemsida, där utvecklande aktiviteter som Angelica ger oss en god värdegrund.
Jo, allt ovanstående är på riktigt.
Men om jag får lite långtråkigt här hemma, eller någon annanstans, så vet det goda företaget AXE precis vad jag behöver: AXE Feather. Mycket modernt och pedagogiskt. Vi smarta killar i Moore-åldern har också tillgång till en egen svensk hemsida, där utvecklande aktiviteter som Angelica ger oss en god värdegrund.
Jo, allt ovanstående är på riktigt.
15 februari 2006
Mitt val
Nu tror jag att jag har bestämt vad jag ska rösta på i höst. Det blir Osynliga Partiet, en folkrörelse som redan har gjort sitt val.
Annars är ju Göran igång - det ryktas att folk ska rösta i höst. Precis som Lena Sundström gillar jag godsägare Persson bättre vart fjärde år, strax innan valet när vi väljer om honom. I dag har han varit igång ordentligt, så pass att jag skrattade i tevesoffan där jag satt och såg på hans tal till partiet. Han påpekade att i Bankeryd, det är ju där som terrängen i Vättern runt-loppet skiftar och backarna börjar... Uttalandet om allmännyttan är närmast förtrollande proggigt (återges skittaskigt i TT-telegrammet).
Persson har också tagit avstånd från UD:s agerande i frågan om påtryckningar för censur av nätpublikationer. Detta till skillnad från Laila Freivalds, Sveriges just nu minst legitima minister, som försvarade övergreppet - hon ligger ännu brunare till än Thomas Bodström.
Annars är ju Göran igång - det ryktas att folk ska rösta i höst. Precis som Lena Sundström gillar jag godsägare Persson bättre vart fjärde år, strax innan valet när vi väljer om honom. I dag har han varit igång ordentligt, så pass att jag skrattade i tevesoffan där jag satt och såg på hans tal till partiet. Han påpekade att i Bankeryd, det är ju där som terrängen i Vättern runt-loppet skiftar och backarna börjar... Uttalandet om allmännyttan är närmast förtrollande proggigt (återges skittaskigt i TT-telegrammet).
Persson har också tagit avstånd från UD:s agerande i frågan om påtryckningar för censur av nätpublikationer. Detta till skillnad från Laila Freivalds, Sveriges just nu minst legitima minister, som försvarade övergreppet - hon ligger ännu brunare till än Thomas Bodström.
Tagit tag i buset.
I kväll var det så äntligen dags att sätta hårt mot hårt. Som vanligt bullrar den mörka bilen in mellan garagelängorna strax efter halv ett på kvällen, för att stanna på tomgång vid gästparkeringen. Där står den sedan, på tomgång, minut efter minut. Ibland varvas motorn upp, men hela tiden hörs ljudet tydligt inomhus. Inget behagligt att sova till.
Far är nu rådig. Han ringer kollegorna på polisstationen, tar på sig tjocka jackan och går ut. Bakifrån närmar han sig bilen, går fram till föraren och låter högt och bestämt meddela att det är ett oskick, detta bilbeteende.
Efter två minuter av ordväxling rullar polisbilen in och kör fram jämsides med dem. En uniformerad polis kliver ur och börjar inspektera bil såväl som passagerare och omgivning, med ficklampa i hand. Ytterligare ett par minuter senare svänger en hundpatrull in på gränden, stannar ute på gatan och ut hoppar hundföraren med sitt skräp i snöre. Skräpet får ta en promenad fram till den - något överraskade - okynnige föraren.
Nu blir det annat liv i skällan (det blir tyst, så att säga). Efter rapportering till polismyndigheten om både bullerbilens och dess förares alla uppgifter parkeras den på gästparkeringen, varpå de bägge ynglingarna lunkar in till den kamrat de kommit för att hämta.
Så har vi på äkta medelklassmanér tagit tag i buset, mitt i vardagen.
Fixar biffen. På'n, bara!
Far är nu rådig. Han ringer kollegorna på polisstationen, tar på sig tjocka jackan och går ut. Bakifrån närmar han sig bilen, går fram till föraren och låter högt och bestämt meddela att det är ett oskick, detta bilbeteende.
Efter två minuter av ordväxling rullar polisbilen in och kör fram jämsides med dem. En uniformerad polis kliver ur och börjar inspektera bil såväl som passagerare och omgivning, med ficklampa i hand. Ytterligare ett par minuter senare svänger en hundpatrull in på gränden, stannar ute på gatan och ut hoppar hundföraren med sitt skräp i snöre. Skräpet får ta en promenad fram till den - något överraskade - okynnige föraren.
Nu blir det annat liv i skällan (det blir tyst, så att säga). Efter rapportering till polismyndigheten om både bullerbilens och dess förares alla uppgifter parkeras den på gästparkeringen, varpå de bägge ynglingarna lunkar in till den kamrat de kommit för att hämta.
Så har vi på äkta medelklassmanér tagit tag i buset, mitt i vardagen.
Fixar biffen. På'n, bara!
14 februari 2006
BOS eller OS(bk)
Om de ändå ska diskutera de olympiska spelen så tycker jag att de öppet och ärligt ska ha med den biokemiska dimensionen. Skulle sprintprestationerna och de rabiesaktiga dregelorgierna kring objektens munnar vara resultatet av naturlig mänsklig utveckling? Ja, så kanske det skulle ha hetat i Östtyskland.
Biokemiska olympiska spelen, eller olympiska spelen (biokemisträvan), är mer lämpliga namn på eländet. SVT kunde sända skiten på Kunskapskanalen, där de annars brukar köra biologistiska och naturvetarnördiga programserier.
Hur som helst tar det upp vansinnigt mycket tid i samtliga public servicekanaler, vilket tär på tålamodet. Gah!
Biokemiska olympiska spelen, eller olympiska spelen (biokemisträvan), är mer lämpliga namn på eländet. SVT kunde sända skiten på Kunskapskanalen, där de annars brukar köra biologistiska och naturvetarnördiga programserier.
Hur som helst tar det upp vansinnigt mycket tid i samtliga public servicekanaler, vilket tär på tålamodet. Gah!
Gängbildning på skolgården
För den som gillade Hampsterdance: Mohammeddance och Jesusdance!
Jag sitter och skriver om regionala ekonomiska och handelsblockbildningar. Det är väl rätt kul i sig - särskilt som den lärobok jag läser saknar nationalekonomins ortodoxi. Att skriva om fler regionala sammanslutningar än EU är i sig befriande.
Utvecklingen de senaste åren har varit att stater går ihop för att bilda ekonomiska block. Man inser styrkan i organisering - till och med Afrika har en "union". Och det är inte så konstigt, för om de afrikanska staterna agerar som 50 nationer blir de tyvärr ännu mer marginaliserade vid förhandlingar än som en superstat. Det är en internationell gängbildning, där redan stark blir starkare och svaga röster riskerar höras ännu mindre.
Men det kan också öppna för en positiv utveckling: Norge är ett land som till viss del står utanför EU, och som samtidigt har en utrikespolitik som nu för tiden går på tvärs emot de dominerande ekonomiskpolitiska blocken. Vid tillfällen då krig står på dagordningen har till exempel Norge en lika stark röst i debatten som hela EU, där Sverige också tvingas lyda under Bryssel.
Det är till ännu fristående länder som jag sätter mitt hopp. Ja, inte Nordkorea då, men länder som vägrar vara de stora vargarnas offer. Länder som Venezuela, som strävar efter att själv bli varg, är också en spännande del i gängbildningen.
Jag sitter och skriver om regionala ekonomiska och handelsblockbildningar. Det är väl rätt kul i sig - särskilt som den lärobok jag läser saknar nationalekonomins ortodoxi. Att skriva om fler regionala sammanslutningar än EU är i sig befriande.
Utvecklingen de senaste åren har varit att stater går ihop för att bilda ekonomiska block. Man inser styrkan i organisering - till och med Afrika har en "union". Och det är inte så konstigt, för om de afrikanska staterna agerar som 50 nationer blir de tyvärr ännu mer marginaliserade vid förhandlingar än som en superstat. Det är en internationell gängbildning, där redan stark blir starkare och svaga röster riskerar höras ännu mindre.
Men det kan också öppna för en positiv utveckling: Norge är ett land som till viss del står utanför EU, och som samtidigt har en utrikespolitik som nu för tiden går på tvärs emot de dominerande ekonomiskpolitiska blocken. Vid tillfällen då krig står på dagordningen har till exempel Norge en lika stark röst i debatten som hela EU, där Sverige också tvingas lyda under Bryssel.
Det är till ännu fristående länder som jag sätter mitt hopp. Ja, inte Nordkorea då, men länder som vägrar vara de stora vargarnas offer. Länder som Venezuela, som strävar efter att själv bli varg, är också en spännande del i gängbildningen.
13 februari 2006
Mitt lilla quiz 1
1. a) Prostitution är en mänsklig rättighet. (Nej, det handlar inte om makt utan om rätten till sexhandel.)
b) Samhällsfarligt svenskt element siktat i Kina (Nog är det Leijonborg, alltid...!)
c) Hon borde avsluta sin statsrådskarriär. (Vårdministern avbröt sin semester först fyra dagar efter utresa.)
2. En av dessa är inte seriös. Vilken?
b) Samhällsfarligt svenskt element siktat i Kina (Nog är det Leijonborg, alltid...!)
c) Hon borde avsluta sin statsrådskarriär. (Vårdministern avbröt sin semester först fyra dagar efter utresa.)
2. En av dessa är inte seriös. Vilken?
Tre dimensioner av mediemakt
Kvällens Faktum är ett väldigt viktigt program. Visar hur såna spontana, folkliga flugor som pokerspelande och hemmafixande inte alls beror på intensiv lobbying från kapitalet.
Föreställ dig rubriken "Vänsterpartiet vill satsa på offentliganställda". Det är en surrealistisk tanke att seriösa medier skulle skriva så. Nej, rubriken skulle snarare bli "Vänsterpartiet får intern kritik" eller åt det hållet. Men i går läste jag på SVT Nyheter och textteve att "Borgerliga vill satsa på småföretagare". Det är väl självklart att ett av Fulalliansens utspel ska få en positiv värdeladdning, medan sektkommunisternas politik inte ens berörs. Att sektkommunisterna har en minst lika småföretagarvänlig politik som Fulalliansen, det spelar ju liksom ingen roll alls.
Såg just den irländska dokumentären om statskuppen mot Venezuelas president Hugo Chávez. Chávez, som valts av en bred majoritet, tvingades bort av en mediekoreograferad militär och ett ovanligt handlingskraftigt näringsliv. Mediecensuren trädde i kraft omedelbart - chavister blev förbjudna att synas i media och hyllningar från framför allt Washington strömmade ganska snart in i privata tevekanaler. Folket reagerade i och för sig så starkt på kuppen av sig självt att den inte kunde fortgå, men det visar på mediernas makt när en folkvald president kan ersättas av en militärjunta och omvärlden går med på det.
Föreställ dig rubriken "Vänsterpartiet vill satsa på offentliganställda". Det är en surrealistisk tanke att seriösa medier skulle skriva så. Nej, rubriken skulle snarare bli "Vänsterpartiet får intern kritik" eller åt det hållet. Men i går läste jag på SVT Nyheter och textteve att "Borgerliga vill satsa på småföretagare". Det är väl självklart att ett av Fulalliansens utspel ska få en positiv värdeladdning, medan sektkommunisternas politik inte ens berörs. Att sektkommunisterna har en minst lika småföretagarvänlig politik som Fulalliansen, det spelar ju liksom ingen roll alls.
Såg just den irländska dokumentären om statskuppen mot Venezuelas president Hugo Chávez. Chávez, som valts av en bred majoritet, tvingades bort av en mediekoreograferad militär och ett ovanligt handlingskraftigt näringsliv. Mediecensuren trädde i kraft omedelbart - chavister blev förbjudna att synas i media och hyllningar från framför allt Washington strömmade ganska snart in i privata tevekanaler. Folket reagerade i och för sig så starkt på kuppen av sig självt att den inte kunde fortgå, men det visar på mediernas makt när en folkvald president kan ersättas av en militärjunta och omvärlden går med på det.
12 februari 2006
11 februari 2006
Anarkosatir
Jag diggar Arbetarens humor. Det är faktiskt den enda tidning som jag vet att jag kommer att läsa varje torsdag med riktigt stor behållning. I varje nummer finns dels skarpa feministiska analyser, dels hejdlöst festliga politiska knäsparkar. Se bara så centerns ungdomsrättslöshetsförslag behandlas:
Med Mao i tidenDetta inslag kallas Christian values och är Arbetarens lilla översättning av aktuella politiska förslag. Hela tidningen innehåller många fler liknande grejer, där Stickspår är det mest skrattframkallande. Ett av veckans stickspår:
I dagens hårda samhälle får många försörja sig med att spela nätpoker och stjäla koppartråd, men det finns de som vägrar hålla käften.
Ungdomar runt om i landet glädjer sig över att vuxenvärldens främste representant - bondeledaren Mao Olofsson - har börjat ta itu med arbetslösheten. Det välformulerade förslaget om speciella ungdomsanställningar där man kan bli uppsagd med omedelbar verkan, passar den allt mer flexibla arbetsmarknaden.
- Men man går inte hem tomhänt. Alla som sparkas får med sig en påse från fiskdammen med en avdragsgill ask russin och en apelsin, säger Maos underhuggare Fredrick Flödder.
Självklart kommer det bli lättare för företagen att hantera anställda med det nya förslaget och Mao är stolt men inte nöjd. Nästa steg är ungdomsbaracker där man kan bli utslängd på en halvtimme om man lyssnat på dunkadunka.
Eftersom många ungdomar inte röstar, eller blir ett B-lag genom att rösta på vänsterkartellen, så införs ungdomsrösträtten som också snabbt kan dras in om man röstar knasigt.
I'm loving HitlerDen andra vänstertidningen som jag får på torsdagarna, Flamman, har en artikel från Filippinerna, som ju var aktuellt för sensationsjournalisterna förra veckan, när över 70 dog i paniken i samband med en teveinspelning. Kupprykten sprids på alla möjliga fronter i det filippinska samhället.
Mc Donalds Happy Meal-docka Lucy Pevensie, hämtad från filmen Narnia, blev föremål för skarp kritik från en förälder i Småland. Lucy kan nämligen göra en rörelse med sin vänstra arm som kan uppfattas som en Hitlerhälsning. En talesman för Mc Donalds säger sig ta kritiken på allvar och ber familjen om ursäkt, men har ännu inte fattat beslut huruvida dockan skall tas ur sortimentet.
Arbetaren välkomnar självklart hamburgerkedjans ansvarsfulla uppträdande i denna viktiga fråga.
En kommunazisthälsning
En kamrat tipsade mig om nationalbolsjevikerna. Här i Ryssland:
Vi snackar helt vansinnigt sjuk sekterism. Detta är deras propaganda 2006.
Eller vad sägs om deras målsättningar?
Heja antifascisterna! Leve den folkliga, nationalbolsjevistiska revolutionen!
Vi snackar helt vansinnigt sjuk sekterism. Detta är deras propaganda 2006.
Eller vad sägs om deras målsättningar?
Den globala målsättningen för nationalbolsjevismen är skapandet av ett imperium från Vladivostok till Gibraltar byggt på den ryska civilisationen. Målsättningen uppnås i fyra steg: a) Förvandling av Ryska Federationen till nationalstaten Ryssland genom rysk revolution, b) anslutande av de före detta sovjetrepublikerna och återbefolkning av ryssar, c) samlande av de ryska och eurasiatiska nationerna från före detta Sovjetunionen, d) skapandet av ett enormt kontinentalt imperium.Jajamänsan, men det är nästan helt normala mänskor som är aktivister i dessa svängar. Här vid en svensk aktion:
Heja antifascisterna! Leve den folkliga, nationalbolsjevistiska revolutionen!
10 februari 2006
Om oss - utifrån
Göran Persson har i svenska media synts under högtidliga förhållanden, som ordförande i kommissionen mot oljeberoende. Kommissionen hade sitt första seminarium - som handlade om olja - i december i fjol, ett mycket intressant evenemang där några av Sveriges viktigaste experter fick ge en bakgrund till oljefrågan. Inte minst fick också Göran Perssons flint glänsa i strålkastarnas sken.
I januari hölls det andra offentliga arrangemanget. Det handlade om bioenergi som framtida allt viktigare resurs, och jag missade tevesändningen. Som tur är har Regeringskansliet spelat in allt från seminariedagarna och lagt ut det i lämpligt stora bitar på hemsidan. Göran Perssons inledning på sex minuter är ett tips:
Guardian hade en artikel för ett par dagar sedan. Göran Persson nämns inte vid namn, men Sveriges intentioner visas som klart ideologiskt visionära.
Det är väl inte hela sanningen att säga att Sverige styrs av regeringens politiska övertygelse om att växthuseffekten ska bekämpas. Som sägs i artikeln finns klara ekonomiska motiv, där exempelvis importen av olja är ett orosmoment för hela landets ekonomi och industri i längden. Men metoden är, anser jag, ett utomordentligt progressivt sätt av sosseregeringen att utnyttja närmast korporativa metoder för att genomföra omfattande politiska projekt.
I kommissionen mot oljeberoende sitter både radikala miljövetare och erfarna företagsledare, både jord- och skogsbruksföreträdare och en fackföreningsordförande. Kommissionen samlar intressegrupper som har mycket skilda intressen, men som kan fås att samarbeta för att planera ett framtida ökat svenskt oberoende gentemot omvärlden. Globaliseringsmotstånd deluxe!
Nästa offentliga "hearing" i kommissionens regi sker om en vecka och då tar man upp metoder för att minska beroendet av fossila bränslen i transportsektorn. Svensk industri har här lysande möjligheter att ta fram produkter speciellt för den svenska marknaden. Saab och Volvo kommer i och med kommissionens arbete att få incitament för förändring, och jordbrukarna ges argument att börja odla energigrödor på mark som nu kanske ligger i träda. I mars kommer en hearing om minskat fossilbränsleberoende i energisektorn. Det är regeringens och kommissionens tes att skogen och åkrarna kommer att ge oss både värme, drivmedel för fordon och el.
För miljön är det här bra på många olika sätt, även om det innebär påfrestningar när uttaget ur landets skogar blir ännu mer storskaligt. Om vi kan få en miljöpolitik som innehåller regional-, transport- och arbetsmarknadspolitiska element så är det mycket värt. Ju fler jobb som skapas inom förnyelsebar energisektor, desto bättre. Ju mindre av konsumtionen och investeringarna som går till privat konsumism, desto bättre. Ju mer resurssnåla tekniska lösningar som forskas fram, desto bättre.
Jag tror inte att det är omöjligt att omvälva samhället som regeringen verkar vilja, tvärtom tycker jag att det är skitbra att man tar ett helhetsgrepp som nu. Vad jag däremot skulle önska är att man "förankrade bland befolkningen" lite bättre. I dag vet nästan inga svenskar att Göran Persson så ambitiöst motarbetar oljeberoendet. Han skulle behöva ett eget Aló Presidente där regeringsviljan sammanfattades mer populärvetenskapligt lättsmält.
Kanske verkar min ringa vilja farligt lik den nordkoreanska jucheideologin, där självförsörjande och personkult är grundläggande, men så är det inte. Jag bara gillar den smygrevolutionära bestämdheten i kommissionens budskap.
I januari hölls det andra offentliga arrangemanget. Det handlade om bioenergi som framtida allt viktigare resurs, och jag missade tevesändningen. Som tur är har Regeringskansliet spelat in allt från seminariedagarna och lagt ut det i lämpligt stora bitar på hemsidan. Göran Perssons inledning på sex minuter är ett tips:
Det är så ohyggligt många förståsigpåare, och så väldigt mycket "gott förstånd", som har stoppat så mycket nya idéer genom åren. Den saken ska inte upprepas här. [...] Låter vi inte nu tusen blommor blomma...som någon figur sa en gång i tiden...så kommer vi att se att vi stoppar en utveckling som annars kan växa fram.Internationellt är det en stor sak att den svenska regeringen tänker bryta hela Sveriges beroende av fossil olja. Det är väl en sak att lilleputtlandet Island, med sina gigantiska geotermiska resurser och få invånare kan bli självförsörjande - men Sverige?
Guardian hade en artikel för ett par dagar sedan. Göran Persson nämns inte vid namn, men Sveriges intentioner visas som klart ideologiskt visionära.
Det är väl inte hela sanningen att säga att Sverige styrs av regeringens politiska övertygelse om att växthuseffekten ska bekämpas. Som sägs i artikeln finns klara ekonomiska motiv, där exempelvis importen av olja är ett orosmoment för hela landets ekonomi och industri i längden. Men metoden är, anser jag, ett utomordentligt progressivt sätt av sosseregeringen att utnyttja närmast korporativa metoder för att genomföra omfattande politiska projekt.
I kommissionen mot oljeberoende sitter både radikala miljövetare och erfarna företagsledare, både jord- och skogsbruksföreträdare och en fackföreningsordförande. Kommissionen samlar intressegrupper som har mycket skilda intressen, men som kan fås att samarbeta för att planera ett framtida ökat svenskt oberoende gentemot omvärlden. Globaliseringsmotstånd deluxe!
Nästa offentliga "hearing" i kommissionens regi sker om en vecka och då tar man upp metoder för att minska beroendet av fossila bränslen i transportsektorn. Svensk industri har här lysande möjligheter att ta fram produkter speciellt för den svenska marknaden. Saab och Volvo kommer i och med kommissionens arbete att få incitament för förändring, och jordbrukarna ges argument att börja odla energigrödor på mark som nu kanske ligger i träda. I mars kommer en hearing om minskat fossilbränsleberoende i energisektorn. Det är regeringens och kommissionens tes att skogen och åkrarna kommer att ge oss både värme, drivmedel för fordon och el.
För miljön är det här bra på många olika sätt, även om det innebär påfrestningar när uttaget ur landets skogar blir ännu mer storskaligt. Om vi kan få en miljöpolitik som innehåller regional-, transport- och arbetsmarknadspolitiska element så är det mycket värt. Ju fler jobb som skapas inom förnyelsebar energisektor, desto bättre. Ju mindre av konsumtionen och investeringarna som går till privat konsumism, desto bättre. Ju mer resurssnåla tekniska lösningar som forskas fram, desto bättre.
Jag tror inte att det är omöjligt att omvälva samhället som regeringen verkar vilja, tvärtom tycker jag att det är skitbra att man tar ett helhetsgrepp som nu. Vad jag däremot skulle önska är att man "förankrade bland befolkningen" lite bättre. I dag vet nästan inga svenskar att Göran Persson så ambitiöst motarbetar oljeberoendet. Han skulle behöva ett eget Aló Presidente där regeringsviljan sammanfattades mer populärvetenskapligt lättsmält.
Kanske verkar min ringa vilja farligt lik den nordkoreanska jucheideologin, där självförsörjande och personkult är grundläggande, men så är det inte. Jag bara gillar den smygrevolutionära bestämdheten i kommissionens budskap.
Antirasistiskt upprop
I dag på 24 Direkt visades ett par debatter från storkalaset i Davos i januari, där världens alla höjdare gottade sig i stugvärmen. En debatt handlade om islam och modernisering. Moderator: Thomas Friedman, inte helt neutral debattör på New York Times, som kommenterar debatten såhär: "I can't think of a better panel to discuss this subject." (Han sa det helt utan ironi.) Debattörer:
-Ordföranden i irakiska parlamentet, lagom "demokratiskt" tillsatt.
-Afghanistans "demokratiskt" valde president.
-Pakistans militärkuppade president.
-Jordaniens inte alls valda drottning Sonia.
En annan debatt handlade om säkerhet och terrorbekämpning. Moderator: James Rubin från Sky News. Deltagare:
-FBI:s chef, Robert Mueller.
-Chefen på Department of Homeland Security, Michael Chertoff.
-IAEA:s chef Mohamed ElBaradei.
-Europarådets samordnare för kontraterrorism, Gijs de Vries.
Man kräks ju på ovanstående.
Här kan man skriva under för ett avståndstagande från intolerans och rasism, i kölvattnet av "Muhammedkrisen" och den allmänt rasifierade samhällsdebatten.
-Ordföranden i irakiska parlamentet, lagom "demokratiskt" tillsatt.
-Afghanistans "demokratiskt" valde president.
-Pakistans militärkuppade president.
-Jordaniens inte alls valda drottning Sonia.
En annan debatt handlade om säkerhet och terrorbekämpning. Moderator: James Rubin från Sky News. Deltagare:
-FBI:s chef, Robert Mueller.
-Chefen på Department of Homeland Security, Michael Chertoff.
-IAEA:s chef Mohamed ElBaradei.
-Europarådets samordnare för kontraterrorism, Gijs de Vries.
Man kräks ju på ovanstående.
Här kan man skriva under för ett avståndstagande från intolerans och rasism, i kölvattnet av "Muhammedkrisen" och den allmänt rasifierade samhällsdebatten.
09 februari 2006
Mindre demokrati, mindre insyn.
Jag tycker att det är jobbigt med offentlighetsprincipen. För i och med den så kan folk leta upp de mest skrämmande uppgifter om offentliga bolag - som deras ekonomiska förehavanden, deras styrelsebeslut och deras kunders klagomål - och med denna information driva opinion. Det är ett ohyggligt övergrepp på den fria företagsamheten och existerar som tur är inte i privat sektor.
Därför är jag lättad att få de vattentäta skotten bekräftade:
Så vad hade jag då begått för ilsket övergrepp mot denna transparenta juvel till utbildningsföretag? Jag skrev följande i ett mail:
Ponera att jag hade fått ut den information jag sökte, i ett vänligt och klargörande mail från kundtjänst. Vad hade jag gjort, om jag fått veta att företaget har en vinstmarginal om runt fem procent (cirkus 15 miljoner i vinst?), att John Bauergymnasiet är rena kassakon och att makten över huvudbolaget är mycket koncentrerat till enskild ägare? Antagligen ingenting. Jag hade fått ytterligare bevis för placeringen av en av alla de tusentals små pusselbitar som utgör det sjuka kapitalistiska faktum vi i dag står inför. Kanske hade det blivit en bittersarkastisk bloggning om det. Fast någon opinionsstorm kan ju inte jag, en tonåring från Östersund, skapa. Så what's the fuss all ab00t?
När privata företag nu äntligen får kasta sig över de förfallande resterna av kommunal samhällsservice månar de antagligen om sin bild som räddaren i nöden och lösningen på samtliga problem i offentlig sektor. Allt blir bättre privat, är den bild vi ska ha i bakhuvudet. Och då går det inte för sig att man lämnar ut sina spelkort för granskning. Sådan information i händerna på en viss Janne Josefsson på SVT, eller ännu hellre Dan Josefsson, skulle definitivt bli ett hårt slag mot hela privatiseringsrörelsen.
Ärligt talat måste jag säga att ett sådant scenario är önskvärt. Nu hoppas jag att nån missnöjd ekonomiansvarig eller lurig researcher lyckas läcka lagom mycket för att sensationsjournalisterna ska få vatten på sina kvarnar. Dels för min personliga tillfredsställelse, och dels för demokratins och insynens skull.
Därför är jag lättad att få de vattentäta skotten bekräftade:
Hej!För den som har svårt med tjänstemannasvenska kan jag översätta det där sista, om "visat intresse": "Du har inget att göra med information om vårt företag."
Angående din fråga om Ultras omsättning och ekonomi respektive Prolympia och John Bauer.
Denna typ av uppgifter lägger vi inte ut på vår hemsida. De personer som har anledning att känna till ekonomiska detaljer från Ultra får detta av företagsledningen.
Tack för visat intresse av vårt företag.
Hälsningar
Marie Eksell
Ultra Education AB
Så vad hade jag då begått för ilsket övergrepp mot denna transparenta juvel till utbildningsföretag? Jag skrev följande i ett mail:
Hej!Mailet skickades för två veckor sedan, så företaget har filat på den där formuleringen länge.
Jag har funderat lite på Ultra AB:s ekonomi. På hemsidan får jag veta att bolaget 2004 hade en omsättning på drygt 350 miljoner kronor. Men jag hittar inga närmare ekonomiska fakta. Hur mycket av ekonomin utgör John Bauergymnasierna, respektive Prolympiaskolorna? Hur stor del av omsättningen är vinst? Vilka är ägandeförhållandena i Ultra?
Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist
Ponera att jag hade fått ut den information jag sökte, i ett vänligt och klargörande mail från kundtjänst. Vad hade jag gjort, om jag fått veta att företaget har en vinstmarginal om runt fem procent (cirkus 15 miljoner i vinst?), att John Bauergymnasiet är rena kassakon och att makten över huvudbolaget är mycket koncentrerat till enskild ägare? Antagligen ingenting. Jag hade fått ytterligare bevis för placeringen av en av alla de tusentals små pusselbitar som utgör det sjuka kapitalistiska faktum vi i dag står inför. Kanske hade det blivit en bittersarkastisk bloggning om det. Fast någon opinionsstorm kan ju inte jag, en tonåring från Östersund, skapa. Så what's the fuss all ab00t?
När privata företag nu äntligen får kasta sig över de förfallande resterna av kommunal samhällsservice månar de antagligen om sin bild som räddaren i nöden och lösningen på samtliga problem i offentlig sektor. Allt blir bättre privat, är den bild vi ska ha i bakhuvudet. Och då går det inte för sig att man lämnar ut sina spelkort för granskning. Sådan information i händerna på en viss Janne Josefsson på SVT, eller ännu hellre Dan Josefsson, skulle definitivt bli ett hårt slag mot hela privatiseringsrörelsen.
Ärligt talat måste jag säga att ett sådant scenario är önskvärt. Nu hoppas jag att nån missnöjd ekonomiansvarig eller lurig researcher lyckas läcka lagom mycket för att sensationsjournalisterna ska få vatten på sina kvarnar. Dels för min personliga tillfredsställelse, och dels för demokratins och insynens skull.
Språka informativt
Det finns fantastiska sätt att göra språkligt enkla budskap väldigt roliga. Om man till exempel har svårt att få till stavningen på "Vi har pizza i frysen" eller "glasflaskor", "plastflaskor" och "container" så blir följden att någon tar kort. Då blir det såhär:
Men tack vare mobilkamerorna får vi också reda på folks sjuka planer:
Bilderna har jag tacksamt snott från Is the shit och Avigsidan.
Men tack vare mobilkamerorna får vi också reda på folks sjuka planer:
Bilderna har jag tacksamt snott från Is the shit och Avigsidan.
08 februari 2006
Despoter eller bara dumma i huvudet?
Jag blir allvarligt bekymrad i bland. Som när sossar och näringsliv ställer upp en valårsdiskussion om arbetsmarknad och ekonomi. Det kan komma rätt bra besked från sossarna - som att det offentliga ska hävda sig och att arbetarnas rättigheter måste stärkas. Det kan också komma "bra" besked från näringslivet, som när de rakt ut säger sånt som att större orättvisor, en borgerlig regering och minskad anställningstrygghet är bra.
I dag har Marita Ulvskogs utspel om näringslivets vinster varit förstanyhet på sina håll. Man kunde ju tro att hon skulle säga nåt vettigt, som typ folk kunde känna sympati för. Men:
Vinsterna ger inte jobb. Ericsson behöver inte anställa montörer eller ens forskare för 30 miljarder kronor. SEB behöver inte nya bankirer för 10 miljarder. Vattenfall skulle knappast behöva nyanställa för summor som motsvarar den vinst de gör. Snarare innebär större vinster färre anställda, titta bara så klent det nyanställs i de mest lönsamma företagen. Kort sagt: pengarna behövs inte i de företag där de blir vinster, utan i övriga delar av samhället, där det råder arbetskraftsbrist och där folk går arbetslösa.
Ericsson och de övriga höjdarna i Svenskt Näringsliv kommer INTE att anställa de kanske 500 000 som måste få jobb innan vi kan börja diskutera en rimlig arbetslöshetsnivå. Men de kommer att fortsätta krama in hundratals miljarder kronor per kvartal i ren vinst under en bra tid framöver. Detta vet Ulvskog. Så varför säger hon inte det, varför gör hon det hela till en fråga om "angrepp på regeringen"? Marita Ulvskog blir inbjuden till debatt med näringslivets företrädare och har alla möjligheter (hon inleder till och med diskussionen med ett långt anförande!) att vinna arbetarklassens förtroende. Hon skulle kunna säga "Kapitalisterna tar arbetarnas pengar, pengar som skulle behövas för nyanställningar och som förstärkning till den offentliga sektorn.". I stället är det Svenskt Näringslivs Signhild Arnegård Hansen som lägger orden i munnen på henne - och presenterar en riktig vänsterståndpunkt:
Allt detta ger mig två saker att välja mellan. Marita Ulvskog är
a) en talesman för en despotisk socialdemokratisk regering, som inte vill snacka makt och rättvisa, utan som hellre ser en konspiratorisk diskussion kring vem som vill hjälpa vem att nå regeringen, eller
b) dum i huvudet.
But wait, there's more! I dag läste jag, och fyllde i, Lars Leijonborgs mailutskick till mig som personlig rådgivare. Jo, jag vet - jag ligger faktiskt bakom en hel del av den framgångsrika folkpartismen den senaste tiden... ;-) Han ställde i alla fall två frågor, den ena om "det ska löna sig mer att utbilda sig, till exempel genom att införa mer platta skatter" (min "översättning"). Den andra hade ett intressant tema, nämligen huruvida politikerna "har gjort tillräckligt för att rusta vårt land för globaliseringen": 71 procent svarar i folkpartiets Temoundersökning att nej, det har politikerna inte.
Kanske inte helt otippat skrev jag som kommentar i "Övrigt"-fältet att det här inte handlar om att Sverige ska konvergera sin politik med EU-genomsnittet, som Leijonborg vill. Det handlar om att staten ska och måste ta för sig mer av den rikedom och makt som nu ansamlas bland storfinansens mer pådrivande aktörer. Någonting säger mig att Lars och jag inte delar åsikter, och att han kommer att ignorera vissa av sina rådgivare.
I dag har Marita Ulvskogs utspel om näringslivets vinster varit förstanyhet på sina håll. Man kunde ju tro att hon skulle säga nåt vettigt, som typ folk kunde känna sympati för. Men:
- Man behöver inte vara särskilt konpiratorisk för att tro att storföretagsledarna ligger lågt med att göra sånt som innebär att det skulle bli ännu tydligare att Sverige går väldigt bra och att det blir ännu fler jobb.Jo, Marita - såhär är det. Storföretagen skiter fullständigt i om Göran Persson, Fredrik Reinfeldt eller Kim Jong-Il blir näste statsminister i Sverige. Storföretagsledarna agerar efter så kallat kapitalistiska principer - alltså vinst åt dem som redan vunnit. De vill ha en politik som inte berövar dem den makt och den rikedom som storvinster och aktieutdelningar innebär, och det är en politik som socialdemokrater kan föra minst lika smidigt som borgare. Att de inte investerar i jobb här beror på att det tär på profiten att ha fast anställda som inte är absolut nödvändiga.
Vinsterna ger inte jobb. Ericsson behöver inte anställa montörer eller ens forskare för 30 miljarder kronor. SEB behöver inte nya bankirer för 10 miljarder. Vattenfall skulle knappast behöva nyanställa för summor som motsvarar den vinst de gör. Snarare innebär större vinster färre anställda, titta bara så klent det nyanställs i de mest lönsamma företagen. Kort sagt: pengarna behövs inte i de företag där de blir vinster, utan i övriga delar av samhället, där det råder arbetskraftsbrist och där folk går arbetslösa.
Ericsson och de övriga höjdarna i Svenskt Näringsliv kommer INTE att anställa de kanske 500 000 som måste få jobb innan vi kan börja diskutera en rimlig arbetslöshetsnivå. Men de kommer att fortsätta krama in hundratals miljarder kronor per kvartal i ren vinst under en bra tid framöver. Detta vet Ulvskog. Så varför säger hon inte det, varför gör hon det hela till en fråga om "angrepp på regeringen"? Marita Ulvskog blir inbjuden till debatt med näringslivets företrädare och har alla möjligheter (hon inleder till och med diskussionen med ett långt anförande!) att vinna arbetarklassens förtroende. Hon skulle kunna säga "Kapitalisterna tar arbetarnas pengar, pengar som skulle behövas för nyanställningar och som förstärkning till den offentliga sektorn.". I stället är det Svenskt Näringslivs Signhild Arnegård Hansen som lägger orden i munnen på henne - och presenterar en riktig vänsterståndpunkt:
- Det här är retorisk valpolitik. Man vill föra upp en traditionell konflikt mellan kapital och arbete [...] Partibeteckning är ointressant i det här sammanhanget.Problemet är liksom att Arnegård Hansen borde ha rätt, men har fel. Ulvskog vill ju inte föra upp konflikten mellan kapital och arbete, utan den mellan två politiska läger: regeringen och den borgerliga alliansen (en allians med, enligt Ulvskog, fem deltagare). Som Ulvskog resonerar beror profit- och aktieutdelningsnivåerna inte på motsättningar mellan arbete och kapital utan om näringslivets relation till regering och opposition.
Allt detta ger mig två saker att välja mellan. Marita Ulvskog är
a) en talesman för en despotisk socialdemokratisk regering, som inte vill snacka makt och rättvisa, utan som hellre ser en konspiratorisk diskussion kring vem som vill hjälpa vem att nå regeringen, eller
b) dum i huvudet.
But wait, there's more! I dag läste jag, och fyllde i, Lars Leijonborgs mailutskick till mig som personlig rådgivare. Jo, jag vet - jag ligger faktiskt bakom en hel del av den framgångsrika folkpartismen den senaste tiden... ;-) Han ställde i alla fall två frågor, den ena om "det ska löna sig mer att utbilda sig, till exempel genom att införa mer platta skatter" (min "översättning"). Den andra hade ett intressant tema, nämligen huruvida politikerna "har gjort tillräckligt för att rusta vårt land för globaliseringen": 71 procent svarar i folkpartiets Temoundersökning att nej, det har politikerna inte.
Kanske inte helt otippat skrev jag som kommentar i "Övrigt"-fältet att det här inte handlar om att Sverige ska konvergera sin politik med EU-genomsnittet, som Leijonborg vill. Det handlar om att staten ska och måste ta för sig mer av den rikedom och makt som nu ansamlas bland storfinansens mer pådrivande aktörer. Någonting säger mig att Lars och jag inte delar åsikter, och att han kommer att ignorera vissa av sina rådgivare.
07 februari 2006
Rättsstat och politik
Det här är faktiskt bland annat helt vansinnigt. Aftonbladet kallar en 19-åring för "misstänkt terrorist" och drar en koppling mellan 11 september 2001 och att han har varit intresserad av att bli pilot. Ja, det är förstås bara en bisak att det här handlar om Säpos förvirrade strategi för att sätta åt terrorismen innan den ens hunnit sprida sig i tanken, mellan kamrater eller familjemedlemmar.
Jag antar att vi som inte gillar det kapitalistiska systemet står under nära bevakning av agenter i mobila spaningscentraler. Och att vi förs till lämpligt förhörsläger när vi sagt ord som "helvete", "Ohly" och "välfärd" för många gånger. Jag menar, Säpo vet ju vilka kodorden är; hur snacket går innan en attack utförs.
Å andra sidan är det här ovanligt vettigt. Ehrenberg brukar kunna skriva rätt bra om principer versus realpolitisk verklighet. Så även denna gång.
Jag antar att vi som inte gillar det kapitalistiska systemet står under nära bevakning av agenter i mobila spaningscentraler. Och att vi förs till lämpligt förhörsläger när vi sagt ord som "helvete", "Ohly" och "välfärd" för många gånger. Jag menar, Säpo vet ju vilka kodorden är; hur snacket går innan en attack utförs.
Å andra sidan är det här ovanligt vettigt. Ehrenberg brukar kunna skriva rätt bra om principer versus realpolitisk verklighet. Så även denna gång.
06 februari 2006
Veckans nyheter
Och nu... Lite ogenerad reklam för Kanal 5 och deras nya humorsatsning med Henrik Schyffert. Schyffert själv är lite barnslig, men det kanske behövs när ju publiken är van vid kulturella högvattenmarkörer som Big Brother och Joey. Bäst i programmet är en av Finlands största humoristiska tillgångar, André Wickström, som gör en grymt cool reflektion över läget i Sverige och Finland i dag. I ett kör informerar han om allt från Tarja Halonen (kommunisttant med utstrålning som en spannmålssilo) till bajskastande ungdomar på Lundsberg.
Nå, världen. Lägg märke till plakaten och banderollerna i de muslimska demonstrationerna. Inte sällan syns den danska flaggan, i samband med ord som USA, OIL och WAR. Många protesterande må vara desinformerade fundamentalister, men dumma i huvudet är de då inte. En ockupationsstödjande makt som dessutom tar till kulturellt översitteri får räkna med handgripliga reaktioner, inte sant?
Har jag ändå talat mig varm för Kanal 5 och deras Veckans nyheter, så måste jag förstås förtjust jubla över SVT:s Faktum också. (Jag ser inget som helst tecken på samband mellan att dessa båda humoranstrukna infotainmentprogram har säsongspremiär samma kväll.) I kvällens Faktum introduceras Freedom News Network, FNN, en amerikanskinspirerad fortsättning på kinesiska statstelevisionen, CHTV. Jag tror att det kan komma att hålla nästan lika hög nivå som CHTV. Men originalet är bäst, utan tvekan. Få saker slår de skarpa mannen-på-gatan-reportagen från det kinesiska folkhavet.
Nå, världen. Lägg märke till plakaten och banderollerna i de muslimska demonstrationerna. Inte sällan syns den danska flaggan, i samband med ord som USA, OIL och WAR. Många protesterande må vara desinformerade fundamentalister, men dumma i huvudet är de då inte. En ockupationsstödjande makt som dessutom tar till kulturellt översitteri får räkna med handgripliga reaktioner, inte sant?
Har jag ändå talat mig varm för Kanal 5 och deras Veckans nyheter, så måste jag förstås förtjust jubla över SVT:s Faktum också. (Jag ser inget som helst tecken på samband mellan att dessa båda humoranstrukna infotainmentprogram har säsongspremiär samma kväll.) I kvällens Faktum introduceras Freedom News Network, FNN, en amerikanskinspirerad fortsättning på kinesiska statstelevisionen, CHTV. Jag tror att det kan komma att hålla nästan lika hög nivå som CHTV. Men originalet är bäst, utan tvekan. Få saker slår de skarpa mannen-på-gatan-reportagen från det kinesiska folkhavet.
Gammalt mög
I kväll har jag städat mitt rum. Det finns inget slut på alla högar av papper...! Nu har jag reducerat dem till två stycken - en med vanliga papper och en med häften och böcker - men det är fortfarande många arbetstimmar kvar innan de är sorterade och arkiverade. Mest skolrelaterade grejer, och det är inte utan stolthet och värme man läser sina gamla skolarbeten (senast jag städade rummet såhär grundligt var i årskurs nio). Bland skoldokumenten finner jag bland annat kurs- och läroplaner, och logg från olika veckor under de fyra år jag skrev sådan veckovis. En del handlar om studenten, andra om skolmaten, vissa om skrivböckerna. Jag hade till exempel stora problem med alla slarviga, nedskräpande skolkamrater. :-P
Jag har också diskret gjort mig av med skyltarna som har stått i mitt rum alltsedan juni i fjol och ropat "Nisse student -05!" och "Nykter - men glad ändå!". Ena bilden - från mig som liten lortunge - rev jag loss, för den var faktiskt värd att spara. I övrigt har jag med nazistisk beslutsamhet skilt sparvärda från icke sparvärda papper. Drygt tio kilo har gått till pappersinsamlingen. Knappt tio kilo blev kvar (och åker in i bokhyllan Billy).
Dagens chock (jämför en tidigare chock) står Lasse "ein Volk, ein Partei" Leijonborg för. Han vill låta alla Sveriges partiledare anta ett danskvänligt uttalande, för att visa vår position i Muhammed-debatten. (Kolla det här TT-telegrammet. Freaky.)
Lasse har i tv-debatt personligen tagit del av Pia Kjærsgaards ideologi...
...tog han hennes "civilisationernas krig"-världsbild till sig? Trevligt.
05 februari 2006
Alkoholens vilja
Vad är det för samhälle vi lever i? "Fyra berusade nära att frysa ihjäl", läser jag i LT. Östersundspolisen har fått ta hand om fyra personer som på olika håll har varit riktigt illa ute. Säg att det vore varmare än 20 minusgrader - vore dessa personer mindre socialt utsatta?
Alkohol är ett satans gift och ett samhällets äckel. Visserligen bygger allt vad "glädje" heter i vår kultur kring just detta gift, men när folk lider och dör i kopiösa mängder - tusentals svenskar dör av supen varje år - ska samhället überjävlas!
Skatten på alkohol i Sverige är inte tillräckligt hög i dag, den kunde vara betydligt högre. De tre styrande partierna i Sverige vill ha en hög skatt - vissa vill att den ska vara kvar på nuvarande nivå, andra att den höjs mer. Sen hade sossarna en utredare som lät sig agera bryggerinäringens språkrör, vilket resulterade i en önskan om lägre skatt på alkohol. Regeringen har nu efter en tid av velande sagt nej tills vidare i frågan om skattesänkning.
Då rycker borgarna ut: Persson styrs av småpartierna! Att regeringen låter sitt partis ideologi skina igenom och dess grundläggande politik fortsätta gälla - det är att vara småpartiernas knähundar, det.
Lite nostalgiskt skriver Staffan Heimerson en kolumn om SSUH, apropå "Anna Sjödin-skandalen". Kanske skulle det vara på sin plats att låta nykterhetsrörelsen bli en organisatorisk huvudaktör på högstadier, gymnasier och högskolor? Med aktiviteter organiserade av och för ungdomar - medvetet som strategi mot alkoholen - kunde många fler slippa allt elände som alkoholumgänge innebär. Sen var det den där frågan om finansiering. Ingen vill väl satsa på sånt när ju faktiskt ungdomar redan är som besatta av hårt supande om helgerna.
Alkohol är ett satans gift och ett samhällets äckel. Visserligen bygger allt vad "glädje" heter i vår kultur kring just detta gift, men när folk lider och dör i kopiösa mängder - tusentals svenskar dör av supen varje år - ska samhället überjävlas!
Skatten på alkohol i Sverige är inte tillräckligt hög i dag, den kunde vara betydligt högre. De tre styrande partierna i Sverige vill ha en hög skatt - vissa vill att den ska vara kvar på nuvarande nivå, andra att den höjs mer. Sen hade sossarna en utredare som lät sig agera bryggerinäringens språkrör, vilket resulterade i en önskan om lägre skatt på alkohol. Regeringen har nu efter en tid av velande sagt nej tills vidare i frågan om skattesänkning.
Då rycker borgarna ut: Persson styrs av småpartierna! Att regeringen låter sitt partis ideologi skina igenom och dess grundläggande politik fortsätta gälla - det är att vara småpartiernas knähundar, det.
Lite nostalgiskt skriver Staffan Heimerson en kolumn om SSUH, apropå "Anna Sjödin-skandalen". Kanske skulle det vara på sin plats att låta nykterhetsrörelsen bli en organisatorisk huvudaktör på högstadier, gymnasier och högskolor? Med aktiviteter organiserade av och för ungdomar - medvetet som strategi mot alkoholen - kunde många fler slippa allt elände som alkoholumgänge innebär. Sen var det den där frågan om finansiering. Ingen vill väl satsa på sånt när ju faktiskt ungdomar redan är som besatta av hårt supande om helgerna.
04 februari 2006
Hoppas på Coop!
Hej!Ibland måste man ryta ifrån. Vara del av en så kallad folkstorm, bestående av sisådär tio upprörda rättshaverister.
Jag tycker att ni ska sluta lura kunder och kooperationens medlemmar som ni gör, ni på Coop Sverige/Coop Norden. Här kommer ett av många exempel där varumärket Coop inte på långa vägar lever upp till sina kvalitetslöften.
I dag köpte jag apelsinjuice med fruktkött, av märket Coop. Jag brukar annars köpa juice som tillverkas av Arla, eller "marknadsledaren", som Coop Norden kallar det. Arlas apelsinjuice med fruktkött kostar runt 15 kronor per liter, vilket gör den till en lyxvara för de flesta av oss studenter/medlemmar i Coop Sverige. Därför blev jag glad när jag såg att Coop har en egen juice med fruktkött, i tvålitersförpackning som inte är nämnvärt mycket dyrare än en liter från "marknadsledaren".
Men juicen går knappt att dricka. En spontan fråga: har Coop låtit en smakpanel bedöma juicens kvalitet? I så fall har den a) inte givit denna juice ett särskilt högt betyg, eller b) inte haft någon värdig konkurrent att jämföra med. Arlas juice smakar färskpressad - ungefär som just apelsinjuice ska smaka. Coop tillverkar sin juice i Danmark och skryter inte direkt med att den är pastöriserad. Den är inte en färskvara - något som, kan jag konstatera, märks.
Att dra en parallell till mjölk är kanske inte helt schysst, men precis som när man säljer mjölk med lång hållbarhet - sådan som behandlas i extra hög temperatur - bör det framgå mycket tydligt på förpackningen att juicen är pastöriserad; att den smakar annorlunda. Få tycker att lågprismjölken är likvärdig, eller ens god som dryck, och samma sak tycker jag gäller lågprisjuicen.
I andra länder grämer det mig alltid att den juice och den mjölk man får tag i är UHT-behandlad eller på annat sätt smakar illa - nu har vi snart samma problem i Sverige. Coop Sverige menar att varor av märket Coop är av "god kvalitet", och skryter med att vara först ut på marknaden med denna sorts varor.
Jag skulle vilja föreslå att Coops apelsinjuice med fruktkött får en annan leverantör. Den danska leverantören kan tydligen inte leverera en god produkt - varför ska kooperationen lågkvalitetskonkurrera? Jag skulle också föreslå ett test mellan de olika juicesorterna i en Coopbutiks sortiment. Om det finns ett mönster mellan "märkesledarnas" - menar jag - högre kvalitet och Coop-märkta varors lägre kvalitet, så torde det stämma till eftertanke bland de strateger som bestämmer över produktsortimentet.
Stämmer det att, som det står på hemsidan, Coops produkter håller "lika hög kvalitet som märkesledarna"? Om ja, undrar jag vilket märke som är högpriskonkurrent till Coops apelsinjuice med fruktkött. Om nej, undrar jag om inte Coop borde ha en icke-pastöriserad juice till försäljning. Jag skulle hellre köpa god juice av Coop, än äcklig.
Hoppas att min bittra kritik ger insikt i hur jag som kund och uppmärksam student ser på läget i Coopkoncernen. Hoppas också att firman låter ett förändringsarbete till det bättre inledas.
Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist
03 februari 2006
Vindkraften vår vän
I ett av de lokala tryckalstren har vi kunnat läsa om (ett selektivt urval av) de jämtländska vindkraftverken. Ännu är de ganska få till antalet, men inom ett par år kan Jämtland vara ledande i Sverige på vindkraft. Med ett 100-tal snurror 2009 kan Jämtland producera lika mycket vindel som hela Sveriges vindkraftverk gjorde 2005.
Härjedalen är en av de mest intressanta kommunerna. Det är blåsigt och jävligt, och inte någon svår sak att rulla upp verken på kullarna. Annars ligger Berg, Åre, Krokom och Strömsund bra till också - fjällkommuner med stora ödemarker och blåst nästan jämt.
När investerarna ska sälja in vindkraften hos lokalbefolkningen brukar de locka med ett tillskott till by- eller hembygdsföreningen med ett visst antal tusendelar per kilowattimme eller bara årliga klumpsummor. Gäller det större investeringar - som den på Glötesvålen - handlar det om hundratusentals kronor per år i tillskott till lokalbefolkningen. Så jag hoppas att byfånarna tar till bra advokater och förhandlare när de undertecknar sina avtal.
Annars ser jag det inte som en omöjlighet att vindföretag från framför allt Tyskland, Danmark och södra Sverige kommer hit och lägger beslag på tillgängliga vindområden, utan att ge schysst ersättning. En sån utveckling kunde man gärna slippa, känns lite som att vi har upplevt det förut.
Tänk om allt går i lås! Investeringarna rullar in, elektriciteten flödar ut, cashen håvas in, jobben blir allt fler, hopplösheten luckras upp, Jämtland skakar av sig efterblivenhetsstämpeln, folk börjar leva igen... Det kan bli bra. Men hur länge håller det?
Härjedalen är en av de mest intressanta kommunerna. Det är blåsigt och jävligt, och inte någon svår sak att rulla upp verken på kullarna. Annars ligger Berg, Åre, Krokom och Strömsund bra till också - fjällkommuner med stora ödemarker och blåst nästan jämt.
När investerarna ska sälja in vindkraften hos lokalbefolkningen brukar de locka med ett tillskott till by- eller hembygdsföreningen med ett visst antal tusendelar per kilowattimme eller bara årliga klumpsummor. Gäller det större investeringar - som den på Glötesvålen - handlar det om hundratusentals kronor per år i tillskott till lokalbefolkningen. Så jag hoppas att byfånarna tar till bra advokater och förhandlare när de undertecknar sina avtal.
Annars ser jag det inte som en omöjlighet att vindföretag från framför allt Tyskland, Danmark och södra Sverige kommer hit och lägger beslag på tillgängliga vindområden, utan att ge schysst ersättning. En sån utveckling kunde man gärna slippa, känns lite som att vi har upplevt det förut.
Tänk om allt går i lås! Investeringarna rullar in, elektriciteten flödar ut, cashen håvas in, jobben blir allt fler, hopplösheten luckras upp, Jämtland skakar av sig efterblivenhetsstämpeln, folk börjar leva igen... Det kan bli bra. Men hur länge håller det?
02 februari 2006
The Muhammed thingie
Det har blivit en väldig uppståndelse kring Muhammed-teckningarna i media på senare tid. Om man inte är liberal av den moderna skolan så inser man också att nämnda teckningar har ett klart politiskt/kulturellt syfte. Det är inte fråga om satir riktad mot makten, eller bara vilken humor som helst.
Tyvärr sägs det ofta i debatten - kul när just Aftonbladet har såna moraliska argument - att publiceringen beror på att Danmark är (...) ja, nån sorts mindre värt samhälle. Visst, det finns en livaktig rasistisk opinionsbildning där. Men det är knappast så att rasism och översitteri gentemot samhällenas minoriteter är någonting som bara förekommer i Danmark. Särskilt inte när det gäller muslimer.
Här i Sverige är vi så duktiga på att visa hur tokigt araberna reagerar - bara för att nån dansk öppnade munnen och ville ha lite kul...! Alternativt kommer man med nån moralisk ursäkt om att det (sett i backspegeln) är dumt att publicera saker som kan uppfattas som kränkande.
Om det vore så att palestinier, saudier och whatever kände sig kränkta av att deras stora kille avbildas så skulle det vara helt okej för mig. Jag skulle titta snett på de protesterande folkhoparna. Men det som manifesteras i teckningarna, i politiska sammanhang i europeiska tidningar, är ett uttryck för misstro mot muslimer i allmänhet, ett generaliserande och rasistiskt inlägg i "muslimdebatten". Jag kan tänka mig att det är därför (bortsett från rent ekonomiska faktorer) som många tar saken på så blodigt allvar.
Tyvärr sägs det ofta i debatten - kul när just Aftonbladet har såna moraliska argument - att publiceringen beror på att Danmark är (...) ja, nån sorts mindre värt samhälle. Visst, det finns en livaktig rasistisk opinionsbildning där. Men det är knappast så att rasism och översitteri gentemot samhällenas minoriteter är någonting som bara förekommer i Danmark. Särskilt inte när det gäller muslimer.
Här i Sverige är vi så duktiga på att visa hur tokigt araberna reagerar - bara för att nån dansk öppnade munnen och ville ha lite kul...! Alternativt kommer man med nån moralisk ursäkt om att det (sett i backspegeln) är dumt att publicera saker som kan uppfattas som kränkande.
Om det vore så att palestinier, saudier och whatever kände sig kränkta av att deras stora kille avbildas så skulle det vara helt okej för mig. Jag skulle titta snett på de protesterande folkhoparna. Men det som manifesteras i teckningarna, i politiska sammanhang i europeiska tidningar, är ett uttryck för misstro mot muslimer i allmänhet, ett generaliserande och rasistiskt inlägg i "muslimdebatten". Jag kan tänka mig att det är därför (bortsett från rent ekonomiska faktorer) som många tar saken på så blodigt allvar.
01 februari 2006
Galningar och andra
En växande rörelse bland världens bloggare är de islamofobanstrukna "sanningssökarna" som utreder brottslighet, religiositet och organisering bland muslimer, framför allt genom medieuppgifter. På bloggen Jihad i Malmö hittar jag följande reaktion på att Säpo ska sätta in mer resurser till bevakning av islamister:
En aspekt som den malmöitiska bloggen inte gärna räknar med är jämförelsen mellan förslagsvis nazister och islamister. Den senare gruppen är (enligt bloggen själv) större än nazistsympatisörerna. Det är nog svårt att bevisa att svenska islamister skulle ha mördat åtskilliga, försökt spränga journalister i luften eller brandbombsterroriserat sina fiender. Däremot vet vi sedan länge att nazistiska grupper har utfört, och fortsätter utföra, sådana dåd i sin kamp för etnisk rensning och statskupp.
Jag har inget emot att man diskuterar problem och argumenterar för lösningar på dem, i synnerhet inte när det gäller integrations- och säkerhetspolitik. Men det här handlar om hetsjakt. Det är simpelt, eftersom det fortfarande finns en acceptans i samhället när det gäller trakasserier mot den muslimska minoriteten, på ett helt annat sätt än mot andra minoriteter. Den sortens resonemang som oresonligt pekar ut islamistiska terrorister som ett överhängande hot och myndigheters reaktioner som för tama är farlig.
En elak betraktare kan ju få för sig att SÄPO:s resurser fortfarande slösas på att bevaka skinnskallar som mest sysslar med krogslagsmål och hembränning. Men så illa kan det väl inte vara längre...Jo, islamister hotar oss medan nazisterna bränner hemma. Jag menar, svenskar är ju inte direkt kriminella. Inte som jihad-Mohammed.
En aspekt som den malmöitiska bloggen inte gärna räknar med är jämförelsen mellan förslagsvis nazister och islamister. Den senare gruppen är (enligt bloggen själv) större än nazistsympatisörerna. Det är nog svårt att bevisa att svenska islamister skulle ha mördat åtskilliga, försökt spränga journalister i luften eller brandbombsterroriserat sina fiender. Däremot vet vi sedan länge att nazistiska grupper har utfört, och fortsätter utföra, sådana dåd i sin kamp för etnisk rensning och statskupp.
Jag har inget emot att man diskuterar problem och argumenterar för lösningar på dem, i synnerhet inte när det gäller integrations- och säkerhetspolitik. Men det här handlar om hetsjakt. Det är simpelt, eftersom det fortfarande finns en acceptans i samhället när det gäller trakasserier mot den muslimska minoriteten, på ett helt annat sätt än mot andra minoriteter. Den sortens resonemang som oresonligt pekar ut islamistiska terrorister som ett överhängande hot och myndigheters reaktioner som för tama är farlig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)