15 oktober 2006

Fascister och antifascistfascister

Ännu ett bevis för att min fiendes fiende inte är min vän: "antifascister" som slår sönder och samman en möteslokal i Medborgarhuset i Eslöv. Orsak? Sverigedemokraterna höll ett möte där. Resultat? Sverigedemokraterna får en massa medieutrymme som martyrer, kommunen brännmärker allt vad antifascism heter och får betala dyra reparationer, folk i allmänhet sympatiserar ännu mer med sd och ännu mindre med vänstern.

Bra gjort, folks! Nu kan ni åka hem med ert pågatåg och sitta på kammaren och känna stolthet. Lite fler attentat som det här så är ju den politiska kampen avgjord, ey?


Om den utomparlamentariska vänstern vill fajtas med den utomparlamentariska högern så är det okej med mej. Stäm träff i nån grusgrop i obygden och slåss tills ni är nöjda. Men passa er, anarkoslödder, för att bemöta parlamentariskt organiserad fascism med de facto-fascistiska aktioner. Det är fegt, det bekräftar fascisternas officiella fiendebild och drabbar oss seriösa i stället för er som utför dåden.

5 kommentarer:

Kerstin sa...

Bra rutet!

Leon sa...

Att försöka övertyga sossar om sånt här brukar vara lite som att hälla vatten på en gås (men hey, det går säkert båda vägarna) men varför inte göra ett försök...
eller kanske iaf försöka trycka in en nyansering. Som att antifascism inte handlar om en popularitetstävling utan om att slå sönder fascismens organisatoriska principer. något både ditt parti och SSU förstod när det begav sej på det glada trettiotalet (kul historisk anekdot är att det var det tyska kommunistpartiet som bildade AFA när Röda Frontförbundet blivit förbjudet). betyder det att dom var fascistiska. antagligen inte.
en annan kul historisk anekdot är att den maktbärande socialdemokratin argumenterade nästan exakt som du gör, dvs att våldsanvändning (nu är några sönderslagna förster och en klämd arm kanske inte så mycket våld att hänga i julgranen) är oansvarigt och adventuristiskt och hotade den seriösa kampen (som, antar jag, bäst förs i parlament av politiker. elelr möjligen med att bygga just sin egen organisation till den störstaste och vackraste).
Nu behöver ju inte historia betyda någonting. men om det nu är så himla bra för sd att få sina möten attackerade kan du ju fundera på om du vill att någon konsekvent ska trasha era möten, kan kanske vara ett bra sätt att öka väljarunderlaget?

Nisse Sandqvist sa...

Leon: Att bli kallad sosse av en autonom är kanske något jag får ta när jag har kallat autonoma för fascister. Men jag tycker mig till skillnad från dig ha rätt bra underlag för det jag skriver.

Historien är viktig, som du påpekar. Sd har ett fascistiskt, aktivistiskt förflutet och satt för ett tiotal år sedan i samma position som SMR eller NSF i dag gör. Det är något som vi i Ung Vänster gärna påpekar, men som också, mot bakgrund av att tiotusentals skåningar sympatiserar med sd, är problematiskt att bygga sin hela antifascistiska kamp kring.

Sd och deras "organisatoriska principer" - jag antar här att du menar partiorganisationen - byggs i allt större grad underifrån, något som inte minst visar sig i form av hundratals aktiva medlemmar som samlas helt fredligt för att med parlamentariska medel sprida sin dynga i samhället på enklast möjliga sätt. Det faktum att de tar avstånd från våld är inget som är smart att bortse från, och där tror jag att anarkister och sektvänster har gjort en betydligt sämre analys än exempelvis Ung Vänster har. Med andra ord: om rasisterna är motståndare mot fysiskt politiskt våld, bör vi antifascister inte erbjuda dem ensidigt och urskillningslöst politiskt våld, så som aktionen i Eslöv häromdagen bjöd.

Sverigedemokraterna har stora resurser och en starkt disciplinerad partikärna. De har byggt en strategi som går ut på att förena etablissemangskritik med en martyrroll, där attacker från etablissemang och ytterlighetsvänster ses som två sidor av samma mynt i en större, icke-folkförankrad konspiration där invandringspolitiken är ett bärande ont element. Uppenbarligen går väldigt många människor på denna sorts anti-etablissemangsparlamentarism. Att spela rasisterna i händerna genom att vara just den där pöbeln i elitens tjänst, som med polisens goda minne vandaliserar och misshandlar, är fel metod och tyder på en helt vrickad analys av läget.

Vår lösning ligger i en offensiv välfärdspolitik, en demokratisering och maktomfördelning för större rättvisa. Den uppnår man förvisso lättast med hot om våld - men det ska i så fall handla om folkligt organiserade aktioner, inte om en anarkopöbel som gör bort sig genom ursinne mot ett rasistparti. Att förstöra ett möte för sverigedemokraterna kan aldrig få i närheten av så goda följder som ett seriöst initiativ i samhällsdebatten, där problemformuleringen och lösningarna på problemen är de rätta. Tvärtom är anarkovandalism en av de största fienderna till en schysstare samhällsutveckling, genom den mångfald av krav på repression som nu får argument att resas.

Återigen, om du läser min text, så vill jag inte hindra någon som vill slåss från att slåss. Det är helt okej att ni bankar skiten ur varandra efter ömsesidiga våldssträvanden. Men ta den väpnade fajten mot NU, och använd andra metoder mot de parlamentariska representanterna.

Jag kanske skriver mer när jag har tid, men utveckla gärna försvaret för aktionen i Eslöv!

Anonym sa...

Mer om detta här.

Nisse Sandqvist sa...

Nu tycker jag att Nussdorf är inne på lite fel spår - men visst är det oerhört läsvärt för att komma från NMI. Det centrala är dock inte vad medierna väljer att göra - utan att ett gäng påstådda antifascister ger ett nyfascistiskt parti enorm goodwill genom sitt idiotiska agerande.