Nu har jag fikat på Arctura två gånger, så nu vet jag vad anläggningen går för. Fikat är dyrt och finns kanske inte i så många varianter, men utsikten gör att det går an hur som helst. Det är inte kattpiss att sitta sextio meter över stan och bara njuta av Storsjöbygden med dess alla sköna egenskaper.
För att nöta bort alla dumma tankar som har tärt mig på senare tid - kolla in andra bloggare med svart humor eller ironi, som Joel eller Anna - hyrde jag och brorsan fem filmer. Det vankas filmmaraton under natten. Två filmer hittills:
Pootie Tang, Louis C.K.: Ganska taskig film i MTV-bolagets sämsta stil. Om en skum superhjälte med en skön attityd, fast å andra sidan finner jag ingen handling. Det här är en verklig glädjedödare (brorsans val, förstås).
Sweet Sixteen, Ken Loach: En mer gripande, och framför allt intressant, film. Om en femtonårig skotsk kille som byter cigarett- mot knarklangning, för att ha råd med ett nytt liv åt morsan som snart ska mucka från fängelset. När sextonårsdagen är där har han råkat ut för mer skit än man som tittare önskar någon... Räddar kvällen. Tack, Loach.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar