Mo' market - less problems

Connex är inte "organisatoriskt stela" eller "politiskt korrekta". De trycker på signalhornet och avskedar ordföranden för tunnelbaneförarfacket, Seko klubb 119. Ordföranden har agerat illojalt mot Connex och, enligt Connex egna uttalande, också agerat kränkande mot medarbetare.

Givetvis löser marknaden - denna gång i form av svenska Connex styrelse - problem som kritiska "medarbetare" bättre än de på gammelkommunistiskt sätt tillsatta politiska bolagsstyrelserna. Ja, den illojale kan ju alltid välja att vara illojal på konkurrentens tunnelbanefackklubb! Marknaden har gjort sitt val och facket utgår eftersom något fackförbund inte ingår i marknadsprincipernas optimeringsstrategier.

Oh yeah, vilket påminner mig om mikroekonomitentan om en vecka. Det ska bli röjigt värre. Eller så inte.

Vänsterpartiets ekonomiska agenda upprör också, har jag märkt. Mer om det på Norrländskt socialistiskt motstånd.

Tidningsjämförelse

Nu på torsdagarna kommer diverse tidningar och tidskrifter i brevlådan. Efterlängtat och alltid lika intressant. Jag har i dag fått mitt första nummer av Flamman, vilket får mig att snabbt vilja göra en redovisning av rubriker på förstasidorna:

Flamman har följande: "Tagna på bar gärning - brittiska agenter tagna med sprängladdningar i Basra", om misstänkta provokatörer i den irakiska krigszonen.

Arbetaren går ut med "22 kronor i lön på kebabhaken - usel betalning för långa dagar", om en bransch där de anställda befinner sig i samhällets sanna botten.

Ordfront har det mindre nyhetsbetonade "Inte med min pappa. Delad vårdnad - till varje pris?" om en viktig lucka i lagstiftningen där utsatta barn far illa.

Nä, bland sånt tråk gillar jag (och, enligt Lunarstorms undersökning, även alla andra unga) bättre Aftonbladets nätupplagas förstasida:

Enda vägens spårpolitik

Internationaliseringen av grundläggande samhällelig infrastruktur fortsätter. I SvD Näringsliv läser jag en som vanligt positivt vinklad artikel om att Hongkongs regimägda tågbolag Mass Transit Railway (MTR) tävlar med och mot andra utländska företag om att få ta över pendeltågstrafiken i Stockholm sedan det beslutats att franskägda Citypendeln inte får förnyat förtroende.

Av någon outgrundlig anledning är varken passagerare eller personal särskilt nöjda med sättet på vilket de privata "entreprenörerna" driver kollektivtrafiken i huvudstaden. Politikerna har med en knapp borgerlig majoritet beslutat att man ska låta nya spelare tävla om lägsta anbud för kommande femårsperiod.

Den socialdemokratiska/vänsterpartistiska minoriteten hade otroligt nog föreslagit att offentligägda SL skulle ges ansvaret för kollektivtrafiken, eftersom privata utländska företag på så många punkter går emot målen för trafikpolitiken. Franska Connex och Keolis, som driver den största delen av de privata kollektivtransporterna, har sett till att få både säkerhetsmyndigheter, fackliga organisationer och rätt många resenärer emot sig. Under SL:s kontroll, menar vänsterpolitikerna i Stockholms landsting, kunde kollektivtrafiken ställas under trafik- och socialpolitiska mål i stället för rent ekonomiska. Nu blir det alltså i stället en ny utländsk ägare som inte hänger ihop med svenska miljö-, transport- och arbetsmarknadspolitiska mål.

I går var jag på ett seminarium med vänsterpartiets/sosialistisk venstres representanter som pratade om privatiseringsivern. Mycket av problematiken är global. Mer om det snart i Norrländskt socialistiskt motstånd.

Dömas till våldtäkt

Att supa ner en ung flicka för att sedan förgripa sig på henne sexuellt måste vara ett av de äldsta tricken i boken. Det har säkerligen förekommit på ett eller annat sätt i hundratals år - men uppmärksammats framför allt de senaste decennierna. Fortfarande vilar vi dock i mycket stor utsträckning på vårt svenska kulturarv, där alkoholdrickande ursäktar det allra mesta. Lite av en tradition att i Sveriges största kvällstidning älta dessa frågor, en av de mindre dåliga traditionerna.

Det är en tolkning av domen i Svea hovrätt nyligen, där en flicka så att säga döms till våldtäkt genom frikännande av två av hennes tre plågoandar. Juristerna anser att lagen inte ger dem rätt att straffa männen, eftersom "flickan inte befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd".

Återigen visar det sig att lagen inte direkt ger skydd och säkerhet åt utsatta brottsoffer. Skulden läggs på den våldtagna femtonåringen, medan de bägge sexualbrottslingarna frias - detta med den allra senaste sexbrottslagen. Enligt regeringen ska lagen "förstärka och tydliggöra varje människas absoluta rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande" och "på olika sätt lyfta fram och förstärka skyddet för barn och ungdomar mot att utsättas för sexuella kränkningar". Well, go figure.

Högergrabbar (och deras fäder).

I mitt inlägg om unga högerkarriärister gav jag utrymme åt en centerpartist, en folkpartist och en moderat. Nu kommer upprättelsen för det evigt glömda partiet kristdemokraterna. För i senaste numret av Riksdag och departement klargör min favvo-B-kändis att han tänker kandidera till riksdagen som kristdemokrat: Siewert Öholm.

Det är roligt. Siewert är en sådär skönt konservativ kille som Alf Svensson - han får det säkert skönt i de mjuka fåtöljerna i riksdagen. Men det roligaste är ändå herr Öholm junior - Oskar.

Oskar Öholm är en sådär skönt inpyrd huvudstadsbrat, med Lacoste-tröjan väl matchad med den dryga överklassattityden. Han har titeln "generalsekreterare" i Moderata Ungdomsförbundet. Nästa höst hoppas han få avancera och göra farsan sällskap i en högerdominerad, golfspelande, reaktionärt repressiv riksdag.

Men åh... Kan inte duon Öholm också ha vettlösa kampanjhemsidor? Det vore så mycket mer fnissigt här då.

E X T R A

Genombrott! Svar direkt!! Titta här, bara:

Det ligger något i vad du skriver. Tar det vidare.

mvh

Sigge Ennart
Redaktionschef
Aftonbladet Nya medier

Folk slutar inte att läsa Aftonbladet när Aftonbladet skriver helt vanvettiga saker. De blir bara dummare. Därför tänker jag skicka ett mejl här och var när det kommer ett nytt nyhetsrelaterat lågvattenmärke. Så de nån gång skärper sig, dessa våldsmän vid skrivborden.

Det var då väl själva...

Jag skickade en liten grej till Aftonbladet som hastigast, apropå den absurda orkanbevakningen (där uppenbarligen företagets nöjesreportrar fått spela journalistiskt frispel):

Hej Sigge!

Jag läser av gammal vana och lathet Aftonbladets nätupplaga. Två tredjedelar är sånt där smaskigt skit som bara tar folks tid och talar till våra låga drifter - men så har sajten ibland en nyhetsdel också. Mitt problem i dag är språket i artiklarna. Nyhetsdelen tycker jag borde ha en om inte neutral, så i alla fall formell och korrekt användning av svenska språket. I orkan-nytt läser jag:

"Ren panik råder i södra USA.
En ny monsterorkan, ännu våldsammare än Katrina, är på väg över Mexikanska golfen.
På lördag väntas hon slita Texas i stycken."

Det är tråkigt att se hur landets största tidning på nyhetsplats fördärvar starka ord som "monster" och låter det högst tveksamma "slita [...] i stycken" utgöra ingress.

Strax efter klockan 21 på torsdagskvällen ser också artikeln om Rita rätt bisarr och motsägelsefull ut - Rita är å ena sidan tredje värsta orkanen någonsin men å andra sidan har den dramatiskt tappat i kraft till näst högst på den femgradiga orkanskalan. Textstycken ligger huller om buller och gör läsaren irriterad. Inte sällan slarvas det när kvällspressen ska prångla ut nyheterna först av alla.

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,702373,00.html

En tydlig separation mellan nöjes- och nyhetsredaktionerna kanske vore vitaliserande för företaget? :-)

Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist

Kalashets

Vi hetsar på här hemma. Det är kalas i morgon, och allt ska minsann fixas. Tårtor, maträtter, aptitretare, drycker, pyssel, underhållning... Ett stort kalas blir jättesvårt att genomföra om man inte är väldigt många. *suck*

Jag hinner knappt blogga ens. Men det finns i alla fall lite spännande orkanhistorier att smaska i sig, till kvällen.

Märkligt att medierna har "blåst upp" Rita så enormt mycket. Det är ju tydligt att hon minskar i styrka. Särskilt Aftonbladet har på ett huvudlöst sätt demoniserat situationen. Man hävdar att "uppjagade meterologer" befarar att Rita blir värre än Katrina. Motsägelsefullt och helt oriktigt rent journalistiskt.

Skratta eller gråta?

I dag ska man kampanja för att ta sig in i riksdagen. Endast de mest onaturliga, märkliga människorna ska väljas att företräda oss. Jag måste bara få tipsa om en hysteriskt rolig grej som Ali Esbati skrev om, och också kommentarerna på inlägget. Jag blir som berusad; euforisk.

Fredrik Malm (fp), en mycket komisk själ, har en egen hemsida. Rekommenderas varmt om man vill se ett rent exempel på NOLL SJÄLVDISTANS. Han har dåliga politiska åsikter också, glömde jag att nämna det? Malm tycker:

En demokratisering av Mellanöstern - hela den region som sträcker sig från Marocko till Iran - är den viktigaste uppgiften vår värld står inför.

Hemlis: Mellanöstern håller världens största oljereserver, och det är därför vi västmakter måste "demokratisera" (Liberala ungdomsförbundet vill ha "mer demokratiimperialism") dessa stater. Att hundratals miljoner afrikaner lever i ett elände som Mellanösterns folk sedan länge ser allt mindre av, det är ointressant. Afrikanerna har ju inte den ekonomiska potential för framtida affärs- och politikpartnerskap som herr Malm är ute efter.

Jonas Dahlgren (m) kandiderar också till riksdagen. Också i denna kampanj gäller det att lägga sånt som mänsklighet och självkritik på hyllan och spela som den cirkusartist man strävar efter att vara. Även herr Dahlgren har stora politiska ambitioner, som deltagare i Expedition Robinson... Se här:

Ni som vill rösta på mig i svenska folkets omröstning om Robinson, får mycket gärna gå in på Aftonbladets och TV3´s hemsidor.

Fredrick Federley (c) är en tredje ung högerkarriärist som vill in i riksdagen. Han är mer försiktig och provar sig fram. I sin "Företagarbloggen" redovisar han hur det går med myndighetsprocessen för hans bolag som ska samla in medel från andra företag, för att ha råd med en massiv valkampanj. Fredrick är på så sätt kanske mindre osympatisk än de andra två exemplen, men det beror nog vid närmare eftertanke mer på att hans åsikter är en nyans mindre skogstokiga.

Leve den hippa unghögerns personvalskampanjer!

Absurt

Såg just att Aftonbladet skrev om Leijonborg och sjukförsäkringen. Det är en intressant fråga om borgarna tar makten nästa år: Sveriges socialförsäkringar - 80 % ersättningsnivå eller lägre? I Norge har man 100 % av lönen i ersättning och det finns ingen karensdag. Sjukfrånvaron är lägre än i Sverige. De svenska borgarna föreslår att vi ytterligare omöjliggör ett värdigt liv för alla som tvingas leva på försäkringspengarna. Tja, vill man föra en inhuman skitpolitik så får man. Hoppas väljarna sviker.
I Förenta staterna visar myndigheterna nu varför ett absurt konsumtionssamhälle som det amerikanska inte funkar så bra. De senaste veckorna har tusentals lastbilar med tiotusentals ton is rullat mot New Orleans. Man kan satsa miljoners miljoner dollar på att betala för istransporter, men knappast för att ge fattiga en ärlig chans att lyckas i samhället.

George Monbiot:

Först sa oljelobbyisterna att växthuseffekten inte existerar. Sen gick de med på att den existerar, men att det är bra om vi får det varmt och gott. Efter det erkände de att nackdelarna överväger fördelarna, men hävdade att det skulle kosta mer att bekämpa än att acceptera klimatförändringarna. Nu medger de att det visserligen blir ännu dyrare att uthärda än att bekämpa växthuseffekten, men att det nu är för sent för att göra något åt den.

Hjälplös integritetsfrånvaro

Tittade på Rapports 16-sändning i dag, vetandes att syrran knappast låter mig se många andra nyhetssändningar under dagens lopp. Blir besviken. Lite chockad.

Förhoppningsvis är det som mor säger - nyhetstorkan är extrem. Men även om det är nyhetstorka så borde filurerna på Rapport kunna fylla sina fem tio minuter med bättre grejer än dagens sändning.

Ämnena för eftermiddagen är ungefär som Aftonbladets webbfrestelser: Ringholm säger förlåt för grodan, nya bilder på Londonbombarna har släppts, Gahrton åtalas för rattfylleriet, Konjunkturinstitutet ogillar det offensiva budgetförslaget, HM stoppar sin Kate Moss-kampanj. Liksom, hur fantasifullt är det?

Många som ser Rapport gör det för att det är en enklare form av samhällsengagemang än att se de bredare analyserna som SVT visar i program som Gomorron Sverige, Pressklubben, Studio 24, Agenda och i 24 Direkt. Om Rapport då visar samma upphottade TT-telegram som Aftonbladet och alla andra medier gör - vad blir då kvar av sånt som mångfald, journalistisk integritet, samhällsanalys, samtidsuppfattning, trovärdighet och moraliskt existensberättigande?

(Ur Aftonbladet, 16 september)


(Expressen/Aftonbladet "informerar om budgeten", 14 september)

Heeelt snurrigt!

Den rödgröna eran är över i Tyskland.

Så skriver TT, inte någon debattör eller ledarskribent. Nyhetsförmedlingen lyder som följer: de konservativa har tappat väljare medan friliberalerna har vunnit, sossarna har tappat väljare medan vänstersocialisterna har vunnit. Det står så jämnt mellan de konservativa och socialdemokraterna att det är svårt att avgöra en klar vinnare.

Väljarna har alltså flyttat från höger till vänster, ur alla vinklar. Från repression och nedskärningar till humanitet och (förhoppningsvis) välfärdsbyggande. Från ett unisont "vi måste föra den enda vägens politik" till "välfärden är värd att försvara".

Som egocentrisk svensk skulle man kunna tycka att sossarna, vänstern och de gröna - som tillsammans har kring 40 mandat mer än den borgerliga sidan - kunde bilda samling kring en vänsterregering. Men nu gäller det Tüskland, landet där eliten i form av näringsliv och konservativ och socialdemokratisk partitopp har beslutat att den nyliberala kostymen är snyggare och ska på. Med våld, om så behövs. Våld mot arbetslösa, kvinnor, sjuka, utslagna, invandrare... Alla får bära sin beskärda del av bördan när den tyska eliten ska slimma formen "för att möta den oundvikliga internationella konkurrensen" och allt vad de nu härjar om.

Nä, de kan sitta i dagar och diskutera klädkvoter och jordbrukstullar ur ett företagsperspektiv, men folks rätt till arbete snackas det tyst om. Den måste rationaliseras bort, av marknadsskäl. Ja, för hur skulle det se ut om EU tillät politisk styrning av (den i drömtillståndet fria) arbetsmarknaden?

Nüa tider.

Jag kommer att börja tillämpa en mer auktoritär ton mot avvikande element på den här bloggen från och med i dag. De kontrarevolutionära budbärarnas budskap kommer att under sansade former redigeras bort hädanefter. Så den som söker billigare flygresor eller förmånliga priser på amerikanska cd-skivor får söka någon annanstans.

/Eder rättrogne aktivist

Konkurrensmedel för tidningen

Jag blir så glad när någon med auktoritet så att säga "går emot de egna affärsintressena". I ett debattinlägg av Bertil Torekull får vi läsa att dagspressen borde satsa mer på innehåll och upplevelser än återberättande av teve- och internetnyheter. Bra skit.

Sån tur då att mor min skrivit om intressanta ämnen på senare tid - bland annat om gömda flyktingar och om landshövdingefruar. Det finns massor av intressanta saker där ute som kanske inte bäst berättas genom tevenyheterna, som dagstidningarna faktiskt kan och bör konkurrera med. Länstidningen skulle säkert kunna ta sig framåt med ett större innehåll av djupare reportage - skrivna av engagerade och noggranna journalister.

Kyrkoval - dags att gå ur

Jag och bror min röstade i kyrkovalet i eftermiddags. Det var "stort". Valet känns inte särskilt seriöst, eftersom alla ändå vet att ingen egentligen bryr sig - mer än för att putta ut sverigedemokraterna från kyrkan, förstås.

Vänsterpartiet ställer inte upp, men Vänstern i Svenska kyrkan, Visk, hade namn på listan som jag känner att jag kan lita på. Lokalt är man så illa tvungen att ge de anonyma sossarna sin röst, mest för att ge våra lokala religiösa (skogstokiga) moderater en fetdiss.

På kyrkans hemsida kan jag läsa att sverigedemokraterna går starkt framåt, till närmare två procent av rösterna. Inte så märkligt, tänker jag, om man ser till den enorma aktivitet som partiet har lagt på detta val. Tiotusentals personer har kontaktats av partiets kader. Massvis av mail, pressmeddelanden och utspel har producerats, och de flesta engagerade sverigedemokrater har lagt ner mycket möda på att släpa sin omgivning till vallokalerna. Nästan var tionde medborgare i landet har fått en valtidning från sd. Vänsterpartiet har satsat noll kronor på valet.

I senaste valet röstade ungefär tolv procent av de röstberättigade i Östersunds församling. Jag tror inte att det är fler i år. Listorna såg öde ut, när bröderna Sandqvist noterades.

Problemlösning med allmosor

Barn far illa här i världen, har det visat sig. Inte alla barn kan räkna med att omfattas av någon sorts formellt trygghetssystem, om det visar sig att deras vårdnadshavare inte vill dem särskilt väl. Uppdrag granskning tog för några dagar sedan återigen upp fallet Ahmed. Tillsammans med sin syster skickades han av föräldrarna till Somalia för att leva ett primitivt liv bland främlingar, i ett land som inte tillhör världseliten i trygghet. Föräldrarna vill inte längre veta av dem över huvud taget och svenska myndigheter står handfallna.

Ahmed och Nima flydde på egen hand till Etiopien, där Sverige har en ambassad. Där fick personalen försöka hjälpa dem i deras svåra situation med egna medel, eftersom det inte finns system för de svenska myndigheterna att hjälpa minderåriga medborgare som söker hjälp vid en ambassad i utlandet.

Storasystern är myndig och kan därför i teorin söka pass och ta sig hem med flyget när hon fått låna eller motta allmosor som räcker för flygbiljetten. Men eftersom Ahmed är minderårig krävs föräldrarnas tillåtelse för pass till återresan - och det vill förstås inte föräldrarna gå med på. Systemet tvingar Ahmed - och ett trettiotal andra kända barn i liknande situationer - att som svensk medborgare befinna sig i ett främmande land mot sin vilja, utan makt att påverka läget själv. Tydligen ska det till välgörenhet om Sverige i extraordinära situationer ska erbjuda folk rättigheter. Omvärldsbilder skrev också om det här.

Jamtland über alles

När jag cyklade till Frösön i morse var det inte bara den kyliga vinden (det är väl sådär fyra varmgrader i dag) som slog mig - framför allt utsikten fyllde mig av förvåning, förväntan och lycka. Långt där framme, kanske fem mil bort, på andra sidan Frösön och Storsjön - mot fjällsidorna - var allt vitt. Fem centimeter snö har det fallit, enligt uppskattningar. Alla bergen längs horisonten är fortfarande snötäckta. Det är underbart.

Till Frösön cyklade jag för att snacka lite med syrrans skolkamrater om att vara just kamrater, och om social kompetens, psykosocial arbetsmiljö, stereotypa personindelningar; det vanliga, helt enkelt. Skolsköterskan var där, och två lärare. Det var väl relativt givande ändå. Ungar kan vara diagnosmässiga men ändå ha förmåga att resonera. :-D (Jag kan ibland bli cynisk när jag upptäcker världens alla brister.)

Upprätta mediecensur

Jag tycker att alla kvällstidningar ska förbjudas. Ansvariga utgivare som inte lovar att följa sansat journalistiskt förnuft i sina arbeten ska få händerna avhuggna. Om man skriver ord som "chock", "sex" eller "rasar" i sina rubriker ska man vara fredlös och måltavla för samhällets kringströvande yrkesmördare.

Inte ens kolumnisterna kan på ett vettigt sätt förklara eller motivera rubriksättandet och snasket i fulmedierna. Därför ska man bara få ut sin lön om man skriver bra skit.

Och vad blev det av tevegalan? Den skulle visa vilket tunt, löjeväckande taskigt material som sänds i svensk teve. Men icke. Nej, i stället jublas det över att så många vinster gick till SVT. Visst är det mindre dåligt att det naturliga - SVT äger all kommersiell teve - segrar, men SVT självt är inte bra. Dess ledning ska fängslas om de fortsätter göra dålig teve.

Allra värst ska Emma Andersson drabbas av censuren. Hon ska tvingas titta på gammal nazistisk och kommunistisk propaganda, instängd i ett rum utan champagne, neon och flärd. God censur ska göra allt bra igen, inte minst fixa världsfred.

Skär - men med förnuft

Borgarna har gjort stora utspel om alla miljarder som kan och bör sparas in på våra myndigheter och verk. Det går enligt dem lätt att bunta ihop, lägga ner och effektivisera bort massor av onödiga utgifter från de flesta offentliga myndigheter.

Visst är det en tanke som låter frisk och visst är det dåligt att myndigheter slukar pengar i onödan. Men vill vi att borgarna gör med landet som de under 90-talet gjorde med Stockholm - privatiseringar och nedskärningar som mantra, utan någon egentlig förankring i vad som är bäst för vanligt folk?

Låt myndigheterna visa vad de går för! Om de nu är så övertaliga och ineffektiva som de sägs vara så borde de ha tillräckligt med höga tjänstemän för att redovisa var och hur övertaligheten förekommer. Jag föreslår att varje myndighet gör en sammanfattning av sin ekonomiska situation på maximalt 3 000 tecken där de redogör kort för hur mycket de anser att de kan spara in och vilka 50 % av verksamheten som är absolut mest nödvändig. En offentlig, seriös och mångsidig debatt skulle vara tio gånger bättre än borgerlig machetepolitik!

Budgetfrågor

Nu kan man nog snart inte förhandla mer om budgeten. Sossarna, vänstern och miljöpartiet har fått sina bitar av kakan, allihopa, tack vare att de anser sig ha pengar. Men det är minipyttesummor som spenderas på jättebamsestora samhällsproblem.

Extra anslag till sånt som förnyelsebar energi, kvinnojourer och kommunbudgetförstärkningar blir i minsta laget. Om vi vill ställa om energisystemet till att bli mer hållbart ska staten satsa pengar på det. De kan inte skylla på pengabrist, ty statliga Vattenfall lägger många miljarder kronor på hög varje år. Om budgetförhandlarna såg kvinnoförtrycket som ett stort samhällsproblem kanske de vore villiga att släppa till mer än "pengar" (de preciserar inga stora summor, direkt) till kvinnojourerna. Hur en miljard extra 2007 och sex miljarder extra 2008 ska rädda den kommunala servicen har åtminstone jag svårt att se.

Jag är helt uppslukad av tanken om aktiv styrning av samhällsresurserna. Dogmen om att göra profit för att samla pengar i stora reserver är faktiskt fullt möjlig att kringgå. Ett enkelt riksdagsbeslut om att minska "marknadsprinciperna" för statliga bolag skulle räcka långt. Staten skulle via förhandlingar och planering på både kort och lång sikt kunna vrida utvecklingen åt positiva håll, om den ville. Men den viljan saknas i dag bland samtliga etablerade budgetförhandlare.

"Den man ligger med får bädda."

Borgerligt styrda Norge ser ut att få ett regeringsskifte, sedan den breda mittenvänsterkoalitionen sv-ap-sp vunnit i stortingsvalet över den borgerliga regeringen. Efter år av høyre, venstre, kristelig folkeparti och lite fremskrittspartiet har Norge haft skamlöst privatiserande och moralism på borgerligt vis att genomlida.

Nu kan man tänka sig att det blir en mer hycklande, försiktig privatiseringspolitik. I och för sig gläds jag i själen för att norska arbeiderpartiet håller med det radikala LO om att återsocialiseringar kan vara en bra melodi ibland. Men sv har bara tio procent, och samarbetspartiet senterpartiet är ett högerparti.

En big fucking issue är att var femte röstberättigade norrman röstar på Carl I. Hagens sverigedemokratikopia, framstegspartiet. Större än moderaterna, större än kristdemokraterna, större än folkpartiet. Fascismen dog inte med Hitler, den tog semester. It's back now, and it's frekkin' mad... Nu är det största borgerliga norska partiet det som ser minst humant på samhället. Borgerlig politik har gett en folklig reaktion som stavas missnöje och frustration. En liten ljuspunkt är väl att grannfylket, Sør-Trøndelag, ger ap och sv ungefär hälften av rösterna.

Manlig vänskap (på hög nivå)

Två snubbar, vi kan kalla dem Vlad och Kim, har respektfulla politiska poster och försöker att hålla kontakten brevledes sådär nån gång per år. Även om de i privata sammanhang gärna slänger sig med onödigt kärleksfulla uttryck föredrar de att formulera sin vänskap på ett mer formellt sätt - ty herrarna vet att i deras transparenta, demokratiska statsapparater finns inga hemligheter. Således finns deras senaste kärleksbrev att beskåda på hemsidan för ena landets informationsorgan:

Jag ber er acceptera mina gratulationer med anledning av den femtiosjunde årsdagen av grundandet av DFRK.

Vårt land var det första att erkänna DFRK för massor av år sedan. Den inneboende vänliga och positivt hjälpsamma naturen i de bilaterala relationerna fortsätter ännu oförändrade.

Det är min övertygelse att den rysk-koreanska politiska dialogen, baserad på tillit och respekt, kommer att fortgå på hög nivå och med mångfasetterade kontakter, och ömsesidigt fördelaktigt samarbete kommer att stärkas inom alla områden.

Jag ber er acceptera mina varmaste framgångsönskningar för er goda hälsa och lycka och friska framgång i ert arbete, såväl som det koreanska folkets välbefinnande, stabilitet och välstånd.

Tihi...!

Fattigdomens förkämpar

Om ett par veckor sammanträder de ledande inom IMF och Världsbanken i sitt årliga stormöte för urvattnandet av obehagliga politiska reformer. Brittiska Oxfam går ut med ett pressmeddelande om hur allvarlig situationen är. (BBC analyserar snyggt situationen.)

I somras beslutade ledarna för G8 överraskande att de vill låta slopa skuldkraven mot några fattiga länders regeringar. Det har gett de stora länderna en ökad auktoritet när det gäller internationella frågor och fattigdomsbekämpning. Nu ser jag dock varför det var så lätt att stå där och flina nöjt i Gleneagles i somras. IMF och Världsbanken kan låta hela projektet gå under genom ett enda enkelt beslut nästnästa helg. Om 15 % eller fler av rösterna på mötet går emot G8-förslaget spolar man det.

Tyskland är ett av de länder som anser att skuldavskrivningen är lite för mycket. Man tycker att det vore bättre att belöna länder som snällt betalat tillbaka skulder eller som aldrig lånat, än att ge uppenbart korrupta länder skuldlättnader. Dessutom oroas många av sättet på vilket man ska finansiera skuldavskrivningarna. Ett förslag som legat på förhandlingsbordet är att IMF skulle sälja av en del av sina guldreserver för att på så sätt kunna låta stå för kostnaderna utan att höja sina medlemsländers avgifter. Mot en sådan åtgärd står dock ett stort land, vi kan kalla det "Land of The Free, Home of The Brave", och dess guldindustri som inte vill se en marknad med ett plötsligt överskott på guldtackor.

Mest troligt är nog att man vattnar ur förslaget. Tyskland vill såklart inte dra på sig skammen för att ha stoppat kampen mot fattigdom, utan gör hellre saker inne i förhandlingsrummen. Så går vi från (förhållandevis) fint förslag till förhandlingar till mindre fint förslag.

Feministiska planer

Feministiskt initiativ (Fi) lägger ut en alltmer tydlig politisk kurs. Den går helt i linje med modern vänsterpolitik, med tydligt fokus på konfliktperspektiv, minoritetsskydd och minskning av klyftor.

Hittills har det varit ett par saker som i media fått större utrymme än andra. Dels när Ebba Witt-Brattström kritiserar listan hårt för att ha valt in personer i ledningen som enligt henne har gjort oacceptabla uttalanden. Dels när en feministisk teatergrupp på listans stämma i Örebro uppträdde med underhållning som innehöll militanta budskap. Dessutom, förstås, när det gäller de politiska förslagen, har det varit stort rabalder kring äktenskapsfrågan.

Listan, med Gudrun Schyman som främsta kontaktperson, vill göra ett omfattande lyft i ämnena äktenskap och samlevnad. I korthet har stämman beslutat att Fi ska kämpa för en äktenskapslagstiftning som ger lika juridisk trygghet oavsett vilken sorts ceremoni man väljer att genomgå. Oavsett med vem eller vilka man väljer att leva, ska man också kunna "ingå samlevnad".

Med andra ord ska fler former av vigslar accepteras och fler sätt att leva tillsammans ska få civilrättslig status. Vissa sågar detta som att Fi vill "förbjuda äktenskapet". Andra gör helt tokiga analyser av Fi. Gemensamt om dem kan man säga att de är "modernliberala" kvinnor, som medvetet missförstår både Fis politik och modern feminism. Tyvärr dominerar denna fientliga attityd medias syn på alla grupper som står upp för "de svaga" i samhället. En ryslig konsekvens av vårt samhällsklimat.

Jag säger inte att jag stödjer Fi rent taktisk-politiskt, men det är helt rätt av dem att stå upp med ett "kvinnorace" som de gör nu. Om organisationen bara lyckas hålla Gudrun och Tiina i schack (så de inte blir en sekt styrd av en gammkärringduo) tror jag att de kan bli en betydelsefull positiv kraft.

Regler för återuppbyggnad

Naomi Klein har en poäng i sin senaste krönika. Nu när Bush som den bäste av medkännande konservativa har slitit loss miljardbelopp ur den federala budgeten för återuppbyggnad av den orkandrabbade sydkusten, bör makten över investeringarna ligga hos alla som drabbats av orkanens framfart. Naturligt, kan tyckas, men inte alls självklart.

Sedan de tsunamidrabbade områdena i Asien städats upp och folk stadgat sig i flyktingläger eller rentav återvänt till sina bortschaktade hus, har det börjat visa sig var tyngdpunkten i "återuppbyggnaden" ligger. Stater och regioner som är djupt beroende av turism - särskilt sådan där turisterna konsumerar mycket och gör av med stora summor - satsar stenhårt på att blidka turismnäringen (hänger inte sällan ihop med bristande demokrati). Man bygger infrastruktur och bebyggelse med stor omsorg om turistvänligheten, allt för att "trygga framtiden" för de koloniala näringarna.

Tyvärr finns liknande mönster i Förenta staterna. I New Orleans rikare kvarter kommer stora ansträngningar att göras för att snygga upp juvelerarnas, casinonas, hotellägarnas och de obehagligt rikas ögonstenar. Fina lägenheter, överdådiga hotell, vräkiga casinon och större lyxbutiker är att vänta, om New Orleans ska få tillbaka sin ekonomiska dragningskraft, enligt elittänkandet.

Givetvis har de besuttna drabbats. De ägande i trakterna kring New Orleans har gått miste om mångmiljardbelopp, utan tvekan (något de förvisso kommer att få igen via försäkringar och stämningar). Men de flesta som har förlorat på Katrina är alla de hundratusentals mindre rika neworleansarna, många fattiga redan innan. För deras skull borde besluten om investeringar i återuppbyggnad tas med hänsyn inte bara till näringslivets snack om "återuppbyggnad för tryggad tillväxt". Besluten och investeringarna måste ge förutsättningar för välstånd åt de fattigare. Nya hus, skolor, sjukhus, vägar, fritidsaktiviteter och annat som vanliga, fattiga människor behöver, kräver massiva summor. Återstår att se om Bush och till honom lojala styrande vågar låta släppa pengar till sånt.

Uppdatering: Aftonbladet Kultur har nu en svensk översättning.

Leve skyddet av intellektuell egendom!

1 juli i år trädde så nya lagskärpningar i kraft på upphovsrättsområdet. Regeringen har - efter rambeslut i EU och WTO - drivit igenom en nivåhöjning och uppvärdering av vad som är att räkna som upphovsrättsbrott. Bland annat är det i praktiken nu olagligt att ladda hem musik från nätet, och att försöka göra en kopia på många av sina egna, lagligt inköpta cd-skivor.

En annan följd av det repressiva beslutet är att man som student inte längre tillåts kopiera sitt studiematerial. Tidigare har det inte varit direkt förbjudet att kopiera en hel lärobok för att klara av sina egna och kamraternas studier med ekonomin i behåll. Nu begränsar lagstiftningen den tillåtna kopieringen till "avgränsade avsnitt" (enstaka kapitel) i en bok, som bara får spridas till en mindre krets personer. För en som kämpar mot den dyra studielitteraturen blir de politiska argumenten nu ännu vassare.

Jag har förstått att det är ociviliserat, bakåtsträvande och lite sekteristiskt unket att vilja avgiftsbefria - eller åtminstone bättre subventionera - den högre utbildningen, och att införa ett system med studielön. Men vi lever också i en värld där globaliseringen och EU:s direktiv, likt svampens hyfer, förgiftar det sunda.

Måste bara avsluta med lite "blint USA-hat": amerikansk undersökning som visar att amerikanska studenter blir mer skuldsatta. Det har i allt raskare takt blivit dyrare att plugga i Förenta staterna de senaste åren.

"Det är svansen som styr."

I en Stina-intervju med Magnus Härenstam i SVT i kväll citerades Allan Edwall sägandes "Det är svansen som styr.". Ett tänkvärt citat, med Härenstams motivering: människans lägsta är det som driver oss i dag. Uppifrån - via media, storföretag och andra organisationer - hänvisas vi till skvaller, skandaler och snusk. Själva väljer vi skvallret, skandalerna och snusket före andra av livets väsentligheter, när vi konsumerar.

En vanlig vardagskväll sitter massor av människor och ser dödtidsteve. Min syster och min far sitter vid varsin televisionsapparat och tittar med stor inlevelse på Idol 2005, där tankefaktorn är låg och stämningarna frestar våra lägsta instinkter. Trots att "nyhetens behag" och tabuspräckarkänslan sedan länge är borta från detta infantilt lagda program är det en succé i år igen.

Folk väljer den lättaste vägen fram, så är det bara. Och jag, som sitter och moraliserar över det, är kulturelitist och enormt ofolklig. Bara en sån sak som att jag stör mig på Carin 21:30, där Ebba von Sydow [*harkel* äckel] och Fredrik Reinfeldt [*harkel* äckel] behandlas som de flashiga, coola folks de vill visa sig vara.

Gnosjödebatt

En infekterad och stundtals aggressiv diskussion hölls i kvällens Debatt, direktsänt från Gnosjö. Man hade ekonomiska argument, politiska argument och känslomässiga argument. Mest var det av de ekonomiska, förstås. Inte helt otippat var den absoluta majoriteten av inläggen och argumenten i programmet lagda åt höger, där sänkta skatter, mindre arbetsrätt och färre regleringar stod i fokus.

Jag blir förbannad när jag hör nationalekonomer (Bo Södersten, ex-sosse) lägga upp egna recept för fler jobb - recept som i huvudsak lämnas oemotsagda: 50 miljarder i inkomstskattesänkning. "Då kommer jobben och viljan att anställa."

Själv skulle jag inte ha någonting alls emot höjda skatter. Som jag ser det är pengar till för att spenderas. Pengar och skatter är medlen, liksom företagen. Målet är att befolkningen ska ha jobb, inkomst och ett schysst liv. I dag gör det svenska näringslivet vinster på hundratals miljarder varje år. För min del är det helt okej om företagen visar nollresultat (alternativt låter fondera eventuella vinster i demokratiskt förvaltade fonder) eftersom målet inte är eller kan vara att företagen ska gå med vinst.

Konkurrensen hyllas av den ekonomiska "expertisen" som mänsklighetens drivkraft och ett direkt resultat av naturen och det sunda förnuftet. Företagarna själva skyr den i hemlighet, men vill göra enad front med nationalekonomerna ändå; inget är så effektivt när det gäller försämrande av arbetsrätten i dag som att skylla på "konkurrenssituationen".

Skolstart

I dag började jag skolan igen. Lite tuffare tag än i grund- och gymnasieskola, måste jag säga. Dagen hittills har gått på nästan 1 000 kronor och då återstår kanske tio kursböcker att köpa ändå... Dyrt att vara student är det.

Jag gör av med kanske 100 kronor i månaden av egna pengar i normala fall, så det är lite chockartat att inte längre ha den där rigida snålheten i behåll. Å andra sidan får man se det som att jag har hållit igen under många år för att nu kunna "släppa på" och verkligen seriöst utbilda mig. Om inte annat så - som mor för mig påpekade - i alla fall för att få tillhöra sjukförsäkringsgruppen "SACO-män", som har lägst ohälsotal bland alla de fackliga grupperna.

Vid sidan av mitt något reformerade köpmönster bröt jag i dag också ett halvdussin år gammalt tabu: jag såg ett avsnitt av "Par på prov - Amerika". [I] En taoistiskt renlärig "helylleamerikansk" sektfamilj där de kontrollerande föräldrarna själv utgjort sina 14- respektive 18-åriga söners sociala liv (inklusive utbildning). [II] En skämtsam, smått vulgär, hyperaktiv afroamerikansk familj med ett gigantiskt fokus på materiella ting och just att ha roligt med och åt sig själva. [III] Mödrarna i bägge familjerna byter plats. Underhållande, åtminstone de första 10-15 minuterna. Faktiskt. Andra och avslutande delen av följetongen går väl nästa måndag, antar jag.

Dubbelt debatteri

Kvällen har bjudit på två tevedebatter med viktiga politiska figurer och ett förtydligande av politiska linjer. Vi hade förstås den svenska, men även en tysk, mellan kandidaterna (bägge mer höger än mitten) till förbundskanslerposten.

I Tyskland, där nyval utlysts och det väntas att kristdemokraterna ska ta över efter nuvarande "socialdemokrater", har vi en intressant diskussion. Gerhard Schröder, en sosse med New Labour-syndrom, för just nu en politisk kampanj för att slutföra ett ekonomiskt, socialt och politiskt stålbad likt det vi i Sverige upplevde under 90-talets första hälft. Han kallar det förstås nödvändiga reformer.

Angela Merkel, tyska kristdemokraternas kandidat, är ännu mindre sympatisk i sitt valkampanjande. Hon gör inte hemlighet av att hon gärna genomför en plattskattsreform, som hon vill stabilisera genom höjd moms. De borgerligas alternativ för att skapa fler jobb är att försvaga kollektivavtalen och förenkla för mindre företag att undgå arbetsrättens regleringar. Tyska arbetare jublar förstås, nu när de har så bra alternativ. Väljarna har alltså kolera eller kolera med aids att välja mellan. Efter år av borgerlig socialdemokratisk politik vill jag inte ens tänka på hur svikna tyskarna känner sig. Jag har förstått att valdeltagandet lär bli "högt". I och för sig är likheterna med Sverige många. Demokratin är ur funktion.

Elect a madman - you get madness

Ja, vad ska man säga? I Staterna flyter allt på som vanligt, så att säga. Några miljoner hjälplösa människor, en regering som säkert vinner tävlingen mot Sveriges när det gäller att handla handfallet och långsamt. Och ett vapentokigt land där fattigdom innebär misär och där människan utan makt/bensin/pengar knappt överlever ett dygn.

Situationen i södra delarna av Förenta staterna är hemsk. Jag skrev ett längre inlägg om det mest för att avreagera mig. På något sätt känner jag mig kall när jag ser hur den där cynismen som många svenskar gärna menar finns i Bushs förlovade land faktiskt blommar ut i sin värsta form. Det är så äcklande och overkligt när det lidande som Förenta staternas maktapparat ständigt utsätter andra för, plötsligt blir verklighet på hemmaplan.

Uppdatering: amerikanska krisberedskapsmyndigheten listade innan attentaten mot Förenta staterna 2001 de tre mest sannolika katastroferna som nationen kunde stå inför. De tre var, i följande ordning:
- en attack mot New York (underrättelseinformation om sådant fanns)
- en jordbävning i San Francisco-området
- en större orkan mot New Orleans-området (hade till och med egennamnet "The New Orleans hurricane scenario" och såg i myndighetskalkylerna ut skrämmande mycket som den katastrof som nu drabbade regionen).



Som sagt... ELECT A MADMAN - YOU GET MADNESS.

Vad viljom borgarne?

Det har snackats rätt intensivt om de borgerligas politik, inte minst eftersom de nu börjar kräka ur sig konkret politik sedan det varit dags för möte hos han den där Göran Hägglund. Man kan kalla resultatet för ett Bankerydsprogram.

I korthet innehåller det förstås den 1800-talsdynga som borgerlig politik i grunden går ut på. Men det är kul också att bilda sig en uppfattning om programmet genom att skumma igenom diverse - i första hand socialdemokratiska - källor (bloggar, rapporter, pressreleaser) för recensioner av programmet. Medierna har endast på ytan berört det ändå rätt omfattande innehållet i borgarnas nya dokument.

Påminner också diskret om uppropet för maktskifte, vilket jag berörde för en tid sedan. Då hade knappt 9 000 personer skrivit under. I dag, en månad senare, har hela 9 820 personer (riktiga eller inte så riktiga) meddelat att ett maktskifte är på gång! Yeah, Sverige kokar av borgerlig iver.

Jag skulle vilja fråga rakt ut vilken feministisk argumentation som ligger bakom de här fräscha, moderna borgerliga förslagen. Liksom, när företagens och de redan gynnades agenda ännu mer än i dagens orättvisa samhälle ska följas - var tar då kvinnorna vägen?

Ett konkret exempel är från vilka grupper borgarna vill sno pengar (att de vill ge pengarna till friska människor med stabila jobb och stora rikedomar vet vi redan). LO-kvinnorna är den grupp som i störst utsträckning är beroende av de bidrag borgerligheten kommit överens om måste minskas på, för att "göra det lönsamt att arbeta". Därefter kommer i tur och ordning TCO-kvinnor, SACO-kvinnor, LO-män, TCO-män och sist SACO-män. I stort sett följer den akademiska rangen graden av bidragsberoende. Vilken grupp borgarna vill slå mot är lätt att se. En massiv dissektion av framför allt moderaternas politik har LO gjort i rapporten "Vad vill egentligen moderaterna?". Tips för den nördige.

Livets nöjen

Ibland måste man få slappa lite och känna att allt är bra, som i dag. I tidningen ser jag min insändare (noterar dock att ÖP godtroget spinner vidare och skapar den hysteriska diskussion kring mjölk som Uppdrag granskning uppenbarligen vill ha. Dock med kritiken riktad mer mot EU:s bidragssystem och ur fler synvinklar; bra.).

På ett annat ställe i tidningen ser jag att polismyndigheten nu har fått in sin nya passfotoutrustning till polishuset i Östersund. Det är bra. En sorts socialisering som troligen kommer att göra passprocessen enklare - och dessutom slipper vi de eländiga "4 * 10 kronor"-automaterna, där bilderna aldrig blir bra. Samhälleligt ägt ska det vara! Hurra!

Kvällen spenderade jag på Cirkus Skratt, där brorsan fick uppträda och drog hem det överlägset största jublet när han lyckades fånga alla sju ringarna kring halsen... Cirkusen i övrigt gav lite läskiga associationer. De flesta artisterna kommer från forna östblocket och har förmodligen alldeles för taskigt betalt för sitt slitsamma yrke. Dessutom uppträdde sex dromedarer och lika många svarta hingstar, som en man drev intensivt med sina piskor. Sånt känns inte helt okej och definitivt inte nödvändigt. Men jag tog en glass som återställare, och så bjöd kvällens cirkussponsor oss på godis. En skön glidardag till handlingarna.