Vi studenter

I notisform har jag i dag tagit del av rapporter både från Skolverket och från Högskoleverket (jorå, centern vill säkert rationalisera bort dessa och ersätta med Hembygdsgården, eller nåt). Dessutom skrev Per Åhlström en lika individcentrerad och konsultmässig (alltså, typ "Jag vet minsann hur det ska vara, och om det inte är så så är det idiotiskt") ledare som vanligt i dag, om skolan och om varför vi elever misslyckas.

Skolverkets statistik visar att var tionde elev som slutar grundskolan gör det utan behörighet till gymnasiet. Det är lite oroande, men kanske också får politikerna att inse behovet av att skjuta till mer resurser till skolan.

Högskoleverket vill att studenter på naturvetar- och ingenjörprogram ska ha bättre kunskaper i matematik. Trots att lärare har förenklat tentor på senare år har andelen elever med godkänt resultat minskat. Vi kan alltså inte vår matte när vi går ut skolan. Vad kan det bero på? Ja, kanske har väldigt många av våra lärare inte den utbildning som krävs. Det är väl heller ingen fördel att de stora klasserna gröper ur den lilla koncentration en del av oss ändå ibland uppbringar.

Per Åhlström frågar högstadie- och gymnasieelever hur en bra skola ser ut "om eleverna får bestämma". Jag funderade på att skriva till honom, men jag går ju inte i skolan...

Nå, det räcker med att konstatera att Parkskolan (åtminstone fram till år 2000) är ett steg bakåt, medan Primrose (minst fram till 2005) är ett steg framåt. Vi elever på Primrose fick bekräftelse för det vi gjorde. Hade vi ett fördjupningsarbete i samhällskunskap så räknades det med i alla andra ämnen där så var möjligt. Ämnena integreras bättre, eleverna uppmuntras att dokumentera sådant som de gör och lär sig. Sammantaget kan man nog säga att det mest handlar om hur pass väl kurs- och läroplaner styr verksamheten; hur engagerat och professionellt man tolkar dem. Go figure.