10 februari 2006

Om oss - utifrån

Göran Persson har i svenska media synts under högtidliga förhållanden, som ordförande i kommissionen mot oljeberoende. Kommissionen hade sitt första seminarium - som handlade om olja - i december i fjol, ett mycket intressant evenemang där några av Sveriges viktigaste experter fick ge en bakgrund till oljefrågan. Inte minst fick också Göran Perssons flint glänsa i strålkastarnas sken.

I januari hölls det andra offentliga arrangemanget. Det handlade om bioenergi som framtida allt viktigare resurs, och jag missade tevesändningen. Som tur är har Regeringskansliet spelat in allt från seminariedagarna och lagt ut det i lämpligt stora bitar på hemsidan. Göran Perssons inledning på sex minuter är ett tips:

Det är så ohyggligt många förståsigpåare, och så väldigt mycket "gott förstånd", som har stoppat så mycket nya idéer genom åren. Den saken ska inte upprepas här. [...] Låter vi inte nu tusen blommor blomma...som någon figur sa en gång i tiden...så kommer vi att se att vi stoppar en utveckling som annars kan växa fram.
Internationellt är det en stor sak att den svenska regeringen tänker bryta hela Sveriges beroende av fossil olja. Det är väl en sak att lilleputtlandet Island, med sina gigantiska geotermiska resurser och få invånare kan bli självförsörjande - men Sverige?

Guardian hade en artikel för ett par dagar sedan. Göran Persson nämns inte vid namn, men Sveriges intentioner visas som klart ideologiskt visionära.

Det är väl inte hela sanningen att säga att Sverige styrs av regeringens politiska övertygelse om att växthuseffekten ska bekämpas. Som sägs i artikeln finns klara ekonomiska motiv, där exempelvis importen av olja är ett orosmoment för hela landets ekonomi och industri i längden. Men metoden är, anser jag, ett utomordentligt progressivt sätt av sosseregeringen att utnyttja närmast korporativa metoder för att genomföra omfattande politiska projekt.

I kommissionen mot oljeberoende sitter både radikala miljövetare och erfarna företagsledare, både jord- och skogsbruksföreträdare och en fackföreningsordförande. Kommissionen samlar intressegrupper som har mycket skilda intressen, men som kan fås att samarbeta för att planera ett framtida ökat svenskt oberoende gentemot omvärlden. Globaliseringsmotstånd deluxe!

Nästa offentliga "hearing" i kommissionens regi sker om en vecka och då tar man upp metoder för att minska beroendet av fossila bränslen i transportsektorn. Svensk industri har här lysande möjligheter att ta fram produkter speciellt för den svenska marknaden. Saab och Volvo kommer i och med kommissionens arbete att få incitament för förändring, och jordbrukarna ges argument att börja odla energigrödor på mark som nu kanske ligger i träda. I mars kommer en hearing om minskat fossilbränsleberoende i energisektorn. Det är regeringens och kommissionens tes att skogen och åkrarna kommer att ge oss både värme, drivmedel för fordon och el.

För miljön är det här bra på många olika sätt, även om det innebär påfrestningar när uttaget ur landets skogar blir ännu mer storskaligt. Om vi kan få en miljöpolitik som innehåller regional-, transport- och arbetsmarknadspolitiska element så är det mycket värt. Ju fler jobb som skapas inom förnyelsebar energisektor, desto bättre. Ju mindre av konsumtionen och investeringarna som går till privat konsumism, desto bättre. Ju mer resurssnåla tekniska lösningar som forskas fram, desto bättre.

Jag tror inte att det är omöjligt att omvälva samhället som regeringen verkar vilja, tvärtom tycker jag att det är skitbra att man tar ett helhetsgrepp som nu. Vad jag däremot skulle önska är att man "förankrade bland befolkningen" lite bättre. I dag vet nästan inga svenskar att Göran Persson så ambitiöst motarbetar oljeberoendet. Han skulle behöva ett eget Aló Presidente där regeringsviljan sammanfattades mer populärvetenskapligt lättsmält.

Kanske verkar min ringa vilja farligt lik den nordkoreanska jucheideologin, där självförsörjande och personkult är grundläggande, men så är det inte. Jag bara gillar den smygrevolutionära bestämdheten i kommissionens budskap.

Inga kommentarer: