01 februari 2006

Galningar och andra

En växande rörelse bland världens bloggare är de islamofobanstrukna "sanningssökarna" som utreder brottslighet, religiositet och organisering bland muslimer, framför allt genom medieuppgifter. På bloggen Jihad i Malmö hittar jag följande reaktion på att Säpo ska sätta in mer resurser till bevakning av islamister:

En elak betraktare kan ju få för sig att SÄPO:s resurser fortfarande slösas på att bevaka skinnskallar som mest sysslar med krogslagsmål och hembränning. Men så illa kan det väl inte vara längre...
Jo, islamister hotar oss medan nazisterna bränner hemma. Jag menar, svenskar är ju inte direkt kriminella. Inte som jihad-Mohammed.

En aspekt som den malmöitiska bloggen inte gärna räknar med är jämförelsen mellan förslagsvis nazister och islamister. Den senare gruppen är (enligt bloggen själv) större än nazistsympatisörerna. Det är nog svårt att bevisa att svenska islamister skulle ha mördat åtskilliga, försökt spränga journalister i luften eller brandbombsterroriserat sina fiender. Däremot vet vi sedan länge att nazistiska grupper har utfört, och fortsätter utföra, sådana dåd i sin kamp för etnisk rensning och statskupp.

Jag har inget emot att man diskuterar problem och argumenterar för lösningar på dem, i synnerhet inte när det gäller integrations- och säkerhetspolitik. Men det här handlar om hetsjakt. Det är simpelt, eftersom det fortfarande finns en acceptans i samhället när det gäller trakasserier mot den muslimska minoriteten, på ett helt annat sätt än mot andra minoriteter. Den sortens resonemang som oresonligt pekar ut islamistiska terrorister som ett överhängande hot och myndigheters reaktioner som för tama är farlig.

Inga kommentarer: