Första maj. Snålblåst, regnskvätt, kyligt. Stan luktar piss och alkohol, här och där kliver man på glaskross som inte följt med in i sopmaskinerna under morgonpasset.
Demonstrationståg, förstås, med snygga paroller som "Är det inte ganska dåligt nuförtiden? SOCIALISERA RUBBET!" och "USA ut ur Irak". Den förstnämnda bara måste vinna pris i den officiella Ung Vänster-tävlingen om bästa välfärdsbanderoll. Eller åtminstone ett hedersomnämnande.
Ali Esbati talade, liksom Camilla Sköld Jansson och jag gjorde. Camilla och Ali förde längre, retoriskt riktiga resonemang om våra stora världsproblem och om det systemfel som nuvarande kapitalistiska världsordning utgör. Jag "freestylade" ett par minuter om sånt som jag kom på kan vara viktigt för mig och mina skolkamrater. Visserligen utan stringens och utan manus, men å andra sidan lite mer påhittigt, om jag får säga't själv.
Varför måste första maj vara en av få dagar på året när man blir allvarligt nedkyld av att stå på Stortorget, och varför har Kommunistiska partiet en flagga med hammare och skära vajandes jämte partiets talare? Världen är full av outgrundligheter.
Johan Ehrenberg ska ha stort cred för sin krönika om förstamajparoller i dagens Aftonbladet Kultur (jo, det finns en sån avdelning på den tidningen, hur avlägset det än känns att skriva det).
Dagens guldkorn: sovjetnostalgiskt värre när r:arna spelade Internationalen på bandspelare och lät mikrofonen knastra ut Knutna Nävars version av den över Stortorget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar