Aftonbladets krönikörer har riktat kanonerna mot ett av de partier som jag tror kommer att inkassera de största påhoppen i höstens politiska kampanjer: Folkpartiet Liberalerna. Äntligen, får väl sägas, ges en betydelsefull fjärdedel av Allians för Sverige en släng av smutskastning som den så väl förtjänar.
Två krönikor kan jag helt hålla med. Den första, av Anders Westgårdh, tar upp folkpartiets reaktionära omsvängning i skolpolitiken. Den andra, av Olle Svenning (i ledarkrönikan), kritiserar den mycket vänliga ton till det kinesiska systemet som folkpartiet på senare tid visat upp.
Men på ledarsidan finns mer att hämta. Olle Svenning ifrågasätter å det skarpaste Leijonborgs demokratisyn, i och med vurmandet för den kinesiska framgången. Mats Engström kritiserar att folkpartiet på riksnivå snackar om integrationspolitik, men på lokal nivå driver en segregerande politik. Även folkpartiets arbetsmarknadspolitik får sig en smocka av Ingvar Persson.
Visserligen hänger det här ihop med att partiet har haft landsmöte nu i veckan, men jag måste ändå säga att det finns kritik av både betydelse och djup att hämta i folkpartiets nutida agerande. Jag har svårt att tro att moderaterna, som sammanträder rätt snart, skulle ha mindre "brunt" i bagaget. Vad jag däremot lite cyniskt tror, är att många av de borgerliga bristerna går media tämligen obemärkt förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar