01 oktober 2006

Vi kan i alla fall skratta åt det...

Jag kollade snabbt förbi på bloggsök.se, en av flera bloggportaler där man kan hitta dem som skriker mest i sajbervärlden. Säkert en populär sajt, precis som aftonbladet.se är populär. På listan "mest sökta termer" hittar jag en intressant topp fem:

1 oralsex
2 anna sjödin
3 sex
4 knulla
5 analsex

Folk söker inte det som jag skriver om (annat än i undantagsfall). Och apropå de förmodligen manliga bloggsökarnas intressen. Är det måhända så att det är på bloggsajterna som Sveriges mediekår får sin inspiration? Eller... En mer provokativ gissning är att det framför allt är i mediekåren som vi hittar de mer frekventa bloggarna - bland kvällstidningspacket.

Vilket osökt får mig att tänka på debatten om jämställdhet och feminism i valrörelsen. Såhär i efterhand står det klart att det i första hand blev en debatt om debatten.

I tevesofforna, bland ledarspalterna, på debattsidorna och i nyhetsinslagen var det som hade med jämställdhet att göra nästan alltid av generell karaktär. "Varför pratas det så lite om kvinnors situation, tror du?", kunde frågorna lyda, och svaret blev gärna "Ja, i det här valet har partierna helt glömt bort kvinnofrågorna...".

Det är något av det mest störande under hela valrörelsen; att man inte diskuterade jämställdhetsfrågor och feminism utifrån politiska skiljelinjer och med politiska krav inblandade, utan att "debatten" handlade om just debatten. Samtidigt förvandlades debatten om sverigedemokraterna och främlingsfientlighet från att ha varit en "debatt om debatten" till just en lika seriös politisk debatt som vilken som helst. Feminismen kastades ut genom bakdörren när rasismen bjöds in i vardagsrummet.

Tidigare i dag läste jag att det under 2005 startades 156 nya tidskrifter, som distribuerades av Tidsam. Nästan alla med Bonnier eller någon annan stor, fin koncern bakom sig - nästan alla helt utan den politiska dimension som saknas i Sverige i dag. Framför allt är antalet feministiska röster i media få. Herrtidningar som FHM, Moore och Café, eller damtidningar som Amelia, Hennes och Tara, har sin plats i distributionen garanterad. Men var finns de seriösa politiska tidningarna, och var i dagspressen finner vi ambitioner att föra fram sådant?

Också tidigare i dag lade jag mig i soffan och kollade på Janice Dickinson show. Efter fem minuter är jag lite illamående. De snackar om människor som produkter och ser själva ut som schablonernas botoxschabloner. Alla medverkande jublar som i extas bara de får syn på Janice, trots hennes uppenbara brist på empati och hennes sannolikt störda människosyn.

Ej att förglömma - i Rapport såg jag ett reportage från Dalarna, om folk som vägrar ta ett jobb till lägre lön än nuvarande a-kassa. Bland annat var det bland 20 arbetslösa ingen som kunde tänka sig att jobba som lastbilschaufförer, fick vi veta. Ett klart bevis för att a-kassan är för hög. Men bäst var nog kvinnan som ägde ett fint hotell, som sökte tjänstepersonal. Bland annat en medelålders kvinna, tidigare med ett högavlönat jobb och nu arbetssökande: hon ville inte ta det lågbetalda jobbet på hotellet!

Ja, sannerligen - svenskar, och kvinnor i synnerhet, är lata och fast i ett bidragsberoende. Nu är det dags att gaska upp systemet och göra folk till ivriga bävrar igen, med sänkt a-kassa och krav på arbetsinsats som villkor för utbetalning av ersättningar och bidrag!

Regeringen Persson gjorde en medioker insats för att belysa och rätta till problemen med kvinno- och människosyn i samhället, och ungefär lika lite för jämställdheten i stort (minns Flicka-projektet). Men nu kan vi få en rekyl under fyra års tid, där långsam progression ersätts av ren tillbakagång för människovärdet och den feministiska kampen. Tack, Allians för Sverige, och tack, media, för allt stöd åt överklassen och mansgrisarna!

"Revolutionära äventyr"-serierna borde alla se:

Del 1: Trotskij blir arg
Del 2: Festival med Marx
Del 3: Fredrico Reinfeldtico

Inga kommentarer: