När jag åkte hem från Alby i Stockholm i söndags, fick jag uppleva en sinnessjukt enerverande sextimmarsresa.
Tåget var överfullt redan från start, ett problem som inte var avhjälpt förrän norr om Gävle, då alla till slut hade plats att sitta ner. Dessutom hade vi i min vagn ingen ström under flera timmar, vilket gjorde en redan påträngande kvavhet riktigt obehaglig - i avsaknad av all elektrisk komfort, som belysning, ventilation och fungerande toalett.
I tidningen Kupé, som SJ ger ut och i varje nummer gör reklam för företaget, läste jag om SJ:s nuvarande mål. Verkställande direktör Jan Forsberg riktar in företaget mot affärsresenärerna. Detta främst med - och håll i er, för det här gillar jag:
- Internet-anslutning till alltfler avgångar.
- Eluttag på fler platser.
- Biljettlöst resande.
SJ och dess ledning (med en vd som tjänar ungefär tre miljoner kronor om året) skiter förstås i att jag sitter i en illaluktande, varm, avelektrifierad vagn tillsammans med ett par dussin falsksjungande ungdomar och vantrivs; jag är väl ingen affärsresenär, heller? Nu ska SJ bli en vinstmaskin, och då får man anpassa sig. Doktor Kosmos har givit ett tänkvärt inlägg i debatten om bolagiseringar, privatiseringar och "fokusering på kärnverksamheten" - alltså om det som svensk järnväg genomgår just nu: STOPPA VALFRIHETEN!
En annan som vill göra sin verksamhet vinstgivande är Zimbabwes ledare, Robert Mugabe. Genom en slagkraftig prissättningspolitik ser han till att livsmedel är för dyrt för vanligt folk att införskaffa och för billigt för bönder att odla. Vi ska se att zimbabwisk korruption snart går lysande.
Bra ledare är dyra i drift. Och alla är sååå nöjda med dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar