Kom just att tänka på vilken fräsch fläkt av 1800-tal det moderna samhället möter just nu. Biologister har skymtats i medier av olika slag under ett par års tid; de senaste månaderna har både feminism, abort och homosexualitet diskuterats både en och flera gånger ur det "högerextrema" perspektivet.
Jag tänker närmast på Utbildningsradions, UR, serie om barndomens mysterier. Det är en sydkoreansk serie med sex avsnitt som sänts under våren, och den har behandlat barnet rent vetenskapligt ur en "klassisk" synvinkel. Jag menar då inte bara själva filmdelen, utan även de forskarresultat som läggs fram. Här hävdas det ganska klart att arv spelar en avgörande roll för barnets utveckling - och vi ser ingen pappa med sitt barn under programserien, däremot idel mammor. Inget nytt under solen.
I ett avslutande program återställer UR ordningen lite genom att låta "politiskt korrekta" (som de kallas av extremhögern) svenska forskare kommentera och lägga till saker. Det hela summeras som att "en debatt pågår" och att den sydkoreanska serien var "en av vinklarna" i den debatten.
Under den pågående antitesen mot feminismen har vi bland annat i SVT:s Debatt kunnat se högerkristna abortmotståndare och i samma programs sommarversion såg jag nyligen frågeställningen om "homosexlobby" komma från en av fundamentalisterna. Säga vad man vill om deras budskap, men för fem år sedan hade det inte varit tänkbart med sådana människor i den offentliga debatten. I dag är det så, och vi får helt enkelt vänja oss vid ett alltmer galet och polariserat debattklimat.
Hur som helst har jag lärt mig en hel del. Enfaldigheten till trots ger faktiskt UR och SVT:s övriga satsningar på populärkunskap och debatt inom de samhälls- och naturvetenskapliga områdena väldigt mycket substans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar