22 september 2005

Skratta eller gråta?

I dag ska man kampanja för att ta sig in i riksdagen. Endast de mest onaturliga, märkliga människorna ska väljas att företräda oss. Jag måste bara få tipsa om en hysteriskt rolig grej som Ali Esbati skrev om, och också kommentarerna på inlägget. Jag blir som berusad; euforisk.

Fredrik Malm (fp), en mycket komisk själ, har en egen hemsida. Rekommenderas varmt om man vill se ett rent exempel på NOLL SJÄLVDISTANS. Han har dåliga politiska åsikter också, glömde jag att nämna det? Malm tycker:

En demokratisering av Mellanöstern - hela den region som sträcker sig från Marocko till Iran - är den viktigaste uppgiften vår värld står inför.
Hemlis: Mellanöstern håller världens största oljereserver, och det är därför vi västmakter måste "demokratisera" (Liberala ungdomsförbundet vill ha "mer demokratiimperialism") dessa stater. Att hundratals miljoner afrikaner lever i ett elände som Mellanösterns folk sedan länge ser allt mindre av, det är ointressant. Afrikanerna har ju inte den ekonomiska potential för framtida affärs- och politikpartnerskap som herr Malm är ute efter.

Jonas Dahlgren (m) kandiderar också till riksdagen. Också i denna kampanj gäller det att lägga sånt som mänsklighet och självkritik på hyllan och spela som den cirkusartist man strävar efter att vara. Även herr Dahlgren har stora politiska ambitioner, som deltagare i Expedition Robinson... Se här:

Ni som vill rösta på mig i svenska folkets omröstning om Robinson, får mycket gärna gå in på Aftonbladets och TV3´s hemsidor.
Fredrick Federley (c) är en tredje ung högerkarriärist som vill in i riksdagen. Han är mer försiktig och provar sig fram. I sin "Företagarbloggen" redovisar han hur det går med myndighetsprocessen för hans bolag som ska samla in medel från andra företag, för att ha råd med en massiv valkampanj. Fredrick är på så sätt kanske mindre osympatisk än de andra två exemplen, men det beror nog vid närmare eftertanke mer på att hans åsikter är en nyans mindre skogstokiga.

Leve den hippa unghögerns personvalskampanjer!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker Dahlgren är en enastående människa och en personlighetstyp som i det vanliga livet helt saknas. Det var roligt att se honom i Robinson och det var synd att han röstades ut innan finalomgångarna. Fast det är väl så, att de som man ser som sina största hot, vill man rösta bort. Det var trotsallt en lek och det var underhållande att se Dahlgren i rutan. Det var bra gjort att överhuvudtaget ta sig in i Robinson! Sådana som han behövs inom politiken, han har egenskaper få andra har: rak, tydlig, stark, traditionell, folklig, törs vara obekväm, uthållig och har förmåga att peka med hela handen. Bredd. Kunskap. Patos. Min röst har han redan!

Nisse Sandqvist sa...

Anonymous: Jaha, se där. Till skillnad från de två övriga bratsen tog sig dock Dahlgren inte till riksdagen, utan får nöja sig med att sitta och skriva kufiga insändare.

Värre öde kan man i och för sig gå till mötes. Han kunde ju ha blivit statssekreterare.