Det är lite tragiskt att läsa delarna i "Håndbog i at vælte Fogh" som handlar om EU. SF kallar sig EU-kritiker, sådär så de kritiserar mycket av vad EU gör men ändå ser övervägande fördelar med EU som projekt. Mycket handlar det om "lesser of evils" - att den danska nationella politiken (flyktingpolitik, bland annat) är sämre än vad EU:s förhandlingar kan tänkas ge.
Men det som gör ondast att läsa är hur SF bygger stora resonemang kring undantag som de förhandlat fram tillsammans med andra partier. Det handlar om undantag bland annat från EMU och plikten att militärt skydda EU. Har SF inte kollat in hur det gick med Sveriges systembolag och andra "undantag" och "överenskommelser"? Om dansk politik inte är en helt annan sak än svensk, vet jag nog hur mycket jag vill satsa på "undantagspolitiken"...
EU är och förblir ett elitprojekt. Man kan kalla det "långt ifrån perfekt", "högerdominerat", "centraliserat" eller "under utveckling"; man kan "inse att vi måste påverka inifrån", eller "acceptera EU som det enda rimliga" - EU är inte och kommer inte att vara någonting annat än en union för de starka, mäktiga och rika. Den dag EU tar sig en i allt väsentligt progressiv roll, kommer den som politisk och ekonomisk makt att falla. Och vice versa. Ju mer distanserad från folklighet unionen blir, desto mäktigare.
SF skriver att "EU kan också - med civil säkerhetspolitik framför militär makt - vara ett alternativ till USA:s globala makt"?! Lita på det, men knappast på ett sätt som (progressiva) socialister och gröna vill ha det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar