Snart student

Bara ett par veckor kvar - sen är allt över. Ingen mer gratis lunch. Inte längre den där närmast gemytliga känslan av skola. Slut med det respektfulla lugnet. Ut ur skolsystemet ska jag, trots att jag gärna rundar av med ett år till.

Det ligger grymt nära tillhands att bli sentimental. Att sluta på Primrose kommer nog inte att bli en kul grej, direkt.

Jag tänker på allt jag inte har gjort. Massor med papper (säkert flera hundra) som bara ligger i högar i mitt rum, i min ryggsäck eller nånstans i nåt skåp. Jag tänker också på allt jag har gjort - konferenser och happenings i Gävle, Stockholm, Bräcke och Ås, föreläsningar om rättvis handel, FN, barnkonventionen, mänskliga rättigheter och alkoholpolitik, kurserna jag har läst - och shit, vad mycket jag inte kommer ihåg!

När Skolverkets representanter var på skolan chockade vi dem genom att förklara hur alla elever fått möjligheten att gå igenom den svenska läroplanen som en sorts checklista. Jag önskar att alla andra elever också kunde få göra det innan de tar studenten. Det är übertillfredsställande att ha läst den.

Mitt i all stress och ångest hittade jag ett mycket befriande spanskt ordspråk, som jag nu älskar:

Om dina svårigheter kan övervinnas, varför bekymra dig? Om de inte kan övervinnas, varför bekymra dig?