Klasskänsla

Det enda som är vidrigare än den svenska överklassen är dess politiska ombud i riksdag och regering. Den motbjudande given från regeringen är lika bra för de rika svinen i Djursholm som den är dålig för de fattiga arbetslösa i Rinkeby. Med anledning av detta sitter jag i kväll och mår dåligt.

Jag har varit på inflyttningsfest i en tvårummare i bostadsrättsföreningen Jämlikheten (en förening som namnet till trots valt att spärra in kvarteret i höga staket; det ligger rätt nära Rosengård). Nu kommer, vid sidan av politiska besked som säger att hyresrätter är djävulens påfund, också juridiska besked om att hyresgäster gör bäst i att lämna kommersiellt intressanta områden. Nya moderatregeringen hatar hyresrätten och hyresgästerna. Den vill inte att de ska finnas om det finns en möjlighet att utnyttja lägenhetslägen kommersiellt med högre vinstmarginal.

Tidigare i dag målade jag med några andra på en banderoll för Palestina. När killen från Palestina väl får utresetillstånd blir det en fet aktionsgrej här i stan från Ung Vänsters sida. Motstånd mot den israeliska ockupationen och den rasistiska offensiven både i Sverige och internationellt is the shit framöver.

Och, för att bli lite politiskt inkorrekt, kan jag visa vad Johan mailade mig som hälsning från Krutvaktargränd i kväll:

Roligt för oss ungdomar.