Media är ett jäkla skönt verktyg - ibland. Många företag och andra krafter i samhället behöver ständigt pucklas på av mediernas klor och basebollträn. Men andra behöver det inte. Förespråkarna för mjölk i skolan, till exempel. I kväll har jag diskuterat och skrivit bra mycket om den frågan, efter ett vidrigt program i SVT. (Lite längre i Norrländskt socialistiskt motstånd. Svensk Mjölk slår också tillbaka i en release just för kvällen.)
Något annat som slår fel är min mandelpotatisskörd. Bara några få, futtiga potatisar har det blivit. Blasten har nästan försvunnit under de betydligt större, mindre sjuka, blasthärvorna av vanlig bintje.
Frågan är om Katrina slår fel. Visst, det är tråkigt att miljoner människor råkar i nöd, och visst, det är dåligt att oskyldiga drabbas så hårt. Fast jag tror bestämt att katastrofer likt denna av orkankaraktär bidrar starkt till att Bush och andra konservativa populister går från tysthet till handling på miljöområdet. Bush kan säkert komma att låta satsa mer på forskning inom miljöbättre teknik i framtiden, mycket tack vare de ekonomiska skadorna efter naturkatastrofer.
31 augusti 2005
30 augusti 2005
Schysstare i LT?
I dag bläddrar jag i Länstidningen och möter så äntligen Per Åhlströms efterträdare. Fyra socialdemokrater, två män och två kvinnor i åldrarna 23 till 32, ska ersätta Åhlströms konsultkrönikor. Förhoppningsvis får vi nu en ledarsida som dels går att läsa, och som dessutom innehåller reflektioner och åsikter från vanliga människor, skrivna på vanlig svenska.
Det kan också gå fel. Samtliga skribenter är placerade i Stockholm. Deras perspektiv är, precis som Åhlströms, antagligen genompolitiskt - förmodligen partipolitiskt - vilket gör att den där folkligheten som Swedenmark hade, kan utebli.
Men med tanke på Per Åhlströms ständiga fel- och snedprioriteringar av analysvinklar och ämnesval kan det knappast bli sämre. Till och med Berit Andnors blogg vore ett lyft när det gäller LT:s ledarsida.
Nu när ÖP och de andra centerpartistiska tidningarna ska säljas, undrar jag också om det inte är dags för nåt trevligt, fräscht investmentbolag att ta över LT. Det kan behövas lite spekulation på den annars tunna mediemarknaden i Jämtland. Hit med cashen, bara!
Det kan också gå fel. Samtliga skribenter är placerade i Stockholm. Deras perspektiv är, precis som Åhlströms, antagligen genompolitiskt - förmodligen partipolitiskt - vilket gör att den där folkligheten som Swedenmark hade, kan utebli.
Men med tanke på Per Åhlströms ständiga fel- och snedprioriteringar av analysvinklar och ämnesval kan det knappast bli sämre. Till och med Berit Andnors blogg vore ett lyft när det gäller LT:s ledarsida.
Nu när ÖP och de andra centerpartistiska tidningarna ska säljas, undrar jag också om det inte är dags för nåt trevligt, fräscht investmentbolag att ta över LT. Det kan behövas lite spekulation på den annars tunna mediemarknaden i Jämtland. Hit med cashen, bara!
29 augusti 2005
Vänsterpartiets höstkampanj
Har skrivit lite på Lunarstorm i dag om vänsterpartiets kampanj "Rätt till jobb - rätt på jobbet" (designen på kampanjen är fullkomligt erbarmlig). Det blev så pass agitatoriskt så jag kopierar in en text här, helt enkelt:
Om man omfördelar samhällets resurser som du föreslår - från skatter till avgifter - blir det proportionellt sett de fattigaste som drar de tyngsta lassen. Generellt sett innebär en minskad samhällsbeskattning att den stora massan av vanliga arbetare förlorar på det (undantaget, bland annat, momsen).
Vänsterpartiet vill släppa mindre resurser till inkomstskattesänkningar - en åtgärd som stimulerar konsumtionen, men där det mesta av arbetskraftsbehovet uppstår utomlands - och mer till hårdvalutan; jobb i Sverige, i bristyrken. Bra skit!
Även om vänsterpartiet rent allmänt har väldigt lite "verkstad" i relation till hur mycket "snack" de har, verkar de nu seriösa med sitt nya utspel. Hoppas bara att farbror Göran börjar tänka i liknande banor, för han kan om han vill.
"Vänstern är verklighetsfrämmande och vill höja skatterna. För att skapa jobb måste man sänka skatterna och bidragen."Se, ett sånt dogmatiskt tugg. Nej, det är inte skattesänkningar och bidragssvångrem som "skapar jobb". Ett jobb blir till när man betalar för att få det utfört - och vänsterpartiet vill se samhälleliga investeringar i jobben framför privata. Man ska komma ihåg att runtikring den offentliga sektorns investeringar och konsumtion uppstår ett behov av såväl privat som offentlig arbetskraft. Effekten av nyanställningar i offentlig sektor - och av förbättrade villkor för de som har det sämre där, som kvinnor och lågavlönade grupper - kommer att sprida sig vidare ut i samhället.
Om man omfördelar samhällets resurser som du föreslår - från skatter till avgifter - blir det proportionellt sett de fattigaste som drar de tyngsta lassen. Generellt sett innebär en minskad samhällsbeskattning att den stora massan av vanliga arbetare förlorar på det (undantaget, bland annat, momsen).
Vänsterpartiet vill släppa mindre resurser till inkomstskattesänkningar - en åtgärd som stimulerar konsumtionen, men där det mesta av arbetskraftsbehovet uppstår utomlands - och mer till hårdvalutan; jobb i Sverige, i bristyrken. Bra skit!
Även om vänsterpartiet rent allmänt har väldigt lite "verkstad" i relation till hur mycket "snack" de har, verkar de nu seriösa med sitt nya utspel. Hoppas bara att farbror Göran börjar tänka i liknande banor, för han kan om han vill.
28 augusti 2005
Sponsrade sökresultat
När jag söker på nätet efter ett parti att göra karriär i, eller ett att ha som borgerligt alibi, på sökmotorn Google, möts jag av annonser från Sverigedemokratisk Ungdom. Ett av rasistpartiernas ungdomsförbund har, med hjälp av medel från olika håll i partiet (några av de arvoderade kommun- och landstingspolitikerna kanske bidrar?), lyckats göra reklam för sig på världens mest använda söksajt. En enorm PR-framgång.
Det är bra att jag får fram den sökinformation jag vill ha, som osäker väljare i kommande val till kommande kyrko- och riksdagsval. Tur att den som har pengar och är hungrig på parlamentarisk makt kan utnyttja lämpliga kanaler för att nå sina mål, då.
Men de borgerliga riksdagspartierna är också ganska duktiga på att skamlöst gripa efter makten. Just nu yttrar det sig i att man väljer en utåtriktad politisk profil som visar hur borgarna har blivit bättre - från att ha förlorat valet på "skatter, skatter, skatter" vill man nu ro sitt projekt i land på "omtanke, frihet, populism". Det har lagts ut en miljard frestelser för väljarnerverna, allt engagemang har spenderats på "känslan" av en fräsch borgerlighet.
Söker man lite bakgrundsfakta i de frågor som borgerligheten vill göra valfrågor av, får man stor hjälp av Svenskt Näringsliv och Timbro. De förklarar hemskt gärna varför borgerlig politik är bra och varför globalisering-avreglering-privatisering är viktigare än vård-skola-omsorg. Tack, alla borgerliga finansiärer, för att ni visar oss Sanningen.
Det är bra att jag får fram den sökinformation jag vill ha, som osäker väljare i kommande val till kommande kyrko- och riksdagsval. Tur att den som har pengar och är hungrig på parlamentarisk makt kan utnyttja lämpliga kanaler för att nå sina mål, då.
Men de borgerliga riksdagspartierna är också ganska duktiga på att skamlöst gripa efter makten. Just nu yttrar det sig i att man väljer en utåtriktad politisk profil som visar hur borgarna har blivit bättre - från att ha förlorat valet på "skatter, skatter, skatter" vill man nu ro sitt projekt i land på "omtanke, frihet, populism". Det har lagts ut en miljard frestelser för väljarnerverna, allt engagemang har spenderats på "känslan" av en fräsch borgerlighet.
Söker man lite bakgrundsfakta i de frågor som borgerligheten vill göra valfrågor av, får man stor hjälp av Svenskt Näringsliv och Timbro. De förklarar hemskt gärna varför borgerlig politik är bra och varför globalisering-avreglering-privatisering är viktigare än vård-skola-omsorg. Tack, alla borgerliga finansiärer, för att ni visar oss Sanningen.
27 augusti 2005
FN-kickoff
Svenska FN-förbundet anordnade i dag en kickoff för oss medlemmar i Jämtland, på fashionabla Radisson SAS. Inte helt fel - FN fyller trots allt sextio i år. Det var kul att träffa de andra och höra vad som är på gång i världsorganisationen framöver.
Kofi Annan har lagt fram ett tämligen ambitiöst och självkritiskt reformförslag för FN och för utvecklingen av folkrätten. Det är bra. Förenta Nationerna måste ändra lite på saker och ting om organisationen ska kunna behålla sin status och legitimitet. Bland annat vore en diskussion om våld mellan stater och väpnade grupper välkommen. FN måste kunna behandla sådana frågor - och inte bara dispyter stater emellan - rent folkrättsligt.
Lite kan man undra hur pass bra det egentligen funkar att förankra globala frågor och FN-frågor lokalt, men det är väl sånt som jag ska göra. I höst hoppas jag att jag får tillfälle att prata och informera mycket om FN och om internationella frågor över huvud taget. Det är typ mitt kall, skulle man kunna säga.
Kofi Annan har lagt fram ett tämligen ambitiöst och självkritiskt reformförslag för FN och för utvecklingen av folkrätten. Det är bra. Förenta Nationerna måste ändra lite på saker och ting om organisationen ska kunna behålla sin status och legitimitet. Bland annat vore en diskussion om våld mellan stater och väpnade grupper välkommen. FN måste kunna behandla sådana frågor - och inte bara dispyter stater emellan - rent folkrättsligt.
Lite kan man undra hur pass bra det egentligen funkar att förankra globala frågor och FN-frågor lokalt, men det är väl sånt som jag ska göra. I höst hoppas jag att jag får tillfälle att prata och informera mycket om FN och om internationella frågor över huvud taget. Det är typ mitt kall, skulle man kunna säga.
26 augusti 2005
Kul, Malm!
Liberala ungdomsförbundets ordförande Fredrik Malm har rolig humor, tycker jag. När han ska debattera på SvD Brännpunkt blir det en kort och plump namedropping, där guilt by association är bärande argument.
I sin artikel "Vad sysslar ungvänstern med?" går han till attack mot det trettiotal medlemmar i Ung Vänster som för egna pengar rest till Världsungdomsfestivalen i Venezuela. Enligt Fredrik Malm "minglar" Ung Vänsters ordförande Tove Fraurud med "Stalintrogna ryssar, nordkoreanska statstjänstemän och latinamerikanska gerillaromantiker".
Tove Fraurud svarar att hon har svårt att ta Fredrik på allvar. Detta då hans argumentation bygger på att Ung Vänster är diktatoriskt eftersom representanter från diktaturer fanns på festivalen.
Fredrik svarar med att räkna upp de diktaturers patruller som deltog, konstaterar att Ung Vänster "diskuterar och skapar kontakter" med dessa, och varnar sedan Lars Ohly för att låta unga människor som Tove satsa på politiska karriärer.
Diskussioner kan faktiskt föras "seriöst" i SvD och bli helt omöjliga ändå.
I sin artikel "Vad sysslar ungvänstern med?" går han till attack mot det trettiotal medlemmar i Ung Vänster som för egna pengar rest till Världsungdomsfestivalen i Venezuela. Enligt Fredrik Malm "minglar" Ung Vänsters ordförande Tove Fraurud med "Stalintrogna ryssar, nordkoreanska statstjänstemän och latinamerikanska gerillaromantiker".
Tove Fraurud svarar att hon har svårt att ta Fredrik på allvar. Detta då hans argumentation bygger på att Ung Vänster är diktatoriskt eftersom representanter från diktaturer fanns på festivalen.
Fredrik svarar med att räkna upp de diktaturers patruller som deltog, konstaterar att Ung Vänster "diskuterar och skapar kontakter" med dessa, och varnar sedan Lars Ohly för att låta unga människor som Tove satsa på politiska karriärer.
Diskussioner kan faktiskt föras "seriöst" i SvD och bli helt omöjliga ändå.
Med expressfart
- Opinionen svänger(?) hastigt, har vi fått se. I dag kommer den första, stapplande rapporten om socialdemokratisk opinionsframgång. Det lönar sig att välja rätt tidpunkt för strategisk vedergällning i media, förstås.
- Polisen behöver fler icke-dödliga vapen! Se bara så mysigt lättgörliga folk blir när de får smaka pepparsprej. Som Kristina Axén Olin (m) också ville: fler vattenkanoner och elchockpistoler åt svensk polis!
- Åsa Westlunds debattartikel (som jag skrev om förut) fick ett svar från Grön Ungdoms ordförande Elina Åberg. Med betydligt större skärpa klargör hon bland annat att nationens ansvar fortfarande är centralt, att frihandel inte löser allt och att EU över huvud taget inte i första hand är till för idealism à la ung sosse. Samtidigt vågar hon sig inte på någon egentlig kritik av EU som helhet, vilket nästan lockar mig att vilja skriva ett svar.
En till notis hinner jag med också:
- Erik skriver så skönt komiskt att jag bara måste länka. Jag tänker på alla de tokroliga situationer som uppstår i bloggvärlden när högt möter lågt, flum möter strategi, n00b möter ideologi...
- Polisen behöver fler icke-dödliga vapen! Se bara så mysigt lättgörliga folk blir när de får smaka pepparsprej. Som Kristina Axén Olin (m) också ville: fler vattenkanoner och elchockpistoler åt svensk polis!
- Åsa Westlunds debattartikel (som jag skrev om förut) fick ett svar från Grön Ungdoms ordförande Elina Åberg. Med betydligt större skärpa klargör hon bland annat att nationens ansvar fortfarande är centralt, att frihandel inte löser allt och att EU över huvud taget inte i första hand är till för idealism à la ung sosse. Samtidigt vågar hon sig inte på någon egentlig kritik av EU som helhet, vilket nästan lockar mig att vilja skriva ett svar.
En till notis hinner jag med också:
- Erik skriver så skönt komiskt att jag bara måste länka. Jag tänker på alla de tokroliga situationer som uppstår i bloggvärlden när högt möter lågt, flum möter strategi, n00b möter ideologi...
Tok-EU-debatt
Tittar på Studio 24. Rikard Palm, världens (eller åtminstone SVT:s) sämste teveprofil, leder ett snack kring EU:s textilimport. Deltar gör Christofer Fjellner, tidigare Muf-ordförande och nu europaparlamentsledamot, samt Börje Risinggård från Svensk Handel. Börje säger att Svensk Handel kräver total frihandel nu så företagen får sälja alla kläder som nu stoppas i EU:s hamnar. Christofer förklarar att förändring skrämmer och att frihandel är både mål och medel.
Rikard frågar varför Europa inte ska tillverka kläder, Christofer svarar: skatterna är för höga, industristrukturen måste ändras nu, det är vår tur att njuta frihandelns frukter. Rikard Palm undrar vilka som drabbas av tullar och kvoter. Christofer: "små designföretag kanske", och "inte minst konsumenter". När EU-utskottet för internationell handel röstade om textilexporten från Kina blev röstsiffrorna 28 mot en. Svenskmoderaten stod där som käringen mot strömmen, i sin förblindande frihandelsdogmatism.
Ja, detta är helt enkelt en avgjord fråga. Alla som inte är giriga kapitalister kräver nu total avreglering och frihandel. Men för att verkligen nyansera diskussionen får en riktig socialdemokrat lägga in regeringens åsikt: Thomas Östros, näringsministern, kommenterar. Han tycker att det är bisarrt att kvoterna finns kvar och kräver att kommissionen agerar genast. Frihandeln måste tillämpas nu, genast. Överallt.
Sådan tur att vi har en elit i Sverige med en så odogmatisk och verklighetsförankrad inställning till fenomenet frihandel, då. Att påstå att frihandel inte är en naturlag utan ett kontroversiellt politiskt projekt, är alldeles för obskyrt för att få plats i teverutan.
Rikard frågar varför Europa inte ska tillverka kläder, Christofer svarar: skatterna är för höga, industristrukturen måste ändras nu, det är vår tur att njuta frihandelns frukter. Rikard Palm undrar vilka som drabbas av tullar och kvoter. Christofer: "små designföretag kanske", och "inte minst konsumenter". När EU-utskottet för internationell handel röstade om textilexporten från Kina blev röstsiffrorna 28 mot en. Svenskmoderaten stod där som käringen mot strömmen, i sin förblindande frihandelsdogmatism.
Ja, detta är helt enkelt en avgjord fråga. Alla som inte är giriga kapitalister kräver nu total avreglering och frihandel. Men för att verkligen nyansera diskussionen får en riktig socialdemokrat lägga in regeringens åsikt: Thomas Östros, näringsministern, kommenterar. Han tycker att det är bisarrt att kvoterna finns kvar och kräver att kommissionen agerar genast. Frihandeln måste tillämpas nu, genast. Överallt.
Sådan tur att vi har en elit i Sverige med en så odogmatisk och verklighetsförankrad inställning till fenomenet frihandel, då. Att påstå att frihandel inte är en naturlag utan ett kontroversiellt politiskt projekt, är alldeles för obskyrt för att få plats i teverutan.
25 augusti 2005
Hegemoniskifte?
Den senaste tiden har åtskilliga händelser bidragit till att den svenska borgerligheten får färre poäng i media, och vänstern fler. Kritiska frågor till folkpartiet har följts av en nöjd Göran Persson som presenterade ett offensivt budgetförslag, vilket har följts av en inte helt framgångsrik recension av moderaterna nu under deras stämma.
Ännu ser vi inte effekterna i opinionsmätningar, men hela klimatet känns mindre naivt borgerligt nu än det gjorde innan sommaren. Ja, det är faktiskt så att vänsterpartiet nu har fått in ett par politiska poänger.
Camilla Sköld Jansson (v) och hennes parti har blivit den lilla människans försvarare i en värld där Per Åhlström, Pär Nuder och Pär Jönsson (vilken av dem som är sosse, moderat respektive nyliberal sosse lyckas jag aldrig hålla reda på) annars leder debatten. Först gick hon ut mycket dominant och kritiserade regeringens förakt för Norrland när den drog tillbaka ett regionalpolitiskt näringslivsbidrag. Sen fick hon gott om utrymme att i den lokala pressen visa att vänsterpartiet kräver en ändring av socialbidragsreglerna så de fattigaste faktiskt får det bättre av en barnbidragshöjning. Dessutom har Östersunds kommuns lokala vänsterpartister gått med på en socialdemokratisk budget som för en gångs skull innehåller fler extramiljoner än nedskärningskrav.
Givetvis är allting en del av den socialdemokratiska valapparaten, som nu går igång. Det kan vara en tjuvstart, som borgarna senare "tar igen" med sina smarta tricks, men det här visar att sossarna kan fixa biffen ännu ett val, med sitt strategiska ekonomiska spel. Tre nya år av svikna löften blir som vanligt dess följd. Hurra!
Ännu ser vi inte effekterna i opinionsmätningar, men hela klimatet känns mindre naivt borgerligt nu än det gjorde innan sommaren. Ja, det är faktiskt så att vänsterpartiet nu har fått in ett par politiska poänger.
Camilla Sköld Jansson (v) och hennes parti har blivit den lilla människans försvarare i en värld där Per Åhlström, Pär Nuder och Pär Jönsson (vilken av dem som är sosse, moderat respektive nyliberal sosse lyckas jag aldrig hålla reda på) annars leder debatten. Först gick hon ut mycket dominant och kritiserade regeringens förakt för Norrland när den drog tillbaka ett regionalpolitiskt näringslivsbidrag. Sen fick hon gott om utrymme att i den lokala pressen visa att vänsterpartiet kräver en ändring av socialbidragsreglerna så de fattigaste faktiskt får det bättre av en barnbidragshöjning. Dessutom har Östersunds kommuns lokala vänsterpartister gått med på en socialdemokratisk budget som för en gångs skull innehåller fler extramiljoner än nedskärningskrav.
Givetvis är allting en del av den socialdemokratiska valapparaten, som nu går igång. Det kan vara en tjuvstart, som borgarna senare "tar igen" med sina smarta tricks, men det här visar att sossarna kan fixa biffen ännu ett val, med sitt strategiska ekonomiska spel. Tre nya år av svikna löften blir som vanligt dess följd. Hurra!
24 augusti 2005
Tok-EU
Åsa Westlund, socialdemokratisk EU-parlamentsledamot, skriver i ett debattinlägg i höstpremiärens Europaportalen om EU som den där goda jätten som ska hjälpa de fattiga och svaga. Hennes recept för en bättre värld är att EU strukturerar upp en helhetspolitik - för en sammanhållen imperialism.
Hon vill ha fred. Freden ska enligt Åsa uppnås bland annat genom att EU stärker FN och gör Förenta Nationerna till en mer demokratisk organisation. Min reaktion är WTF? ^^ Snackar Åsa orwellskt nyspråk? Sen flummar hon till det genom att önska sig en "ny upplysningstid med humanistiska förtecken", utan att på något sätt exemplifiera vad det skulle innebära, eller hur pass realistiskt det är att det skulle vinna gehör bland EU:s byråkratkår.
Utrotning av fattigdomen ska EU bidra till. Med hjälp av bistånd, till exempel. Jag läste för nån vecka sen om hur vårt internationella bistånd fördelas - upp till 90 procent av Frankrikes och Förenta staternas bistånd går tillbaka till ursprungslandet, i form av konsultarvoden och annat. Ja, så länge man skickar jäkligt progressiva biståndskonsulter från EU så kan jag väl gå med på att mer EU-bistånd är bra, men det rimmar illa med den europeiska unionen som imperialistisk helhet. Slopandet av tullar är den andra stora frälsaren i Åsas fattigdomsutrotarvärld. Och jag antar att de fattiga massorna enligt detta liberala resonemang ska sadla om till exportjättar.
Hållbar utveckling, detta av sossar och liberaler så felanvända uttryck, är den tredje grundpelaren i Åsas "sammanhållna EU-politik". Enligt henne är "reglerad frihandel" receptet för utvecklingspolitiken. EU ska stå upp för värden som mänskliga rättigheter, demokrati och miljöhänsyn. Hon avslutar med två smått komiska meningar:
EU har stora muskler, jajamänsan. Med de musklerna agerar EU som den maktens intresseorganisation den är. Vare sig arbetarrörelsen eller den folkliga miljörörelsen är tongivande i EU:s politik, och har heller inga förutsättningar att bli det. Om sossarna inte inser att marknadsoligarkernas och centralistbyråkraternas EU är och förblir ett projekt oförenligt med socialdemokrati eller arbetarkamp, är det deras sak. Det kan på sikt förstöra förtroendet för socialdemokratins och hela vänsterns utrikespolitik.
Hon vill ha fred. Freden ska enligt Åsa uppnås bland annat genom att EU stärker FN och gör Förenta Nationerna till en mer demokratisk organisation. Min reaktion är WTF? ^^ Snackar Åsa orwellskt nyspråk? Sen flummar hon till det genom att önska sig en "ny upplysningstid med humanistiska förtecken", utan att på något sätt exemplifiera vad det skulle innebära, eller hur pass realistiskt det är att det skulle vinna gehör bland EU:s byråkratkår.
Utrotning av fattigdomen ska EU bidra till. Med hjälp av bistånd, till exempel. Jag läste för nån vecka sen om hur vårt internationella bistånd fördelas - upp till 90 procent av Frankrikes och Förenta staternas bistånd går tillbaka till ursprungslandet, i form av konsultarvoden och annat. Ja, så länge man skickar jäkligt progressiva biståndskonsulter från EU så kan jag väl gå med på att mer EU-bistånd är bra, men det rimmar illa med den europeiska unionen som imperialistisk helhet. Slopandet av tullar är den andra stora frälsaren i Åsas fattigdomsutrotarvärld. Och jag antar att de fattiga massorna enligt detta liberala resonemang ska sadla om till exportjättar.
Hållbar utveckling, detta av sossar och liberaler så felanvända uttryck, är den tredje grundpelaren i Åsas "sammanhållna EU-politik". Enligt henne är "reglerad frihandel" receptet för utvecklingspolitiken. EU ska stå upp för värden som mänskliga rättigheter, demokrati och miljöhänsyn. Hon avslutar med två smått komiska meningar:
EU har stora muskler. De ska vi använda för att skapa en mer rättvis och jämlik värld.Jag vet inte om Åsa Westlund är helt uppslukad av partiledningens fanatiska EU-vurm eller om hon bara är naiv, men det kan förstås vara en kombination av bägge faktorer.
EU har stora muskler, jajamänsan. Med de musklerna agerar EU som den maktens intresseorganisation den är. Vare sig arbetarrörelsen eller den folkliga miljörörelsen är tongivande i EU:s politik, och har heller inga förutsättningar att bli det. Om sossarna inte inser att marknadsoligarkernas och centralistbyråkraternas EU är och förblir ett projekt oförenligt med socialdemokrati eller arbetarkamp, är det deras sak. Det kan på sikt förstöra förtroendet för socialdemokratins och hela vänsterns utrikespolitik.
23 augusti 2005
Oj, folkpartiet!
Aftonbladets krönikörer har riktat kanonerna mot ett av de partier som jag tror kommer att inkassera de största påhoppen i höstens politiska kampanjer: Folkpartiet Liberalerna. Äntligen, får väl sägas, ges en betydelsefull fjärdedel av Allians för Sverige en släng av smutskastning som den så väl förtjänar.
Två krönikor kan jag helt hålla med. Den första, av Anders Westgårdh, tar upp folkpartiets reaktionära omsvängning i skolpolitiken. Den andra, av Olle Svenning (i ledarkrönikan), kritiserar den mycket vänliga ton till det kinesiska systemet som folkpartiet på senare tid visat upp.
Men på ledarsidan finns mer att hämta. Olle Svenning ifrågasätter å det skarpaste Leijonborgs demokratisyn, i och med vurmandet för den kinesiska framgången. Mats Engström kritiserar att folkpartiet på riksnivå snackar om integrationspolitik, men på lokal nivå driver en segregerande politik. Även folkpartiets arbetsmarknadspolitik får sig en smocka av Ingvar Persson.
Visserligen hänger det här ihop med att partiet har haft landsmöte nu i veckan, men jag måste ändå säga att det finns kritik av både betydelse och djup att hämta i folkpartiets nutida agerande. Jag har svårt att tro att moderaterna, som sammanträder rätt snart, skulle ha mindre "brunt" i bagaget. Vad jag däremot lite cyniskt tror, är att många av de borgerliga bristerna går media tämligen obemärkt förbi.
Två krönikor kan jag helt hålla med. Den första, av Anders Westgårdh, tar upp folkpartiets reaktionära omsvängning i skolpolitiken. Den andra, av Olle Svenning (i ledarkrönikan), kritiserar den mycket vänliga ton till det kinesiska systemet som folkpartiet på senare tid visat upp.
Men på ledarsidan finns mer att hämta. Olle Svenning ifrågasätter å det skarpaste Leijonborgs demokratisyn, i och med vurmandet för den kinesiska framgången. Mats Engström kritiserar att folkpartiet på riksnivå snackar om integrationspolitik, men på lokal nivå driver en segregerande politik. Även folkpartiets arbetsmarknadspolitik får sig en smocka av Ingvar Persson.
Visserligen hänger det här ihop med att partiet har haft landsmöte nu i veckan, men jag måste ändå säga att det finns kritik av både betydelse och djup att hämta i folkpartiets nutida agerande. Jag har svårt att tro att moderaterna, som sammanträder rätt snart, skulle ha mindre "brunt" i bagaget. Vad jag däremot lite cyniskt tror, är att många av de borgerliga bristerna går media tämligen obemärkt förbi.
22 augusti 2005
Gröna träd
FN-organet UNEP har en atlas som redovisar hur vår världs naturvärden förändras med tiden. Bland flera intressanta och skrämmande exempel finns en satellitbild som visar skillnaden mellan "treriksröset" Paraguay-Brasilien-Argentina 1973 och 2003. Medan Argentinas skogar står mer eller mindre orörda, och Brasilien var sönderexploaterat redan på den första bilden, är den paraguayanska delen den som gör mig mest bestört. 1973 låg "utvecklingen" i startgroparna. Trettio år senare är allt förstört av växthus och annan mänsklig åverkan.
Vad det beror på att de tre länderna inom samma lilla geografiska område har utvecklats så olika kan man fundera på, men klart är att Paraguay och Brasilien rovgirigt utnyttjar stora markområden för odling av jordbruksprodukter, medan den argentinska produktionen är under viss kontroll. Klart är också att storskaliga satsningar på exportjordbruk nära nog har utrotat den biologiska mångfalden i dessa regioner. Dessa satsningar har i de flesta fall instiftats och genomförts av "marknaden", IMF och Världsbanken.
På andra håll uppstår nu, i likhet med de rörelser som tvingat fram rättvisemärkt kaffe, organisationer för regnskogens och den latinamerikanska naturens bevarande. En ideell organisation, FSC, har fått lite av en ledarroll i arbetet med att ursprungsmärka och organisera ett bättre bruk av skog och mark.
I latinamerikanska skogar där FSC får gehör tar man ut ett eller maximalt två träd per hektar och år, över stora ytor, och får därmed både inkomst och ett uthålligt skogsbruk. Till detta tillkommer förstås också regler om deltagande och transparens i själva processen kring skogsförsäljningen. Detta kan ses som en expansiv bransch där viljan att betala mer för "grönt trä" finns, och där vissa politiska ledare kan få många sympatipoäng. (Intressant artikel i ämnet.)
Som med andra samhälleliga förändringar krävs ett politiskt godkännande för att marknader ska skapas. I västvärlden har politiker av alla politiska färger engagerat sig i miljö- och hållbar utvecklingsfrågor för att på så sätt öka chanserna att genomföra andra, mindre omtyckta, maktmässiga manövrer. En av dem är Arnold i Kalifornien. Han har beslutat att delstaten ska tänka mer etiskt vid upphandlingar av bland annat importträ. Över huvud taget har Kalifornien kommit väldigt långt i arbetet med etik och hållbar utveckling, åtminstone på papperet. Det är ingen liten marknad heller - i konsumtion mätt är Kalifornien många gånger större än Sverige.
Där börjar utvecklingen. I ledarnas beslut (eller brist på beslut). Så vad väntar de svenska ledarna på, och ledarna i övriga EU? De föreslår i stället krångliga marknadslösningar, där ansvaret för världsförbättringarna ska överlämpas på privata och offentliga bolag. Elcertifikat, utsläppsrätter, kvoter för det ena efter det tredje...
Jag tycker att staten ska ta ansvar och leda. Use the force, FFS!
Vad det beror på att de tre länderna inom samma lilla geografiska område har utvecklats så olika kan man fundera på, men klart är att Paraguay och Brasilien rovgirigt utnyttjar stora markområden för odling av jordbruksprodukter, medan den argentinska produktionen är under viss kontroll. Klart är också att storskaliga satsningar på exportjordbruk nära nog har utrotat den biologiska mångfalden i dessa regioner. Dessa satsningar har i de flesta fall instiftats och genomförts av "marknaden", IMF och Världsbanken.
På andra håll uppstår nu, i likhet med de rörelser som tvingat fram rättvisemärkt kaffe, organisationer för regnskogens och den latinamerikanska naturens bevarande. En ideell organisation, FSC, har fått lite av en ledarroll i arbetet med att ursprungsmärka och organisera ett bättre bruk av skog och mark.
I latinamerikanska skogar där FSC får gehör tar man ut ett eller maximalt två träd per hektar och år, över stora ytor, och får därmed både inkomst och ett uthålligt skogsbruk. Till detta tillkommer förstås också regler om deltagande och transparens i själva processen kring skogsförsäljningen. Detta kan ses som en expansiv bransch där viljan att betala mer för "grönt trä" finns, och där vissa politiska ledare kan få många sympatipoäng. (Intressant artikel i ämnet.)
Som med andra samhälleliga förändringar krävs ett politiskt godkännande för att marknader ska skapas. I västvärlden har politiker av alla politiska färger engagerat sig i miljö- och hållbar utvecklingsfrågor för att på så sätt öka chanserna att genomföra andra, mindre omtyckta, maktmässiga manövrer. En av dem är Arnold i Kalifornien. Han har beslutat att delstaten ska tänka mer etiskt vid upphandlingar av bland annat importträ. Över huvud taget har Kalifornien kommit väldigt långt i arbetet med etik och hållbar utveckling, åtminstone på papperet. Det är ingen liten marknad heller - i konsumtion mätt är Kalifornien många gånger större än Sverige.
Där börjar utvecklingen. I ledarnas beslut (eller brist på beslut). Så vad väntar de svenska ledarna på, och ledarna i övriga EU? De föreslår i stället krångliga marknadslösningar, där ansvaret för världsförbättringarna ska överlämpas på privata och offentliga bolag. Elcertifikat, utsläppsrätter, kvoter för det ena efter det tredje...
Jag tycker att staten ska ta ansvar och leda. Use the force, FFS!
21 augusti 2005
Etik föröver?
Ett av världens största företag, Kraft (en del av Altria) Foods AB, slår på stort och köper in en kvot med etiskt certifierat kaffe. Någon procent av Gevalias totala produktion kommer från och med i höst - på försök - att vara märkt med Rainforest Alliances märke.
I fjol var jag i Gävle, där Gevalia har sin kaffefabrik, på ett seminarium om rättvis handel och etisk handelspolitik. Bland deltagarna fanns just Kraft Foods, denna gång representerat av informationschefen Börs Brita Westelius. Hon hävdade med bestämdhet att det inte fanns någon efterfrågan på den svenska marknaden för etiskt märkta varor, annat än kravmärkta. Trots att vi var flera som omformulerade frågan på olika sätt.
Nu provar de alltså detta nya. Själv hoppas jag för det första att de stora butikskedjorna tar in kaffet i sina sortiment - särskilt till stormarknaderna, där säljvolymerna finns. (Tur att slaveriet är utrotat.)
Man ska inte överdriva det positiva i ett kaffe som framställs under kontroll av Rainforest Alliance. Bönderna är fortfarande lika illa beroende av råvaruexport. Men man ska heller inte underskatta betydelsen av att enorma företag börjar vrida på sina strukturer, om än bara i de yttersta marginalerna. Jag är övertygad om att nya, friska bäckar tids nog kommer att kunna gröpa ur jorden för att rymma kraftfulla, breda floder.
Ge mig bara lite tid och utrymme att lära folk att köpa rätt kaffe, så...
I fjol var jag i Gävle, där Gevalia har sin kaffefabrik, på ett seminarium om rättvis handel och etisk handelspolitik. Bland deltagarna fanns just Kraft Foods, denna gång representerat av informationschefen Börs Brita Westelius. Hon hävdade med bestämdhet att det inte fanns någon efterfrågan på den svenska marknaden för etiskt märkta varor, annat än kravmärkta. Trots att vi var flera som omformulerade frågan på olika sätt.
Nu provar de alltså detta nya. Själv hoppas jag för det första att de stora butikskedjorna tar in kaffet i sina sortiment - särskilt till stormarknaderna, där säljvolymerna finns. (Tur att slaveriet är utrotat.)
Man ska inte överdriva det positiva i ett kaffe som framställs under kontroll av Rainforest Alliance. Bönderna är fortfarande lika illa beroende av råvaruexport. Men man ska heller inte underskatta betydelsen av att enorma företag börjar vrida på sina strukturer, om än bara i de yttersta marginalerna. Jag är övertygad om att nya, friska bäckar tids nog kommer att kunna gröpa ur jorden för att rymma kraftfulla, breda floder.
Ge mig bara lite tid och utrymme att lära folk att köpa rätt kaffe, så...
20 augusti 2005
EU, SF, nej...!
Det är lite tragiskt att läsa delarna i "Håndbog i at vælte Fogh" som handlar om EU. SF kallar sig EU-kritiker, sådär så de kritiserar mycket av vad EU gör men ändå ser övervägande fördelar med EU som projekt. Mycket handlar det om "lesser of evils" - att den danska nationella politiken (flyktingpolitik, bland annat) är sämre än vad EU:s förhandlingar kan tänkas ge.
Men det som gör ondast att läsa är hur SF bygger stora resonemang kring undantag som de förhandlat fram tillsammans med andra partier. Det handlar om undantag bland annat från EMU och plikten att militärt skydda EU. Har SF inte kollat in hur det gick med Sveriges systembolag och andra "undantag" och "överenskommelser"? Om dansk politik inte är en helt annan sak än svensk, vet jag nog hur mycket jag vill satsa på "undantagspolitiken"...
EU är och förblir ett elitprojekt. Man kan kalla det "långt ifrån perfekt", "högerdominerat", "centraliserat" eller "under utveckling"; man kan "inse att vi måste påverka inifrån", eller "acceptera EU som det enda rimliga" - EU är inte och kommer inte att vara någonting annat än en union för de starka, mäktiga och rika. Den dag EU tar sig en i allt väsentligt progressiv roll, kommer den som politisk och ekonomisk makt att falla. Och vice versa. Ju mer distanserad från folklighet unionen blir, desto mäktigare.
SF skriver att "EU kan också - med civil säkerhetspolitik framför militär makt - vara ett alternativ till USA:s globala makt"?! Lita på det, men knappast på ett sätt som (progressiva) socialister och gröna vill ha det.
Men det som gör ondast att läsa är hur SF bygger stora resonemang kring undantag som de förhandlat fram tillsammans med andra partier. Det handlar om undantag bland annat från EMU och plikten att militärt skydda EU. Har SF inte kollat in hur det gick med Sveriges systembolag och andra "undantag" och "överenskommelser"? Om dansk politik inte är en helt annan sak än svensk, vet jag nog hur mycket jag vill satsa på "undantagspolitiken"...
EU är och förblir ett elitprojekt. Man kan kalla det "långt ifrån perfekt", "högerdominerat", "centraliserat" eller "under utveckling"; man kan "inse att vi måste påverka inifrån", eller "acceptera EU som det enda rimliga" - EU är inte och kommer inte att vara någonting annat än en union för de starka, mäktiga och rika. Den dag EU tar sig en i allt väsentligt progressiv roll, kommer den som politisk och ekonomisk makt att falla. Och vice versa. Ju mer distanserad från folklighet unionen blir, desto mäktigare.
SF skriver att "EU kan också - med civil säkerhetspolitik framför militär makt - vara ett alternativ till USA:s globala makt"?! Lita på det, men knappast på ett sätt som (progressiva) socialister och gröna vill ha det.
19 augusti 2005
Äntligen sensommarspurt
Nu äntligen ger vädret sitt yttersta, tillräckligt varmt för shorts- och linneväder. Vad passar nu bättre än att sitta i solen med ett mustigt, danskt valmanifest? Ja, det ska i så fall vara om man hittar en stor bunke med glass...
Holgers lille røde heter Socialistisk Folkepartis lilla fickordbok, som i "alfabetisk" (om man nu kan räkna danska som ett språk och dess låtsasalfabet som alfabet) ordning arbetar av de frågor som SF drev i valet nu 2005. Den ska jag verkligen läsa nu i solstolen. Kortfattat och slagkraftigt lokaliserar och beskriver man stora samhällsfrågor från a till "ø", och föreslår SF:s konkreta krav.
Visserligen sket sig valet för SF denna gång också, men vad hindrar det Holgers lille røde från att vara en bra, kul idé? Jag vill till nästa år se en Ohlys lilla röda i ett antal tusen exemplar. Så man får igång en diskussion om vad vänsterpartiet egentligen vill.
Holgers lille røde heter Socialistisk Folkepartis lilla fickordbok, som i "alfabetisk" (om man nu kan räkna danska som ett språk och dess låtsasalfabet som alfabet) ordning arbetar av de frågor som SF drev i valet nu 2005. Den ska jag verkligen läsa nu i solstolen. Kortfattat och slagkraftigt lokaliserar och beskriver man stora samhällsfrågor från a till "ø", och föreslår SF:s konkreta krav.
Visserligen sket sig valet för SF denna gång också, men vad hindrar det Holgers lille røde från att vara en bra, kul idé? Jag vill till nästa år se en Ohlys lilla röda i ett antal tusen exemplar. Så man får igång en diskussion om vad vänsterpartiet egentligen vill.
18 augusti 2005
Vi studenter
I notisform har jag i dag tagit del av rapporter både från Skolverket och från Högskoleverket (jorå, centern vill säkert rationalisera bort dessa och ersätta med Hembygdsgården, eller nåt). Dessutom skrev Per Åhlström en lika individcentrerad och konsultmässig (alltså, typ "Jag vet minsann hur det ska vara, och om det inte är så så är det idiotiskt") ledare som vanligt i dag, om skolan och om varför vi elever misslyckas.
Skolverkets statistik visar att var tionde elev som slutar grundskolan gör det utan behörighet till gymnasiet. Det är lite oroande, men kanske också får politikerna att inse behovet av att skjuta till mer resurser till skolan.
Högskoleverket vill att studenter på naturvetar- och ingenjörprogram ska ha bättre kunskaper i matematik. Trots att lärare har förenklat tentor på senare år har andelen elever med godkänt resultat minskat. Vi kan alltså inte vår matte när vi går ut skolan. Vad kan det bero på? Ja, kanske har väldigt många av våra lärare inte den utbildning som krävs. Det är väl heller ingen fördel att de stora klasserna gröper ur den lilla koncentration en del av oss ändå ibland uppbringar.
Per Åhlström frågar högstadie- och gymnasieelever hur en bra skola ser ut "om eleverna får bestämma". Jag funderade på att skriva till honom, men jag går ju inte i skolan...
Nå, det räcker med att konstatera att Parkskolan (åtminstone fram till år 2000) är ett steg bakåt, medan Primrose (minst fram till 2005) är ett steg framåt. Vi elever på Primrose fick bekräftelse för det vi gjorde. Hade vi ett fördjupningsarbete i samhällskunskap så räknades det med i alla andra ämnen där så var möjligt. Ämnena integreras bättre, eleverna uppmuntras att dokumentera sådant som de gör och lär sig. Sammantaget kan man nog säga att det mest handlar om hur pass väl kurs- och läroplaner styr verksamheten; hur engagerat och professionellt man tolkar dem. Go figure.
Skolverkets statistik visar att var tionde elev som slutar grundskolan gör det utan behörighet till gymnasiet. Det är lite oroande, men kanske också får politikerna att inse behovet av att skjuta till mer resurser till skolan.
Högskoleverket vill att studenter på naturvetar- och ingenjörprogram ska ha bättre kunskaper i matematik. Trots att lärare har förenklat tentor på senare år har andelen elever med godkänt resultat minskat. Vi kan alltså inte vår matte när vi går ut skolan. Vad kan det bero på? Ja, kanske har väldigt många av våra lärare inte den utbildning som krävs. Det är väl heller ingen fördel att de stora klasserna gröper ur den lilla koncentration en del av oss ändå ibland uppbringar.
Per Åhlström frågar högstadie- och gymnasieelever hur en bra skola ser ut "om eleverna får bestämma". Jag funderade på att skriva till honom, men jag går ju inte i skolan...
Nå, det räcker med att konstatera att Parkskolan (åtminstone fram till år 2000) är ett steg bakåt, medan Primrose (minst fram till 2005) är ett steg framåt. Vi elever på Primrose fick bekräftelse för det vi gjorde. Hade vi ett fördjupningsarbete i samhällskunskap så räknades det med i alla andra ämnen där så var möjligt. Ämnena integreras bättre, eleverna uppmuntras att dokumentera sådant som de gör och lär sig. Sammantaget kan man nog säga att det mest handlar om hur pass väl kurs- och läroplaner styr verksamheten; hur engagerat och professionellt man tolkar dem. Go figure.
Ödmjukhet skadar inte
Men det som ser ut som ödmjukhet kan vara ren och skär cynism. Man vet aldrig när det handlar om Ariel Sharon. Ansvarig för mer lidande än de flesta demokratiska ledare har han faktiskt mer att bevisa än att han kan stå för sitt tillbakadragande av trupper och bosättningar från ockuperat område.
Bland den så kallade Israellobbyn i Sverige talas om att palestinsk terror är orsaken till allt. Palestinarörelsen menar att ockupationen av palestinskt territorium är förklaringen till våldet. Själv tycker jag att det ömsesidiga inpumpandet av vapen och pengar till israeliska ockupanter respektive palestinska rebeller bidrar stort till problematiken. Liksom, om du ger allt partistöd till Kommunistiska Partiet och Nationalsocialistisk Front, blir Sverige ett lugnt och harmoniskt land då? Ja, mitt resonemang kanske redan står klart.
Satsa på progressiva, i grunden fredliga krafter - på bägge sidor i konflikten - och vi ska se hur allt löser sig när förhandlingar och rättvisa får säga sitt. Fast då är det förstås svårare att motivera Israels kärnvapeninnehav och mullornas stöd till "palestinsk kamp för islam", så det skiter sig ju.
Dagens (eller snarare gårdagens) OMG-stämpel går förresten till Liberala ungdomsförbundets, Luf, debattartikel i SvD Brännpunkt i går. Kan det bli mer desperat? Gårdagens OMFG-stämpel ger jag till Kristina "yxan" Axén Olin (m) som vill tvångskastrera våldtäktsmän (en feministisk flirt av moderaterna?). Inte ens Johan "med rottingen" Pehrson (fp) är med på noterna. Värt att notera är hur centerpartiets rättspolitiske talesman säger att förslaget "strider mot grundlagen". Aftonbladet väljer att skriva att det är folkpartiet som säger så. Intressant.
Bland den så kallade Israellobbyn i Sverige talas om att palestinsk terror är orsaken till allt. Palestinarörelsen menar att ockupationen av palestinskt territorium är förklaringen till våldet. Själv tycker jag att det ömsesidiga inpumpandet av vapen och pengar till israeliska ockupanter respektive palestinska rebeller bidrar stort till problematiken. Liksom, om du ger allt partistöd till Kommunistiska Partiet och Nationalsocialistisk Front, blir Sverige ett lugnt och harmoniskt land då? Ja, mitt resonemang kanske redan står klart.
Satsa på progressiva, i grunden fredliga krafter - på bägge sidor i konflikten - och vi ska se hur allt löser sig när förhandlingar och rättvisa får säga sitt. Fast då är det förstås svårare att motivera Israels kärnvapeninnehav och mullornas stöd till "palestinsk kamp för islam", så det skiter sig ju.
Dagens (eller snarare gårdagens) OMG-stämpel går förresten till Liberala ungdomsförbundets, Luf, debattartikel i SvD Brännpunkt i går. Kan det bli mer desperat? Gårdagens OMFG-stämpel ger jag till Kristina "yxan" Axén Olin (m) som vill tvångskastrera våldtäktsmän (en feministisk flirt av moderaterna?). Inte ens Johan "med rottingen" Pehrson (fp) är med på noterna. Värt att notera är hur centerpartiets rättspolitiske talesman säger att förslaget "strider mot grundlagen". Aftonbladet väljer att skriva att det är folkpartiet som säger så. Intressant.
17 augusti 2005
Mera mjölk!!
I dagens ÖP framstår centern som bra mycket mer proggig än den nog egentligen är. Tidningens politiska sidor tar många poänger med sina vädjande "sunt förnuft"-argument, typ såna som jag gillar. Dessutom ger de Abbe Elhachimis debattinlägg en mycket mer bekväm rubrik än vad LT förmår. Tyvärr liknar LT:s politiska del ofta den rottingliberala folkpartismen, medan ÖP:s blir den politiska proggkraften i länet, den som utmanar regeringens politik från gräsrotsnivå.
Per Åhlström gnäller om att bidrag är dåligt och inte funkar på en fri marknad, medan Malin Svensson/Mikaela Munck af Rosenschöld påminner om hur folk drabbas av en alltmer ekonomistisk värld.
Apropå mjölk borde vi starta ett uppror. Ett uppror för subventioner, mot frihandel och över alla ideologiska skiljelinjer. Vissa i socialliberala och vänsterkretsar hävdar att en av de bästa sakerna västvärlden kan göra är att slopa sina subventioner på jordbruksprodukter. "U-länderna skulle tjäna kanske 2 miljarder dollar per dag på en sådan reform", menar vissa. Det är ett feltänk. Hur kul skulle det exempelvis vara ifall vi tvangs lägga ner större delen av det svenska jordbruket bara för att se alltmer exportodling i Afrika och Latinamerika? Om hård torka eller andra stora naturkatastrofer skulle drabba den känsliga odlingen där skulle även vi drabbas. För att inte tala om ineffektiviteten i att frakta mat över halva världen...
Nej, låt oss odla vår egen mat och konsumera den så nära produktionsområdet som möjligt! Matförsörjning är en viktig fråga som inte kan förminskas till att handla om pris i butiken. Även om banan- och rottingliberalerna säger det.
Per Åhlström gnäller om att bidrag är dåligt och inte funkar på en fri marknad, medan Malin Svensson/Mikaela Munck af Rosenschöld påminner om hur folk drabbas av en alltmer ekonomistisk värld.
Apropå mjölk borde vi starta ett uppror. Ett uppror för subventioner, mot frihandel och över alla ideologiska skiljelinjer. Vissa i socialliberala och vänsterkretsar hävdar att en av de bästa sakerna västvärlden kan göra är att slopa sina subventioner på jordbruksprodukter. "U-länderna skulle tjäna kanske 2 miljarder dollar per dag på en sådan reform", menar vissa. Det är ett feltänk. Hur kul skulle det exempelvis vara ifall vi tvangs lägga ner större delen av det svenska jordbruket bara för att se alltmer exportodling i Afrika och Latinamerika? Om hård torka eller andra stora naturkatastrofer skulle drabba den känsliga odlingen där skulle även vi drabbas. För att inte tala om ineffektiviteten i att frakta mat över halva världen...
Nej, låt oss odla vår egen mat och konsumera den så nära produktionsområdet som möjligt! Matförsörjning är en viktig fråga som inte kan förminskas till att handla om pris i butiken. Även om banan- och rottingliberalerna säger det.
16 augusti 2005
Mjölk
Nio av tio glas vätska som jag tillgodogör mig innehåller mjölk. Jag dricker ett par liter om dagen - mjölk utgör en stor del av mitt närings-, fett-, kalcium- och vätskeintag. Jag älskar mjölk. Inte all mjölk, förstås - det ska vara mjölk från Milko, med den fylliga, härliga kvalitén (i en icke-kommersiell betydelse, vill säga), helst kravmärkt.
Mitt intresse för mjölk sträcker sig längre än till mjölkdisken: jag har också en politisk övertygelse om att mjölkbönderna, i synnerhet de norrländska, behöver hjälp på traven med konsumtionen för att allt det goda i världen ska bestå. Marknadsekonomi heter som bekant vårt statsskick nu för tiden, och därmed är allas vårt mål profiten.
Efter en undersökning som refereras till på SVT Text är det bara Milko och Norrmejerier (observera: Sveriges Norrlandsläns mejerier) som håller den höga kalciumkvalitet som står märkt på paketen. Söderut är mjölkproduktionen inriktad på stordrift i större utsträckning, vilket påverkar födosätten och därmed mjölkens kvalitet. Besserwissrar säger också att tidsperiod på året har betydelse för kalciuminnehållet, men i så fall spricker min teori om att Norrland är bäst, så det är helt enkelt fel.
Det som verkligen oroar mig är dock hysterin i butiks- och mejerinäringen. Prishetsen går nu så långt att handlare och mejerister värmebehandlar mjölken för att få ner priset. Behöver jag nämna att den köps in i en så lockande del av världen som Tjeckien? Tjeckisk mjölkchoklad - okej. Tjeckisk konsumtionsmjölk - nej, tack!
Aftonbladet låter förstås en folkpartist bli folkets (och min) hjälte för ett ögonblick:
Mitt intresse för mjölk sträcker sig längre än till mjölkdisken: jag har också en politisk övertygelse om att mjölkbönderna, i synnerhet de norrländska, behöver hjälp på traven med konsumtionen för att allt det goda i världen ska bestå. Marknadsekonomi heter som bekant vårt statsskick nu för tiden, och därmed är allas vårt mål profiten.
Efter en undersökning som refereras till på SVT Text är det bara Milko och Norrmejerier (observera: Sveriges Norrlandsläns mejerier) som håller den höga kalciumkvalitet som står märkt på paketen. Söderut är mjölkproduktionen inriktad på stordrift i större utsträckning, vilket påverkar födosätten och därmed mjölkens kvalitet. Besserwissrar säger också att tidsperiod på året har betydelse för kalciuminnehållet, men i så fall spricker min teori om att Norrland är bäst, så det är helt enkelt fel.
Det som verkligen oroar mig är dock hysterin i butiks- och mejerinäringen. Prishetsen går nu så långt att handlare och mejerister värmebehandlar mjölken för att få ner priset. Behöver jag nämna att den köps in i en så lockande del av världen som Tjeckien? Tjeckisk mjölkchoklad - okej. Tjeckisk konsumtionsmjölk - nej, tack!
Aftonbladet låter förstås en folkpartist bli folkets (och min) hjälte för ett ögonblick:
Den smakar fan. Den går att ha med ut i skogen eller så. Men det är ju inget du köper och dricker. Du kan inte ens ha Oboy i den.
Well, it ain't exactly high school...
Så... I dag kom antagningsbeskedet.
Tydligen var allt helt okej ändå, när min problematik med universitetet väl fått luftas lite i media. Vilket påminner mig - jag ska se till att gifta mig med nån dotter i familjen Bonnier, så jag får styra ett mediebolag i Bonniersfären i framtiden. Vad sägs om vd eller utgivningschef på Bonnier Media? Liksom, "Ja, jag tycker ju att Bonnier Media bör bredda sitt redan breda [tänker jag; smala, liberala] utbud med fem tidningar som politiskt representerar olika vänsterschatteringar. Jag räknar med dags- och veckotidningar med brett politiskt nyhets- och analysutrymme." Eller... Ja, det där är planer för den avlägsna framtiden.
I första hand var det ju universitetsstudierna som stod för dörren. Det ska bli kul att äntligen få rim och reson i vardagen, lite rutin och förhoppningsvis massor av nya erfarenheter och kunskaper.
Om jag hade skrivit det här inlägget på en svenskskapad bloggsajt så skulle det ha varit frankerat med "13.37", men man kan inte få allt här i världen...
Tydligen var allt helt okej ändå, när min problematik med universitetet väl fått luftas lite i media. Vilket påminner mig - jag ska se till att gifta mig med nån dotter i familjen Bonnier, så jag får styra ett mediebolag i Bonniersfären i framtiden. Vad sägs om vd eller utgivningschef på Bonnier Media? Liksom, "Ja, jag tycker ju att Bonnier Media bör bredda sitt redan breda [tänker jag; smala, liberala] utbud med fem tidningar som politiskt representerar olika vänsterschatteringar. Jag räknar med dags- och veckotidningar med brett politiskt nyhets- och analysutrymme." Eller... Ja, det där är planer för den avlägsna framtiden.
I första hand var det ju universitetsstudierna som stod för dörren. Det ska bli kul att äntligen få rim och reson i vardagen, lite rutin och förhoppningsvis massor av nya erfarenheter och kunskaper.
Om jag hade skrivit det här inlägget på en svenskskapad bloggsajt så skulle det ha varit frankerat med "13.37", men man kan inte få allt här i världen...
15 augusti 2005
Feminister på vift
Inom de svenska tjej- och kvinnojourerna går stormens vågor höga sedan några månader tillbaka. Bråken gäller (enligt tidningsuppgifter; jag är inte personligen insatt) bland annat ideologiska frågor. En del kvinnojourer vill spola den tydliga, provokativt feministiska linje som Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, driver. I stället söker sig många till SKR, Sveriges kvinnojourers riksförbund. De har en mjukare, "sossigare" feministisk agenda.
Jag tycker att inslaget i Dokument inifrån, där en helt vild berättelse om feminister som sekteristiska och våldsamma fanatiker målades upp, har fått alldeles för stort utrymme och för stor betydelse för den feministiska debatten. (Kolla in det oklippta treminutersinslaget på SVT:s hemsida. Märk hur reportern pressar von Wachenfeldt, ignorerar vad hon säger, upprepar samma inkorrekta fråga gång på gång, tills hon får "rätt svar" av sitt intervjuoffer.) Vi lever i en tid där kämpande gräsrotsrörelser lätt trampas sönder av mediernas elefanter. SVT är förstås bara en del i det stora maskineri som vid det här laget krossat eller omyndigförklarat de flesta aspekter inom svensk feministisk organisering.
Det märks inte minst i den offentliga debatten. I ett forum för moderater som jag ögnade igenom nyligen, togs frågan om Feministiskt initiativs, Fi, årsmöte upp. Nästan alla kommentarer på tråden nämner cyniskt att det handlar om ett gäng terrorister, gerillakvinnor, bombmakare, "djävulskap" och så vidare - någon önskar livet ur alla i Fi. Hur heta hade webbmoderaternas aversioner mot Fi varit utan mediehetsen? Dessa heta känslor har spritts långt in i medelsvenssons nerver.
Svårorganiserade och resursfattiga - mestadels ideella - organisationer skjuts med helt absurda påhopp ner av dokumentärfilmsprogram. Den flock av opinionsbildare som följer i dess spår förstör helt organisationernas arbete. Där media borde granska och kritisera de mäktiga företagen, gör de i stället snask av vanligt folks engagemang. Media kunde gott fylla en mer konstruktiv funktion i samhället.
Jag tycker att inslaget i Dokument inifrån, där en helt vild berättelse om feminister som sekteristiska och våldsamma fanatiker målades upp, har fått alldeles för stort utrymme och för stor betydelse för den feministiska debatten. (Kolla in det oklippta treminutersinslaget på SVT:s hemsida. Märk hur reportern pressar von Wachenfeldt, ignorerar vad hon säger, upprepar samma inkorrekta fråga gång på gång, tills hon får "rätt svar" av sitt intervjuoffer.) Vi lever i en tid där kämpande gräsrotsrörelser lätt trampas sönder av mediernas elefanter. SVT är förstås bara en del i det stora maskineri som vid det här laget krossat eller omyndigförklarat de flesta aspekter inom svensk feministisk organisering.
Det märks inte minst i den offentliga debatten. I ett forum för moderater som jag ögnade igenom nyligen, togs frågan om Feministiskt initiativs, Fi, årsmöte upp. Nästan alla kommentarer på tråden nämner cyniskt att det handlar om ett gäng terrorister, gerillakvinnor, bombmakare, "djävulskap" och så vidare - någon önskar livet ur alla i Fi. Hur heta hade webbmoderaternas aversioner mot Fi varit utan mediehetsen? Dessa heta känslor har spritts långt in i medelsvenssons nerver.
Svårorganiserade och resursfattiga - mestadels ideella - organisationer skjuts med helt absurda påhopp ner av dokumentärfilmsprogram. Den flock av opinionsbildare som följer i dess spår förstör helt organisationernas arbete. Där media borde granska och kritisera de mäktiga företagen, gör de i stället snask av vanligt folks engagemang. Media kunde gott fylla en mer konstruktiv funktion i samhället.
14 augusti 2005
Marknadsprojekt
Nej, titta! På inlägget nedanför finns ett par kommentarer med kommersiellt budskap. Visst är det intressant att få kommentarer på sina inlägg, även då de är så djupt personliga som dessa (de är skrivna på engelska). Men några frågor dyker upp:
1. Sker kommenterandet per automatik (med programvara som söker upp och spammar kommentarformulären) eller "för hand"?
2. Hittar spammarna sina offer genom att hoppa mellan bloggare som länkar till varandra på sina sidor, eller sker det med Googles slumpmässiga sökverktyg?
3. Får Google betalt för det obehag som reklamutskicken ger upphov till (skulle i så fall förklara hur blogger.com kan vara i övrigt reklamfritt)?
4. Ligger Google rentav bakom de avsändare som spammar oss bloggare?
5. Är det många som söker sig till kontaktlinsköp online efter ett tips i sin blogg?
6. Kan man på något sätt straffa den individ juridiskt, som skickar dylika meddelanden till oss oskyldiga, sköra samhällsmotborgare?
1. Sker kommenterandet per automatik (med programvara som söker upp och spammar kommentarformulären) eller "för hand"?
2. Hittar spammarna sina offer genom att hoppa mellan bloggare som länkar till varandra på sina sidor, eller sker det med Googles slumpmässiga sökverktyg?
3. Får Google betalt för det obehag som reklamutskicken ger upphov till (skulle i så fall förklara hur blogger.com kan vara i övrigt reklamfritt)?
4. Ligger Google rentav bakom de avsändare som spammar oss bloggare?
5. Är det många som söker sig till kontaktlinsköp online efter ett tips i sin blogg?
6. Kan man på något sätt straffa den individ juridiskt, som skickar dylika meddelanden till oss oskyldiga, sköra samhällsmotborgare?
Leve marknadsprojekten!
En kvällstidning - onödigt att ens nämna vilken - har en ordentligt vinklad artikel, skriven av en frilansare. Ämnet för dagen är svält och dess kopplingar till liberalisering och marknadskrafterna. Peter Kadhammars reportage är precis sådär menande som en artikel i Flamman eller Arbetaren kan vara.
I samma tidnings nätupplaga pågick i förrgår en kampanj för oss läsare: vi ska avhjälpa svälten i Niger genom att sms:a in pengar till Röda Korsets luftbro. Det är äcklande att vi nu indoktrineras till ett välgörenhetstänkande, snarare än till att se och förkasta världens vidrigaste systemfel!
Här har vi alltså ett reportage, där man får se hur marknadstänkandet gjort att "entreprenörerna" i Niger ackumulerar så mycket av maten som möjligt, och cyniskt väntar på bästa säljtillfälle. Marknaderna är välfyllda, de privata magasinen har enorma förråd - till och med utländsk biståndsmat finns att köpa i stora säckar - men folket svälter. De är dels för fattiga för att ha råd, dels får de inte tillräckligt i ersättning för de grödor de odlar. Och vi ska skicka ännu mer mat till "entreprenörerna"?
Mat som ges till fattiga afrikanska eller asiatiska länder försvinner lätt ut i korruption och på parallella gråa eller svarta marknader. Våra tidningar gör helt sjukt fel när de lär oss att instinktivt tänka "välgörenhet" snarare än "global rättvisa"!
Jag kan säga vad vi ska göra: vi ska resa krav om att slopa IMF- och Världsbanken-tänkandet, och återgå till en politik där nationell suveränitet och folklig rättvisa prioriteras. Det är inte vettigt att låtsas som om nyliberala teorier är lika med sanning, och därmed självklara som modeller för alla länder att utvecklas med! Aaarrrggghhh! Jak pli syr! Fifan, ja!!
I samma tidnings nätupplaga pågick i förrgår en kampanj för oss läsare: vi ska avhjälpa svälten i Niger genom att sms:a in pengar till Röda Korsets luftbro. Det är äcklande att vi nu indoktrineras till ett välgörenhetstänkande, snarare än till att se och förkasta världens vidrigaste systemfel!
Här har vi alltså ett reportage, där man får se hur marknadstänkandet gjort att "entreprenörerna" i Niger ackumulerar så mycket av maten som möjligt, och cyniskt väntar på bästa säljtillfälle. Marknaderna är välfyllda, de privata magasinen har enorma förråd - till och med utländsk biståndsmat finns att köpa i stora säckar - men folket svälter. De är dels för fattiga för att ha råd, dels får de inte tillräckligt i ersättning för de grödor de odlar. Och vi ska skicka ännu mer mat till "entreprenörerna"?
Mat som ges till fattiga afrikanska eller asiatiska länder försvinner lätt ut i korruption och på parallella gråa eller svarta marknader. Våra tidningar gör helt sjukt fel när de lär oss att instinktivt tänka "välgörenhet" snarare än "global rättvisa"!
Jag kan säga vad vi ska göra: vi ska resa krav om att slopa IMF- och Världsbanken-tänkandet, och återgå till en politik där nationell suveränitet och folklig rättvisa prioriteras. Det är inte vettigt att låtsas som om nyliberala teorier är lika med sanning, och därmed självklara som modeller för alla länder att utvecklas med! Aaarrrggghhh! Jak pli syr! Fifan, ja!!
13 augusti 2005
Här kommer Chávez?
Venezuela och dess omåttligt populäre president Hugo Chávez står just nu som värd för den sextonde Världsungdomsfestivalen, en festival med rötterna i efterkrigstidens realsocialistiska ungdomsideologiska praktik. Tiotusentals ungdomar från vänsterrörelser över hela världen samlas i det radikala uppstickarlandet för att lyssna på tal och workshops om socialism, antiimperialism och strategifrågor. Lite som de sociala forumen. Bakgrundsinformation i Flamman.
Hugo Chávez har många bollar i luften. Med denna festival fullkomligt exploderar hans popularitet i hela världens vänsterrörelser. Nyligen har Chávez startat upp en latinamerikansk politisk tevekanal, där vänsterns och vänsterpresidenternas åsikter och frågor rullar i (enligt kritikerna) alldeles för långsam och propagandistisk takt. För ett tag sedan förklarade Chávez Venezuela alfabetiserat, sedan miljontals venezolaner fått utbildning i hans omfattande projekt. Chávez har också på senare tid stärkt kontakterna med Kubas president Castro, samtidigt som han i tal efter tal agiterar för socialism och hotar Bush med smäll på fingrarna om Washington får för sig att anfalla.
Mycket av det Chávez gör är bra - det är bra med presidenter som står upp mot imperialisterna, och ännu bättre när de faktiskt valts i demokratiska, fria val. Det går knappast att överskatta värdet som varumärket Hugo Chávez bär i den globala vänsterns diskussioner. Men det finns sämre saker också.
I sin iver att "få balans" i medierapporteringen av samhällsutvecklingen har Chávez låtit stifta nya massmedielagar. En följd av detta har blivit att en av de tidningar som mest kritiserar presidenten nu står inför en rättsprocess. Media får nämligen inte visa "vanvördnad" för staten, offentliga myndigheter, rättsväsendet eller presidenten. För mig ter sig sådana metoder mycket oroande. Lagstiftning om inskränkningar i medias granskning av offentliga personer tillhör visserligen ländernas politiska tradition, men det ursäktar knappast att presidenten ytterligare stryper så centrala delar av demokratin som pressfriheten.
Till sina meriter kan Hugo Chávez - förutom som förste folkligt valde president i Venezuela - lägga titlar som militär- och kuppledare. Fler än en varningsklocka ringer för mig när den mannen sedan börjar inskränka fri- och rättigheter. Den våldsamma, aggressiva oppositionen i landet verkar också ibland berättigat upprörd. Presidenten genomför projekten genom att ta alltmer av statens sysslor i sina egna händer - nu senast med hjälp av flera miljarder dollar i en personlig fond, pengar som tas ur riksbankens valutareserv.
En annan sak som jag tycker är oroväckande på sikt för Venezuela är de förstatliganden som nu påbörjats. Nedlagda fabriker tas över av de avskedade arbetarna och öppnas igen med statligt stöd. Visst kan det vara så att fabriker bara har lagts ner för att ägarna kan öppna nytt i ett annat land och på så sätt göra större vinst, men risken är att dessa fabriker faktiskt inte bär sig ekonomiskt i det venezolanska näringslivet. I så fall tar staten en massiv, långsiktig risk när man satsar resurser på att driva omöjliga företag vidare. Den som lever får se - hoppet lever ju i alla fall än!
Hugo Chávez har många bollar i luften. Med denna festival fullkomligt exploderar hans popularitet i hela världens vänsterrörelser. Nyligen har Chávez startat upp en latinamerikansk politisk tevekanal, där vänsterns och vänsterpresidenternas åsikter och frågor rullar i (enligt kritikerna) alldeles för långsam och propagandistisk takt. För ett tag sedan förklarade Chávez Venezuela alfabetiserat, sedan miljontals venezolaner fått utbildning i hans omfattande projekt. Chávez har också på senare tid stärkt kontakterna med Kubas president Castro, samtidigt som han i tal efter tal agiterar för socialism och hotar Bush med smäll på fingrarna om Washington får för sig att anfalla.
Mycket av det Chávez gör är bra - det är bra med presidenter som står upp mot imperialisterna, och ännu bättre när de faktiskt valts i demokratiska, fria val. Det går knappast att överskatta värdet som varumärket Hugo Chávez bär i den globala vänsterns diskussioner. Men det finns sämre saker också.
I sin iver att "få balans" i medierapporteringen av samhällsutvecklingen har Chávez låtit stifta nya massmedielagar. En följd av detta har blivit att en av de tidningar som mest kritiserar presidenten nu står inför en rättsprocess. Media får nämligen inte visa "vanvördnad" för staten, offentliga myndigheter, rättsväsendet eller presidenten. För mig ter sig sådana metoder mycket oroande. Lagstiftning om inskränkningar i medias granskning av offentliga personer tillhör visserligen ländernas politiska tradition, men det ursäktar knappast att presidenten ytterligare stryper så centrala delar av demokratin som pressfriheten.
Till sina meriter kan Hugo Chávez - förutom som förste folkligt valde president i Venezuela - lägga titlar som militär- och kuppledare. Fler än en varningsklocka ringer för mig när den mannen sedan börjar inskränka fri- och rättigheter. Den våldsamma, aggressiva oppositionen i landet verkar också ibland berättigat upprörd. Presidenten genomför projekten genom att ta alltmer av statens sysslor i sina egna händer - nu senast med hjälp av flera miljarder dollar i en personlig fond, pengar som tas ur riksbankens valutareserv.
En annan sak som jag tycker är oroväckande på sikt för Venezuela är de förstatliganden som nu påbörjats. Nedlagda fabriker tas över av de avskedade arbetarna och öppnas igen med statligt stöd. Visst kan det vara så att fabriker bara har lagts ner för att ägarna kan öppna nytt i ett annat land och på så sätt göra större vinst, men risken är att dessa fabriker faktiskt inte bär sig ekonomiskt i det venezolanska näringslivet. I så fall tar staten en massiv, långsiktig risk när man satsar resurser på att driva omöjliga företag vidare. Den som lever får se - hoppet lever ju i alla fall än!
12 augusti 2005
*lol*
Arnold ska köpa folkets röster för att genomföra den politik han lovade att inte föra när han valdes till Kaliforniens guvernör. Men för att ha råd med detta röstköp (bortåt 400 miljoner kronor i kampanjpengar inför folkomröstningen) måste han hora lite hos överklassen. Eller, förlåt - han måste umgås med sina bästa väljare.
Greg Palast har skrivit en bok om det fenomen som den amerikaniserade demokratin går ut på, "Den bästa demokrati som kan köpas för pengar". Läs den om du vill döda lite tid.
Greg Palast har skrivit en bok om det fenomen som den amerikaniserade demokratin går ut på, "Den bästa demokrati som kan köpas för pengar". Läs den om du vill döda lite tid.
Vänsterdramaturgi
(Nisse är i natt egenkärt nöjd med sitt bloggande. Läs mitt lite utförligare inlägg på Norrländskt socialistiskt motstånd. Jag ursäktar på förhand att det spretar i textens kvalitet.)
I dag är det obligatoriskt för en nyhet som handlar om den politiska vänstern att den går att sätta in i den för tillfället passande ramen för hur en politisk nyhet ska vinklas.
Således är det en toppnyhet att Göran Perssons nya herrgård är ett mångmiljonprojekt - läs även mitt inlägg från i våras om Aftonbladets Perssonfetisch - och att vänsterpartiets partisekreterare Pernilla Zethraeus inte ställer upp för en fjärde mandatperiod i partistyrelsen. Likaledes är det inte mer värt än korthuggna artiklar när vänsterpartiet går ut med beskedet att man vill ha fri tandvård för unga, eller när socialdemokraternas omfattande och generösa vårdmanifest läcker ut i media.
Under natten har vi fått veta att en annan kvinna i vänsterpartiets styrelse, Amelia Morey Strömberg, också lämnar partistyrelsen efter sin tredje mandatperiod. Hon och Pernilla Zethraeus har bägge motionerat till vänsterpartiets kongresser om att maximera antalet mandatperioder för varje ledamot i partistyrelsen till tre. Således väljer Morey Strömberg och Zethraeus att följa sina principer och avisera sina avgångar i tid för valberedning och parti att vänja sig.
Media (jag tänker nu särskilt på SVT) gör en stor grej av det hela, och i ett av reportagen får man en verkligt läskig bild av historien. Jag får i alla fall uppfattningen - av klippning och innehåll i reportaget - att det här är en falangiststrid och att Lars Ohly och kommunismen är skyldiga. Helt vansinnigt, egentligen.
Sådan är världen vi lever i. Någon självkritik inom media kommer knappast på tal. På Lunarstorm diskuterade jag nyligen med en kille som på fullaste allvar ansåg att Fox News rapportering av Fidel Castros senaste arresteringar var bättre än svenska medias. Jag måste inte ens kommentera det...
I dag är det obligatoriskt för en nyhet som handlar om den politiska vänstern att den går att sätta in i den för tillfället passande ramen för hur en politisk nyhet ska vinklas.
Således är det en toppnyhet att Göran Perssons nya herrgård är ett mångmiljonprojekt - läs även mitt inlägg från i våras om Aftonbladets Perssonfetisch - och att vänsterpartiets partisekreterare Pernilla Zethraeus inte ställer upp för en fjärde mandatperiod i partistyrelsen. Likaledes är det inte mer värt än korthuggna artiklar när vänsterpartiet går ut med beskedet att man vill ha fri tandvård för unga, eller när socialdemokraternas omfattande och generösa vårdmanifest läcker ut i media.
Under natten har vi fått veta att en annan kvinna i vänsterpartiets styrelse, Amelia Morey Strömberg, också lämnar partistyrelsen efter sin tredje mandatperiod. Hon och Pernilla Zethraeus har bägge motionerat till vänsterpartiets kongresser om att maximera antalet mandatperioder för varje ledamot i partistyrelsen till tre. Således väljer Morey Strömberg och Zethraeus att följa sina principer och avisera sina avgångar i tid för valberedning och parti att vänja sig.
Media (jag tänker nu särskilt på SVT) gör en stor grej av det hela, och i ett av reportagen får man en verkligt läskig bild av historien. Jag får i alla fall uppfattningen - av klippning och innehåll i reportaget - att det här är en falangiststrid och att Lars Ohly och kommunismen är skyldiga. Helt vansinnigt, egentligen.
Sådan är världen vi lever i. Någon självkritik inom media kommer knappast på tal. På Lunarstorm diskuterade jag nyligen med en kille som på fullaste allvar ansåg att Fox News rapportering av Fidel Castros senaste arresteringar var bättre än svenska medias. Jag måste inte ens kommentera det...
11 augusti 2005
Pakidaki!
Bush-språk igen. Han gillar ordvitsar och uttryck som låter fräna/barnsliga, och där delar vi intressen. Men det får kanske vara nog där. Som jag tidigare skrivit har Förenta staterna, under Bush, Cheney och Rumsfeld, lyckats kränga en ny generation F-16 till Pakistan.
Pakistan har behandlats lite som en hjälte av Washington, med finansiellt, politiskt och militärt stöd sedan tiotals år tillbaka. Förr var det som tack för att Pakistan slogs mot kommunisterna - i dag ges Islamabad stöd i "kampen mot terrorn". Men är det inte märkligt att kärnvapenmakten Pakistan premieras så svulstigt?
En artikel publicerad för ett par dagar sedan i amerikanska Common Dreams beskriver närmare hur Dick Cheney, nu vicepresident och under Bush den äldre försvarsminister, reagerade när han 1989 fick reda på Pakistans kärnvapenplaner. Han beslutade sig helt enkelt för att dölja allt. Varför?
Under tiden för det pakistanska motståndet mot den sovjetstödda afghanska regimen, i slutet av 80-talet, mottog Pakistan stort bistånd av Förenta staterna. Bland annat slöts en miljardaffär angående leveranser av F-16-flygplan - kärnvapenbärande - där både Förenta staterna och Pakistan kan anses ha gjort en mycket bra affär. Cheney lät leveransen stärka den inhemska krigsindustrin, och den pakistanske diktatorn kunde se sin militära styrka växa något enormt.
I fjol offentliggjordes att Pakistan har sålt kärnvapenhemligheter till länder som Iran, Irak och Nordkorea. Ondskans axelmakter har alltså fått hjälp att kärnvapenbestycka sig av några familjen Bushs egna favoritjuntor, de pakistanska.
Det amerikanska stödet till Pakistan är viktigt, så viktigt att landets ledning måste ljuga för parlamentet och tysta försöken att diskutera besluten. För vad skulle hända om amerikanska kongressen och senaten tog beslut om att frysa stödet till en så viktig allierad som Pervez Musharraf? I värsta fall skulle en regel om stopp för militärt stöd till odemokratiska stater komma till stånd, och då skulle det amerikanska militära stödet inte längre vara så mycket att tala om...
Pakistan har behandlats lite som en hjälte av Washington, med finansiellt, politiskt och militärt stöd sedan tiotals år tillbaka. Förr var det som tack för att Pakistan slogs mot kommunisterna - i dag ges Islamabad stöd i "kampen mot terrorn". Men är det inte märkligt att kärnvapenmakten Pakistan premieras så svulstigt?
En artikel publicerad för ett par dagar sedan i amerikanska Common Dreams beskriver närmare hur Dick Cheney, nu vicepresident och under Bush den äldre försvarsminister, reagerade när han 1989 fick reda på Pakistans kärnvapenplaner. Han beslutade sig helt enkelt för att dölja allt. Varför?
Under tiden för det pakistanska motståndet mot den sovjetstödda afghanska regimen, i slutet av 80-talet, mottog Pakistan stort bistånd av Förenta staterna. Bland annat slöts en miljardaffär angående leveranser av F-16-flygplan - kärnvapenbärande - där både Förenta staterna och Pakistan kan anses ha gjort en mycket bra affär. Cheney lät leveransen stärka den inhemska krigsindustrin, och den pakistanske diktatorn kunde se sin militära styrka växa något enormt.
I fjol offentliggjordes att Pakistan har sålt kärnvapenhemligheter till länder som Iran, Irak och Nordkorea. Ondskans axelmakter har alltså fått hjälp att kärnvapenbestycka sig av några familjen Bushs egna favoritjuntor, de pakistanska.
Det amerikanska stödet till Pakistan är viktigt, så viktigt att landets ledning måste ljuga för parlamentet och tysta försöken att diskutera besluten. För vad skulle hända om amerikanska kongressen och senaten tog beslut om att frysa stödet till en så viktig allierad som Pervez Musharraf? I värsta fall skulle en regel om stopp för militärt stöd till odemokratiska stater komma till stånd, och då skulle det amerikanska militära stödet inte längre vara så mycket att tala om...
10 augusti 2005
Kuppiluppi!
Det stora ökenlandet Mauretanien har haft en skakig politisk period nu, sedan militära kuppmakare tog makten för en vecka sedan. Den omedelbara reaktionen från omvärlden (alltså EU och Förenta staterna) när militärjuntan tog makten i sina händer förra veckan var förstås att "den rättmätige" diktatorn Taya skulle få återta sin plats som president. Taya var tidigare juntaledare; nu "vald" av 37 % av de röstande i 2003 års presidentval. Under veckan har dock de kraven tystnat.
Via ett TT-telegram kan nu alla respekterade tidningar berätta att dialog är det som gäller med juntan i Nouakchott. En liten sak bara:
För det finns ju olja att hämta där. Snart är hela världen fri från konflikter och alla världens länder blommar ut som demokratier. Mycket tack vare frihetens förman, George W Bush.
Via ett TT-telegram kan nu alla respekterade tidningar berätta att dialog är det som gäller med juntan i Nouakchott. En liten sak bara:
Mauretanien ligger där arabvärlden möter det svarta Afrika. Nästa år börjar landet troligen att pumpa upp olja.Ja, just det. Förenta staterna är goda demokrativänner och har låtit utbilda Tayas armé för att slåss mot de onda terroristerna. Att Tayas politiska motståndare håller sig gömda i rädsla för militära övergrepp, och att landet i praktiken är en diktatur som svävar mellan bräcklig fred och inbördeskrig, det påverkar sannolikt inte beslutsamheten att låta lära Mauretaniens armé nya amerikanska antiterrorgrepp.
USA har som ett led i kriget mot terrorism sänt militär för att utbilda Mauretaniens armé liksom enheter i grannländerna. Sahara tros utgöra ett tillhåll för islamistiska organisationer.
För det finns ju olja att hämta där. Snart är hela världen fri från konflikter och alla världens länder blommar ut som demokratier. Mycket tack vare frihetens förman, George W Bush.
09 augusti 2005
Ursprungsfolken internationellt
I dag är det FN:s internationella dag för världens ursprungsfolk. Det är i dag vi förväntas tänka lite extra på inte bara det som är ekonomiskt lönsamt, utan även det som är kulturellt och historiskt viktigt. Mångfald och mänskligt arv, typ.
För som det ser ut i den moderna världsordningen, med en fullständigt hänsynslös "globalisering", ryker ekonomiskt, ekologiskt, socialt och kulturellt svaga parter all världens väg.
Problemen är ganska lika för urinvånare överallt i världen. Just där de bor råkar det finnas naturresurser - skog, malm, olja/gas/kol, vatten eller något annat - som det moderna masskonsumtionssamhället kräver för ytterligare tillväxt. Oftast hamnar urbefolkningarna i reservat, på sina håll deporterar man dem helt enkelt, och ibland låter man radera ut eller assimilera befolkningsgrupperna. I Sverige har vi tillämpat alla metoder.
Jag såg ett program om etnisk och kulturell mångfald i teve för några månader sedan, där just samerna nämndes som ett exempel på en viktig folkgrupp att bevara. Nå, så synd då, att man måste ta till särskilda "program" för beskydd åt utsatta, och att dessa är tragiskt underfinansierade och felriktade...
Det är rätt tragiskt att se hur alltihop trycks in i samma kommersialiserade och konstgjorda form - att kultur och etnicitet blir en handelsvara. Inte bara tvingas exempelvis samerna göra affärer med omvärlden på omvärldsmarknadens villkor. Också deras kulturarv och livsstil blir en påtvingad inkomstkälla.
För som det ser ut i den moderna världsordningen, med en fullständigt hänsynslös "globalisering", ryker ekonomiskt, ekologiskt, socialt och kulturellt svaga parter all världens väg.
Problemen är ganska lika för urinvånare överallt i världen. Just där de bor råkar det finnas naturresurser - skog, malm, olja/gas/kol, vatten eller något annat - som det moderna masskonsumtionssamhället kräver för ytterligare tillväxt. Oftast hamnar urbefolkningarna i reservat, på sina håll deporterar man dem helt enkelt, och ibland låter man radera ut eller assimilera befolkningsgrupperna. I Sverige har vi tillämpat alla metoder.
Jag såg ett program om etnisk och kulturell mångfald i teve för några månader sedan, där just samerna nämndes som ett exempel på en viktig folkgrupp att bevara. Nå, så synd då, att man måste ta till särskilda "program" för beskydd åt utsatta, och att dessa är tragiskt underfinansierade och felriktade...
Det är rätt tragiskt att se hur alltihop trycks in i samma kommersialiserade och konstgjorda form - att kultur och etnicitet blir en handelsvara. Inte bara tvingas exempelvis samerna göra affärer med omvärlden på omvärldsmarknadens villkor. Också deras kulturarv och livsstil blir en påtvingad inkomstkälla.
08 augusti 2005
Samelosers
Återigen har samerna förlorat en juridisk strid. Det är omöjligt att vinna en strid i dag där värdefull skogsmark står på spel, om man är den svagare parten. Och vad är väl en sameby mot hundratals ilskna markägare?
Snart kommer den samiska livsstilen att vara detsamma som att sitta i ett ekonomiskt skyltfönster; att klä sig i de färggranna kläderna och kränga "hantverk" åt turister. I och för sig består livet redan i dag för många samer av detta, men det gör ont i den konservativa kammaren av mitt hjärta att se hur utvecklingen lider.
Jag vill ju kunna köpa det salta, torkade renköttet av min pittoreske, lokale same. Men icke. Framtiden lär bjuda inplastade delikatesser från ryska renskötare i stället. Och "sameslöjd made in China".
Snart kommer den samiska livsstilen att vara detsamma som att sitta i ett ekonomiskt skyltfönster; att klä sig i de färggranna kläderna och kränga "hantverk" åt turister. I och för sig består livet redan i dag för många samer av detta, men det gör ont i den konservativa kammaren av mitt hjärta att se hur utvecklingen lider.
Jag vill ju kunna köpa det salta, torkade renköttet av min pittoreske, lokale same. Men icke. Framtiden lär bjuda inplastade delikatesser från ryska renskötare i stället. Och "sameslöjd made in China".
07 augusti 2005
Filmer på löpande band
Om man väl har bunkrat upp i vardagsrummet med chips, godis och läsk så får man göra sin plikt och frossa. Dessutom har vi faktiskt fem filmer att tråka/njuta oss igenom. Synd bara att Videoteket erbjuder så få bra filmer... Nåväl, här kommer det:
Comandante, Oliver Stone: En film om och med Fidel Castro. Genom tre dagar får man följa den kubanske presidenten och veta mer om hans livsfilosofi och vardagsrutiner. Lite torrt tidvis, men inte helt dåligt för den som söker mer än formellt politisk debatt om Kuba och dess ledare.
Battle Royale, Kinji Fukasaku: Här har vi kvällens knäppaste, mest uppskruvade film. Ett fyrtiotal niondeklassare förs till en ö där de leker en statligt upprättad lek: döda varandra, med slumpvist vapen, tills en av er är kvar i livet. Det är absurt, blodigt och japanskt. Högt underhållningsvärde, om något.
Motorsågsmassakern, Tobe Hooper: Kvällens blodiga final. Ett gäng hippies hamnar i ett hus som bebos av folk som inte är rädda för blod och splatter. Klockan är för mycket för att den här filmen ska vara kul. Och hur spännande tycker jag egentligen att humorfria skräckfilmer är? Njae, den här passar bäst för cineaster.
Comandante, Oliver Stone: En film om och med Fidel Castro. Genom tre dagar får man följa den kubanske presidenten och veta mer om hans livsfilosofi och vardagsrutiner. Lite torrt tidvis, men inte helt dåligt för den som söker mer än formellt politisk debatt om Kuba och dess ledare.
Battle Royale, Kinji Fukasaku: Här har vi kvällens knäppaste, mest uppskruvade film. Ett fyrtiotal niondeklassare förs till en ö där de leker en statligt upprättad lek: döda varandra, med slumpvist vapen, tills en av er är kvar i livet. Det är absurt, blodigt och japanskt. Högt underhållningsvärde, om något.
Motorsågsmassakern, Tobe Hooper: Kvällens blodiga final. Ett gäng hippies hamnar i ett hus som bebos av folk som inte är rädda för blod och splatter. Klockan är för mycket för att den här filmen ska vara kul. Och hur spännande tycker jag egentligen att humorfria skräckfilmer är? Njae, den här passar bäst för cineaster.
06 augusti 2005
Arctura på riktigt
Nu har jag fikat på Arctura två gånger, så nu vet jag vad anläggningen går för. Fikat är dyrt och finns kanske inte i så många varianter, men utsikten gör att det går an hur som helst. Det är inte kattpiss att sitta sextio meter över stan och bara njuta av Storsjöbygden med dess alla sköna egenskaper.
För att nöta bort alla dumma tankar som har tärt mig på senare tid - kolla in andra bloggare med svart humor eller ironi, som Joel eller Anna - hyrde jag och brorsan fem filmer. Det vankas filmmaraton under natten. Två filmer hittills:
Pootie Tang, Louis C.K.: Ganska taskig film i MTV-bolagets sämsta stil. Om en skum superhjälte med en skön attityd, fast å andra sidan finner jag ingen handling. Det här är en verklig glädjedödare (brorsans val, förstås).
Sweet Sixteen, Ken Loach: En mer gripande, och framför allt intressant, film. Om en femtonårig skotsk kille som byter cigarett- mot knarklangning, för att ha råd med ett nytt liv åt morsan som snart ska mucka från fängelset. När sextonårsdagen är där har han råkat ut för mer skit än man som tittare önskar någon... Räddar kvällen. Tack, Loach.
För att nöta bort alla dumma tankar som har tärt mig på senare tid - kolla in andra bloggare med svart humor eller ironi, som Joel eller Anna - hyrde jag och brorsan fem filmer. Det vankas filmmaraton under natten. Två filmer hittills:
Pootie Tang, Louis C.K.: Ganska taskig film i MTV-bolagets sämsta stil. Om en skum superhjälte med en skön attityd, fast å andra sidan finner jag ingen handling. Det här är en verklig glädjedödare (brorsans val, förstås).
Sweet Sixteen, Ken Loach: En mer gripande, och framför allt intressant, film. Om en femtonårig skotsk kille som byter cigarett- mot knarklangning, för att ha råd med ett nytt liv åt morsan som snart ska mucka från fängelset. När sextonårsdagen är där har han råkat ut för mer skit än man som tittare önskar någon... Räddar kvällen. Tack, Loach.
05 augusti 2005
Klasshat i Rapport!
Nu har jag avreagerat mig - osammanhängande, kanske, men nödvändigt värre - på Norrländskt socialistiskt motstånd. Läs där, för mer internationella grejer.
Annars har jag försökt att förtränga de mörka känslorna i dag. Det är svårt såhär mitt bland alla rapporter från världens alla mörkermän, men ibland träffas man av ljusblixtar som får en att skratta. Som i kvällens Rapport-sändning. Där berättas om en ny marknad som har uppstått: privata konfirmationsläger. Jorå, det är lika bra som det låter.
För mellan 10 och 20 000 kronor får folk (med "von", "af" och många "c", "w" eller "ij" i sina namn) skicka sin brat-unge till "naturen" vid en exklusiv herrgård, där golfträning, Gud och överklassflum ingår. Vanlig konfirmation är ju så tråkig (arbetarbarn kan vara en plåga ibland, till exempel när man tvingas vara omkring dem), så varför inte säga "Pappa betalar!" och hänga med polarna från Danderyd och Vellinge på äventyr? Det är en underbar värld vi har, där frihet skapar integration, klassämja och förståelse för andra kulturer.
Varje dag blir jag mer och mer fascinerad över den svenska överklassen. Det handlar inte om något hat, mer om en lugn undran. Vad gör de såhär för? Varför är våra framtida makthavare så världsfrånvända redan som barn?
Rapportredaktionen ska hur som helst ha tusen tack för att de sprider klasshatet bland massorna, och skänker mig några hjärtliga skratt i eländet.
Annars har jag försökt att förtränga de mörka känslorna i dag. Det är svårt såhär mitt bland alla rapporter från världens alla mörkermän, men ibland träffas man av ljusblixtar som får en att skratta. Som i kvällens Rapport-sändning. Där berättas om en ny marknad som har uppstått: privata konfirmationsläger. Jorå, det är lika bra som det låter.
För mellan 10 och 20 000 kronor får folk (med "von", "af" och många "c", "w" eller "ij" i sina namn) skicka sin brat-unge till "naturen" vid en exklusiv herrgård, där golfträning, Gud och överklassflum ingår. Vanlig konfirmation är ju så tråkig (arbetarbarn kan vara en plåga ibland, till exempel när man tvingas vara omkring dem), så varför inte säga "Pappa betalar!" och hänga med polarna från Danderyd och Vellinge på äventyr? Det är en underbar värld vi har, där frihet skapar integration, klassämja och förståelse för andra kulturer.
Varje dag blir jag mer och mer fascinerad över den svenska överklassen. Det handlar inte om något hat, mer om en lugn undran. Vad gör de såhär för? Varför är våra framtida makthavare så världsfrånvända redan som barn?
Rapportredaktionen ska hur som helst ha tusen tack för att de sprider klasshatet bland massorna, och skänker mig några hjärtliga skratt i eländet.
04 augusti 2005
Oförmåga att satsa rätt
Tänk, så tokigt det kan bli. Jag tänker på hur olika samhällsprojekt tilldelas olika mycket pengar. När vi har den världsordning vi har, kan det ju bli så skevt, menar jag.
Rymdfärjan Discovery, ett mångmiljardbygge som för tillfället befinner sig i bana runt jorden några tiotal mil här ovanför, har officiellt sett genomgått ett klanderfritt påbyggnadsprojekt för ökad säkerhet, sedan incidenten med dess systerskepp Columbia för ett par år sedan. Jag minns hur jag tappade hakan när jag såg hur dess värmesköld är konstruerad: den består av plattor i ett värmebeständigt material, som har ungefär samma konsistens som frigolit. Med en golfklubba eller en tåspark gör man enkelt slarvsylta av denna livsviktiga komponent på rymdskeppet.
Hur som helst har det i media de senaste dagarna rapporterats om problem med denna värmesköld. Dels är man orolig att plattorna kan ha skadats, dels har fogmassan som ska täta mellan plattorna släppt och hängt på farkostens utsida. Nu har en astronaut plockat bort den utflugna fogmassan - men hey, saknas det inte något? Om man tar bort en del av fogmassan, är det inte då ganska viktigt att noggrant injicera ny? Tydligen inte. Pengar har redan spenderats i massor på färjans säkerhet. Kanske dags för Nasa att satsa på nya sorters värmeskydd? Vi får förhoppningsvis se redan på måndag om provisoriet funkar eller ej.
En annan tokig satsning är Bert Karlssons Fame World, utanför Skara. Här har man tänkt sig en nöjespark för att hedra finkulturella institutioner som Fame Factory och paintball. Det är placerat åtta kilometer från Skara, och besökarna är kanske inte sådär många och spendersugna som upphovsmännen hoppats på. Det håller helt enkelt på att skita sig för Fame World. Vem kunde ha anat det?
Men inte bara Fame World har visat sig vara ett lite taskigt koncept - att bygga stora grejer utanför stan för att sedan se det misslyckas är väl beprövat. Utanför Kungsbacka ligger ett flott köpcentrum - Freeport - som jag själv har besökt. Det är stort, luftigt och fint, med massor av butiker som säljer märkeskläder "billigt". Och en jättestor parkering alldeles intill. Men väldigt få besökare. Här i Östersund har vi vårt Lillänge, som heller inte går sådär lysande utmärkt. Visserligen är det god tillströmning på folk, men affärerna går för vissa mindre bra. I längden blir handeln i Östersund med Lillänge också så mycket mindre kvalitativ.
Jag tror att det bland kommuner, företag och privata affärsmän finns en vilja nu för tiden att skapa något stort, typ ett köpcentrum eller en nöjespark. Dels ligger det i tiden att centralisera, dels finns stora ekonomiska intressen i det, dels har vi en individcentrerad elit som gärna blir ihågkommen för sin storslagenhet. Men ack, så många tusen bättre saker jag kan tipsa herrarna om att satsa slantarna på...
Rymdfärjan Discovery, ett mångmiljardbygge som för tillfället befinner sig i bana runt jorden några tiotal mil här ovanför, har officiellt sett genomgått ett klanderfritt påbyggnadsprojekt för ökad säkerhet, sedan incidenten med dess systerskepp Columbia för ett par år sedan. Jag minns hur jag tappade hakan när jag såg hur dess värmesköld är konstruerad: den består av plattor i ett värmebeständigt material, som har ungefär samma konsistens som frigolit. Med en golfklubba eller en tåspark gör man enkelt slarvsylta av denna livsviktiga komponent på rymdskeppet.
Hur som helst har det i media de senaste dagarna rapporterats om problem med denna värmesköld. Dels är man orolig att plattorna kan ha skadats, dels har fogmassan som ska täta mellan plattorna släppt och hängt på farkostens utsida. Nu har en astronaut plockat bort den utflugna fogmassan - men hey, saknas det inte något? Om man tar bort en del av fogmassan, är det inte då ganska viktigt att noggrant injicera ny? Tydligen inte. Pengar har redan spenderats i massor på färjans säkerhet. Kanske dags för Nasa att satsa på nya sorters värmeskydd? Vi får förhoppningsvis se redan på måndag om provisoriet funkar eller ej.
En annan tokig satsning är Bert Karlssons Fame World, utanför Skara. Här har man tänkt sig en nöjespark för att hedra finkulturella institutioner som Fame Factory och paintball. Det är placerat åtta kilometer från Skara, och besökarna är kanske inte sådär många och spendersugna som upphovsmännen hoppats på. Det håller helt enkelt på att skita sig för Fame World. Vem kunde ha anat det?
Men inte bara Fame World har visat sig vara ett lite taskigt koncept - att bygga stora grejer utanför stan för att sedan se det misslyckas är väl beprövat. Utanför Kungsbacka ligger ett flott köpcentrum - Freeport - som jag själv har besökt. Det är stort, luftigt och fint, med massor av butiker som säljer märkeskläder "billigt". Och en jättestor parkering alldeles intill. Men väldigt få besökare. Här i Östersund har vi vårt Lillänge, som heller inte går sådär lysande utmärkt. Visserligen är det god tillströmning på folk, men affärerna går för vissa mindre bra. I längden blir handeln i Östersund med Lillänge också så mycket mindre kvalitativ.
Jag tror att det bland kommuner, företag och privata affärsmän finns en vilja nu för tiden att skapa något stort, typ ett köpcentrum eller en nöjespark. Dels ligger det i tiden att centralisera, dels finns stora ekonomiska intressen i det, dels har vi en individcentrerad elit som gärna blir ihågkommen för sin storslagenhet. Men ack, så många tusen bättre saker jag kan tipsa herrarna om att satsa slantarna på...
03 augusti 2005
Konsertdags igen!
Det hinner inte gå många dagar förrän jag är tillbaka i konsertsvängen. Jag går på konsert ungefär en och en halv gång per år (alltså utgörs normalåret av Yran samt en till konsert, vartannat år). Under rekordåret 2005 tillgodoräknar jag mig redan tre stycken!
Konserten för kvällen hölls på Gamla Tingshuset. 18 akter, över 40 nummer och detta ur en mängd underhållningsgenrer. Min brorsa jonglerade förstås. Andra dansade streetdance eller hip hop, någon rappade, ett gäng band spelade black metal, vi fick höra traditionell pop, visa, elektronikapoesi och jag vet inte allt vad det var. På norska, engelska och svenska. Isabell Mixter gjorde en galant insats, trots att hon var näst sist ut och jag var så trött att jag inte orkade stå.
Arrangemanget var en del av Kulturunionen, ett projekt för kulturutbyte mellan Östersunds och Trondheims kommuner. Trettio svenska och trettio norska ungdomar bjuds på en varsin resa till respektive grannland för att uppträda och se på uppträdanden. I Norge sammanfaller utbytet med Olavsfestdagene, där bland andra The Soundtrack of Our Lives, Mikael Wiehe, Håkan Hellström, Turbonegro, Lars Winnerbäck och Timbuktu uppträder. Min brorsa får alltså uppträda med TSoOL och Timbuktu, i ett annat land. Det är ganska surt att inte få vara där.
Min enda riktigt dåliga tanke om kvällens evenemang var väl att så få utomstående närvarade. Det här kunde ha varit en riktigt stor happening, men blev det inte. Kommunen kunde gott ha engagerat fler i, och informerat mer om, detta kulturutbyte.
Konserten för kvällen hölls på Gamla Tingshuset. 18 akter, över 40 nummer och detta ur en mängd underhållningsgenrer. Min brorsa jonglerade förstås. Andra dansade streetdance eller hip hop, någon rappade, ett gäng band spelade black metal, vi fick höra traditionell pop, visa, elektronikapoesi och jag vet inte allt vad det var. På norska, engelska och svenska. Isabell Mixter gjorde en galant insats, trots att hon var näst sist ut och jag var så trött att jag inte orkade stå.
Arrangemanget var en del av Kulturunionen, ett projekt för kulturutbyte mellan Östersunds och Trondheims kommuner. Trettio svenska och trettio norska ungdomar bjuds på en varsin resa till respektive grannland för att uppträda och se på uppträdanden. I Norge sammanfaller utbytet med Olavsfestdagene, där bland andra The Soundtrack of Our Lives, Mikael Wiehe, Håkan Hellström, Turbonegro, Lars Winnerbäck och Timbuktu uppträder. Min brorsa får alltså uppträda med TSoOL och Timbuktu, i ett annat land. Det är ganska surt att inte få vara där.
Min enda riktigt dåliga tanke om kvällens evenemang var väl att så få utomstående närvarade. Det här kunde ha varit en riktigt stor happening, men blev det inte. Kommunen kunde gott ha engagerat fler i, och informerat mer om, detta kulturutbyte.
02 augusti 2005
Miljardrullning i rullning
Jag har ett annat inlägg på det temat här.
En av de snabbast växande epidemierna i dagens Mediasverige är speltrenden. Hart när varje program i de kommersiella tevekanalerna har ett spelbolag som sponsor. Spela poker här, satsa på hundar där, sätt pengar på politikens utveckling i morgon...
Varför måste "entreprenörer" (bakom vissa av bolagen anar jag samma upphovsmän) provocera och utnyttja folks sug efter spel och spänning? I längden är det destruktivt för folkhälsan när arbetarklassen spelar bort en massa pengar till internetspelsajter. Dessutom är det jobbigt när man börjar tänka på de vinster som internetbaserade spelbolag genererar. Det handlar om miljoners miljoner.
Och arbetet med en spelsajt måste inte alls vara komplicerat! Man har en mall, ett simpelt spelprogram, lite formulär, ett säkert pengahanteringssystem och ett schysst onlinenätverk - vips så kan man börja hösta in cash. Under förutsättning att man redan från början är en cynisk krösus. Det är där haken finns. Man måste inleda med massiv marknadsföring.
Mobilföretaget Jamba, ägt av VeriSign, blev enormt tack vare att typ den enda utgiften var reklam i teve. Allt annat i företaget är en enorm ström av sms som sköljer in miljon efter miljon på företagets redan välfyllda konton. På samma sätt håller spelindustrin nu på att hitta sin nya, expansiva form.
En av de snabbast växande epidemierna i dagens Mediasverige är speltrenden. Hart när varje program i de kommersiella tevekanalerna har ett spelbolag som sponsor. Spela poker här, satsa på hundar där, sätt pengar på politikens utveckling i morgon...
Varför måste "entreprenörer" (bakom vissa av bolagen anar jag samma upphovsmän) provocera och utnyttja folks sug efter spel och spänning? I längden är det destruktivt för folkhälsan när arbetarklassen spelar bort en massa pengar till internetspelsajter. Dessutom är det jobbigt när man börjar tänka på de vinster som internetbaserade spelbolag genererar. Det handlar om miljoners miljoner.
Och arbetet med en spelsajt måste inte alls vara komplicerat! Man har en mall, ett simpelt spelprogram, lite formulär, ett säkert pengahanteringssystem och ett schysst onlinenätverk - vips så kan man börja hösta in cash. Under förutsättning att man redan från början är en cynisk krösus. Det är där haken finns. Man måste inleda med massiv marknadsföring.
Mobilföretaget Jamba, ägt av VeriSign, blev enormt tack vare att typ den enda utgiften var reklam i teve. Allt annat i företaget är en enorm ström av sms som sköljer in miljon efter miljon på företagets redan välfyllda konton. På samma sätt håller spelindustrin nu på att hitta sin nya, expansiva form.
01 augusti 2005
I en lite annan värld
När jag tänker på Moderata ungdomsförbundet så dyker Johan Forssell direkt upp i mitt medvetande. Han personifierar på många sätt det Muf jag känner till, och de fördomar jag hyser mot förbundet.
På Yran kom en sån där urtypisk Muf-medlem från Mälardalen fram och flashade sitt medlemskort. Han frågade vad som är så bra med Ung Vänster, och gick sedan sin väg. En annan lika urtypisk brat frågade vad ett medlemskap i Ung Vänster kostar. Jag svarade "50 för studerande, 100 för arbetande", varpå han kunde få sin poäng: "Jaha. Moderat Skolungdom kostar 75 kronor. Tänk på det."
Är det krav på att vara ett udda, världsfrånvänt bratbarn om man representerar Muf? I Johan Forssells blogg skriver han såhär om guvernör Arnold Schwarzeneggers politiska gärningar i Kalifornien:
Jag har försökt ta reda på hur många ungmoderater det finns här i länet, men det är svårt. Undrar just när media kollar upp det. Sannolikt är Muf Jämtland en mycket liten skara, ty dess politik lockar till synes föga.
På Yran kom en sån där urtypisk Muf-medlem från Mälardalen fram och flashade sitt medlemskort. Han frågade vad som är så bra med Ung Vänster, och gick sedan sin väg. En annan lika urtypisk brat frågade vad ett medlemskap i Ung Vänster kostar. Jag svarade "50 för studerande, 100 för arbetande", varpå han kunde få sin poäng: "Jaha. Moderat Skolungdom kostar 75 kronor. Tänk på det."
Är det krav på att vara ett udda, världsfrånvänt bratbarn om man representerar Muf? I Johan Forssells blogg skriver han såhär om guvernör Arnold Schwarzeneggers politiska gärningar i Kalifornien:
Tydligen gör han ett bra jobb med att reda upp efter den förre guvernören som var demokrat och körde stadens ekonomi i botten.Att påstå att Arnold gör "ett bra jobb" är ett uttalande som Johan i varje fall inte fäller å de arbetandes vägnar. Kanske på storfinansens, vad vet jag. Likt alla andra stora politiker tillhör Arnold en fin elit, som tack vare generösa bidrag (observera: de är privata, inte offentliga) har många vänner att gottgöra. Det måste vara Arnolds vänner Johan tänkte på. Så omtänksamt.
Jag har försökt ta reda på hur många ungmoderater det finns här i länet, men det är svårt. Undrar just när media kollar upp det. Sannolikt är Muf Jämtland en mycket liten skara, ty dess politik lockar till synes föga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)