Jag drar till Umä

Det tar precis lika lång tid från Östersunds busstation till Umeå busstation, som från Stockholms flygplats till Teneriffas södra flygplats. Sex timmar - obefintlig komfortskillnad. I morgon bitti åker jag till Umeå, mor till Teneriffa. Det är två ganska olika resor. Såatte... *jobbigt*

Jag ska på helgkurs (en till) och mor ska semestra. De övriga i familjen ska väl sitta framför varsin dator precis hela helgen som vanligt, antar jag. Det är ju kul, för dem.

Sjukdom har drabbat massor av folk i dagarna. Det är helt kasst! Man ska inte vara sjuk när vintersportsäsongen når sin kulmen! Själv skottar jag snö för brinnande livet - snöhögen ute på gården ska bli större än tidigare upplagor. Att läsa mellan varven: "Paris - en reseguide", "Tillämpad internationell ekonomi", "Globalization and the Welfare State" samt Ordfront, Arbetaren och Flamman. Vid närmare eftertanke är det nog bäst att jag tar med mig lite att läsa på bussen österut.

I natt när jag cyklade hem från den dagliga mötesrutinen (jag blev kvar och läste programförslag till kvart i ett) stod det en herre i 50-årsåldern mitt i gatan. Väldigt berusad, som han själv hann säga ett halvdussin gånger. Vi började snacka politik, helt apropå ingenting. En kvart stod vi där och utbytte åsikter om socialism och samhälle. Sånt är häftigt.

Oväntat och grått

Nydaning i Svenska kyrkan: Anders Wejryd blir ny ärkebiskop. Vi får se vad han ändrar i KG Hammars politiska kampanjhumanism. Intressant att notera att kandidaten Ragnar Persenius hade band till Jämtland, men givetvis vill man hellre ta en grå man från en del av landet som ingen bryr sig om.

Nu har det snöat i typ tre dagar. Det har fallit mer snö den här veckan än under någon annan snöperiod under hela säsongen. Över två decimeter nysnö täcker bygden. Personligen är jag helt fixerad vid vattenkraften, så i mina ögon är det megawattimmar som singlar ner från himlen.

Nä, om man skulle skotta lite snö, hellre än att bry sig om samhället hela dagen... Observera att Sandqvist & Wiklund är en aktiv blogg såhär års.

Kluring

Det är en märklig logik som marknadsliberalerna måste gå efter när de läser dagens andra kvällsblaska. Vi får ett föga kritiskt porträtt av Henrik Grill, verkställande direktör i Jämtkraft, som följd av företagets låga elpriser. (På hemmaplan är Grill mäkta impopulär för tillfället, men det är i en annan fråga.) Här har vi alltså ett kommunägt företag som levererar billigare el än all the others. Hur kommer det sig? Jämtkraft går inte med förlust och dess kunder tvingas inte stå ut med sämre service än andra bolags kunder - snarare tvärtom.

Ett svar är att Jämtkraft har fått vissa uppdrag av kommunerna, som företaget sedan ska leva upp till. Dessa uppdrag innehåller blygsamma krav på vinstutdelning men desto större fokus på själva verksamheten: att bistå samhället med viktig infrastruktur.

Är det fel att ett företag drivs demokratiskt (om än dess vd kan ha en ur demokratisynpunkt diskutabel roll) och utanför marknadens diktat?

Mitt bröd och skådespel!

Sitter här med en kopp rättvisemärkt te och koketterar med min allmänmänskliga godhet och moraliska överlägsenhet. Som vanligt är det inte timbro.se utan socialist.nu som tilldrar sig min uppmärksamhet. Jag snubblar över världens roligaste vitsar - som denna, en sovjetisk:

På partimötet i det statliga jordbrukskollektivet fanns två frågor på dagordningen. Den ena frågan gällde hur man skulle bygga ett nytt skjul och den andra var hur man skulle bygga kommunismen. På grund av bristen på bräder övergick mötet genast till den andra frågan.

Det är faktiskt hur kul som helst med sovjetisk humor. Den finns i massor av varianter och känns på något sätt alltid aktuell.

Bröd och skådespel, Ronnie.

Ronnie Sandahl har blivit ett nytt varumärke på kvällspressens hemsida, ungefär som kungafamiljen eller Angelina Jolie. Man lockar helt enkelt stora skaror läsare med hans reflektioner över ytligare-än-ytligt-livet i kvällspressvärlden.

Dagens storslagna kåserande handlar om den brittiska kvällspressen - ett föredöme, menar Ronnie, eftersom man "sugs in" i artiklar som karakteriseras av "lekfullhet och glöd".

Ja, de arbetslösa massorna i romarriket njöt säkerligen också stort, där de passiviserade genomled en inte helt oproblematisk samhällsutveckling. Som tur är kan vi sprida fenomenet Ronnie Sandahl åt massorna, så obehagligheter som generalstrejk och massdemonstrationer inte behöver uppstå. Folk gör sig bäst oorganiserade, insugna i lekfullt dramaturgiska mediefenomen.

Med vintern kommer Paggan?

Utbildnings- och kulturminister Leif "Paggan" Pagrotsky var på Mittuniversitetet och snackade en stund i dag. Jag var där för att höra vad regeringen har för ställning i exempelvis studiemedelsfrågan och Bolognaprocessen.

Eftersom det har snöat ett par decimeter de senaste två dagarna var det inte helt lätt att cykla (och jag bävar inför cykelfärden upp till Körfältet senare i kväll).

Paggan är faktiskt en rätt kul typ. Han förklarade sakligt, på bästa regering-ute-i-valrörelsen-sätt, hur Sverige ska bli en kunskapsnation och konkurrera och samarbeta med exempelvis Indien. Givetvis hann han med några angrepp på den förhatliga, student-fientliga oppositionen. Centern, moderaterna och folkpartiet är - som vi alla vet - motståndare mot regeringen, demokratin; det goda.

I publiken satt Petter Jonsson, fram till förra veckan distriktsordförande i Muf i länet, och frågade om det rimliga i turordningsreglerna och anställningstryggheten. Paggan malde vant sönder hela den moderata argumentationen och svarade med att det för ungdomar snarare handlar om att det behövs större satsningar på jobb.

Studiebidraget lovade han att pusha på för att höja (trots att det är en annan ministers ansvarsområde) och så ska förstås 50 procent av framtida årskullar gå vidare till högre studier.

Heja, sosse! Sossar är och förblir bäst i valrörelsen.

Kunde man inte ha ett statsskick där sosseregeringen skötte debatten året innan valet, och riktiga, jordnära människor styrde Socialistiska Folkrepubliken Sverige övrig tid?

- - -

Uppdatering 30/3: Heja, sosse (2)!

Olja is so not cool!

Oljekommissionen has done it again. Det är inte illa att hela hearingar sänds på dagteve: i sin omfattning utgör en såndäringa hearing minst ett par poäng omvandlat i universitetsstudier, sett till föreläsningsvärdet. För mig personligen känns varje hearing som veckans ljus - nånting man kan känna ett nästan andligt värde i. Usch, det gränsar till det religiösa.

I dag har jag fått veta att trots att Sverige på 30 år har utökat den totala golvytan från 400 miljoner till 600 miljoner kvadratmeter, så har energiåtgången varit konstant. Med energismart byggande kan man till lägre byggkostnad få fram hus som kräver 90 % mindre extern energi. Svenskt Näringsliv vill ersätta oljan med fossilgas.

Ja, det där sista är det enda riktigt dåliga - om man bortser från den oftast marknadsoptimistiska ton som föreläsarna har haft - som har framkommit på hela dagen. Att storfinansen vill ha trygg norsk naturgas hellre än osäker och dyr saudisk olja är förståeligt men knappast försvarbart. Tydligen har industrin längs Västkusten investerat i en dyr förundersökning, så om några år smäller de säkert upp en gasledning från Norge till Bohuslän. Annars har det varit idel konstruktiva och beskrivande förklaringar av många olika byggnadstekniska och systemtänkande lösningar på Sveriges energiproblem.

Tänk om varje land hade sin Göran - en maktens påläste miljökämpe.

Får Sverige en utrikespolitik nu?

En lite hes Storpersson har utnämnt Jan Eliasson, ordförande i FN:s generalförsamling, till utrikesminister. Eliasson kommer att jobba mycket genom Carin Jämtin, som i egenskap av biträdande utrikesminister kommer att sitta i Stockholm med ansiktet mot media.

Det är häftigt att bytet från Laila Freivalds (minns inte bara skandalerna; minns också den skamliga konferensen med PFF och Nato i Åre, minns tystnaden och överslätandet kring ockupationsmakternas övergrepp) faktiskt blir ett byte i rätt riktning. Även om Jämtin får andrahandsposten har hon ändå större inflytande nu än som biståndsminister. Med tanke på att vissa av hennes personliga åsikter nu och då råkar sippra fram i media - de är inte sällan både humana och schyssta - har vi i bästa fall en svensk utrikespolitik att vänta oss. Bland de så kallade spekulanterna har det sagts att Thomas Östros skulle få posten. Det hade varit lika illa som att låta Freivalds få förnyat "förtroende".

I kväll ska jag sitta med på ett styrelsemöte med FN-föreningen, dit media har bjudits in. Vi kommer antagligen att vurma för Eliasson där - han är ju både sosse och FN-anställd. Bättre kan det knappast bli, sett till FN-förbundets intressen. Det ska sägas att med ett utrikesministerpar som tar ställning och har mer distans till Göran Persson kan Sveriges röst vara på väg att höras igen, ur EU-djupet.

KG Bergström från SVT ställde på presskonferensen i förmiddags en befogad fråga:

Varför utsåg du inte Carin Jämtin, stod hon för långt till vänster om dig i utrikespolitiken?

Mmm, så är det. Men nu ska vi se vilka åsikter som kommer fram, och vilka som tillrättavisas av Buffelgöran, Barroso och Bush.

Paris nummer sju

Anar jag en viss smygrevolutionär förväntan hos Olle Svenning i senaste ledarkrönikan? Jag tror det. I påsk, har jag läst, är Paris det sjunde mest populära resmålet för oss privilegierade medelklassvenskar. Teneriffa, dit mor min beger sig nästa vecka, är näst populärast.

Det är mindre än två veckor kvar till Paris. Med varje artikel och analys av konflikterna jag läser ökar spänningen. Blir det generalstrejk? Kommer jag att få se protesterna vid universiteten? Fördjupas och breddas revolten?

För oss som inte fattar ett jota av l'Humanités franskspråkiga artiklar är den ideella hemsidan l'Humanité in English bra att ha. Sajten startades för bara ett par år sedan av "filosofiprofessorn och militante kommunisten" Hervé Fuyet. Här får man en gediget kontrapropagandistisk bild, med folkets/vänsterns enighet som tema.

Miljömål 15

Revidering av miljömål för Jämtlands län kan vara spännande att bevaka. Det är ett stort län som oftast går före övriga Sverige på miljöfronten. I går satt vi och klurade på vilka lösningar som är bäst för att dämpa markägarnas uttag av naturgrus.

Den demokrati vi lever i öppnar tyvärr inte för vanligt folk att sätta sig in i sådant som rör övergripande samhällsstyrning. Att jag har fått chansen att skriva in mig på deltagarlistan beror på att jag snappade upp ett mail som kom till just en av våra påtryckningsgrupper, "remissinstanser". Ytterst få har en aning om att arbetet med vidareutveckling av sexton regionala miljömål pågår, vilket gör att man förlorar kontakten som borde finnas mellan "vanligt folk" och myndigheterna.

Hittills har det varit ganska givande samtal. Vi har följt upp miljömål som har med bebyggda miljöer att göra - dock långt ifrån allt i området. Ständigt måste man försäkra sig om att saker och ting går att mäta och att det är effektivt att just Jämtland vidtar en viss åtgärd.

Varde fredag...

Jag har tentat, remissat miljömål och hämtat tjugo kilo valpropaganda i dag. Sånt som vi ungdomar förväntas göra, men inte ofta gör. Läs lite Lena Sundström, hon har snappat upp något som jag kände åtminstone innan demonstrationen i lördags.

Det är bara ett par dagar kvar tills en helt ny (sorts) blogg startar, med buller och bång, så jag ska ligga lågt. Samt gå på möten. Lördag, söndag, måndag och tisdag. Och på onsdag är det studiecirkel. Umeå nästa helg?

Tuffa mötestider

Från tio till 16, från 18.30 till 22, har det varit sammanträden i dag.

Landstinget bjöd in till storforum om ungdomsdemokrati. Mediokert teoriutbud bland föreläsarna - desto större prestationer av eleverna. Många är fantastiskt drivna och engagerade, även om det är lite oroande ibland hur lite av demokrati, och hur mycket av personingripanden, som förespråkas.

En klar favorit är Andrée Ivarssons (numera CUF) förslag på demokratiförbättrande åtgärd: utbildning i "opinionsbildning": om alla får lära sig att göra en budget, formulera schyssta slagord och nå media bäst, så blir inflytandet större... :-D

(Av någon spännande anledning tyckte han att Ung Vänsters lokala kampanj för gratis kollektivtrafik var skrattretande i jämförelse med Liberala ungdomsförbundets "Ursäkta röran, vi bygger om...". Det ska bli spännande att, när tillfälle ges och om Allah vill, höra vad i möjligheten att utnyttja busstrafiken som är så mycket oviktigare än liberalernas vilja att byta sossepampar mot liberalpampar.)

Kvällen har jag spenderat på ett sedvanligt långt möte med FRÖ, ett årsmöte. Det ska bli kul att följa upp kommunbeslutet om att bara köpa in rättvisemärkt te och kaffe. Grattis världens bönder, tack vare den offentliga sektorns medvetna upphandling (och framgångsrikt lobbyarbete) har vi rumsterat om marginellt i den kapitalistiska världsordningen!

Marknadens reformering

I Förenta staterna finns en spännande utveckling att ta del av, för den som orkar. Efter att priset på naturgas i höstas gled över tio dollar per tusen kubikfot släppte spärrarna för den amerikanska vindkraftsindustrin. Naturgas - och de flesta andra energibärarna - är nu så dyra att vindkraft är billigare att satsa på.

En artikel från Earth Policy Institute (EPI) räknar ambitiöst upp fakta om energi, med vindkraften som utgångspunkt. Lägg märke till att produktionskapaciteten har tredubblats mellan år 2000 och 2005. Hur var det nu med snacket om vindkraften som ett omöjligt, orealistiskt och oekonomiskt alternativ? Om man ska sammanfatta det hela på svenska blir det ungefär såhär:

- Sedan 80-talet har kostnaden per producerad kilowattimme vindkraftsel sjunkit med över 85 procent. Det växer i dag fram en grupp av jordägare som i stort sett kan leva på ersättningen från vindkraftverk som ställs upp på deras mark. I vindrika delstater där vissa elkunder har bundit sina elpriser till "grön el-taxa" betalar andra elkunder i dag dyrare för den konventionella elen.

- I fjol ökade den installerade effekten för amerikansk vindkraft med 36 procent från föregående år, en siffra som kan stiga till 50 procent i år tack vare skattelättnader för vindkraftsinvesteringar. Tillverkarna har sin produktionskapacitet av vindkraftsturbiner uppbokad åtminstone till nästa års utgång.

Bevisligen kan världens mäktigaste ekonomi med en stadig statlig hand vrida utvecklingen åt det hållbara hållet på riktigt, i stort sett utan elcertifikat. Svenska regeringen, däremot, tror på marknadslösningar i större utsträckning och ser inte någon vits i att pressa elbolagen till seriösa satsningar på bra energi. Sedan kravet på återreglering av elmarknaden höjts även av industrin, och dagens rapport från EPI visar en makalös utveckling av amerikansk och global vindkraft, vore det inte fint om Sverige även angående vindkraft var i världstopp? Låt staten "reformera" kraftmarknaden! Med gemensamt ägande blir också nyttan gemensam.

Oändlig energi som alla äger och som aldrig tar slut. Wunderbar, ja!

Marknaden straffar sig

Ibland tar "marknaden" kål på sig själv. Senast ser jag att ett "hårt slag" är på väg att utdelas mot direktreklamföretagen, i och med den skärpta arbetsmiljöordningen för brevbärare i flerbostadshus. Visserligen är det säkert en överdrift att folk skulle kasta reklamen direkt bara för att de får hämta den i entrén (det går så bra att kasta den redan i dag), men det är alltid bra när Satans soldater visar missnöje. Då är man på rätt spår.

Väntar bara på ett inlägg från Muf-Johan om detta hot mot yttrandefriheten...

Coming soon to a Web near you: Sandqvist & Wiklund - en riktig hit!

Carola-kuppen avslöjad!

Det som inte kunde ske har skett. Carola har vunnit en till festival. Men att det inte skedde ärligt, det har vi nog varit många som iakttagit. Inte minst har Telias undermåliga telefonsystem fått misstankarna att riktas mot maktens boningar och skivbolagsdirektörernas portföljer. Det var inte på finaldagen som vinsten för "bidraget" Evighet/Invincible utropades, utan långt tidigare. Avgörandet fälldes inte av folket, utan av media... En modern, skandalös skandalernas skandal!

Jag ska nu avslöja vilka som ligger bakom den kupp som förde Carola till ESC i Aten. Det är inte helt kända, och måhända lite otippade, personer som visar sig ligga bakom dessa vidrigheter.

Först ut: Ronny Larsson på QX. Den tionde mars, flera dagar innan finalen, skriver han att Carolas "bidrag" är

låten som vi kommer att skicka till Aten.

Inte bara anmärkningsvärt - chockerande är ordet. Jag är bestört; jag rasar.

Nummer två: Bosse Eriksson på Gotlandska.se. Under rubriken "Inget kan stoppa Carola" påstår han att

nu låter hon [Carola] drömmarna bli verklighet ... Laila stoppar nog inte Carola men en finalplats eller Andra chans är inte omöjlig.

Vem kunde ana att en lokaltidningsskribent skulle vara inblandad i så smutsiga affärer som televiserade kupper? Ja, nu för tiden är ingenting otänkbart.

Tre: Aftonblaskans nöjesdel är nog värst. "Ta skydd - här kommer Carola" står det, och hennes röstningsnummer märks ut bland alla de andra med ett tydligt "Rösta på Carola"! Mer maktfullkomligt formulerad propagandatext får man väl leta efter.

Carolas seger var uppgjord, av ett ljusskyggt gäng mörkermän. I sina mörka kammare. Med sina ljusfattiga ideal. Och dystra, fattiga ideologiska barriärer... FEL LÅT VANN, GANZ EINFACH!

...eller ännu bättre!

Gode kamrat Wiklund kom i eftermiddags med en alldeles utmärkt idé - en seriös blogg för riktig politik. Så snart kanske Sandqvist & Wiklund dyker upp på ett nät nära dig.

I dag har jag observerat några tidiga vårtecken. På nyheterna får jag veta att det är vårdagjämning - alltid någon sorts signal om vilken årstid det är. I rabatten utanför porten kommer tulpanerna nu. Och så våras det för mitt ekonomiska oberoende; jag fick hem ett Visakort i brevlådan. Hurra för det.

På kylskåpet här hemma sitter ett urklipp från en engelsklektion jag hade förra läsåret. Urklippet föreställer Tonys fru Cherie Blair (hon ser ut att ha varit med i The Swan eller Extreme Makeover) och husets katt, Humphrey, på bild. Vi satt och bläddrade igenom tidningar och jag fastnade för just den artikeln. Rubriken var "Humphrey - the Downing Street dossier" och bildtexten lyder som följer:

Cherie Blair was said to dislike cats and Humphrey seemed to get the message

Nu får jag veta att Humphrey har avlidit. Humphrey ser både obekväm och skärrad ut i Cheries famn.

Det är tur att, när man ska föra en politik byggd på rädsla, hat och kontroll, en katt kan fånga mediernas och folkets intresse ett tag.

Den tredje vägen...

Jag driver två bloggar i dag: Funky fresh!, som uppdateras varje datortillgänglig dag, och Norrländskt socialistiskt motstånd, där jag framför allt klickar in lite längre och allmänt anti-inställda inlägg. Förresten lär väl ingen ens ha läst det senaste inlägget där, som nu är någon vecka gammalt.

Nu går jag och funderar på att starta upp en ny blogg, en i Kina-TV-anda. Den ska ha en konsekvent defensiv linje och med de stora penslarna försvara allt här i världen som är rätt och riktigt.

Tills dess får jag tipsa om en riktigt bra, seriös blogg, som förhoppningsvis fortsätter att leverera fler starka inlägg.

Feelgood-tips, lördag:

Om man har det lite tungt, till exempel när ett religiöst monster (som vissa förrädare väljer att kalla det) vinner Melodifestivalen (röstar ni på fascisterna den 17 september också, bara för att slippa Reinfeldt som statsminister?), så har jag ett botemedel av rang: en vända ner på stan. Per cykel. Även om det blåser lite, och har fryst på just sådär så man kan kalla underlaget "förrädiskt", så känns en cykeltur till, och promenad i, centrala stan så ofantligt mycket bättre än en kväll framför Studentportalen.

I kväll hade jag med mig en påse, som snart blev full av ädla, tomma ting. Ett gäng killar som hade fest på fjärde våningen på Prästgatan behagade också skänka mig en papperskasse, till hälften fylld med burkar och flaskor.

Efter rundan järnvägsstationen-Stortorget-Kyrkparken-GIII-Brunflovägen-Fagervallsskolan-Körfältet hade jag samlat ihop pantburkar och -flaskor för 45 kronor. Det är inte illa för att vara en marskväll - ännu bättre blir det när man betänker att lönehelgen är först om en vecka. Vi burkplockare har ljusa tider framför oss. En tokbra feelgood-metod, ganz einfach.

Stenmarck-konspiration?

Nu är helvetet här. Jaja, svenska folk, lyssna ni. Lyssna och lid.

Jag blir så förbannad att - när vi äntligen får ett relativt rättvist utgångsläge - folket lyckas rösta på Stenmarck-klassens förlorare. Ligger udda skivbolagsintressen och lurar nånstans bakom siffrorna? Carola suger, that's a fact!

Fuck this shit. Jag tar en cykeltur i stället.

Nu ryker Carola

Carola, det läskiga varelset, har med sina blå sympatier stroppat fram genom festivalen som "den överlägsna vinnaren". Nu är hon, efter juryns besked, pinsam tvåa, tio poäng efter Andreas Johnson och bara tio poäng före Bodies Without Organs. Yer goin duwn, sukr!

BWO och Andreas är två betydligt bättre akter, Carola har inget annat än sin attityd som övertygat bäst i klassen. Du stör mig, religiösa fån!

Schlagerkväll

Här sitter man och hoppas slippa tänka så mycket - och så fyller Kikki Danielsson ut bilden. Nu kan inget stoppa mig. Hjärnan maler allt djupare i tankespåret: "...men de är ju lika som bär!"

Så, here goes:

Andrée Ivarsson?

Kikki Danielsson?

Bäva, o borgare!

Två saker gör mig huskut peppad i dag:

1. Antiimperialismen. På kultursidorna i en tidning mosar Åsa Linderborg och Erik Wijk de borgerliga Bushvännerna som en mjukglass under skosulan. På demonstrationen i Östersund i dag var det nånstans mellan femtio och sjuttio som hade trotsat blåsten och lyssnade på tal (bland annat det här nedanför, som jag höll).

2. Vänsterpolitiken. Som gäst på vänsterpartiets distriktsårskonferens fick jag mig en rejäl dos svensk och norsk välfärdssocialism. Det ska mycket till av borgerlig enighet för att slå hål på den socialistiska valmaskinen!

Får det vara ett stycke ockupation? - Nej, tack, det är bra för mig.

För tre år sedan deklarerade USA:s president att Irak var ett så stort hot att regimen i Bagdad skulle störtas av amerikanskledda väpnade styrkor. Kriget mot Irak är en viktig del av USA:s aggressiva säkerhetspolitik och ett brott mot en grundbult i FN-stadgan: förbudet mot anfallskrig.

Det gick fort att slå ner den gamla irakiska regimen. Kriget mot Irak förklarades avslutat efter bara några veckor. Men bortsett från att en diktator föll, har frihet och demokrati inte kommit till irak - och det är knappast en slump, eller ett "olycksfall i arbetet" från USA:s sida.

Per Ahlmark, en känd anhängare av USA:s krigspolitik, sa för bara ett år sedan såhär om president Bushs krig:

Utan Bush hade afghaner, palestinier och irakier fortfarande styrts av mördare eller skojare.

Ahlmark, och många andra som också tror på president Bushs tal om "frihet och demokrati", kommer aldrig att få rätt. Den amerikanska aggressionspolitiken trollar inte bort mördande, bedragande despoter - den odlar dem.

Afghanistan, Palestina och Irak har inte goda chanser att utvecklas bra. Våld och förtryck är de språk som ockupanterna pratar med både den beväpnade och den civila delen av befolkningen.

Det är cyniskt och farligt av USA att agera såhär, gång efter annan. Genom att starta angreppskrig och hota andra länder med vapen, och genom att polarisera världen i grupperna "med oss eller mot oss", bäddar den nuvarande amerikanske presidenten för en våldsam utveckling.

Det irakiska folkets frihet är inte anledningen till att Bush och Blair startade krig. Givetvis har inte heller kriget lett till frihet för irakierna. Med våldshandlingar utförda mot civilbefolkningen varje dag, över hela landet, är Irak i dag närmare inbördeskrig än ett fritt land.

Anledningen till kriget är att den amerikanska supermakten vill ha kontroll över strategiska resurser. För att lägga under sig allt större delar av världen kör man över inte bara FN-stadgan och hela världens folkmajoritet; man mejar också ner hundratusentals civila irakier.

Eliten i världens redan mäktigaste land skor sig på härjade länders folk och naturtillgångar. Kriget och ockupationen är ett av de största pågående brotten mot mänskligheten, och det beordras av leende amerikanska ministrar/militärer/företagsledare.

Tre år av ockupation har inneburit enorma kostnader, på alla sätt och vis. Inte minst är de mänskliga förlusterna, i form av motsättningar mellan religiösa och politiska grupper, stora. I nuläget ser våldet och brotten bara ut att bli grövre och mer omänskliga. Tyngsta ansvaret faller på ockupationsmakten, vars närvaro inte kan rättfärdigas.

Det är mot USA-alliansens övergrepp i Irak som vi nu visar vår avsky, genom att demonstrera i städer runtom i hela världen. Vi accepterar inte att en stat, som anser sig stå över alla andra stater, tillåts plåga land efter land med vansinniga krig.

Fred, frihet och demokrati är svårt att åstadkomma med fredliga medel, det visar om inte annat FN:s drygt sextioåriga historia. Men utan principen om icke-aggressiva lösningar kommer freden, friheten och demokratin aldrig att vara möjlig. Hur många gånger Bush än påstår det.

Karriären framför allt.

Och var gör man bättre karriär än i CUF? Lokale legenden Andrée Ivarsson, fram till i onsdags Luf-ordförande i Jämtland/Härjedalen, byter till vice ordförande i CUF:s distriktsstyrelse. Detta är mycket intressant, särskilt som fler hopp mellan ungdomsförbund i länet har förekommit. Inte sällan handlar engagemanget om poster och karriärer, snarare än om politik. I bästa fall är det en fråga om image. "Det är inte mycket som skiljer", är närmast standardsvar. I värsta fall vill man bara nå så högt upp som möjligt.

Det går att klättra i partistegen med mediescoop som stegpinnar. Men det är ett galet sätt att vara politiskt aktiv på.

Ursäktdebatt?

Nej, mina ursäkter ska inte debatteras, som Ordfronts. Jag ber om ursäkt för att jag har haft ett liv utan för bloggen den senaste veckan, och först i dag därför publicerar flera dagars uppdämd bloggning. Vore det inte för att Blogger cepar sig skulle det hela kanske ha skett tidigare, men det är skit jag får kasta på Google, helt enkelt.

Helt hysteriskt kul gör Ali Esbati när han lyckas klämma in ordet gubbchock på ett helt naturligt sätt, i en mening som dessutom inte är intetsägande. Ett mycket bra inlägg, för att vara så kort.

I natt kom jag också på att det går alldeles utmärkt bra att ladda sitt refillkort på Internetbanken. Jag tänker härmed sköta så lite som möjligt via bankkontoren på stan eller affärerna ute i verkligheten. Internet is the shit, det skriver jag under på! Om man klarar av att få sin kurslitteratur en vecka senare än man skulle ha fått den i affären, men då till 30 procent lägre pris, så är också internethandel ett tips. Undrar just vad som händer när alla köper allt via nätet...

Kolla in Volontärbyrån, ett skrämmande exempel på amerikanisering av samhället - via internet.

Wrath of the middle class

Är det nånting man inte ska fucka med så är det de franska studenterna. Reaktionäre Dominique de Villepain har väckt våldsam vrede genom sitt Maud Olofsson-uppskattade förslag att slopa anställningstryggheten för alla unga.

SvD:s Björn Erik Rosin ger en betydligt mer spännande och relevant bild av det hela än de löjligt stereotypa TT-telegram som samma tidning villigt exponerar (de säljer ju bättre).

Mediedramaturgin kan lätt få en på andra tankar, men efter att ha läst vissa politiska program och vissa politiska artiklar den senaste tiden ser jag väldigt tydligt sambanden mellan den här åtgärden i Frankrike och ett allmänt politiskt fulspel för att handgripligen skriva ner tryggheten för vanligt folk i hela västvärlden (kort mening; konstpaus).

Första maj är inte långt bort. Årets första maj kan bli ett första maj där (nästan) till och med oppositionen hurrar över den strålande tillväxten och den ekonomiska utvecklingen, men där våra grundläggande rättigheter är ack så nära utplåning.

SMK coming to town!

Sedan något år tillbaka har jag fått lära mig ett flertal SMK-låtar mer eller mindre utantill. Brorsans högtalare har tjatat "Kom igen kommissarien", "Australien" och "Jakten på kusken" flitigt. Och det är ju inte utan att det rycker i stomp-nerverna man lyssnar på det poppiga retrobandets elektroniska superlåtar.

I SOMMAR SPELAR DE PÅ YRAN! Jag kopplar inte direkt samman sex tvättäkta original som SMK-killarna med just Storsjöyran, men tydligen är ingenting omöjligt. Kobra visar ett smakprov, drygt 22 minuter in i inspelningen.

Heja Slagsmålsklubben, välkomna till Östersund i juli!

Jag bedövas av nöjet.

Jag har hittat The best of Google Video, och är rädd att jag aldrig kommer därifrån. Det finns så oändligt många lättillgängliga och fascinerande filmsnuttar online, här några exempel:

David Hasselhoff - Hooked on a feeling

Ännu en variant av Super Mario

Världens största atomexplosion

Grym tolkning av Tenacious D - Tribute

Upplev förstaklassresan med United Arab Emirates Airlines

Blairs politik luktar skit

Det är visserligen mest den känslosamma högern som brukar snacka moral och hyckleri, men ibland får man ta i själv med såna frågor. Hur motiverar Tony Blair uttalandena om att den palestinska regeringen ska lösa konflikten med Israel fredligt när han själv krigar i Irak, och hur kan han vägra Iran att skaffa kärnvapen när han själv satsar stora belopp på att fräscha upp sina egna?

Nej, det luktar skit om Blairs utrikes- och säkerhetspolitik. Ta bara en sån sak som terrorlagstiftningen, som ska fungera i två riktningar: statlig terror mot potentiella terrorister, och statlig terror mot icke-terrorister som i dag inte kan sägas begå brott. Eller invandringslagstiftningen, där man går snuskigt nära rasismens gräns. Det är helt enkelt riktigt illa när den politiker som brukar sägas ska stå för den minst dåliga politiken i ett land, står för en riktigt unken, fascistoid skitpolitik.

Ordfrontfejden - krejsy värre

Klas Gustavsson skriver i en tidnings kulturdel i dag om en bok som jag själv förvånas lite över: Pudelns kärna - en bok om Ordfrontfejden. Att Nixon - ett viktigt bokförlag - ger ut en sån nördbok blir bara konstigt.

Tidigare har jag stött på fejden (utanför magasinet Ordfront) endast när jag fick ett brev signerat, om jag inte minns fel, Erik Wijk, på Motståndsfestivalen 2004. Det var ungefär då som Ordfrontfejden höll på att bli ute. I dag är den sannolikt närmast död, om man inte vill rättshaveriraljera lite. En bok på flera hundra sidor som diskuterar en konflikt i lilla Ordfront känns inte alls bra, när de viktiga yttrandefrihets- och demokratidebatterna bör föras mot mainstreammedia.

Hur ser personaldemokratin och personstriderna ut på DN-, SR- och TV4-redaktionerna? Belys sånt, i stället för att klyva hår kring kulturföreningar. Röd Press inledde på det temat i sitt första nummer 2006, men det räcker inte på långa vägar.

Högre status för MR

Man blir lätt lite mobbad om man försöker flika in propaganda från FN-håll, men jag tar risken ändå: FN:s kommission för mänskliga rättigheter ska uppgraderas till Rådet för mänskliga rättigheter. Hittills har det funnits två råd - Säkerhetsrådet och Ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC). MR-rådet kommer förmodligen inte att ha någonting att säga om förbrytelser beordrade av Washington, men man kan ändå tänka sig att MR-frågorna hamnar lite högre på dagordningen i framtiden.

Hur vore det om Förenta staterna, av Förenta Nationerna, fick en knäpp på näsan för hoten mot länder som Iran och Venezuela?

Superstar brothers?

I dagens LT finns jag med på bild, från prisutdelningen i förrgår. Totalt har jag varit med i teve eller tidning på bild över ett halvdussin gånger de senaste åren, så snart lär väl folk känna igen mig. Men brorsans prestation klår jag inte - han finns förevigad på finska YLE:s hemsida, under projektet "Free your mind". Det är stort.

Några andra superstars, i en lite annan division, skriver Åsa Petersen om. Ballongalliansen är yta och känsla, ut i bara fingertopparna. Farlig så!

Extremistliberal?

Säpo, någon? Gissningstävling:

Från vilken planet kommer ledarskribenten?

Ha roligt åt de udda.

Ibland måste man bara hänge sig åt lite nördhumor/mobbning. Typ som när brorsan bjuder på "...is the shit". Här har vi till exempel en World of Warcraft-vitsig bild, som kanske är rolig även om man inte förstår sig på fackspråket:


Men kolla in kommersiella ordvitsar som den här...


...eller tokiga uträkningar som den här:


(Nu vet vi alltså att ett kubikljusår är ungefär 17 178 857 200 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 amerikanska teskedar.)

Muf-Johan är ute i grumliga vatten när han publicerar os(m)aklig kritik mot kvoteringspolitiken.

Fram för feminismen!

I dag har allting gått så bra! Jag sov bara fyra timmar i natt, men vad gör väl det, när allt annat går precis som beräknat? Isabell och jag delade ut priset Årets feminister till barnmorskan, kuratorn och de andra på Östersunds ungdomsmottagning nyss. Det var riktigt roligt, för vi från Ung Vänster fick som första utomstående gå en inspektionsrunda på den helt nyrenoverade andra våningen.

Ungdomsmottagningen i Östersund har byggts ut rejält - det ska länets kommuner och landstinget ha stort beröm för! Offentliga jobb där de gör som mest nytta: bland unga som behöver lite backup.

ÖP var inte med under prisutdelningen, så de snuvades av LT på smygpremiären av bland annat den nya toaletten med Jämtland som tema. Helt rätt med en jämtländsk flagga i formatet 2,5 gånger 3 meter på ena väggen. ÖP publicerade däremot en notis om det hela.

- - -

Uppdatering: ÖP ger 9 mars en till kort notis.

Håde är cepe!

Det handlar om nanometeravstånd när mina nerver nu vibrerar allt närmare fullständigt sammanbrott. Allvarlig utlösande faktor är Högsta domstolens (ta-daaa!) dom mot två flickor som utsatts för våldtäkt av äldre män. Snart beväpnar jag mig och stormar justitierådens arbetslokaler, i ren hämnd!

I tidigare avsnitt (jag tar bara upp det ena av två fall): 75 000 kronor i skadestånd, utdömt av tingsrätten, sänktes i hovrätten till 50 000 kronor (efter uppmärksammandet att en minderårig inte kränks lika allvarligt av en våldtäkt som en vuxen kränks). Fallet gällde en 14-årig flicka som, efter att ha sovit dåligt och druckit massor av alkohol, våldtogs av en 25-årig man, även han berusad. Hon har sagt nej många gånger innan övergreppet sker, men är osäker på om han uppfattade detta.

Högsta domstolen slår i sin dom fast inte bara hovrättens sänkning av skadeståndet - en symboliskt mycket fin feministisk aktion, för att förtydliga unga tjejers värde - utan sänker också strafftiden, från hovrättens två års fängelse, till sex månader. Samt rubricerar övergreppet som "sexuellt utnyttjande av barn".

Justitierådet Johan Munck för vidare en stolt tradition av kvinnokamp i HD (se till exempel Susanna Mixters kommentarer här och här) med två bärande argument för skuldbeläggande av flickan och ansvarsfrihet åt 25-åringen:

1. Mannen var inte överbevisad om någonting annat än att han trodde att samlaget var frivilligt, och då får man utgå från det.

2. Flickan hade bara två månader kvar till dess att hon skulle fylla femton år.

Enligt hovrätten har en våldtäkt begåtts: 25-åringen har haft sex med en 14-årig flicka mot hennes vilja, även om han trodde att hon var 16. Högsta domstolen anser däremot att den enda regel som brutits är åldersgränsen - det vill säga att han var för gammal för henne. Ja, om samma händelse hade utspelat sig två månader senare - med en 25-årig man som våldtar en 15-årig flicka - hade kanske inget brottsligt alls inträffat?

Om man är feminist och har koll på Högsta domstolen känns det både förnedrande och förjävligt när en prejudicerande dom faller ut såhär. I framtiden ska tings- och hovrätternas tolkning av den nya barnsexlagstiftningen utgå från att förövaren är oskyldig om han inte har uppfattat offrets upprepade "nej", bortsett från att otillåtet umgänge mellan barn och vuxen inträffat. Om man är feminist och lite ondsint infinner sig också frågan "Är justitieråden sexbrottslingar?". För det ska till en bunt rejäla rövhål, alternativt manschauvinister, till att tolka riksdagens skärpta lagskrivningar om skydd av utsatta unga tjejer som dess motsats. HD - utan skam?

Milstolpe

I dag fyller den här bloggen ett år. Det firar vi med sång och dans, av och med det koreanska broderfolket. Hurra!

Chávez på fel barrikad

Vita huset bekymrat. Chávez fel ute. Passa sej, annars kuppa för fan!, låter George "Leifi Plomeros" Bush meddela Caracas per telefon.

Det finns egentligen ingen tid i världen för mig att sitta och läsa artiklar som den här, men ändå finns det få saker jag hellre gör, mellan alla möten, cirklar och skrivelser. Snart är det en vecka sedan jag såg ett helt program på teve som inte varit inspelat. Hur som helst...

Señor Hugo Chávez Frías leker med elden i sina utrikespolitiska aktioner. Genom att ställa sig på Irans sida med affärsuppgörelser och politiskt principstöd, genom skärpt statlig kontroll över naturtillgångarna och på grund av de ständiga hoten mot Venezuelas traditionella maktobalans, gör sig Chávez ovän såväl med Washington som med den inhemska eliten.

Att amerikanerna lägger ännu mer pengar på propaganda och destabilisering i regionen nu än innan Chávez klart tog ställning, är skrämmande men inte förvånande. En regim som motarbetar direktiven från Den Store Satan och dessutom gör anspråk på självständighet och politiskt svängrum ska helt enkelt inte finnas kvar. Den ska kallas vid sitt rätta namn: odemokratisk. Jo, Chávez har blivit vald i åtskilliga val, samt mött erkännande bland i stort sett alla seriösa bedömare. Men för Bushs administration står frågan bortom diskussion: Chávez är ingen demokrat och ska tvingas bort från makten. Se försvarsminister Rumsfelds ärliga liknelse mellan Hitler och Chávez, en diplomatiskt finkänslig manöver:

Han är en person som valdes legalt - precis som Adolf Hitler valdes legalt - och sedan konsoliderade sin makt och nu, förstås, samarbetar nära med Fidel Castro och herr Morales och andra.

Som man säger i Staterna, angående bevisbehovet för att klargöra den formella kopplingen mellan Hitlers och Chávez styrsätt: "Evidence, schmevidence!".

Yes, he is Hitler.

En av demokratins främsta försvarare i Sverige, Fredrik Malm, skrev en trotsåldersartikel om Chávez efter att den amerikanska ambassaden klargjort vad elak den venezolanska regeringen är (till skillnad från tidigare, demokratiska regeringar). Ungefär varje mening i artikeln är helt tokig och tvärtemot verkligheten, men det är okej. För vem skulle tycka något annat om Luf än att de vill ha demokrati (där i och för sig demokratiska val inte ska respekteras och där demokratiskt valda ledare ska avsättas med utländsk kraft om de vill förändra samhället)?

Som facit till Malms artikel kan nämnas följande:
- Venezuelas folk "röstade bort" Chávez i en internationellt erkänd folkomröstning, precis som oppositionen och grundlagen krävde. Tyvärr röstade folket fel, igen.
- Venezuela har inte utvecklats till en kommunistisk diktatur, tvärtom upplever de flesta en fördjupning av den politiska demokratin och samhällsdeltagandet.
- Kuba har blivit en allt viktigare partner, på bekostnad av Förenta staterna. Här får Fredrik Malm en poäng.
- Flera av "de mer västvänliga latinamerikanska länderna" har fått folkvalda regeringar som numer är skeptiska till Bushs kolonialpolitik och därför söker samarbete med Venezuela.
- Snarare än marginalisering har Venezuela uppnått ett mått av status i världen, som demokratisk opposition till "den enda vägens" globala imperiepolitik.
- En rad auktoritära förändringar har skett i landet, där får Malm också rätt. Dock lite nytt under solen - Venezuela har alltid haft ett hårt reglerat politiskt klimat.
- En rad kommunistiska, om man vill kalla det så, förändringar har också skett. Analfabetismen och svälten utrotas, samtidigt som alltfler pluggar och får tillgång till arbetsplatsdemokrati och sjukvård.
- Förstatligande av "privata tillgångar" - fabriker i händerna på korrupta och tokiga affärsmän - har inletts; knappast till folkets, men givetvis till Fredrik Malms, förtret.
- Utvecklingen i övrigt har i stort sett gått i riktning mot förbättrade sociala förhållanden, en ekonomi med större jämlikhet, högre sysselsättning och fler multilaterala handelsförbindelser. Tecknen på fjärmande från Washington är många, och tecknen på bättre framtidsutsikter - utan Bushs intervention - är ännu fler.

Två poäng åt liberalen alltså - tja, inte illa pinkat. Även den som kommer från den perifera byn Tvärtemotverkligheten kan undantagsvis råka pricka rätt.

- - -

Uppdatering: Jan Myrdal skriver den 8 mars i Aftonbladet Kultur på samma tema.

New whale material!

Yeah! Ung Vänster har ett fett tajt valmaterial. I dystra, stämnings- och smakfulla bildserier får vi huvuddragen i svensk politik och vår kampanj 2006:

- FEMINISM - stärk brudarna!
- VÄLFÄRD - inga privatiseringar!
- INTERNATIONELLT - stopp för imperialism!

Men det bästa av allt är nog ändå servicen för medlemmarna: 2006 blir året då Ung Vänster får ett centralt administrerat medlemsregister, där man kan betala medlemsavgiften via mobiltelefon. Vid tangentbordet sitter en som har gjort det redan; hur lätt som helst!

Till nummer 72550 skriver man "Ungv medlem" följt av sitt namn, adress, mailadress och telefonnummer - vips, så registreras man hos förbundet som medlem. Inget krångel, inga felkällor.

Boden över helgen

Det blir en exklusiv helg på luftmadrass för mig. I Boden. Jag är på kurs och kommer inte tillbaka förrän sent på söndag kväll. Det ska bli grymt kul att se Ung Vänsters nya valmaterial och få se alla tokpeppade norrbottningar igen. Det rockar fett att ha världens sämsta borgerliga allians som motståndare i valrörelsen 2006!

Irak: hoppsasteg mot demokrati

Ockupationen av Irak är snart inne på sitt fjärde år, utan fred och demokrati i sikte. Irak har utvecklats från ett land med en auktoritär diktator, till en stat där olika maktintressen slåss dels inbördes, dels mot ockupationsmakten - utan större betänkligheter när det gäller folkets armod. En stor del av de pengar som plöjs in i landet slukas av korruption, samtidigt som de (mest) styrande irakierna finner allt bättre samarbete med den iranska regimen. Med andra ord är kriget mot terrorismen snart fulländat.

Jag börjar undra om Bush inte apar efter Hitler, ändå. Med skillnaden att han är för vek för att fråga sitt folk om de vill ha det totala kriget; amrisarna vill - till skillnad från tyskarna - vid det här laget knappast ha något mer krig. Allt fler i Förenta staterna börjar inse att kriget inte är sådär klockrent som Washington säger.

Scott Ritter skriver en artikel där han menar att Washington aldrig kan vinna kriget, bland annat därför att Vita huset och Pentagon inte vet vad problemet är. De slåss inte mot rätt fiende.

Mer än att Ritter är någonting på spåret bör också sägas att det snarare är avsiktligt än av okunskap som Bush krigar. Genom sin strategi förhindrar Bush ett starkt, självständigt Irak och på köpet får han fler argument för aktion mot Iran. Varför ta Afghanistan och Irak men lämna Iran åt fientliga element? Nej, ska han handla sunt så ska Bush föra med sig Ronald McDonald's och Musse Piggs frihet även till Iran. Det får bli nästa steg i utvecklingen - Irak ska få mogna lite till först.

Gemensamt ägande för gemensam nytta

Tre vänsterpartister, kommun-, landstings- och riksdagspolitiker, har en viktig insändare i LT i dag. De borgerliga insändarskribenterna missar få chanser att likna allt vad vänsterpolitik heter med stalinism och demokratiförakt. Själva säger de inte gärna att deras egen politik är som en koncentrerad form av hittillsvarande socialdemokratiska regerings nedskärnings- och repressionspolitik.

I morgon ska jag se UR om kommunism, har jag bestämt, ty mor min spelade in det, och det ser ut att finnas en lucka i mitt schema efter klockan 15.00. Fredrik Malm - en kille jag finner minst lika kul som Dagens industris framsida (sex äldre, rika herrar på framsidan i dag - rekord?) - debatterar mot Kalle Larsson, den hippaste kommunistiska ledamoten i riksdagen. Utan att ha sett programmet inser jag hur akterseglad herr Malm finner sig. Ack, nöjet låter sig nästan inte väntas på...

Den andra stora händelsen i morgon är mötet på Länsstyrelsen, gällande remiss och revidering av hälso-, kultur- och miljömålen i Jämtlands län. Om Allah vill blir det roligt. Socialism och feminism kan och bör prägla även det praktiska, myndighetsstyrda politiska arbetet här i världen.

Kolla vad jag skrev om herr Malm tidigare. Fortfarande roligt.