Mjölk

Nio av tio glas vätska som jag tillgodogör mig innehåller mjölk. Jag dricker ett par liter om dagen - mjölk utgör en stor del av mitt närings-, fett-, kalcium- och vätskeintag. Jag älskar mjölk. Inte all mjölk, förstås - det ska vara mjölk från Milko, med den fylliga, härliga kvalitén (i en icke-kommersiell betydelse, vill säga), helst kravmärkt.

Mitt intresse för mjölk sträcker sig längre än till mjölkdisken: jag har också en politisk övertygelse om att mjölkbönderna, i synnerhet de norrländska, behöver hjälp på traven med konsumtionen för att allt det goda i världen ska bestå. Marknadsekonomi heter som bekant vårt statsskick nu för tiden, och därmed är allas vårt mål profiten.

Efter en undersökning som refereras till på SVT Text är det bara Milko och Norrmejerier (observera: Sveriges Norrlandsläns mejerier) som håller den höga kalciumkvalitet som står märkt på paketen. Söderut är mjölkproduktionen inriktad på stordrift i större utsträckning, vilket påverkar födosätten och därmed mjölkens kvalitet. Besserwissrar säger också att tidsperiod på året har betydelse för kalciuminnehållet, men i så fall spricker min teori om att Norrland är bäst, så det är helt enkelt fel.

Det som verkligen oroar mig är dock hysterin i butiks- och mejerinäringen. Prishetsen går nu så långt att handlare och mejerister värmebehandlar mjölken för att få ner priset. Behöver jag nämna att den köps in i en så lockande del av världen som Tjeckien? Tjeckisk mjölkchoklad - okej. Tjeckisk konsumtionsmjölk - nej, tack!

Aftonbladet låter förstås en folkpartist bli folkets (och min) hjälte för ett ögonblick:

Den smakar fan. Den går att ha med ut i skogen eller så. Men det är ju inget du köper och dricker. Du kan inte ens ha Oboy i den.