FN-organet UNEP har en atlas som redovisar hur vår världs naturvärden förändras med tiden. Bland flera intressanta och skrämmande exempel finns en satellitbild som visar skillnaden mellan "treriksröset" Paraguay-Brasilien-Argentina 1973 och 2003. Medan Argentinas skogar står mer eller mindre orörda, och Brasilien var sönderexploaterat redan på den första bilden, är den paraguayanska delen den som gör mig mest bestört. 1973 låg "utvecklingen" i startgroparna. Trettio år senare är allt förstört av växthus och annan mänsklig åverkan.
Vad det beror på att de tre länderna inom samma lilla geografiska område har utvecklats så olika kan man fundera på, men klart är att Paraguay och Brasilien rovgirigt utnyttjar stora markområden för odling av jordbruksprodukter, medan den argentinska produktionen är under viss kontroll. Klart är också att storskaliga satsningar på exportjordbruk nära nog har utrotat den biologiska mångfalden i dessa regioner. Dessa satsningar har i de flesta fall instiftats och genomförts av "marknaden", IMF och Världsbanken.
På andra håll uppstår nu, i likhet med de rörelser som tvingat fram rättvisemärkt kaffe, organisationer för regnskogens och den latinamerikanska naturens bevarande. En ideell organisation, FSC, har fått lite av en ledarroll i arbetet med att ursprungsmärka och organisera ett bättre bruk av skog och mark.
I latinamerikanska skogar där FSC får gehör tar man ut ett eller maximalt två träd per hektar och år, över stora ytor, och får därmed både inkomst och ett uthålligt skogsbruk. Till detta tillkommer förstås också regler om deltagande och transparens i själva processen kring skogsförsäljningen. Detta kan ses som en expansiv bransch där viljan att betala mer för "grönt trä" finns, och där vissa politiska ledare kan få många sympatipoäng. (Intressant artikel i ämnet.)
Som med andra samhälleliga förändringar krävs ett politiskt godkännande för att marknader ska skapas. I västvärlden har politiker av alla politiska färger engagerat sig i miljö- och hållbar utvecklingsfrågor för att på så sätt öka chanserna att genomföra andra, mindre omtyckta, maktmässiga manövrer. En av dem är Arnold i Kalifornien. Han har beslutat att delstaten ska tänka mer etiskt vid upphandlingar av bland annat importträ. Över huvud taget har Kalifornien kommit väldigt långt i arbetet med etik och hållbar utveckling, åtminstone på papperet. Det är ingen liten marknad heller - i konsumtion mätt är Kalifornien många gånger större än Sverige.
Där börjar utvecklingen. I ledarnas beslut (eller brist på beslut). Så vad väntar de svenska ledarna på, och ledarna i övriga EU? De föreslår i stället krångliga marknadslösningar, där ansvaret för världsförbättringarna ska överlämpas på privata och offentliga bolag. Elcertifikat, utsläppsrätter, kvoter för det ena efter det tredje...
Jag tycker att staten ska ta ansvar och leda. Use the force, FFS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar