Nu kan man nog snart inte förhandla mer om budgeten. Sossarna, vänstern och miljöpartiet har fått sina bitar av kakan, allihopa, tack vare att de anser sig ha pengar. Men det är minipyttesummor som spenderas på jättebamsestora samhällsproblem.
Extra anslag till sånt som förnyelsebar energi, kvinnojourer och kommunbudgetförstärkningar blir i minsta laget. Om vi vill ställa om energisystemet till att bli mer hållbart ska staten satsa pengar på det. De kan inte skylla på pengabrist, ty statliga Vattenfall lägger många miljarder kronor på hög varje år. Om budgetförhandlarna såg kvinnoförtrycket som ett stort samhällsproblem kanske de vore villiga att släppa till mer än "pengar" (de preciserar inga stora summor, direkt) till kvinnojourerna. Hur en miljard extra 2007 och sex miljarder extra 2008 ska rädda den kommunala servicen har åtminstone jag svårt att se.
Jag är helt uppslukad av tanken om aktiv styrning av samhällsresurserna. Dogmen om att göra profit för att samla pengar i stora reserver är faktiskt fullt möjlig att kringgå. Ett enkelt riksdagsbeslut om att minska "marknadsprinciperna" för statliga bolag skulle räcka långt. Staten skulle via förhandlingar och planering på både kort och lång sikt kunna vrida utvecklingen åt positiva håll, om den ville. Men den viljan saknas i dag bland samtliga etablerade budgetförhandlare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar