Nån polack tog sin sista suck i kväll. Folk sörjer.
Länstidningen hade ingen ledare i dag heller. I stället täcktes sida två av debattinlägg och sida tre innehöll bara reklam. Tidningen känns så tråkig och urtrist och alldeles, alldeles... FÄRGLÖS!
Vi har en trio moderater här i länet, en lokal sammansvärjning av riktiga byoriginal. De skriver dagligdags en eller två insändare i tidningen, där de går till anfall mot socialdemokraterna (eller "maffian", "korruptheten" och allt vad de kallas), mot "de gröna khmererna" (som miljöpartisterna kallas) och mot vänsterpartiet, som i moderaternas raljanta nyspråk förminskas till "kommunisterna".
Jag gillar inte den osakliga och raljanta högerretoriken. Samtidigt blir jag så innerligt lack på tonläget att jag inte förmår skriva för att säga emot. Det gör däremot sossarna, vilket gör att debatten ser ut ungefär såhär:
- Moderaterna skäller osakligt på sossarna för problemen med arbetslöshet, mygel och sjukskrivningar. De utropar sig som Sveriges nya arbetarparti, i högtravande raljans.
- Socialdemokrater på fack- eller politikerposter försvarar det nuvarande styret och påminner om "högerpartiets" motstånd mot arbetartryggheterna.
Således består debatten av ett gäng raljanta, icke-folkliga moderater som debatterar i otäck stämning mot ett gäng icke-folkliga socialdemokrater utan skam. Ingen har någon egentlig analys av samhället eller någon radikal lösning - annat än just att "bara vi får ha makten så..." - vilket jag tror är en stor bidragande orsak till att folk skiter i den parlamentariska demokratin. Det finns ingen som företräder, eller orkar företräda, vanligt folk i debatten. De få som säger något vettigt står i drastiskt numerärt underläge när kanonaderna från m och s kommer igång igen.
Jag vill gärna skriva insändare, men då blir det som företrädare för Ung Vänster - och då är jag en ungkommunist som i raljansens namn ska förminskas till den där obefintliga figuren man inte bör lyssna till eller ta på allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar