I natt var jag nere på stan i nära fyra timmar och gick omkring som en stilla ö i havet av vilda ungdomar. De flesta fulla; några nyktra, andra nära att kollapsa. Många kommer fram och hälsar, snackar en stund och trivs. Vissa ungdomar siktar med envishet på glasflaskorna för att kasta sönder dem mot marken.
Min uppgift var att plocka upp så många glasflaskor som möjligt för att undvika onödiga mängder glaskross. Det gick bra, och jag tror faktiskt att det gjorde märkbar skillnad när jag mot kvällens slut hade plockat runt 150 flaskor.
En fråga som jag gick och klurade på var vilka kostnader kommunen och samhället i övrigt har för en sista aprilkväll som denna. Jag tänker på sådant som krossade skyltfönster, glaskrosset på gatorna, förstörda bänkar/blomrabatter/lampskärmar, spyor/urin/alkoholspill på husfasader och gator och såklart dessa dussintals unga som hinner råka illa ut under nattens gång. Allt sånt har ett reellt pris, i kronor och ören, som kommun, privatpersoner och näringsliv måste betala.
Kommunens städgrupp och folket i centrum av staden har gjort ett jättejobb under morgontimmarna. De ska verkligen ha en eloge för sitt saneringsarbete. Men det känns ändå någonstans som att deras satsningar skulle göra bättre nytta i förebyggande arbete än just sanering av den svinstia som varje sista april faktiskt utgör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar