I dagens ÖP framstår centern som bra mycket mer proggig än den nog egentligen är. Tidningens politiska sidor tar många poänger med sina vädjande "sunt förnuft"-argument, typ såna som jag gillar. Dessutom ger de Abbe Elhachimis debattinlägg en mycket mer bekväm rubrik än vad LT förmår. Tyvärr liknar LT:s politiska del ofta den rottingliberala folkpartismen, medan ÖP:s blir den politiska proggkraften i länet, den som utmanar regeringens politik från gräsrotsnivå.
Per Åhlström gnäller om att bidrag är dåligt och inte funkar på en fri marknad, medan Malin Svensson/Mikaela Munck af Rosenschöld påminner om hur folk drabbas av en alltmer ekonomistisk värld.
Apropå mjölk borde vi starta ett uppror. Ett uppror för subventioner, mot frihandel och över alla ideologiska skiljelinjer. Vissa i socialliberala och vänsterkretsar hävdar att en av de bästa sakerna västvärlden kan göra är att slopa sina subventioner på jordbruksprodukter. "U-länderna skulle tjäna kanske 2 miljarder dollar per dag på en sådan reform", menar vissa. Det är ett feltänk. Hur kul skulle det exempelvis vara ifall vi tvangs lägga ner större delen av det svenska jordbruket bara för att se alltmer exportodling i Afrika och Latinamerika? Om hård torka eller andra stora naturkatastrofer skulle drabba den känsliga odlingen där skulle även vi drabbas. För att inte tala om ineffektiviteten i att frakta mat över halva världen...
Nej, låt oss odla vår egen mat och konsumera den så nära produktionsområdet som möjligt! Matförsörjning är en viktig fråga som inte kan förminskas till att handla om pris i butiken. Även om banan- och rottingliberalerna säger det.
2 kommentarer:
Ja, visst finns det nackdelar med frihandel men man får inte heller glömma bort fördelarna. Jag tycker den viktigaste nackdelen är miljöaspekten, att man transporterar mat och andra produkter kors och tvärs över jorden bidrar kraftigt till föroreningarna.
Jo, det är kanske det största långsiktiga problemet. Men jag tycker också att principen om frihandel är problematisk. Om man ser frihandel som mål i stället för som medel - som vi ju gör i dag - för det med sig att följderna oftast blir mer negativa än positiva. För vissa, vill säga. Att frihandel är positivt för den kapitalstarke, investeringsivrige/spekulative entreprenören är givet. Det finns också branscher och nischindustrier som kan tjäna mycket starkt på frihandeln. Men som helhet innebär ju liberaliseringarna av i dag att statlig reglering ersätts av kapitalets maktpampar. Att kvoter och stabilitet byts mot spekulation och osäkra regler.
Tyvärr har eliten inom socialdemokratin lärt sig att rabbla frihandelsevangeliet nästan lika flytande som moderaterna, vilket jag själv tycker är så skrämmande som det kan bli. Att se Thomas Östros uttala sig om handel, näringsliv eller nånting över huvud taget ger mig yrsel. Bakom den internationella lönepress och de fabriksnedläggningar och importvarukriser som Sverige upplever just nu, kan snart sagt allt härledas till frihandel-ismen, tycker jag. Våra ledare har varit exemplariskt handelskraftiga när det gäller att liberalisera (vilket har dämpat näringslivets kritik mot staten), medan de i mycket stor grad har stått passiva när det gäller att buffra upp motstånd mot marknaden (vilket däremot inte har gjort arbetarrörelsen, i form av socialdemokratiska arbetarpartier, särskilt kraftfullt upprörd).
Det är väl där vi står i dag. En socialdemokrati som inte gärna sätter hårt mot hårt - liberalism är en extrem ideologi när den praktiseras så - utan som hellre passiviserar medlemmar och anhängare tills de i stort sett går med på försämringar och systemförändringar i tron att det är "den enda vägen".
Skicka en kommentar