Omvärldsbilder har den senaste tiden publicerat många artiklar tagna från FN:s informationstjänst IRIN, från Västafrika. Särskilt situationen i Elfenbenskusten och hur krig och sociala problem samspelar, har varit stora ämnen.
Det känns relevant att få bekräftat att de problem som drabbar Sverige hårt drabbat Västafrika katastrofalt. När miljoner går utan jobb i ett litet land och det sociala skyddsnätet inte existerar, ges våldet och osämjan nytt bränsle. Våldet i sin tur minskar möjligheterna att förbättra läget med konventionella metoder.
Elfenbenskustens kakaocentrum, Abidjan, har fyra miljoner invånare. En fjärdedel av stadens invånare är flyktingar från inbördeskrigsdrabbade landsbygdsområden. Oroligheterna, som späs på av sociala och etniska klyftor, blir stora. Fattigdomen och misären blir bara större ju mer staden växer. Någon revolutionär rörelse som vi naivt kan sätta vårt hopp till finns inte heller. Än. Vi i Sverige läser för lite om de fattigare råvaruproducerande länderna - det är skamligt att vi "glömmer" Afrika så ofta!
19 december 2005
18 december 2005
Hökliberalerna och demokratin
Det har uppstått någon slags förväntan på 2000-talets liberala ideologer och politiker att prestera idel nya recept för ett mindre fritt samhälle, i större utsträckning styrt av teknokrater och repressiva lagar. I dag ska folkpartisterna inte hävda att invandrare är en utsatt minoritet, utan att invandrare av kulturella skäl oftare finns registrerade i brottsregister. På samma sätt förväntas liberala tankesmedjor som Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) föreslå större makt åt domstolar och tjänstemän, på folkvaldas bekostnad.
Visserligen har aldrig liberaler varit stenhårt progressiva. Men tidigare har de i alla fall inte stått på helt fel barrikader när det har handlat om medborgerlig frihet eller helt enkelt människans rätt mot systemet. Att de nu kämpar för repressionen beror knappast heller på att samhället i dag är "för öppet" - utan snarare på att nånting dåligt odlas i den liberala idédebatten.
Olle Svenning skriver om detta i dag (glöm inte hans andra krönikor; även dessa mycket läsvärda och med viktiga "antiliberala" poänger), med uppmaningen till politiker att behålla sina mandat och sin makt.
Kanske kan det tyckas att politikernas makt över åtminstone den politiska sfären i samhället är av naturen (eller i alla fall av politikerna själva) given. Men när man läser nationalekonomi, och lär sig de ekonomistiska, teknokratiska - demokratiföraktande - teorierna som ska vägleda våra folkvalda, så är det inte alls svårt att sätta sig in i den politikers situation, som avsäger sig sin egen makt. Ty enligt dogmerna är folkvalda dåliga och nationalekonomerna bra. Ett samhälle där politikerna håller sina "privilegier" i form av makt att besluta om investeringar enligt vallöften, är ett ofullkomligt och ineffektivt samhälle, menar teknokraterna.
Bland höjdarna i politiken dominerar tyvärr den liberalekonomistiska tron. Man hoppas att marknaden och "reformerna" ska "ta tag i" det som förvaltningens politik inte alltid har klarat av. I stället för revolution, eller ens reformism, får vi en blek och liberalt färgad avdemokratiserande elit. Kommunala Bolaget blir Vi Gör Pengar Som Entreprenörer AB och folkvalda tar rollen som upphandlingsutförare.
Om vi ska kunna sätta punkt för repressionen, förvaltarskapstänkandet och teknokratiseringen av samhället så krävs massivt motstånd underifrån. Det krävs civilkurage av SAP-ombud att på kongresserna bli av med vildhjärnor som Östros, Åsbrink och Baylan. Det krävs mod av journalistkåren att kritiskt granska sina egna arbetsgivare, granska näringslivet och granska den politiska eliten med seriöst menade reportage. Det krävs en uppoffring av folket i stort att bli aktivister för sitt eget bästa - att kräva sin vårdcentral, sin busslinje och sin lön tryggad. Det krävs en helt ny samhällsanda och att vi tar det tillbaka, som tagits ifrån oss.
Visserligen har aldrig liberaler varit stenhårt progressiva. Men tidigare har de i alla fall inte stått på helt fel barrikader när det har handlat om medborgerlig frihet eller helt enkelt människans rätt mot systemet. Att de nu kämpar för repressionen beror knappast heller på att samhället i dag är "för öppet" - utan snarare på att nånting dåligt odlas i den liberala idédebatten.
Olle Svenning skriver om detta i dag (glöm inte hans andra krönikor; även dessa mycket läsvärda och med viktiga "antiliberala" poänger), med uppmaningen till politiker att behålla sina mandat och sin makt.
Kanske kan det tyckas att politikernas makt över åtminstone den politiska sfären i samhället är av naturen (eller i alla fall av politikerna själva) given. Men när man läser nationalekonomi, och lär sig de ekonomistiska, teknokratiska - demokratiföraktande - teorierna som ska vägleda våra folkvalda, så är det inte alls svårt att sätta sig in i den politikers situation, som avsäger sig sin egen makt. Ty enligt dogmerna är folkvalda dåliga och nationalekonomerna bra. Ett samhälle där politikerna håller sina "privilegier" i form av makt att besluta om investeringar enligt vallöften, är ett ofullkomligt och ineffektivt samhälle, menar teknokraterna.
Bland höjdarna i politiken dominerar tyvärr den liberalekonomistiska tron. Man hoppas att marknaden och "reformerna" ska "ta tag i" det som förvaltningens politik inte alltid har klarat av. I stället för revolution, eller ens reformism, får vi en blek och liberalt färgad avdemokratiserande elit. Kommunala Bolaget blir Vi Gör Pengar Som Entreprenörer AB och folkvalda tar rollen som upphandlingsutförare.
Om vi ska kunna sätta punkt för repressionen, förvaltarskapstänkandet och teknokratiseringen av samhället så krävs massivt motstånd underifrån. Det krävs civilkurage av SAP-ombud att på kongresserna bli av med vildhjärnor som Östros, Åsbrink och Baylan. Det krävs mod av journalistkåren att kritiskt granska sina egna arbetsgivare, granska näringslivet och granska den politiska eliten med seriöst menade reportage. Det krävs en uppoffring av folket i stort att bli aktivister för sitt eget bästa - att kräva sin vårdcentral, sin busslinje och sin lön tryggad. Det krävs en helt ny samhällsanda och att vi tar det tillbaka, som tagits ifrån oss.
17 december 2005
In it for the cash
Värdetransportrånen fortsätter. I Sverige är Securitas och Falck de stora aktörerna - deras värdetransportverksamhet omsätter hundratals miljoner varje år. I nyhetsartiklarna kommenterar framför allt Securitas företrädare rånen med krav på bättre polisskydd och kanske beväpning av transportpersonalen.
Det är märkligt att kritiken riktas mot de politiska församlingarna när rånen blir så spektakulära som nu. Vore inte det mest logiska att ledningen för transportbolaget kritiseras i stället? Bevisligen är svenska värdetransporter helt kassa ur rånsynpunkt. Fordonen som används i dag är av, låt säga, beprövad standard. Sedan 70-talet har inte mycket hänt som kan förhindra moderna rån.
Ekonomiskt vore det möjligt att bli kvitt de lönsamma värdetransportrånen. Det handlar om tekniska lösningar, personalpolitik och rent strategiskt handlande. Men enligt den fria marknadens principer måste företagen göra profit på verksamheten. Om vinsterna investeras i säkerhet så minskar den fria marknadens köpvilja, och då sjunker aktiekursen. Innebär den policyn problem? Skyll på staten!
Alltså måste personalen stå ut med en överhängande rånrisk, försäkringsbolagen måste punga ut med stora ersättningssummor och tiotals miljoner kronor måste satsas på polisiära insatser för att fånga rånarna.
Securitas ljuger också:
Det är märkligt att kritiken riktas mot de politiska församlingarna när rånen blir så spektakulära som nu. Vore inte det mest logiska att ledningen för transportbolaget kritiseras i stället? Bevisligen är svenska värdetransporter helt kassa ur rånsynpunkt. Fordonen som används i dag är av, låt säga, beprövad standard. Sedan 70-talet har inte mycket hänt som kan förhindra moderna rån.
Ekonomiskt vore det möjligt att bli kvitt de lönsamma värdetransportrånen. Det handlar om tekniska lösningar, personalpolitik och rent strategiskt handlande. Men enligt den fria marknadens principer måste företagen göra profit på verksamheten. Om vinsterna investeras i säkerhet så minskar den fria marknadens köpvilja, och då sjunker aktiekursen. Innebär den policyn problem? Skyll på staten!
Alltså måste personalen stå ut med en överhängande rånrisk, försäkringsbolagen måste punga ut med stora ersättningssummor och tiotals miljoner kronor måste satsas på polisiära insatser för att fånga rånarna.
Securitas ljuger också:
Vi tar hand om, och har fullständig kontroll på, transporten av dina kontanter. Securitas hämtar dagskassan direkt i din butik eller från någon av våra serviceboxar. Levererans av växel sker alltid direkt till butik. Samtliga hämtade och levererade värdekollin avläses elektroniskt och all hantering är därmed kontrollerad. Utrustningar och fordon är av senaste säkerhetsklass med en väl beprövad tillförlitlighet.Well duh, nice try. Hade ni inget mindre inkorrekt att skriva om värdetransportverksamheten? Det är dags att läxa upp de stygga transportbolagen.
16 december 2005
Internethumor.
Visa med havande väskanSå kan det stå i en livsmedelsaffär, i december 2005. För några år sedan fanns skrivihop.nu, den särskrivningsfientliga rörelsen som häcklade "visor med havande väskor" och dylikt. Sedan 2003 bedrivs inget mer arbete på hemsidan, men det finns bot för den som hungrar efter galenskap på både särskrivnings- och andra fronter. Avigsidan heter den institution jag brukar vända mig till, och därifrån kommer dagens citat.
Mer Avigsidan. Även en bild som denna, från en norsk matematikövning, får mig att dra på smilbanden. Den sorts humor som utgår från bokstavliga tolkningar av skriven text tilltalar mig. I dag besökte jag Nordea för att se till så pengar från ABF och Konsum inte kommer i form av utbetalningsorder eller på annat sätt pappersvägen i framtiden. Kort recension av bankbesöket: JAG HATAR DE SVENSKA BANKERNA.
15 december 2005
Skamlöst utnyttjande av "dom andra"
I dagens Aftonbladet skriver Lena Sundström viktigt om vår inställning till "kommunism" och "kommunistiska diktaturer". Kommunismen är, menar hon, dålig när den är tråkig. Stalin var tråkig, så vi hatade honom och han var ond. I dagens Kina är det dock inte så farligt. Människor avrättas på löpande band - mångas organ säljs till oss västerlänningar - och ett rop på demokrati är lika bekvämt i Kina som att andas in saltvatten. Men Kina är kul, så vi gillar landets kommunistdiktatur.
Brå, Brottsförebyggande rådet, har färdigställt sin rapport Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet. Rapporten har sporrat ytterhögern till rena revanschkampanjen - senast i dag affischerade sd till exempel i Strömsund (inom en timme var affischerna borta; snart satt där i stället antirasistiska. Rasisterna - folket: 0 - 1!). När en statlig institution väcker debatt på en spelplan där rasister har författat spelreglerna så kan saker bli väldigt fel, väldigt snabbt. Politiska trender kan, som vi fått lära oss, blossa upp snabbt på grund av crazy utspel från samhällets aktörer.
En annan som tappar i förtroende är Ylva Johansson, som i en riksdagsdebatt (§ 14, Interpellation 2005/06:140) mot Ingrid Burman (v) fortsätter insinuera att apatiska flyktingbarn förmås att bluffa på föräldrarnas initiativ.
Revisionister och hycklare är vi allihopa! :-D
Brå, Brottsförebyggande rådet, har färdigställt sin rapport Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet. Rapporten har sporrat ytterhögern till rena revanschkampanjen - senast i dag affischerade sd till exempel i Strömsund (inom en timme var affischerna borta; snart satt där i stället antirasistiska. Rasisterna - folket: 0 - 1!). När en statlig institution väcker debatt på en spelplan där rasister har författat spelreglerna så kan saker bli väldigt fel, väldigt snabbt. Politiska trender kan, som vi fått lära oss, blossa upp snabbt på grund av crazy utspel från samhällets aktörer.
En annan som tappar i förtroende är Ylva Johansson, som i en riksdagsdebatt (§ 14, Interpellation 2005/06:140) mot Ingrid Burman (v) fortsätter insinuera att apatiska flyktingbarn förmås att bluffa på föräldrarnas initiativ.
Revisionister och hycklare är vi allihopa! :-D
14 december 2005
EU stryper oss och vi ler.
Jag blir lika fnissig och rysligt kall varje gång jag hör sossar (de sossar som företräder officiell partilinje, vill säga) prata om EU. Deras argumentation är helt galet fel ute. "Ja, EU kanske tar kål på en del av våra tryggheter - men det kan ju bara bli bättre! Och vi måste samarbeta och tillsammans uppnå ännu starkare resultat!"
Senast i måndags lät Byggnads företrädare mig och alla andra åhörare på föreläsningen inse hur vansinnig sossarnas EU-politik är. När jag tidigare i höstas pratade om EU med europaparlamentarikern Ewa Hedkvist Petersen och SSU:s Anton Waara, tyckte de att det säkert är en EU-omfamning på gång inom vänsterpartiet. Jag framhärdade att så knappast är fallet och ifrågasatte i stället hur pass lyckat det i slutändan är att bortförklara varje brist i EU-systemet med att det nog, bortom horisonten, finns ett "gott syfte" med unionen. De ville helst inte gå in på den diskussionen, utan påminde med emfas att det är bättre med ett EU-beslut än utan. Såja.
Varje gång ett EU-direktiv eller en EU-höjdare tar sikte med isbrytaren mot det svenska samhällets politiska skapelser, kommer en behärskad kritik från ansvarig minister - och sen är saken över. Europeiska unionen kör rakt över oss och vi bara vurmar. "Äntligen får vi en kemikalielagstiftning! Om vi bara samarbetar lite till kan snart alla skurkar bevakas av all polis inom EU! Hurra för ekonomiförhandlingarna - kanske kan höjningarna av Sveriges medlemsavgift begränsas!" Det finns liksom ingen jävla ordning i partiet, ingen förankring till den bistra sanningen: Sverige är ett land där folket ogillar EU-politiken och drabbas hårt av dess verkningar, men som på grund av ett EU-frälst maktparti ändå dras med i alla de laviner som startas i Bryssel. EU fungerar som en bromskloss där bromsverkan blir tyngre ju längre åt vänster den svenska politiken går.
Hur som helst hade SVT nån sorts oljetema under tisdagen. Jag fastnade för den "hearing" (fattar fortfarande inte varför det begreppet anses vedertaget; är det måhända för att understryka att vanligt folk inte hör hemma i situationen?) om Sveriges oljeberoende som Göran Persson bjudit in till.
Göran vill att Sverige redan år 2020 ska ha utvecklats bort från sitt skadliga beroende av olja. Med i sin kommission har han riktigt radikala och häftiga personer, som Stefan Edman och Christian Azar. Detta beslut har alltså fattats av en statsminister som ser vinster både för företagen, för miljön och för människorna, i en utfasning av oljekonsumtionen. Vad händer då samtidigt i EU? Jo, man arbetar för fullt med att fixa och trixa med behandlingen av Kyotoprotokollet, så siffrorna ska få EU:s utsläpp att se dramatiskt minskade ut, medan de i själva verket snarare ökat.
Tänk om vi en dag bara slapp det här eviga konsensustänkandet och i stället kunde fokusera oss på enskilda regeringar. I Sverige får den svenska regeringen argumentera för en hållbar situation lokalt och globalt, och så låter vi alla andra länder göra likadant. Vi slipper kompromissa med vreda polska kraftverksägare, och vi slipper också begära undantag för att ha hårdare miljöregler än EU. Tänk om vi bara en dag lade ner hela EU.
Senast i måndags lät Byggnads företrädare mig och alla andra åhörare på föreläsningen inse hur vansinnig sossarnas EU-politik är. När jag tidigare i höstas pratade om EU med europaparlamentarikern Ewa Hedkvist Petersen och SSU:s Anton Waara, tyckte de att det säkert är en EU-omfamning på gång inom vänsterpartiet. Jag framhärdade att så knappast är fallet och ifrågasatte i stället hur pass lyckat det i slutändan är att bortförklara varje brist i EU-systemet med att det nog, bortom horisonten, finns ett "gott syfte" med unionen. De ville helst inte gå in på den diskussionen, utan påminde med emfas att det är bättre med ett EU-beslut än utan. Såja.
Varje gång ett EU-direktiv eller en EU-höjdare tar sikte med isbrytaren mot det svenska samhällets politiska skapelser, kommer en behärskad kritik från ansvarig minister - och sen är saken över. Europeiska unionen kör rakt över oss och vi bara vurmar. "Äntligen får vi en kemikalielagstiftning! Om vi bara samarbetar lite till kan snart alla skurkar bevakas av all polis inom EU! Hurra för ekonomiförhandlingarna - kanske kan höjningarna av Sveriges medlemsavgift begränsas!" Det finns liksom ingen jävla ordning i partiet, ingen förankring till den bistra sanningen: Sverige är ett land där folket ogillar EU-politiken och drabbas hårt av dess verkningar, men som på grund av ett EU-frälst maktparti ändå dras med i alla de laviner som startas i Bryssel. EU fungerar som en bromskloss där bromsverkan blir tyngre ju längre åt vänster den svenska politiken går.
Hur som helst hade SVT nån sorts oljetema under tisdagen. Jag fastnade för den "hearing" (fattar fortfarande inte varför det begreppet anses vedertaget; är det måhända för att understryka att vanligt folk inte hör hemma i situationen?) om Sveriges oljeberoende som Göran Persson bjudit in till.
Göran vill att Sverige redan år 2020 ska ha utvecklats bort från sitt skadliga beroende av olja. Med i sin kommission har han riktigt radikala och häftiga personer, som Stefan Edman och Christian Azar. Detta beslut har alltså fattats av en statsminister som ser vinster både för företagen, för miljön och för människorna, i en utfasning av oljekonsumtionen. Vad händer då samtidigt i EU? Jo, man arbetar för fullt med att fixa och trixa med behandlingen av Kyotoprotokollet, så siffrorna ska få EU:s utsläpp att se dramatiskt minskade ut, medan de i själva verket snarare ökat.
Tänk om vi en dag bara slapp det här eviga konsensustänkandet och i stället kunde fokusera oss på enskilda regeringar. I Sverige får den svenska regeringen argumentera för en hållbar situation lokalt och globalt, och så låter vi alla andra länder göra likadant. Vi slipper kompromissa med vreda polska kraftverksägare, och vi slipper också begära undantag för att ha hårdare miljöregler än EU. Tänk om vi bara en dag lade ner hela EU.
13 december 2005
Ylva vill mera (och jag tipsar).
Äldreomsorgsminister Ylva Johansson, "vpk-förrädaren" som blev kär i ett av de största monstren i svensk politik, Erik Åsbrink, debatterade äldreomsorgen i Debatt i kväll. En undersköterska från Östersund deltog också med real life-information - mycket intressant!
För en gångs skull måste jag få påstå att sosseministern faktiskt rulade spelplanen. Hon var den enda som kom med en tydlig vision, den enda som visade prov på ordentlig saklighet och var påläst, och dessutom skippade hon många traditionella sossefloskler. Som Ylva Johansson tog debatten i kväll, borde fler sossar ta dem. Lär av det goda - spola bort skiten.
Sen hade vi det lilla kruxet: SAP står inte riktigt upp för den där käcka välfärdsagitationen som de ibland lyckas med. Nej, Ylva vet mycket väl att massiva satsningar på löneförhöjningar, vidareutbildning och nyanställningar i svensk vård och omsorg kräver skattehöjningar.
På ekonomispråk måste BNP-andelen som utgörs av offentlig konsumtion öka. Skatterna måste höjas. Ylva snuddade vid detta genom att påpeka - som en kritik av borgarna - att Allians för Sveriges löfte om 50 miljarder lägre skatteinkomster med borgerlig regering knappast är något som ökar chanserna för låginkomsttagare att få det bättre.
Debattens andra ringhörna befolkades av en familjekonservativ actress-now-gone-politician (c), och av han den där som styr kristdemokraterna. Ingen av dem presterade något annat än trams om "åldersrasism" och nostalgiska idyllföreställningar.
Hörru, Ylva! Räkna lite på vad
a) en 20-procentig löneökning för de 50 % lägst betalda inom omsorgen,
b) en 20-procentig expansion av antalet anställda i offentlig sektor och
c) en fördubblad fortbildningstakt av vård- och omsorgspersonal skulle kosta. Glöm inte att i slutrapporten räkna in de "externa fördelarna" som följer av en lägre arbetslöshet, högre levnadsstandard für alle samt en ökad jämställdhet och status för landets största arbetsplatser. Kom sen tillbaka och argumentera för varför det är okej att inte protestera hej vilt när regeringen föreslår en minskning av den offentliga sektorns andel av BNP samt otillräckliga tillskott till vården för att ens täcka befintlig verksamhet. Jag tar gärna den debatten själv, om du tycker att det är pinsamt att debattera mot sorgliga gråtofflar som Göran Hägglund.
För en gångs skull måste jag få påstå att sosseministern faktiskt rulade spelplanen. Hon var den enda som kom med en tydlig vision, den enda som visade prov på ordentlig saklighet och var påläst, och dessutom skippade hon många traditionella sossefloskler. Som Ylva Johansson tog debatten i kväll, borde fler sossar ta dem. Lär av det goda - spola bort skiten.
Sen hade vi det lilla kruxet: SAP står inte riktigt upp för den där käcka välfärdsagitationen som de ibland lyckas med. Nej, Ylva vet mycket väl att massiva satsningar på löneförhöjningar, vidareutbildning och nyanställningar i svensk vård och omsorg kräver skattehöjningar.
På ekonomispråk måste BNP-andelen som utgörs av offentlig konsumtion öka. Skatterna måste höjas. Ylva snuddade vid detta genom att påpeka - som en kritik av borgarna - att Allians för Sveriges löfte om 50 miljarder lägre skatteinkomster med borgerlig regering knappast är något som ökar chanserna för låginkomsttagare att få det bättre.
Debattens andra ringhörna befolkades av en familjekonservativ actress-now-gone-politician (c), och av han den där som styr kristdemokraterna. Ingen av dem presterade något annat än trams om "åldersrasism" och nostalgiska idyllföreställningar.
Hörru, Ylva! Räkna lite på vad
a) en 20-procentig löneökning för de 50 % lägst betalda inom omsorgen,
b) en 20-procentig expansion av antalet anställda i offentlig sektor och
c) en fördubblad fortbildningstakt av vård- och omsorgspersonal skulle kosta. Glöm inte att i slutrapporten räkna in de "externa fördelarna" som följer av en lägre arbetslöshet, högre levnadsstandard für alle samt en ökad jämställdhet och status för landets största arbetsplatser. Kom sen tillbaka och argumentera för varför det är okej att inte protestera hej vilt när regeringen föreslår en minskning av den offentliga sektorns andel av BNP samt otillräckliga tillskott till vården för att ens täcka befintlig verksamhet. Jag tar gärna den debatten själv, om du tycker att det är pinsamt att debattera mot sorgliga gråtofflar som Göran Hägglund.
12 december 2005
Hemma igen - med besked
Avfärd från Puerto de la Cruz 11.30, söndag förmiddag.
30 grader varmt. Disigt, med luftmassor från Sahara.
Checkar in efter nån halvtimme i kö.
Planet avgår en halvtimme senare än beräknat.
Landar på Arlanda 20 minuter försenade, strax efter klockan 22.
Får inte vårt bagage förrän strax efter klockan 23.
Går till SevenEleven, köper gamla sunkiga mackor och mjölk.
Sätter oss på tåget, 24 minuter över midnatt.
Sover säkert en halvtimme under natten.
Kommer fram till Östersund 07.06, måndag morgon.
Östersund bjuder på snöblandat regn, nollgradigt.
Åker hem och hinner byta kläder.
Får skjuts till stan och busstationen.
Klivet på bussen till Strömsund 07.55.
Är i Strömsund 10.00, väglaget och vädret suger orkanröv.
Håller bokbord på Hjalmar Strömer-skolan.
Vinglar omkring i samhället ett tag.
Gör ett kort besök på Vattudalsskolan.
Blir bjuden på skrovmål à la Sibylla.
Tar 14.00-bussen till Östersund.
Hämtar ut paket och skummar igenom brevskörden på Ung Vänster.
Går hem i stormen.
Slänger i mig en portion god sallad.
Cyklar ner till biblioteket och en facklig dubbelföreläsning.
Cyklar hem och segnar ner framför datorn, tämligen utmattad.
Vill sova.
30 grader varmt. Disigt, med luftmassor från Sahara.
Checkar in efter nån halvtimme i kö.
Planet avgår en halvtimme senare än beräknat.
Landar på Arlanda 20 minuter försenade, strax efter klockan 22.
Får inte vårt bagage förrän strax efter klockan 23.
Går till SevenEleven, köper gamla sunkiga mackor och mjölk.
Sätter oss på tåget, 24 minuter över midnatt.
Sover säkert en halvtimme under natten.
Kommer fram till Östersund 07.06, måndag morgon.
Östersund bjuder på snöblandat regn, nollgradigt.
Åker hem och hinner byta kläder.
Får skjuts till stan och busstationen.
Klivet på bussen till Strömsund 07.55.
Är i Strömsund 10.00, väglaget och vädret suger orkanröv.
Håller bokbord på Hjalmar Strömer-skolan.
Vinglar omkring i samhället ett tag.
Gör ett kort besök på Vattudalsskolan.
Blir bjuden på skrovmål à la Sibylla.
Tar 14.00-bussen till Östersund.
Hämtar ut paket och skummar igenom brevskörden på Ung Vänster.
Går hem i stormen.
Slänger i mig en portion god sallad.
Cyklar ner till biblioteket och en facklig dubbelföreläsning.
Cyklar hem och segnar ner framför datorn, tämligen utmattad.
Vill sova.
08 december 2005
Studier
Det har blivit några timmar på stranden här i värmen. Vad kan under timme efter timme av göralaushet vara bättre än att diskret notera folks beteenden, utseenden och kulturella tillstånd? Jag har lite försiktigt iakttagit åtskilliga personer - ett representativt urval av besökarna på stranden; 40-talister, kvinnor, tyskar - under strandbesöken.
Tyskorna är hemska. Det finns två sorter: A säger "Ja" (med ett sånt där utdraget, betonat "a", så det låter som "JÁ") och B säger "Ja... Ja.", alltså "Ja" två gånger i samma pinsamt formella och monotona tonläge. Hilarious.
Man kan inte göra en studie och undgå att se skillnaderna mellan mäns och kvinnors beteende, heller. Kvinnorna står i vattenbrynet - männen ger sig ut lite längre, för att liksom bevisa att de klarar av vågorna. Okej, 1965 kanske du klarade den där tvåmetersvågen, gubbe; men nu är det 2005. Du har fått en säck av hud under naveln, där du tidigare hade ännu mer fett än nu, där kanske musklerna satt för ett halvsekel sedan. Det är inte snyggt, och framför allt är det ett tecken på att du inte klarar av att stå emot Atlantens kraft.
Ändå går de emot. Rakt ut i skummet. Och faller. Och kan inte ta sig upp. De nästan paralyseras av att ha slagits till botten. Nu kommer nästa våg. Fortfarande har den stela kroppen inte rest sig. Spolas med nästa våg. Får hjälp av yngre badgäster. Snart ute vid samma alltför djupa vågor igen.
Detta upprepas många gånger. Män som överskattar (tror sig fortfarande besitta (en påstådd?) ungdomens manliga styrka?) prestationsförmågan och kvinnor som tittar på. Och säger "Ja" eller till och med "Ja... Ja.".
Så när fyra skånsktalande unga killar i dag slog sig ner ett fåtal meter från våra fyra badlakan och konstaterade att "det känns som att alla kollarrr på oss", ja, då var det inte så konstigt. Mot 40-talisttyskorna kontrasterar vem som helst som inte är just tyska i 60-årsåldern. Särskilt om man har föräldrar som kommer från Mellanöstern.
När britterna, tyskarna och skandinaverna - i synnerhet de finska damerna (kritvita, blekfeta!) - kommer hit är de vita och oftast i olika stadier av övervikt. Tids nog bränner de ytan så den ser ut som sån där oaptitlig vakuumförpackad skinka i färg och konsistens. Allt fett är kvar, och lite till. Det borde finnas en metod för att låta det intensiva gassandet i solen steka bort de där ohälsosamma fettmängderna. Flygbolagen kunde göra hemresan betydligt billigare om något ton människospäck kunde förångas av den kanariska solen; brytas ut av kemikalier och rinna ut i uppsamlingskar på playan. Det vore nåt, det! Go science!
Fy, så äckligt! Nej, vet hut. Nu räcker det med äckel.
Tyskorna är hemska. Det finns två sorter: A säger "Ja" (med ett sånt där utdraget, betonat "a", så det låter som "JÁ") och B säger "Ja... Ja.", alltså "Ja" två gånger i samma pinsamt formella och monotona tonläge. Hilarious.
Man kan inte göra en studie och undgå att se skillnaderna mellan mäns och kvinnors beteende, heller. Kvinnorna står i vattenbrynet - männen ger sig ut lite längre, för att liksom bevisa att de klarar av vågorna. Okej, 1965 kanske du klarade den där tvåmetersvågen, gubbe; men nu är det 2005. Du har fått en säck av hud under naveln, där du tidigare hade ännu mer fett än nu, där kanske musklerna satt för ett halvsekel sedan. Det är inte snyggt, och framför allt är det ett tecken på att du inte klarar av att stå emot Atlantens kraft.
Ändå går de emot. Rakt ut i skummet. Och faller. Och kan inte ta sig upp. De nästan paralyseras av att ha slagits till botten. Nu kommer nästa våg. Fortfarande har den stela kroppen inte rest sig. Spolas med nästa våg. Får hjälp av yngre badgäster. Snart ute vid samma alltför djupa vågor igen.
Detta upprepas många gånger. Män som överskattar (tror sig fortfarande besitta (en påstådd?) ungdomens manliga styrka?) prestationsförmågan och kvinnor som tittar på. Och säger "Ja" eller till och med "Ja... Ja.".
Så när fyra skånsktalande unga killar i dag slog sig ner ett fåtal meter från våra fyra badlakan och konstaterade att "det känns som att alla kollarrr på oss", ja, då var det inte så konstigt. Mot 40-talisttyskorna kontrasterar vem som helst som inte är just tyska i 60-årsåldern. Särskilt om man har föräldrar som kommer från Mellanöstern.
När britterna, tyskarna och skandinaverna - i synnerhet de finska damerna (kritvita, blekfeta!) - kommer hit är de vita och oftast i olika stadier av övervikt. Tids nog bränner de ytan så den ser ut som sån där oaptitlig vakuumförpackad skinka i färg och konsistens. Allt fett är kvar, och lite till. Det borde finnas en metod för att låta det intensiva gassandet i solen steka bort de där ohälsosamma fettmängderna. Flygbolagen kunde göra hemresan betydligt billigare om något ton människospäck kunde förångas av den kanariska solen; brytas ut av kemikalier och rinna ut i uppsamlingskar på playan. Det vore nåt, det! Go science!
Fy, så äckligt! Nej, vet hut. Nu räcker det med äckel.
07 december 2005
Samtidigt i Sverige...
Landets största öppet främlingsfientliga nationalistiska parti, sd, är begåvat med en oroväckande livaktig kader. Enskilda människor bidrar till att partiets valfond för 2006 års val växer med flera tusen kronor per vecka. Hittills har partiet ungefär 2,5 miljoner kronor i kontanta insamlade tillgångar, som alldeles säkert kommer att användas aktivt.
Även om det här är rent osannolikt mycket pengar - insamlade med hjälp av ett flerårigt program för ekonomisk tillväxt - så har jag svårt att se att partiet skulle ta sig in i riksdagen. Även om rasisterna har mycket pengar så krävs ett gynnsamt politiskt klimat för att de ska ta sig ända dit.
Något gynnsamt politiskt klimat för rasister blir det inte, under förutsättning att folk säger ifrån om vad som är rätt och riktigt. ¡No pasarán!
Även om det här är rent osannolikt mycket pengar - insamlade med hjälp av ett flerårigt program för ekonomisk tillväxt - så har jag svårt att se att partiet skulle ta sig in i riksdagen. Även om rasisterna har mycket pengar så krävs ett gynnsamt politiskt klimat för att de ska ta sig ända dit.
Något gynnsamt politiskt klimat för rasister blir det inte, under förutsättning att folk säger ifrån om vad som är rätt och riktigt. ¡No pasarán!
05 december 2005
Chilla-frilla-thrilla'
På resa till Playa de las Américas i dag tog jag mig tid att kolla in skadorna efter Delta. Kraftledningsstolpar har brutits av som vore de gjorda av trä. Inte konstigt att Santa Cruz (huvudstaden med 250 000 invånare) blev utan ström. Den tropiska stormen drabbade syd- och östkusten hårdare än nord- och västsidan. Inte helt o-gött att bo norröver, därmed.
Men Playa de las Américas är typ det sämsta av spansk, brittisk, tysk och amerikansk kultur. Brittisk fotboll på barerna, tysk reklam/öl/samhällsinformation/whatever (ungefär allt är simultanöversatt till tyska från engelska), spanska gitarrballader och amerikansk shoppinghysteri. Dessutom saknas det uns av äkthet som Puerto de la Cruz och nordsidan ändå har i behåll. Jag åkte hem med bussen innan de andra och slapp därmed ett par timmar av lidande och avsmak.
Stormens verkningar kunde urskiljas även i Playa de las Américas. På väldigt många hotell sätter man stora skyltar på taken, plastskyltar med belysning i grälla färger. Sånt far all världens väg när det blåser. Typ "H t l .d do" kunde det stå. Där stora kraftledningsstolpar har fallit har man låtit lägga markkabel i stället. Funkar tydligen. Skabbigt.
Det lackar mot jul även om det råkar vara tjugofem grader och garanterat snö- och frostfritt överallt här. Tenerifianerna har lite... Ehm... "egna" sätt att fira högtiden på.
Så, tre bra saker med juletid på Teneriffa:
1. Chokladen. Man säljer chokladkakor (och det måste inte vara choklad; det kan också vara persika eller kokos eller mandelnötter eller vad som helst som går eller inte går att äta) i 300-gramsförpackningar, turrón kallad. Es muy, muy bien.
2. Klimatet. Även om jag absolut behöver snö till jul kan t-shirtväder kring advent vara riktigt schysst! Det är en i sanning sweet deal att ena dagen strosa förnöjt längs Avenída Generalissimo i Che-t-shirt och andra dagen skotta snö på Krutvaktargränd.
3. Öppettiderna. Söndag kväll i Puerto kan man ha värsta utekvällen. Det finns gott om felbetalda serviceungdomar som håller stans nöjesställen igång sent på kvällen. Här på MDQ Internet (värsta lilla plejset) är det öppet till tolv. Jämt.
Och tre, låt säga "sämre", saker med juletid på Teneriffa:
1. Bjäfset. Man har verkligen ingen självinsikt eller kännedom om vad som är över anständighetens gräns här. Ljus i alla dess former, och bomullssnö, och glitter, och kristna symboler, kan placeras i vidrig omfattning på de minsta av atlantöar.
2. Playa de las Americas. Ptja, vad ska man säga om en Parade de Freaks där INGEN är normalbegåvad eller mer, och där allt är artificiell kommers från början till slut? Om det nån gång fanns en strand med fiskare där så kan vi möjligen få reda på det med arkeologiska utgrävningar under stans betongghetto.
3. Musiken. "Party-pooper", som Lena Sundström kallar det i sin bok "Saker jag inte förstår" (fast då om Ulla Hoffmann i pensionsutredningen). Julsånger blir bara så fasansfullt smaklösa om de är engelska ballader som remixades av ett amerikanskt rockband och sen blev elorgelversion med en spansk sångerska! Det finns alltför många exempel på illamåendemusik som bara förstör ens hopp om att genomlida julen med humöret i behåll.
Som jag och bror min samtalade om tidigare i kväll måste nog ändå veckorna på Teneriffa handla om njutning, avkoppling och helt enkelt ett byte av livskultur ett par veckor. Hemma är vi på restaurang en, kanske två, gånger. Om året. Här äter vi ute varannan kväll... Det är fest med all denna valfrihet - det goda livet!
- Note to one-self: Varje kväll svänger sopbilen förbi Plaza Charco. Och jag menar inte en svensk "Två fack i en - för miljöns skull!"-sopbil, utan en gammal sak från typ Franco-tiden eller nåt. Den kommer kring halv tolv. Den står och matar i sig soptunna efter soptunna, i tio minuter varje kväll. Några dussin stora kärl hinner den med. Sopberget som vi turister producerar är helt gigantiskt och fullständigt ohanterbart. Allt hamnar på hög.
- Note #2: På väg till södra delarna av ön passerar man ett par dussin vindkraftverk, och två oljekraftverk. All el kommer från sådana anläggningar. Inte alls kul, med tanke på den enorma elkonsumtionen. Man är inte rädd för att slösa här, inte!
Men Playa de las Américas är typ det sämsta av spansk, brittisk, tysk och amerikansk kultur. Brittisk fotboll på barerna, tysk reklam/öl/samhällsinformation/whatever (ungefär allt är simultanöversatt till tyska från engelska), spanska gitarrballader och amerikansk shoppinghysteri. Dessutom saknas det uns av äkthet som Puerto de la Cruz och nordsidan ändå har i behåll. Jag åkte hem med bussen innan de andra och slapp därmed ett par timmar av lidande och avsmak.
Stormens verkningar kunde urskiljas även i Playa de las Américas. På väldigt många hotell sätter man stora skyltar på taken, plastskyltar med belysning i grälla färger. Sånt far all världens väg när det blåser. Typ "H t l .d do" kunde det stå. Där stora kraftledningsstolpar har fallit har man låtit lägga markkabel i stället. Funkar tydligen. Skabbigt.
Det lackar mot jul även om det råkar vara tjugofem grader och garanterat snö- och frostfritt överallt här. Tenerifianerna har lite... Ehm... "egna" sätt att fira högtiden på.
Så, tre bra saker med juletid på Teneriffa:
1. Chokladen. Man säljer chokladkakor (och det måste inte vara choklad; det kan också vara persika eller kokos eller mandelnötter eller vad som helst som går eller inte går att äta) i 300-gramsförpackningar, turrón kallad. Es muy, muy bien.
2. Klimatet. Även om jag absolut behöver snö till jul kan t-shirtväder kring advent vara riktigt schysst! Det är en i sanning sweet deal att ena dagen strosa förnöjt längs Avenída Generalissimo i Che-t-shirt och andra dagen skotta snö på Krutvaktargränd.
3. Öppettiderna. Söndag kväll i Puerto kan man ha värsta utekvällen. Det finns gott om felbetalda serviceungdomar som håller stans nöjesställen igång sent på kvällen. Här på MDQ Internet (värsta lilla plejset) är det öppet till tolv. Jämt.
Och tre, låt säga "sämre", saker med juletid på Teneriffa:
1. Bjäfset. Man har verkligen ingen självinsikt eller kännedom om vad som är över anständighetens gräns här. Ljus i alla dess former, och bomullssnö, och glitter, och kristna symboler, kan placeras i vidrig omfattning på de minsta av atlantöar.
2. Playa de las Americas. Ptja, vad ska man säga om en Parade de Freaks där INGEN är normalbegåvad eller mer, och där allt är artificiell kommers från början till slut? Om det nån gång fanns en strand med fiskare där så kan vi möjligen få reda på det med arkeologiska utgrävningar under stans betongghetto.
3. Musiken. "Party-pooper", som Lena Sundström kallar det i sin bok "Saker jag inte förstår" (fast då om Ulla Hoffmann i pensionsutredningen). Julsånger blir bara så fasansfullt smaklösa om de är engelska ballader som remixades av ett amerikanskt rockband och sen blev elorgelversion med en spansk sångerska! Det finns alltför många exempel på illamåendemusik som bara förstör ens hopp om att genomlida julen med humöret i behåll.
Som jag och bror min samtalade om tidigare i kväll måste nog ändå veckorna på Teneriffa handla om njutning, avkoppling och helt enkelt ett byte av livskultur ett par veckor. Hemma är vi på restaurang en, kanske två, gånger. Om året. Här äter vi ute varannan kväll... Det är fest med all denna valfrihet - det goda livet!
- Note to one-self: Varje kväll svänger sopbilen förbi Plaza Charco. Och jag menar inte en svensk "Två fack i en - för miljöns skull!"-sopbil, utan en gammal sak från typ Franco-tiden eller nåt. Den kommer kring halv tolv. Den står och matar i sig soptunna efter soptunna, i tio minuter varje kväll. Några dussin stora kärl hinner den med. Sopberget som vi turister producerar är helt gigantiskt och fullständigt ohanterbart. Allt hamnar på hög.
- Note #2: På väg till södra delarna av ön passerar man ett par dussin vindkraftverk, och två oljekraftverk. All el kommer från sådana anläggningar. Inte alls kul, med tanke på den enorma elkonsumtionen. Man är inte rädd för att slösa här, inte!
29 november 2005
På plats i ovädret
På ett dygn har jag hunnit med de flesta vädertyper. Det har varit moln, sol, regn och tropisk storm. "Delta" drog förbi här i går kväll med full kraft. Visserligen drabbades inte Puerto de la Cruz särskilt hårt, men det blåste allt en hel del. Strömmen svajade och många träd fick se sina bladverk kraftigt uttunnade. Mycket bråte för kommunalarna att städa upp i dag...
Lite allvarligare blev det söder om öarna, där en kamp pågår dagligen. Massvis av afrikanska flyktingar tar till de mest desperata metoder för att nå spanskt territorium. I går, när Delta drog förbi, var en båt med 50 afrikaner på väg hit för att söka en fristad. 40 mil söder om Gran Canaria (ett par mil härifrån) kapsejsade båten och uppemot 20 av de ombordvarande dog. Varje dag utkämpas livsfarliga slag mot havet likt det som inträffade nu.
Annars trivs jag gott på Teneriffa, det är behagligt på den mindre (turist)älskade norra delen av ön. I dag besökte vi La Orotava, en stad ett par kilometer härifrån. Det visade sig att överklassen bor där, och de nyrika. Lite snuskigt var det allt att vandra bland vräkiga kanariska drömvillor. Men maten var billig och god och bussturen dit är rena äventyret. För 77 cent.
Puerto de la Cruz har ett promenadstråk där man kan stå typ 15 meter ovanför havet och se de enorma atlantvågorna slå in mot stadens skyddsvallar. Där gillar jag att stå om kvällen och bara njuta i den varma vinden. Jag ska stå där mycket under de kommande tio dagarna.
Över huvud taget är den här resan mentalt mycket välgörande. Jag har sovit mellan nio och elva timmar de senaste två nätterna... Det var nog allt från Puerto den här gången. Mer bloggande följer. Om nån dag, eller två. :-)
Lite allvarligare blev det söder om öarna, där en kamp pågår dagligen. Massvis av afrikanska flyktingar tar till de mest desperata metoder för att nå spanskt territorium. I går, när Delta drog förbi, var en båt med 50 afrikaner på väg hit för att söka en fristad. 40 mil söder om Gran Canaria (ett par mil härifrån) kapsejsade båten och uppemot 20 av de ombordvarande dog. Varje dag utkämpas livsfarliga slag mot havet likt det som inträffade nu.
Annars trivs jag gott på Teneriffa, det är behagligt på den mindre (turist)älskade norra delen av ön. I dag besökte vi La Orotava, en stad ett par kilometer härifrån. Det visade sig att överklassen bor där, och de nyrika. Lite snuskigt var det allt att vandra bland vräkiga kanariska drömvillor. Men maten var billig och god och bussturen dit är rena äventyret. För 77 cent.
Puerto de la Cruz har ett promenadstråk där man kan stå typ 15 meter ovanför havet och se de enorma atlantvågorna slå in mot stadens skyddsvallar. Där gillar jag att stå om kvällen och bara njuta i den varma vinden. Jag ska stå där mycket under de kommande tio dagarna.
Över huvud taget är den här resan mentalt mycket välgörande. Jag har sovit mellan nio och elva timmar de senaste två nätterna... Det var nog allt från Puerto den här gången. Mer bloggande följer. Om nån dag, eller två. :-)
26 november 2005
Vacation schmacation!
Jag kommer att vara bortrest från i dag, den 26 november, tills på måndag om två veckor, den 12 december.
Denna gång bär resan av till Puerto de la Cruz på Teneriffas norra sida. Livet känns inte helt kasst när man bor i en lägenhet mitt i stan, vid Plaza del Charco. Mycket bananer och jamón y queso blir det! Det är så skönt att kunna unna sig och sin familj en tids avkoppling från det grådassiga höstnovembervädret, från den stressiga vardagen och från de passiviserande rutinerna. Bara ha kul och känna frihet i två veckor! Jippii!
Om man ringer mig så blir det alltså med största sannolikhet på stranden jag svarar. Det är väl kanske mindre givande så. Men läs gärna lite kommersiell reseinformation (ett och två) under tiden!
Sverige förlorade minst en fredsbevarande soldat i Afghanistan i går kväll. Snälla, kan vi inte skicka lite fler soldater dit och sätta dem under amerikanskt befäl?
Denna gång bär resan av till Puerto de la Cruz på Teneriffas norra sida. Livet känns inte helt kasst när man bor i en lägenhet mitt i stan, vid Plaza del Charco. Mycket bananer och jamón y queso blir det! Det är så skönt att kunna unna sig och sin familj en tids avkoppling från det grådassiga höstnovembervädret, från den stressiga vardagen och från de passiviserande rutinerna. Bara ha kul och känna frihet i två veckor! Jippii!
Om man ringer mig så blir det alltså med största sannolikhet på stranden jag svarar. Det är väl kanske mindre givande så. Men läs gärna lite kommersiell reseinformation (ett och två) under tiden!
Sverige förlorade minst en fredsbevarande soldat i Afghanistan i går kväll. Snälla, kan vi inte skicka lite fler soldater dit och sätta dem under amerikanskt befäl?
25 november 2005
Stor final!
I dag kunde jag som en symbolisk handling radera den sista posten ur kalendern i mobilen. Inget tidsbestämt möte på över två veckor. Underbart, lättande, stärkande. Stressen är inte över för det - tvärtom, det är full rulle från morgon till kväll - men de lata dagarna är nära nu.
Haiti har för fjärde gången skjutit upp de planerade val som skulle ha inneburit en tillbakagång till en folkvald regering. Solidaritet med rånargängen!
Kina kan på miljöfronten glädjas åt en svällande kruttunna, där fogarna rämnar i allt större sjok. Bensenutsläppen kan bli snuskiga, om de blir fler. Bland de kinesiska fabrikerna finns hundratusentals med mindre mysig produktion. Ja, låt oss hoppas att effekterna förblir lokala...
Guinea har skakats av elevuppror i protest mot skolornas brister, och polisen svarar med att mörda minst tre av dem. Som tur är slipper vi nästan veta om det här, eftersom nyheterna helst ska behandla nåt dötrist svenskt ämne.
Tack i alla fall till notiserna på SVT Text.
Haiti har för fjärde gången skjutit upp de planerade val som skulle ha inneburit en tillbakagång till en folkvald regering. Solidaritet med rånargängen!
Kina kan på miljöfronten glädjas åt en svällande kruttunna, där fogarna rämnar i allt större sjok. Bensenutsläppen kan bli snuskiga, om de blir fler. Bland de kinesiska fabrikerna finns hundratusentals med mindre mysig produktion. Ja, låt oss hoppas att effekterna förblir lokala...
Guinea har skakats av elevuppror i protest mot skolornas brister, och polisen svarar med att mörda minst tre av dem. Som tur är slipper vi nästan veta om det här, eftersom nyheterna helst ska behandla nåt dötrist svenskt ämne.
Tack i alla fall till notiserna på SVT Text.
24 november 2005
Med lätta steg mot socialismen
Jag är inte så noggrann av mig. Ibland bara får jag en impuls och skickar iväg ett hyllningsmail till nån som förgyllde min vardag. I söndags morgon mailade jag tidningen Arbetarens redaktion. Nu i dagens nummer finns det mailet (lite redigerat) på sidan tre, under "insänt". Ganska spejsat. De är uppenbarligen mycket glada över att motta beröm. Och det får jag lov att bjussa på!
På samma sätt har jag närmast av slentrian klickat iväg något dussin mail där tonen varit mindre positiv - ja, rent av besk och bitsk - på senare tid. Det är kul att vara en av de där få som faktiskt realiserar tanken att kommunicera med den stora idéfabriken.
Får jag mitt goda skratt så kan det vara värt att skriva ett uppriktigt tackmail. På lördag tror jag att far min ska dela ut just den tidningen till folk på stan. Hoppas han upptäcker mitt "bidrag". :-)
På samma sätt har jag närmast av slentrian klickat iväg något dussin mail där tonen varit mindre positiv - ja, rent av besk och bitsk - på senare tid. Det är kul att vara en av de där få som faktiskt realiserar tanken att kommunicera med den stora idéfabriken.
Får jag mitt goda skratt så kan det vara värt att skriva ett uppriktigt tackmail. På lördag tror jag att far min ska dela ut just den tidningen till folk på stan. Hoppas han upptäcker mitt "bidrag". :-)
23 november 2005
Det ÄR svansen som styr.
Hennes predikan som hånades i tv
– Ditt kött. Vad står det? Det står att vi ska korsfästa vårt kött!En del av predikan finns självklart på nätet. Här kan du höra Carola i sitt politiska manifest. Påminner om tidigare inlägg...
– (sång) Det är underbart med korrigering. Det är underbart med auktoritet. Det är underbart med gudomlig auktoritet.
– Åååååå, det är underbart!
– Jag vill säga, Gud, bara skär av de här döda kvistarna på mig, skär av dom, skär av dom! (hulkande ljud)
– Hur ser Gud att du har ett rätt hjärta? Genom att du säger nej! Genom att du säger nej till lathet. Genom att du säger nej till uppror. Genom att du säger nej till självmedömkan!
– (olika skrik) Ääääää! Äääiiiiiiäääääää! Iiiiiiiäääää! Iiiiiäääääääää. Iiiiäääääää!
– Säg nej till självmedömkan! Iiiiiääääää!
– Säg nej till det. Låt det komma ut! Uää! Uh! Uh! Uh! Uh! Uöööh! Uööh! Låt det komma ut! Det är allvar!
– (ropar) Självmedömkan kan draaa dig ner i helvetet! Haaaata det!
22 november 2005
Free Dawit!
Dawit Isaak är inte alls fri. Trots stora kampanjer - Free Dawit, påtryckningar från såväl internationella som svenska journalistorganisationer, människorättsgrupper, myndighetspåtryckningar och annat - så har den eritreanska regimen lyckats hålla sig cool nog att inte släppa sina fängslade journalister. Informationsministern låter i bästa Bagdad Bob-stil förklara att Isaak är ute ur fängelset endast för en hälsokontroll.
Tidigt i historiens gång, redan för ett par dagar sedan, var regeringen självsäkert snabb med att ta åt sig en rejäl bit av berömmet för Isaaks frihet:
Tidigt i historiens gång, redan för ett par dagar sedan, var regeringen självsäkert snabb med att ta åt sig en rejäl bit av berömmet för Isaaks frihet:
Freivalds tror att det både är UD:s arbete och stödgruppens arbete som ligger bakom frisläppandet.Ja, se ett sådant förtroende. Ali Abdu, den eritreanske informationsministern, som kommenterade uppgifterna från Sveriges ambassadör om frisläppandet med "Vi skulle vilja be honom att sluta förvirra folk med sina påhittade berättelser.", verkar vara en typ som har fattat tycke för den svenska regeringens utsände, Bengt Sparre. Hur står det till med svensk diplomati och förtroendet för Sverige som en rättskaffens stat, egentligen?
- Även om vi är oerhört kritiska har vi samtidigt sett att vi behöver påverka utvecklingen i Eritrea; vi behöver fortsätta att ge humanitär hjälp till alla som svälter. Det här har vi verkligen försökt att förmedla, och Bengt Sparre har kunnat bygga upp ett förtroende hos regimen,som har fått veta att vi inte bara vill kritisera utan att vi också vill hjälpa till.
21 november 2005
Aftonbladet måste dö!
Nu är jag ingen snel hest. Aftonbladet har en valsajt där "analyser" av Lena Mellin och artiklar (här finns även avdelningen "Fakta"; men här snackar vi lögner i helvetet) ska rapportera om läget i svensk partipolitik. Hittills är skörden bland floskler, felaktigheter och fula knep god:
Nä, jag ska hålla käft och sluta kritisera den där tidningen. Den är ju ändå bara landets i särklass största och mäktigaste tidning, så varför klaga?
(Stor ledare, det här!)
Jag slår vad om att
Aftonbladet gillar honom.
En vanlig tvåbarnsfamilj får i stort sett lika mycket extra i plånboken varje månad.Men valreportrarna går också vidare i helt absurda spekulationer efter Göran Perssons antydan häromsistens, med ännu en kortfattad artikel där man påstår att samarbetet med vänstern "är nära sammanbrott". Hur kan dessa texter någonsin passera kontrollerna vid ansvarig utgivare?
Det kvittar om det röda eller blå blocket i svensk politik bestämmer.
Nä, jag ska hålla käft och sluta kritisera den där tidningen. Den är ju ändå bara landets i särklass största och mäktigaste tidning, så varför klaga?
(Stor ledare, det här!)
Jag slår vad om att
Aftonbladet gillar honom.
20 november 2005
Roliga ungliberaler
Jag erkänner mig stolt till blogg-ismen och den mer nördiga diskussion-ismen. Under natten har jag lagt ut texter från tidigare i veckan och jävlats med tekniken igen. Hellre än helst käftar jag med folk som har konstiga politiska åsikter eller fäller roliga politiska kommentarer. Om man bara tittar sig runt så finns sånt folk precis överallt. Luf är en guldgruva rent innehållsmässigt; de står där, på den ideologiska gränsen mellan gammal hederlig folkhemsliberalism och nyklassisk straff-liberalism.
På måfå valde jag en ny, spännande kandidat från en lång lista, och finner som första inlägg ett helt bisarrt hopkok av invektiv. Min respons blir såklart lika likgiltig som vanligt, men det känns kul i alla fall att stöta på dessa mänskor, varifrån de nu kommer.
Tyvärr ser jag att en annan förebild, herr Malm, inte längre står fast vid sin festliga personkampanj. I en ny bild på hemsidan ser vi riksdagsmannen ("politikern") - inte Kalle Anka/Karl-Alfred - Fredrik Malm. Det smärtar mig litet grand att se denna förlust i politisk humor.
Före:
Efter: 
*snüft* Aldrig får man ha nåt kul. *sür hest*
På måfå valde jag en ny, spännande kandidat från en lång lista, och finner som första inlägg ett helt bisarrt hopkok av invektiv. Min respons blir såklart lika likgiltig som vanligt, men det känns kul i alla fall att stöta på dessa mänskor, varifrån de nu kommer.
Tyvärr ser jag att en annan förebild, herr Malm, inte längre står fast vid sin festliga personkampanj. I en ny bild på hemsidan ser vi riksdagsmannen ("politikern") - inte Kalle Anka/Karl-Alfred - Fredrik Malm. Det smärtar mig litet grand att se denna förlust i politisk humor.
Före:
Efter: 
*snüft* Aldrig får man ha nåt kul. *sür hest*
19 november 2005
Persson vill och tycker
Nu har Göran fått egenskaper igen. Enligt senaste buden från TT (i Aftonbladet) kan han tydligen tycka saker och ha tankar om framtiden. Det kunde han som bekant inte för ett tag sen, för då var han så hopplöst fattig på visioner och framåtanda. Vad som är nytt i båten (även om TT många gånger tidigare i notisform har antytt det) är Perssons karantänsättning av det offentliga skålandet med vänsterpartiet.
I parlamentet fortskrider förstås arbetet som förr. Det är samma parlamentariker i riksdagen i dag som för tre eller sju år sedan. Jag saknar nu bara en skarp betraktelse från Lena Mellin om att Ohly är kommunist - eller inte - (eller att vänsterpartiet är i kris) så har tidningen gjort ett bra jobb.
Men Dawit är fri! Äntligen lite rapid progress, here!
I parlamentet fortskrider förstås arbetet som förr. Det är samma parlamentariker i riksdagen i dag som för tre eller sju år sedan. Jag saknar nu bara en skarp betraktelse från Lena Mellin om att Ohly är kommunist - eller inte - (eller att vänsterpartiet är i kris) så har tidningen gjort ett bra jobb.
Men Dawit är fri! Äntligen lite rapid progress, here!
18 november 2005
Klimat och konsumtion
Den konsekvent felstavade heldagen om "klimat och konsumtion" - av kommun och media namngiven som heldagen om "klimat- och konsumtion" (vad som blir påbyggnadsord i "klimat" vet jag inte, och det är det som stör mig) var cool. Häftiga föreläsare, om än av ojämn kvalitet, men framför allt MASSOR AV FOLK. Femhundra personer hade smockat Gamla Teatern full i morse. Mäktigt. Östersundarna är på gång, både politiskt och finkulturellt.
Roligast var Alice Bah Kuhnke, som jag också pratade lite med och gav min lilla butiksundersökning av rättvisemärkta varor. Hon hade verkligen inga föreläsarhämningar...! Hon nämnde att det eventuellt blir en ambassadörsutbildning i Östersund till våren med hjälp av pengar från Sida. Häftigt värre. Massor av nya uppslag - särskilt Anders Wijkman och Stefan Edman förvånade - och vräkig miljö där inne över huvud taget.
Tyvärr missade jag i och med detta en av sex föreläsningar i politisk ekonomi på universitetet. Inte blir det bättre av att jag missar även nästa fredags föreläsning heller, när det blir barnkonferens... Men det är det värt, alla gånger!
Uppdatering: Alice Bah Kuhnke och Petter Björnsson från FRÖ får ett tokbra medialt genomslag med Östersundsposten. Lite ledsamt att läsa Länstidningens torra rapport sedan, men det löser sig. Snart kommer insändarna! :-D
Roligast var Alice Bah Kuhnke, som jag också pratade lite med och gav min lilla butiksundersökning av rättvisemärkta varor. Hon hade verkligen inga föreläsarhämningar...! Hon nämnde att det eventuellt blir en ambassadörsutbildning i Östersund till våren med hjälp av pengar från Sida. Häftigt värre. Massor av nya uppslag - särskilt Anders Wijkman och Stefan Edman förvånade - och vräkig miljö där inne över huvud taget.
Tyvärr missade jag i och med detta en av sex föreläsningar i politisk ekonomi på universitetet. Inte blir det bättre av att jag missar även nästa fredags föreläsning heller, när det blir barnkonferens... Men det är det värt, alla gånger!
Uppdatering: Alice Bah Kuhnke och Petter Björnsson från FRÖ får ett tokbra medialt genomslag med Östersundsposten. Lite ledsamt att läsa Länstidningens torra rapport sedan, men det löser sig. Snart kommer insändarna! :-D
17 november 2005
Diskriminering direkt
Svenska statens nettokostnader för nedläggningen av Barsebäck 2 blir 3,2 miljarder kronor. Enligt en uppgörelse som slöts mellan staten, Vattenfall och Sydkraft (i dag E.On) 1999 betalar statskassan 4,1 miljarder till Vattenfall för dess ägarandel i Barsebäck, samt låter E.On få en del av Vattenfalls aktier i Ringhals kärnkraftverk. Således får Vattenfall (med vinster på flera miljarder kronor i månaden) pengar av staten, som förmodligen kommer att investeras i ännu mer kärnkraft. E.On får å sin sida lika mycket kärnkraft som förlorades i och med Barsebäcks avstängning, även där helt utan förlust. Ibland är kompromisser bara för härliga.
Men inte nog med det! Nej, jag ser också att cheferna för Tågia, som sköter underhållet av Stockholms spårbundna trafik, vill bli kvitt en annan facklig ordförande. Seko klubb 124 får se sin ordförande anklagad för sexuella trakasserier och därmed klubbens stridbarhet ifrågasatt av företaget. Ingen polisanmälan eller officiella anklagelser har framkommit - ens på begäran av den utpekade - men det är tydligen farligt att ha en massa jobbiga fackanslutna anställda arbetandes på golvet.
(Nyheterna i dagens blogg har jag fått från dagens Arbetaren - fantastiskt nummer!) Israel låter sedan en tid tillbaka flygbomba palestinska områden med ljudgranater, designade för att imitera ett verkligt bombanfall. Attackerna mot palestinierna förekommer dag som natt och motiveras som taktiska försök att skrämma och förvirra terrorister, så de inte ska skjuta missiler mot Israel. Jojo, bra så. Bara lite siffror här ur boken "Vi skulle få leva här":
Av barnen i Gaza har...
...94,6 procent varit på begravning...
...83,2 procent sett skottlossning...
...61,6 procent sett familjemedlemmar dödas eller skadas...
...36,1 procent utsatts för tårgas...
...32,7 procent posttraumatisk stress, och...
...18 till 30 procent dödslängtan. (Innan dessa flyganfall.)
Men inte nog med det! Nej, jag ser också att cheferna för Tågia, som sköter underhållet av Stockholms spårbundna trafik, vill bli kvitt en annan facklig ordförande. Seko klubb 124 får se sin ordförande anklagad för sexuella trakasserier och därmed klubbens stridbarhet ifrågasatt av företaget. Ingen polisanmälan eller officiella anklagelser har framkommit - ens på begäran av den utpekade - men det är tydligen farligt att ha en massa jobbiga fackanslutna anställda arbetandes på golvet.
(Nyheterna i dagens blogg har jag fått från dagens Arbetaren - fantastiskt nummer!) Israel låter sedan en tid tillbaka flygbomba palestinska områden med ljudgranater, designade för att imitera ett verkligt bombanfall. Attackerna mot palestinierna förekommer dag som natt och motiveras som taktiska försök att skrämma och förvirra terrorister, så de inte ska skjuta missiler mot Israel. Jojo, bra så. Bara lite siffror här ur boken "Vi skulle få leva här":
Av barnen i Gaza har...
...94,6 procent varit på begravning...
...83,2 procent sett skottlossning...
...61,6 procent sett familjemedlemmar dödas eller skadas...
...36,1 procent utsatts för tårgas...
...32,7 procent posttraumatisk stress, och...
...18 till 30 procent dödslängtan. (Innan dessa flyganfall.)
16 november 2005
Bittra ungliberaler
Den som bara kollar in massmedieproduktionen av politiskt skådespel slås lätt av hur vänstern präglas av interna motsättningar och sura miner, medan borgarna mest ler och skrider framåt (om än kanske inte just i opinionen). I vänsterpartiet kommer gång på gång de indignerade varningsropen om öststater och ökenvandring, medan sossarna har sin "Göran Persson saknar förtroende vad han än tar sig till"-debatt. Var har vi de intrigerande moderaterna? Hur ser de folkpartistiska partihaveristerna ut? Vilka är motsättningarna i centern? Existerar svensk kristdemokratisk debatt?
Efter en snabbkoll bland pressmeddelanden från Liberala ungdomsförbundet ser man vilka nyheter som bjuder in till snaskiga Aftonbladet-rubriker, men som inte blir det. Jag hittar också en djup bitterhet, där de unga och ännu delvis socialliberala luffarna summerar politiska motgångar.
Jag kan föreställa mig hur Ung Vänsters Ida Regin i ett pressmeddelande beklagar Lars Ohlys utspel om kommunism, med att "vi häpnar över detta ideologiska klavertramp". Skulle det bli ett herrans liv i media? JA!! Reagerar media över huvud taget när det på den borgerliga kanten formeras liknande konfliktsituationer? Nja, det har under året publicerats ett par TT-telegram som kortfattat lyfter fram några motsättningar. Men TT-artiklar skapar inget större intresse - än mindre ett regelrätt mediedrev.
Liberala ungdomsförbundet kan behöva lite hjälp i sin kritik, nu när det tydligen inte ens hjälper med fina pressmeddelanden för att väcka opinion för sanning och förnuft. Nu kör vi, allihopa, ta i från den liberala skjortan och uppåt:
Leijonborg, Rojas och Björklund, er politik är osund!
Efter en snabbkoll bland pressmeddelanden från Liberala ungdomsförbundet ser man vilka nyheter som bjuder in till snaskiga Aftonbladet-rubriker, men som inte blir det. Jag hittar också en djup bitterhet, där de unga och ännu delvis socialliberala luffarna summerar politiska motgångar.
Jag kan föreställa mig hur Ung Vänsters Ida Regin i ett pressmeddelande beklagar Lars Ohlys utspel om kommunism, med att "vi häpnar över detta ideologiska klavertramp". Skulle det bli ett herrans liv i media? JA!! Reagerar media över huvud taget när det på den borgerliga kanten formeras liknande konfliktsituationer? Nja, det har under året publicerats ett par TT-telegram som kortfattat lyfter fram några motsättningar. Men TT-artiklar skapar inget större intresse - än mindre ett regelrätt mediedrev.
Liberala ungdomsförbundet kan behöva lite hjälp i sin kritik, nu när det tydligen inte ens hjälper med fina pressmeddelanden för att väcka opinion för sanning och förnuft. Nu kör vi, allihopa, ta i från den liberala skjortan och uppåt:
Leijonborg, Rojas och Björklund, er politik är osund!
15 november 2005
Representativ företagsdemokrati
Interndemokratin i näringslivet snackas det en del om, ibland. Ska man kvotera in kvinnor? Nej, det vore odemokratiskt. Än stärka fackets inflytande, då? Pyttsan, rena maffiametoderna. En riktig bolagsstämma i det svenska, vitala näringslivet hänrycks av en stark ledare; nån som är lämplig att representera företaget. Helst av en rundlagd medelålders man.
DN Ekonomi redovisade i somras hur representativiteten i tio stora svenska företag ser ut. På de flesta svenska storföretags bolagsstämmor har en eller ett par personer en majoritet av röstantalet. Man är dock snabba att klargöra:
Lemme tell y'all a lil' somethin': Aktieägande är odemokratiskt. Principen om makt efter rikedom är inte bra. Ett demokratiskt statsskick legitimerar inte en tyrannisk arbetsmarknad. Ekonomi- och demokrati-sofftyckarna borde konstatera detta någon gång ibland, för att bryta det enfaldiga försvaret av odemokratiska ekonomiska system.
DN Ekonomi redovisade i somras hur representativiteten i tio stora svenska företag ser ut. På de flesta svenska storföretags bolagsstämmor har en eller ett par personer en majoritet av röstantalet. Man är dock snabba att klargöra:
Aktieägande är dock inte odemokratiskt, om man ser röster och inte antal personer som avgörande.Nä, det kan jag tro. Tur att vi förvissas om det igen. Rubriken, och det faktum att ett par dussin personer äger och förvaltar huvuddelen av den svenska ekonomin helt utan att stå ansvariga inför folket, skulle ju kunna tolkas på andra sätt. För på en bolagsstämma utgör väl en gubbklick på en till sex personer (och deras totala dominans över allt vad företagets styrning heter) inget demokratiskt problem? När bolagens högsta höns enligt nedärvda ritualer fördelar miljardvinsterna i miljonknippen bland ägarmajoriteterna, då är det åtminstone hyfsat demokratiskt? Kanske får man resonera som signaturen liber på kommunity.nu, "Det är det bästa system vi har, och annars finns ju alltid nazi-kommunism att välja på."...
Lemme tell y'all a lil' somethin': Aktieägande är odemokratiskt. Principen om makt efter rikedom är inte bra. Ett demokratiskt statsskick legitimerar inte en tyrannisk arbetsmarknad. Ekonomi- och demokrati-sofftyckarna borde konstatera detta någon gång ibland, för att bryta det enfaldiga försvaret av odemokratiska ekonomiska system.
14 november 2005
Empowering the masses
I dagens Zimbabwe är fackföreningar förbjudna att verka politiskt och att strejka eller genomföra aktioner, och visar man sitt missnöje med regimen blir straffet fängelsevistelse. Som ett av få länder har Zimbabwe på 2000-talet fått uppleva rena hopp bakåt i mänsklighetens framstegsprocess. Krig, svält och förtryck är modeord för eliten.
Därför är det intressant att läsa rapporter om motståndet mot de styrande. En kvinnoorganisation, som hämtar inspiration bland annat från apartheidmotståndets rörelser, använder sig av ickevåldsliga demoraliseringsaktioner mot statsapparaten - bra civil olydnad!
Andra, mer dystra, texter om landet är också intressanta. Men inte på samma hoppfulla, naiva sätt. Exempelvis ger analyserna på UI lite insyn - den om Robert Mugabe i valet 2002 eller den om Mugabes sydafrikanska hejaklack. För den som tycker att vänstersossar är som bäst när de är på kritikhumör kan också Socialistens kritik av MDC (zimbabwiska oppositionspartiet) rekommenderas. Vill man fnissa åt en tragisk regims skyltfönster mot omvärlden (jämför gärna med Nordkoreas) så har ZANU-PF också en fin hemsida.
Därför är det intressant att läsa rapporter om motståndet mot de styrande. En kvinnoorganisation, som hämtar inspiration bland annat från apartheidmotståndets rörelser, använder sig av ickevåldsliga demoraliseringsaktioner mot statsapparaten - bra civil olydnad!
Andra, mer dystra, texter om landet är också intressanta. Men inte på samma hoppfulla, naiva sätt. Exempelvis ger analyserna på UI lite insyn - den om Robert Mugabe i valet 2002 eller den om Mugabes sydafrikanska hejaklack. För den som tycker att vänstersossar är som bäst när de är på kritikhumör kan också Socialistens kritik av MDC (zimbabwiska oppositionspartiet) rekommenderas. Vill man fnissa åt en tragisk regims skyltfönster mot omvärlden (jämför gärna med Nordkoreas) så har ZANU-PF också en fin hemsida.
13 november 2005
Ungdomskultur
Kan man inte gå på krogen så kan man väl hoppa upp på ett gäng tågvagnar... För ett par veckor sedan dog en kille i Stockholmstrakten efter att ha klättrat upp på taket på ett tåg. Tydligen är det vanligt bland unga killar att inte känna till faran med elektrisk högspänning. Elledningar med 15-16 000 volt är inte något man bör hoppa omkring bland. Det finns en anledning till att de hänger typ fem meter upp i luften. Nu är det dags igen, i Göteborg. Två killar, den ena dog.
Jag minns en film som vi fick se nån gång i skolan. Den handlade om elsäkerhet och vilka olyckor som nyfikna pojkar kan råka ut för. Otäcka saker, som saxen i eluttaget, han som skulle surfa på tågets tak eller den med saboterade elkablar. Undrar just varför sånt inte hör till var ungdoms ryggradskunskap. Alkohol, månne?
Andra har i dag bemött SJ:s finansiella och servicemässiga prestationer. Samtidigt som företaget visar en vinst på några hundra miljoner har företagets tåg börjat gå mindre tabelltroget. Finns det kanske ett samband mellan högre vinst och sämre service - säg, bortsparade arbetsuppgifter som skapar större problem när allt inte alltid går helt planenligt? Jag brukar flinande tänka på verkställande direktörens målsättning för företaget och mina upplevelser av detta. Tåg måste verkligen inte bara vara kul och politiskt korrekt. Det kan också vara big business och en nedrans soppa. När följderna av ett i grunden monopolhållande företag som får sin marknad konkurrensutsatt blir kända, ökar märkligt nog pressen från inblandade parter på fler liberaliseringar. Med känt besparning-företagsvinst-serviceförsämrings-resultat. Men vem är jag att klaga, jag har väl inget att vinna på hygglig, övergripande offentlig infrastruktur?
Jag minns en film som vi fick se nån gång i skolan. Den handlade om elsäkerhet och vilka olyckor som nyfikna pojkar kan råka ut för. Otäcka saker, som saxen i eluttaget, han som skulle surfa på tågets tak eller den med saboterade elkablar. Undrar just varför sånt inte hör till var ungdoms ryggradskunskap. Alkohol, månne?
Andra har i dag bemött SJ:s finansiella och servicemässiga prestationer. Samtidigt som företaget visar en vinst på några hundra miljoner har företagets tåg börjat gå mindre tabelltroget. Finns det kanske ett samband mellan högre vinst och sämre service - säg, bortsparade arbetsuppgifter som skapar större problem när allt inte alltid går helt planenligt? Jag brukar flinande tänka på verkställande direktörens målsättning för företaget och mina upplevelser av detta. Tåg måste verkligen inte bara vara kul och politiskt korrekt. Det kan också vara big business och en nedrans soppa. När följderna av ett i grunden monopolhållande företag som får sin marknad konkurrensutsatt blir kända, ökar märkligt nog pressen från inblandade parter på fler liberaliseringar. Med känt besparning-företagsvinst-serviceförsämrings-resultat. Men vem är jag att klaga, jag har väl inget att vinna på hygglig, övergripande offentlig infrastruktur?
12 november 2005
Flyktingpolitik
Anita Dorazio, vänsterpartistisk eldsjäl inom MR-frågor, internationell solidaritet och flyktingpolitik, föreläste i dag på Österängsskolan. Väldigt många var där, närmare 100 personer, och i samband med föreläsningen annonserades också starten på en Ingen människa är illegal-grupp.
På ett väldigt träffande sätt visade Dorazio hur svensk flyktingpolitik de senaste 20 åren har förändrats. Från en relativt öppen attityd, via EU-anpassningar och Ny Demokrati-floskler, till dagens närmast slutna mottagarsystem. Ett par procent av "kvotflyktingarna" låter vi få asyl. Till och med brun-Danmark är bättre med sina 15 procent mottagna. Bara de senaste fem åren har vi strypt utfärdandena av asyl till pinsamt låga nivåer. Världen har faktiskt inte blivit så dramatiskt fredlig och fri som amerikansk presidentpropaganda ibland får oss att hoppas.
Dorazio menar att de grundläggande mänskliga rättigheterna - deklarationen om de mänskliga rättigheterna och konventionerna om flyktingars, kvinnors, barns, och så vidare, rättigheter - är lågprioriterade. I stället är det fråga om dagsaktuella "flyktingpolitiska" avvägningar, när beslut ska fattas och praxis formas. Bland annat visar hon ett antal exempel på beslut från Migrationsverket där man skriver rakt ut att den asylsökande måste utvisas på grund av "andra viktiga samhällsintressen" som går före, eller att det oavsett sakskäl är omöjligt för den enskilde att beviljas asyl.
Antal asylsökande i Sverige (siffror från regeringen.se):
2000: 16 000
2001: 23 500
2002: 33 000
2003: 31 500
2004: 23 200
Procentandel som beviljats asyl (siffror från migrationsverket.se):
2000: 43
2001: 35
2002: 20
2003: 12
2004: 7
Heja Holmberg och resten av de medkännande 1337-sossarna!
På ett väldigt träffande sätt visade Dorazio hur svensk flyktingpolitik de senaste 20 åren har förändrats. Från en relativt öppen attityd, via EU-anpassningar och Ny Demokrati-floskler, till dagens närmast slutna mottagarsystem. Ett par procent av "kvotflyktingarna" låter vi få asyl. Till och med brun-Danmark är bättre med sina 15 procent mottagna. Bara de senaste fem åren har vi strypt utfärdandena av asyl till pinsamt låga nivåer. Världen har faktiskt inte blivit så dramatiskt fredlig och fri som amerikansk presidentpropaganda ibland får oss att hoppas.
Dorazio menar att de grundläggande mänskliga rättigheterna - deklarationen om de mänskliga rättigheterna och konventionerna om flyktingars, kvinnors, barns, och så vidare, rättigheter - är lågprioriterade. I stället är det fråga om dagsaktuella "flyktingpolitiska" avvägningar, när beslut ska fattas och praxis formas. Bland annat visar hon ett antal exempel på beslut från Migrationsverket där man skriver rakt ut att den asylsökande måste utvisas på grund av "andra viktiga samhällsintressen" som går före, eller att det oavsett sakskäl är omöjligt för den enskilde att beviljas asyl.
Antal asylsökande i Sverige (siffror från regeringen.se):
2000: 16 000
2001: 23 500
2002: 33 000
2003: 31 500
2004: 23 200
Procentandel som beviljats asyl (siffror från migrationsverket.se):
2000: 43
2001: 35
2002: 20
2003: 12
2004: 7
Heja Holmberg och resten av de medkännande 1337-sossarna!
11 november 2005
¡No más, por favor!
Förra fredagen handlade utskicket från Källarn om Paradise Hotel-deltagare, i dag lockar man med Dubkollektivet och Daddy Boastin. Musiken är helt i min smak, men arrangemanget ändå så smaklöst. Jag tänker inte gå på krogen för att ta till mig kultur, och jag tycker att det är sanslöst när utrymmet för offentligt finansierad kultur/kulturarrangemang i offentlig regi trängs ut av privat verksamhet med (alkohol)särintressen. Det blir ett litet meddelande till berörd nattklubb, det:
Hej!
Nu har jag fått två brev från Källarn/Nell, två veckor på raken. Jag har inte uttryckligen bett om dem, och om jag någonsin tillfrågats om reklamutskicken hade jag avböjt. Ligger fler automatiska utskick inplanerade? (I så fall skulle jag vilja se siffror över kostnader för tryck och utskick av dessa, samt utskickens upplaga.)
Jag tycker att det är jättekul när saker och ting händer i Östersund. Men det är beklämmande att stadens krogar binder upp de artister som har vägarna förbi Jämtland. Det minskar möjligheterna att se artisterna på alkoholfria arrangemang och ger oss unga incitament att dricka. Givetvis ska också krognäringen i Östersund överleva, men ni har börjat spela på allt fulare kort nu på sistone.
I min vardag försöker jag efter bästa förmåga att motarbeta alkoholindustrin och dessutom minska andra ungdomars kontakt med alkohol i kommersiella sammanhang. Därför är det tråkigt när, vecka efter vecka, nya initiativ tas från näringslivets sida i en annan riktning. Gymnasieungdomar kan väl ändå inte vara en ekonomiskt högprioriterad målgrupp?
Hoppas att ni i framtiden riktar er mer till mer "mogna" medborgare, förslagsvis låter ni den yngsta målgruppen vara 20-åringar. Det känns mycket mer moraliskt försvarbart så. :-)
Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist
10 november 2005
Crazy Kim Jong-Chill!
Kimmie är kanske världens coolaste världsliga ledare. En amerikansk hemsida har uppmärksammat detta, och även skapat en fräck förolämpningsgenerator! Ännu mer att läsa om det älskade Nordkorea.
Just nu sitter jag och grubblar på mina studier. Ska jag plugga i kväll eller bara läsa vidare i alla dessa erbarmligt många artiklar på nätet och i tidningar? Oavsett vilket kommer jag att lära mig en hel del, men ekonomiboken är väldigt enfaldig. Man läser om liknande propagandistiska teorier minst tio gånger om. Det är tenta i morgon, så kanske gör jag bäst i att låta Kim-läsningen vänta ett slag.
För säkerhets skull publicerar jag en bild som ska lyfta nivån i valdebatten: (Fü Nisse, barnsligt värre...!)
(Ja, originalet är ju helfestligt också!)
Just nu sitter jag och grubblar på mina studier. Ska jag plugga i kväll eller bara läsa vidare i alla dessa erbarmligt många artiklar på nätet och i tidningar? Oavsett vilket kommer jag att lära mig en hel del, men ekonomiboken är väldigt enfaldig. Man läser om liknande propagandistiska teorier minst tio gånger om. Det är tenta i morgon, så kanske gör jag bäst i att låta Kim-läsningen vänta ett slag.
För säkerhets skull publicerar jag en bild som ska lyfta nivån i valdebatten: (Fü Nisse, barnsligt värre...!)
(Ja, originalet är ju helfestligt också!)
09 november 2005
Torture for freedom?
Amerikansk utrikespolitisk praktik är - eller bör i alla fall vara - känd för att sällan vara teorin utövad. Där Washington snackar om demokratisering och befrielse, traditionellt konstruktiva och "goda" verktyg/mål, utövar man gärna dess motsats. Några exempel ur den senaste tidens aktioner är utomrättslig tortyr i allsköns länder, bombning av civila mål med internationellt bannlysta vapen och förstås ett fortsatt inte helt schysst samarbete med världens odemokratiska stater.
Oljan var en viktig faktor i invasionen av Irak och oljans rikedomar fortsätter att spela en stor roll både i Förenta staterna och i världen i stort. Jag läste ett upprört uttalande från amerikanska Friends of the Earth där de attackerar oljebolagen och Washingtons skattelättnader åt oljeindustrin.
Under tredje kvartalet i år gjorde de fem största oljebolagen en vinst på över 30 miljarder dollar, ungefär 250 miljarder kronor. Det är big business; oavsett vad kriget mot Irak kostar de amerikanska skattebetalarna så gör oljebolagen värsta glädjeskutten över situationen som den ser ut nu. Skattebetalarna, ja. Just det. Från Washingtons sida tackar man oljeindustrin för dess existens genom skattelättnader på runt 14 miljarder dollar, nästan 110 miljarder kronor. Ska man se det som en muta till stöd för fortsatta ockupationsinvesteringar i Mellanöstern? Eller rent krasst som en överföring från offentlig (via krigsmakten) till privat sektor? Kanske en tröst för utebliven oljeutvinning på hemmaplan. Det visar hur som helst på det nödvändiga och humana i amerikansk politik - i går, i dag och i framtiden.
Oljan var en viktig faktor i invasionen av Irak och oljans rikedomar fortsätter att spela en stor roll både i Förenta staterna och i världen i stort. Jag läste ett upprört uttalande från amerikanska Friends of the Earth där de attackerar oljebolagen och Washingtons skattelättnader åt oljeindustrin.
Under tredje kvartalet i år gjorde de fem största oljebolagen en vinst på över 30 miljarder dollar, ungefär 250 miljarder kronor. Det är big business; oavsett vad kriget mot Irak kostar de amerikanska skattebetalarna så gör oljebolagen värsta glädjeskutten över situationen som den ser ut nu. Skattebetalarna, ja. Just det. Från Washingtons sida tackar man oljeindustrin för dess existens genom skattelättnader på runt 14 miljarder dollar, nästan 110 miljarder kronor. Ska man se det som en muta till stöd för fortsatta ockupationsinvesteringar i Mellanöstern? Eller rent krasst som en överföring från offentlig (via krigsmakten) till privat sektor? Kanske en tröst för utebliven oljeutvinning på hemmaplan. Det visar hur som helst på det nödvändiga och humana i amerikansk politik - i går, i dag och i framtiden.
08 november 2005
Feministiskt självförsvar - hett!
Även om feminism som kulturell företeelse har blivit skamstämplad i media förekommer fortfarande offentlig debatt där det går att framföra seriösa feministiska argument. I kväll har jag sett ett exempel på sådan diskussion.
SVT:s Debatt lät Ung Vänsters Ida Gabrielsson diskutera feministiskt självförsvar med Svenska Skolledarförbundets Hans Persson. En grym debatt, där Persson inte tog många poäng.
Fortsätter det sändas program med en viss mängd saklig debatt - ja, då kanske världen inte är helt åt helsike ändå.
SVT:s Debatt lät Ung Vänsters Ida Gabrielsson diskutera feministiskt självförsvar med Svenska Skolledarförbundets Hans Persson. En grym debatt, där Persson inte tog många poäng.
Fortsätter det sändas program med en viss mängd saklig debatt - ja, då kanske världen inte är helt åt helsike ändå.
07 november 2005
In a sick world...
Jag har suttit och bläddrat i "Vi skulle få leva här" - en snygg och bildrik bok med starka, nästan omänskligt brutala skildringar av livet för människor som bor kring Israels nya mur. I text efter text och på bild efter bild kan man se vilka enorma påfrestningar de flesta palestinier tvingas utstå på grund av ockupationen. Bara de senaste fem åren har till exempel arbetslösheten ökat från kring tio procent till 60.
Kontrasten mellan boken och dagsaktuell medierapportering kan vara stor, men den blir rent sjuk nu i Aftonbladet (tv-inslag också). Killen sköts av den israeliska armén, och nyheten är att organen nu doneras till behövande. Jamen, vad bra!
Sen måste jag bara posta tre teckningar av Nina Hemmingsson, en favorit bland serietecknarna. Hon skriver rätt mycket om bajs, inte så sällan med svart humor och gärna en stor dos feminism. Helt i min "smak"!
Kontrasten mellan boken och dagsaktuell medierapportering kan vara stor, men den blir rent sjuk nu i Aftonbladet (tv-inslag också). Killen sköts av den israeliska armén, och nyheten är att organen nu doneras till behövande. Jamen, vad bra!
Sen måste jag bara posta tre teckningar av Nina Hemmingsson, en favorit bland serietecknarna. Hon skriver rätt mycket om bajs, inte så sällan med svart humor och gärna en stor dos feminism. Helt i min "smak"!
06 november 2005
Statens alkoholstrategier
Ujujuj, en sån nörd jag är. Men i kväll klickade jag iväg ett mail till Alkoholkommittén för att vädra lite funderingar jag burit med mig en tid.
Hej!Det, och tvättstugan i drygt fem timmar, är mitt dagsverke hittills. Wow, that's something, alright...!
Jag har kollat runt lite på Alkoholkommitténs hemsida och tillgodogjort mig lite mer fakta. Jag beställde också en folder - att materialet kan beställas kostnadsfritt uppskattas!
Tyvärr känns hemsidan inte alltför slagkraftig. Hur stor betydelse har Alkoholkommittén för supandet bland unga? Jag är 19 år och har aldrig druckit alkohol. Min bror har just fyllt 18 och dricker gärna och mycket. När jag tipsade honom om alkoholkommitten.se blev hans första respons "alkoholkommiténs sida är ju asskabbig. undra på att barnen dricker...". Flashbroschyren i introduktionen är ganska långtråkig, lite stel. Flashfunktionerna på resten av sidan är också lite jobbiga att arbeta sig igenom.
Sen hittade min bror uppropet mot langning till unga. Där blev svaret "jag kan inte ta denna sida på allvar. försök nåt annat för att få mig sluta dricka!" eftersom väldigt få av underskrifterna verkar seriösa. Både George Bush, Saddam Hussein, Ice Cube och Adolf Hitler har skrivit under, och totalt verkar inte fler än några hundra ha hittat hit.
Kanske beror det dåliga gensvaret och den oseriösa stämningen på hemsidan på att alkoholinformation är en lågprioriterad politisk fråga i Sverige i dag. Kanske har bara Alkoholkommittén oturen att inte ha en tillräckligt tilltalande hemsida för spridning av information och intresse.
Men jag fick ett bra förslag av min bror också, som borde vara genomförbart med några projektmiljoner från Folkhälsoinstitutet: "jag funderar på att göra en alkoholkommitén endast för vuxna och berätta om hur sorgligt det är med krogar som severar alkohol till vuxna och om hur illa det är för vuxna att vara berusade." - en hemsida med ungdomsperspektiv som ger fler förklaringar till sambandet mellan en "vuxenkultur" där alkoholkonsumtion är helt accepterat, och ungas tidiga och ibland våldsamma alkoholdebut.
Det var några av alla de funderingar som jag fick efter besöket på kommitténs hemsida i kväll.
Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist
05 november 2005
Till bankerna: Snälla, bunkra inte pengar!
Aftonbladets rubrik kan ha en rätt komisk betydelse. Bankerna är rädda att folk ska bli upproriska när de inte får tag i kontanter. Själv är jag mer oroad över bankernas stöld från vanligt, hederligt folk. Fyrtio miljarder är den hittills ackumulerade vinsten i de fyra största bankerna, under årets första tre kvartal.
Säg att det finns sex miljoner bankkunder i Sverige. Lite slappt räknat har de hittills i år försett storbankerna med 6 000 kronor vardera.
I ren vinst.
700 kronor i månaden. 25 kronor om dagen.
Till fyra bankers vinstkonton.
Joråsatte... Men bankerna tänker inte bunkra. Inte mer än nödvändigt, i alla fall: Nordea, Föreningssparbanken, Handelsbanken och Skandinaviska Enskilda Banken kommer att dela ut "mychu peningan" till ägarna i form av diverse finansiella storåtgärder.
Fast när jag tänker efter så får vi ju tillbaka det som frånstulits oss. Marknaden sköter sånt där per automatik. You give a little, you get a little. Aktieutdelningar och återköp lär höra till tacket som banksektorn återsänder oss. Ja, vi som är duktiga och äger stora aktieposter kan räkna med flera miljoner som tack, när utdelningstiderna är inne. De där kommunisterna som så fräckt går till attack mot oss hederliga entreprenörer borde hålla käft. Eller flytta till Kuba.
Säg att det finns sex miljoner bankkunder i Sverige. Lite slappt räknat har de hittills i år försett storbankerna med 6 000 kronor vardera.
I ren vinst.
700 kronor i månaden. 25 kronor om dagen.
Till fyra bankers vinstkonton.
Joråsatte... Men bankerna tänker inte bunkra. Inte mer än nödvändigt, i alla fall: Nordea, Föreningssparbanken, Handelsbanken och Skandinaviska Enskilda Banken kommer att dela ut "mychu peningan" till ägarna i form av diverse finansiella storåtgärder.
Fast när jag tänker efter så får vi ju tillbaka det som frånstulits oss. Marknaden sköter sånt där per automatik. You give a little, you get a little. Aktieutdelningar och återköp lär höra till tacket som banksektorn återsänder oss. Ja, vi som är duktiga och äger stora aktieposter kan räkna med flera miljoner som tack, när utdelningstiderna är inne. De där kommunisterna som så fräckt går till attack mot oss hederliga entreprenörer borde hålla käft. Eller flytta till Kuba.
04 november 2005
Likriktning berikar!
I kväll ska en av stans nattklubbar fira att fredagarna blir ännu mer i symbios med den storsvenska underhållningsbranschen. Tydligen har jämtländskt nöjesliv inget värde, nu när allt ska bli som Lilla Las Vegas.
Det finns tre större nattklubbar i Östersund som är ganska aggressiva i sin marknadsföring och riktar sig till unga från gymnasieålder och upp till "fullpris på SJ", typ. De har alla mycket glassiga och påkostade marknadsföringsstrategier där lockvaror som pokerspel, lättklädda silikontjejer och samarbete med fotosajter får stort utrymme. På en vecka kan stans klubbar sätta upp tusen affischer på soptunnor, elskåp, busshållplatser, stubbar och anslagstavlor. Man missar dem inte.
Jag fick ett personligt brev som nattklubben Källarn skickar till unga. Även min brorsa, som just fyllt 18, har fått ett. I brevet ligger ett flygblad där jag får veta att jag kan komma och "träffa Natacha Peyre och dom andra från paradise hotel". Att det lokala näringslivet satsar hundratusentals kronor per termin för att locka oss unga till denna garaterat hjärndöda tillställning (där vi, om vi inte är högkonsumenter av alkohol, kan spela bort våra pengar på "Texas Hold'em") är bara tragiskt.
Samhället har som uttalad prioritering att inte tillhandahålla värdig och konstruktiv fritidssysselsättning (eller sysselsättning över huvud taget) för unga. Vår roll är att få studiebidrag och festa, ungefär. Eller vad sägs om förebilden Natachas gärning?
Det finns tre större nattklubbar i Östersund som är ganska aggressiva i sin marknadsföring och riktar sig till unga från gymnasieålder och upp till "fullpris på SJ", typ. De har alla mycket glassiga och påkostade marknadsföringsstrategier där lockvaror som pokerspel, lättklädda silikontjejer och samarbete med fotosajter får stort utrymme. På en vecka kan stans klubbar sätta upp tusen affischer på soptunnor, elskåp, busshållplatser, stubbar och anslagstavlor. Man missar dem inte.
Jag fick ett personligt brev som nattklubben Källarn skickar till unga. Även min brorsa, som just fyllt 18, har fått ett. I brevet ligger ett flygblad där jag får veta att jag kan komma och "träffa Natacha Peyre och dom andra från paradise hotel". Att det lokala näringslivet satsar hundratusentals kronor per termin för att locka oss unga till denna garaterat hjärndöda tillställning (där vi, om vi inte är högkonsumenter av alkohol, kan spela bort våra pengar på "Texas Hold'em") är bara tragiskt.
Samhället har som uttalad prioritering att inte tillhandahålla värdig och konstruktiv fritidssysselsättning (eller sysselsättning över huvud taget) för unga. Vår roll är att få studiebidrag och festa, ungefär. Eller vad sägs om förebilden Natachas gärning?
03 november 2005
Som en skänk från ovan
Namnet Ulla Hoffmann kanske inte får en att tänka "betydelsefull politiker" direkt, men hon har skrivit en bok - Som en skänk från ovan - om hur det svenska pensionssystemet mer eller mindre kuppades igenom. Hon satt med i den grupp som skulle ta fram förslaget till nytt pensionssystem och har därmed förstklassig insikt i ämnet.
Jag diskuterade pensionssystemet med Kick Leijnse i går och vi kom fram till att det är förträffligt på alla sätt och vis. Att över huvud taget börja överföra pensionen till fonder och aktier - jag köper ett värdepapper i dag, som jag till pensionen ska sälja vidare med vinst till (ja, vem köper?) - är ett så sjukt tänkande att inte ens moderater borde vara vilda nog att ta resonemanget till sig. Ändå var sossar och borgare ganska överens om att "det gamla systemet" snabbt måste ersättas av ett system som är mer och mer avhängigt den enskilda individen och marknaden.
Dessutom, som påbörjat... Vem är det som ska köpa till sig fyrtiotalisternas pensionssparade aktier och fonder när de ska cashas in? Nej, endast ett system som står för trygghet, kontinuitet och rättvisa är värdigt en välfärdsstat. Inte ens Förenta staterna har en så skogstokig lösning på pensionärernas behov som Sverige.
Very happy future pensioner. Will she buy our stocks and shares, then?
Tacka Gud och nationalekonomerna för Den Nya Pensionen!
(TIPS! Kolla in Berit Andnors självständiga reflektioner!
Se även Ali Esbatis grundlösa påhopp på arbetarrörelsen.)
Jag diskuterade pensionssystemet med Kick Leijnse i går och vi kom fram till att det är förträffligt på alla sätt och vis. Att över huvud taget börja överföra pensionen till fonder och aktier - jag köper ett värdepapper i dag, som jag till pensionen ska sälja vidare med vinst till (ja, vem köper?) - är ett så sjukt tänkande att inte ens moderater borde vara vilda nog att ta resonemanget till sig. Ändå var sossar och borgare ganska överens om att "det gamla systemet" snabbt måste ersättas av ett system som är mer och mer avhängigt den enskilda individen och marknaden.
Dessutom, som påbörjat... Vem är det som ska köpa till sig fyrtiotalisternas pensionssparade aktier och fonder när de ska cashas in? Nej, endast ett system som står för trygghet, kontinuitet och rättvisa är värdigt en välfärdsstat. Inte ens Förenta staterna har en så skogstokig lösning på pensionärernas behov som Sverige.
Very happy future pensioner. Will she buy our stocks and shares, then? Tacka Gud och nationalekonomerna för Den Nya Pensionen!
(TIPS! Kolla in Berit Andnors självständiga reflektioner!
Se även Ali Esbatis grundlösa påhopp på arbetarrörelsen.)
02 november 2005
Rentzsch versus Hyttsten
För ett par år sedan kom fru.nu, hemsidan där mestadels uzbekiska kvinnor erbjuder svenska män att äkta dem så de får komma till Sverige. Bakom projektet står Ralph Rentzsch, som tidigare rekryterat uzbekisk vårdpersonal hit till Jämtland.
Ellen Hyttsten, dåvarande landstingsdirektör, upprördes precis som många andra feminister dels av fenomenet med män som "beställer" kvinnor från fattiga länder via internet, dels av det provokativa namnet på hemsidan. I ett utskick från Hyttsten drogs paralleller mellan fru.nu och trafficking. Rentzsch blev mycket kränkt - han har ju inte begått något grovt brott som sexhandel - och anmälde Hyttsten för förtal. I går kom domen i hovrätten: Hyttsten fälls för förtal och ska betala böter, skadestånd och rättegångskostnader på drygt 90 000 kronor.
Flera jämtländska politiker har meddelat sitt stöd till Ellen Hyttsten för kritiken mot fru.nu-projektet, bland annat medias favorithatobjekt Margareta Winberg, Berit Andnor och Camilla Sköld Jansson. De har sagt att Rentzschs trafficking-projekt är oacceptabelt och att de skulle hjälpa till att betala eventuella böter som Hyttsten dömdes till.
Bland högerpopulistiska "politiskt inkorrekta" grupper hojtas upprört om att makten - kvinnor, märk väl - krossar enskilda entreprenörer. Jag tror att det riktigt läskiga här handlar om relationen mellan män och kvinnor, på olika nivåer.
Jag tycker att det är olustigt när män åker till Asien och kommer tillbaka med en leende, tillgiven liten fru. På samma sätt är det olustigt när män väljer en uzbekiska på nätet och därmed har det nätta privilegiet att hjälpa en kvinna från en fattig till en mer välmående tillvaro. En inte alldeles vildsint farhåga är att kvinnan i förhållandet får en "moralisk tacksamhetsskuld" till mannen och därför utnyttjas. Visst är akademiker överrepresenterade bland migranterna, men det är svårt att ifrågasätta vem som så att säga har initiativrätten i förhållandet.
Givetvis kan jag ha fel. Ellen Hyttsten kanske bara är en äcklig översittarkärring, männen som "skaffar fru.nu" kanske är hyvens mänskor? Att indignerat visa sitt äckel inför projekt som man tycker känns obehagliga är tydligen straffbart. I en värld där mer och mer omfattas av frihandelstänkande får vi nog acceptera tingens ordning. Eller flytta till Nordkorea.
Ellen Hyttsten, dåvarande landstingsdirektör, upprördes precis som många andra feminister dels av fenomenet med män som "beställer" kvinnor från fattiga länder via internet, dels av det provokativa namnet på hemsidan. I ett utskick från Hyttsten drogs paralleller mellan fru.nu och trafficking. Rentzsch blev mycket kränkt - han har ju inte begått något grovt brott som sexhandel - och anmälde Hyttsten för förtal. I går kom domen i hovrätten: Hyttsten fälls för förtal och ska betala böter, skadestånd och rättegångskostnader på drygt 90 000 kronor.
Flera jämtländska politiker har meddelat sitt stöd till Ellen Hyttsten för kritiken mot fru.nu-projektet, bland annat medias favorithatobjekt Margareta Winberg, Berit Andnor och Camilla Sköld Jansson. De har sagt att Rentzschs trafficking-projekt är oacceptabelt och att de skulle hjälpa till att betala eventuella böter som Hyttsten dömdes till.
Bland högerpopulistiska "politiskt inkorrekta" grupper hojtas upprört om att makten - kvinnor, märk väl - krossar enskilda entreprenörer. Jag tror att det riktigt läskiga här handlar om relationen mellan män och kvinnor, på olika nivåer.
Jag tycker att det är olustigt när män åker till Asien och kommer tillbaka med en leende, tillgiven liten fru. På samma sätt är det olustigt när män väljer en uzbekiska på nätet och därmed har det nätta privilegiet att hjälpa en kvinna från en fattig till en mer välmående tillvaro. En inte alldeles vildsint farhåga är att kvinnan i förhållandet får en "moralisk tacksamhetsskuld" till mannen och därför utnyttjas. Visst är akademiker överrepresenterade bland migranterna, men det är svårt att ifrågasätta vem som så att säga har initiativrätten i förhållandet.
Givetvis kan jag ha fel. Ellen Hyttsten kanske bara är en äcklig översittarkärring, männen som "skaffar fru.nu" kanske är hyvens mänskor? Att indignerat visa sitt äckel inför projekt som man tycker känns obehagliga är tydligen straffbart. I en värld där mer och mer omfattas av frihandelstänkande får vi nog acceptera tingens ordning. Eller flytta till Nordkorea.
01 november 2005
Ägandets roll
Jag har de senaste dagarna diskuterat lite med Skånetrafikens chef Gösta Ahlberg, som inte tycks vilja känna ansvar för att han tillåter ett knepigt parti göra reklam på deras bussar.
Det är lite kymigt när busstrafiken sponsras av skogstokiga högerpopulister, som enligt partiprogrammet vill deportera Skånes muslimer.
Fast Gösta gör inte den tolkningen. Han kan inte se något direkt lagbrott, och då måste ju yttrandefriheten smälla högst! Ja, säger jag, men som ansvarig för en viktig del av det offentliga rummet torde chefen för Skånetrafiken se både ett och två problem med att rasister får publikt erkännande när folk är på väg till jobbet.
Vänsterpartiet har dragit igång debatten om ägandets roll på allvar. Jag var med på partiets lokala styrelsemöte i kväll och hörde hur debatten förs där. Mycket intressanta tankar om ett aktivt och dynamiskt offentligt ägande!
Det är lite kymigt när busstrafiken sponsras av skogstokiga högerpopulister, som enligt partiprogrammet vill deportera Skånes muslimer.
Fast Gösta gör inte den tolkningen. Han kan inte se något direkt lagbrott, och då måste ju yttrandefriheten smälla högst! Ja, säger jag, men som ansvarig för en viktig del av det offentliga rummet torde chefen för Skånetrafiken se både ett och två problem med att rasister får publikt erkännande när folk är på väg till jobbet.
Vänsterpartiet har dragit igång debatten om ägandets roll på allvar. Jag var med på partiets lokala styrelsemöte i kväll och hörde hur debatten förs där. Mycket intressanta tankar om ett aktivt och dynamiskt offentligt ägande!
31 oktober 2005
RGDP = ekonomism
Storbankerna har hittills i år kasserat in 40 miljarder kronor i vinst, rapporterar SVT, tio miljarder per bank om man slår ut det jämnt. Jag har tidigare skrivit om det. Bankerna är en favoritföljetong. Finansmarknadsministern, kompetente Sven-Erik Österberg, hävdar att bankerna nu borde höja sparräntorna och på så sätt ge tillbaka pengar åtminstone åt de välbeställda kunderna. Bankerna säger nej: Nordeas informationschef berättar att de låga räntorna faktiskt ger bankkunderna mycket låga bolånekostnader.
Ja, det är jättebra att ha noll ränta nu, och sen, när folk är rejält belånade, höja den ordentligt. Det garanterar en jämn och fin vinstnivå på kanske femtio miljarder om året i banksektorns Sverige. Jag har förstått att förtroendet för marknaden är viktigt - och en hörnsten i det privata ägandet är ju faktiskt aktieutdelningarna. Mer åt dom mätta!
Tre intressanta dimensioner av socialdemokrati har varit i hetluften på sistone, lika bra att hålla koll på dem alla:
- Den norska. Stoltenbergs AP har vunnit regeringsmakten med ett politiskt program som i stort sett kör om vänsterpartiets.
- Den svenska. Perssons SAP går just nu in i valrörelsen med rejäl emfas på politiskt förtydligande och framsteg. Kan bli bra om de får odla ideologin lite till.
- Den tyska. Münteferings SPD är i ett politiskt dödläge sedan han avgått på grund av vägran att acceptera partiledningens vänsterkandidat som partisekreterare. Kanske blir det ingen "storkoalition" av krist- och socialdemokrater? Allt (eller inget) kan hända i Tyskland den närmaste tiden. Nytt nyval? Vem vet - spännande att se om folket ännu tydligare visar att vänster är tidsenligt.
Om jag vore pessimist eller dogmatiskt ortodox i mina åsikter skulle jag förstås kunna avfärda den borgerliga socialdemokratin lite käckt raljerande, men det gör jag inte. So-si-jal-demokratin är Europas största partirörelse, och förtjänar därmed lite respekt även om den ibland tycks hopplöst korrumperad, vansinnigt oradikal och frustrerande flat. Jag är optimist, jag tror på partidemokrati och på att karriäristerna i sosseledningarna känner ungefär hur folk vill ha det. Folk är förbannat trötta på liberalismens reformistiska välfärdsvåldtäkt.
Ja, det är jättebra att ha noll ränta nu, och sen, när folk är rejält belånade, höja den ordentligt. Det garanterar en jämn och fin vinstnivå på kanske femtio miljarder om året i banksektorns Sverige. Jag har förstått att förtroendet för marknaden är viktigt - och en hörnsten i det privata ägandet är ju faktiskt aktieutdelningarna. Mer åt dom mätta!
Tre intressanta dimensioner av socialdemokrati har varit i hetluften på sistone, lika bra att hålla koll på dem alla:
- Den norska. Stoltenbergs AP har vunnit regeringsmakten med ett politiskt program som i stort sett kör om vänsterpartiets.
- Den svenska. Perssons SAP går just nu in i valrörelsen med rejäl emfas på politiskt förtydligande och framsteg. Kan bli bra om de får odla ideologin lite till.
- Den tyska. Münteferings SPD är i ett politiskt dödläge sedan han avgått på grund av vägran att acceptera partiledningens vänsterkandidat som partisekreterare. Kanske blir det ingen "storkoalition" av krist- och socialdemokrater? Allt (eller inget) kan hända i Tyskland den närmaste tiden. Nytt nyval? Vem vet - spännande att se om folket ännu tydligare visar att vänster är tidsenligt.
Om jag vore pessimist eller dogmatiskt ortodox i mina åsikter skulle jag förstås kunna avfärda den borgerliga socialdemokratin lite käckt raljerande, men det gör jag inte. So-si-jal-demokratin är Europas största partirörelse, och förtjänar därmed lite respekt även om den ibland tycks hopplöst korrumperad, vansinnigt oradikal och frustrerande flat. Jag är optimist, jag tror på partidemokrati och på att karriäristerna i sosseledningarna känner ungefär hur folk vill ha det. Folk är förbannat trötta på liberalismens reformistiska välfärdsvåldtäkt.
30 oktober 2005
Hej hopp, Ohly!
I kvällens Agenda ställer vänsterpartiets ordförande Lars Ohly sig i resten av politikerkårens mest tråkiga avdelning. Numer kallar han sig inte kommunist. Nähä, så tokigt det kan bli...
Jag tror att det är länge sedan Lars Ohly verkligen kände sig som en kommunist. Han har suttit i riksdagen sedan 1998 och är väl inarbetad som "parlamentariker". Som sådan och dessutom med ansvar för regeringsdiplomatin kan man inte bete sig hur som helst. Ohly har haft en personlighet - vilket är imponerande, sett till hur det generellt ser ut i skiktet kring Göran Persson - men den personligheten ska vi nog se blir mer och mer grå i allt snabbare takt.
Lena Mellin kan mycket väl vara Mediesveriges sämsta politiska analytiker. I nyhetsartikeln om Ohlys beslut får hon halva utrymmet. Här får jag säga att jag tappar hakan:
Jag tror att det är länge sedan Lars Ohly verkligen kände sig som en kommunist. Han har suttit i riksdagen sedan 1998 och är väl inarbetad som "parlamentariker". Som sådan och dessutom med ansvar för regeringsdiplomatin kan man inte bete sig hur som helst. Ohly har haft en personlighet - vilket är imponerande, sett till hur det generellt ser ut i skiktet kring Göran Persson - men den personligheten ska vi nog se blir mer och mer grå i allt snabbare takt.
Lena Mellin kan mycket väl vara Mediesveriges sämsta politiska analytiker. I nyhetsartikeln om Ohlys beslut får hon halva utrymmet. Här får jag säga att jag tappar hakan:
- Man vet helt enkelt inte vad Lars Ohly tycker. Är Lars Ohly kommunist och bekänner sig till de högre kommunistiska idealen eller är han inte kommunist för att han inte tycker om Kina och Kuba? Jag tror tyvärr inte att situationen blivit särskilt mycket bättre för Lars Ohly, säger Lena Mellin.Samt detta:
- Ohlys vacklande position blir ännu mer vacklande.
- Hans mer kommunistiskt sinnade partikamrater kommer naturligtvis inte att tycka om det och de som är avhoppare kommer inte tycka att det här är tillräckligt mycket för att hoppa tillbaka.Kära Lena Mellin, jag kan förklara så lätt: Ida Gabrielsson förklarar i senaste Arbetaren hur vänstern och "kommunisterna" ser på den här frågan:
Kommunistdebatten är något som borgerlig media vill blåsa upp för att man inte vill diskutera faktisk politik. När man har massarbetslöshet, samtidigt som bolagsvinsterna är större än någonsin, är det ju lämpligt att använda det för att slippa prata om de frågor som vi driver. Det pågår ingen titeldebatt inom förbundet.Ohlys "mer kommunistiskt sinnade partikamrater" skiter högst troligt i vad Ohly kallar sig. De som "är avhoppare" är inte avhoppare för att Ohly kallar sig kommunist utan för att vänsterpartiet driver en alltför utmanande politik.
29 oktober 2005
Ingen bullshit, va?
Jag har haft få chanser att komma åt bloggsidan på senare tid för att publicera alla jädra inlägg, så nu kommer en stor bunt i klump. Dagens "Nisse rasar" tillägnas Aftonbladets chefredaktör/ansvarige utgivare, Kalle Jungkvist:
Hej!
Sicken pangstory jag läser - i dag igen... Tidigare har Aftonbladet behandlat luffarspindelfynd söderöver, och nu för ni alltså in det "nya" (ett fotograferat exemplar på Öland är daterat till augusti i år) fyndet av taggspindel i en artikel med skräcktema.
Vems beslut är det att sätta den omotiverade rubriken "Giftspindlarna anfaller Skåne"?
Inget djur anfaller Skåne. Människan anfaller den skånska biologiska mångfalden; för var dag som går lyckas vi pressa både djur- och växtarter ännu närmare gränsen för utrotning. På varje invandrad (giftig) spindelart är jag säker på att flera hinner utrotas ur samma område som följd av mänsklig påverkan. Jag vet att "varje tidning har sin uppgift" - att Aftonbladet ska sprida panik och ogrundad fruktan för ännu ej utredda företeelser och att obskyra miljötidningar ska ta upp miljöfrågor ur ett övergripande perspektiv - men kunde vi inte få se Sveriges mest inflytelserika tidning ha lite värdighet och göra reell nytta även på nyhetsplats? Jag ser få anledningar för landets dominerande bas för nyhetsrapportering att fortsätta locka med så billigt stoff som detta.
Vad menas förresten med sista delen i superscoopet?
"Nästa spindel på väg kan bli en tuffare art.
Ett rykte säger att svarta änkor har övervintrat på Bornholm och i så fall lär de också klara den skånska vintern."
Har Aftonbladet ett överskott av nöjesreportrar, eller bara en pinsamt usel syn på nyhetsjournalistik? Jag har en morsa som gärna skriver schyssta nyhetsartiklar, om det nu är kompetensbrist eller smala omvärldsperspektiv som är felet i detta fall.
Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist
28 oktober 2005
Ida gör ett försök
Nu har Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson gått ut med ett pressmeddelande där hon försöker att klargöra hur i hela fridens namn hon vågar kalla sig kommunist. Det är givet redan från början att medier och opinionsbildare inte kommer att läsa och förstå det hon skriver, men förhoppningsvis är detta ett första steg i en klar strategi för att lyfta vänsterns radikala politiska frågor.
Vänsterfrågor är grymt hårt nedpressade i samhällsdebatten. Inte ens inom själva vänstern tycks utövandet av vänsterpolitik vara en enande organisatorisk fråga. I senaste Ordfront Magasin går Johan Lönnroth (v) lös på Dan Josefssons artikel "Korståget mot välfärden" - en textversion av filmen "Novemberrevolutionen". Jag blev så sur så jag skrev ett långt svarsmail...
Vänsterfrågor är grymt hårt nedpressade i samhällsdebatten. Inte ens inom själva vänstern tycks utövandet av vänsterpolitik vara en enande organisatorisk fråga. I senaste Ordfront Magasin går Johan Lönnroth (v) lös på Dan Josefssons artikel "Korståget mot välfärden" - en textversion av filmen "Novemberrevolutionen". Jag blev så sur så jag skrev ett långt svarsmail...
Hej!
Jag läste din insändare i senaste Ordfront Magasin, tillägnad Dan Josefsson. Där finns en del saker som gör mig bekymrad.
“Politiker, ekonomer och ideologer har ett ganska begränsat inflytande på kapitalismens produktivkrafter och produktionsförhållanden.” Innebär det att de ideologiska och juridiska ramverk som hela tiden formas av dessa människor inte har någon egentlig effekt på samhället? Jag håller inte med där. Möjligen kan man säga att politiker har överfört mycket av sin makt på områden som berör produktivkrafter och produktionsförhållanden till privatkapitalet på senare år, och att ekonomer och ideologer i större utsträckning börjat gå över till näringslivsvänliga teorier. Men det är ju bland annat det som Dan Josefsson kritiserar.
På samma sätt som politiska församlingar tidigare har tagit de avgörande besluten över samhällsfunktionerna, gör de det i dag. Arbetslösheten i synnerhet är en fråga där politikerna faktiskt har den avgörande makten. Jag tror inte att man kan skylla arbetsmarknadsproblem på marknadskrafter som skulle ha “sprungit ifrån” den politiska makten.
Du skriver också att “Problemet med Josefssons text är att den kan användas av den k-vänster (k som i konspiration och konservativ) [vågar man gissa att även “kommunist” kan tillhöra kriterierna för att åtnjuta denna stämpel?] som tror att det bara är för politiker att “ta det tillbaka”.”.
Jag är medlem i Ung Vänster och tycker att det känns märkligt när en av de mest välkända vänsterpartisterna argumenterar såhär. Dels rakt emot vänsterpartiets egna politiska riktning - ökad politikermakt på bekostnad av minskad storfinansmakt - och dels i spikrak konflikt med Ung Vänsters senaste kampanj om just samhällsservicen, “Ta det tillbaka”. Vem är du företrädare för när du skriver insändare som dessa? Vänsterpartiet? Vägval Vänster? Nationalekonomer utan gränser?
Arbetslösheten är huvudämnet i Josefssons artikel. Han menar att liberaliseringen av våra finansiella institutioner hängde intimt samman med den massarbetslöshet, och den ideologiska acceptans av densamma, som drabbade Sverige kring 1980-talet. Liberaliseringen skedde rent praktiskt under odemokratiska former och föregicks knappast av en diskussion som motsvarar den samhällsförändring som den utgjorde.
I sin artikel skriver Josefsson att de hot som användes för att försvara - politiska, av ekonomer och ideologer planerade - nedskärningar i välfärden knappast var giltiga. På så sätt tycker jag att man kan se oss som grundlurade, eftersom folk faktiskt länge har sett dessa hot som sanna i många år. Jag tycker också att vänsterpartiet först på senare tid har vaknat upp och börjat uppmärksamma allmänheten om osanningarna om arbetslösheten.
Enighet inom vänstern om politisk analys och prioriteringar lär väl inte uppstå alls. Men jag tycker i alla fall att det är konstigt att du ständigt syns i sammanhang där din argumentation står i motsats till vänsterpartiets, och ofta till fackföreträdares.
Med vänlig hälsning
Nisse Sandqvist
27 oktober 2005
Skapa celler
Att förmå ungdomar att organisera sig i individualismens Sverige är inte världens lättaste. Vi har under vår uppväxttid fått lära oss att lan-spelande är så nära ungdomars organisering det går att komma. Liksom, ett gäng ungdomar sätter sig framför varsin dator och spelar CS. Underbart.
Med ett sådant arbetsunderlag är det inte helt lätt att entusiasmera kidsen att gå med i en "ungdomssektion" för FN-förbundet. Det kan gå, men lär ta tid och möda i anspråk.
Jag har suttit i möte i dag och pratat om hur vi ska lyckas förvandla Primrose till en FN-certifierad skola. Hoppas att det funkar. Hemskt fräscht om skolans elever aktiverades i rätt viktiga frågor utan att det har med partipolitik eller företagande att göra, liksom.
Förresten har jag inte kommit åt bloggsidan så ofta på senare tid - därav långa uppehåll mellan publiceringarna.
Med ett sådant arbetsunderlag är det inte helt lätt att entusiasmera kidsen att gå med i en "ungdomssektion" för FN-förbundet. Det kan gå, men lär ta tid och möda i anspråk.
Jag har suttit i möte i dag och pratat om hur vi ska lyckas förvandla Primrose till en FN-certifierad skola. Hoppas att det funkar. Hemskt fräscht om skolans elever aktiverades i rätt viktiga frågor utan att det har med partipolitik eller företagande att göra, liksom.
Förresten har jag inte kommit åt bloggsidan så ofta på senare tid - därav långa uppehåll mellan publiceringarna.
26 oktober 2005
Storebror vill se dig
Men han nöjer sig inte med att vara öppen och ärlig i bevakningen - nej, mycket av övervakningen av oppositionella eller på annat sätt misshagliga sker med hjälp av teknik, och inte minst genom stöd från/samarbete med det privata näringslivet. För några dagar sedan avslöjade aktivister från amerikanska Electronic Frontier Foundation (EFF) den kod som många (kanske alla, vem vet?) tillverkare av färgskrivare och -kopiatorer använder för att identifiera utskrifters ursprung.
Tydligen har de flesta staters underrättelsetjänster tillgång till det här. Vore det överraskande om typ Kinas eller Irans regeringar använde sig av företagens goda teknik för att spåra upp folk som tycker att andra än nu sittande ledare är bra, eller om tekniken rent av från början skapats i just det syftet?
Polisen tycker officiellt säkert att det är bra med spårningssätt för att komma åt sedelförfalskare eller andra som begår oschyssta gärningar med sina maskiner. I grunden går det dock inte att komma ifrån faktum: Storebror ser dig, och det är inte alltid du vet om det.
Tydligen har de flesta staters underrättelsetjänster tillgång till det här. Vore det överraskande om typ Kinas eller Irans regeringar använde sig av företagens goda teknik för att spåra upp folk som tycker att andra än nu sittande ledare är bra, eller om tekniken rent av från början skapats i just det syftet?
Polisen tycker officiellt säkert att det är bra med spårningssätt för att komma åt sedelförfalskare eller andra som begår oschyssta gärningar med sina maskiner. I grunden går det dock inte att komma ifrån faktum: Storebror ser dig, och det är inte alltid du vet om det.
25 oktober 2005
Allmosor som göder
Det finns säkert en miljon olika nätverk, projekt och organisationer som arbetar för att dra in pengar till olika former av bistånd eller allmosor. Själv tycker jag att såna som Unicef, Röda Korset och Diakonia känns rätt schyssta. Åtminstone mindre oseriösa än andra.
Mor min gav mig en folder från Hungerprojektet - ett "projekt" som agerar mot hunger i fattiga länder. Det är en snygg och mycket proffsig folder som verkligen lockar - om det inte vore för avsaknaden av trovärdighet.
Jag har lärt mig att vara überskeptisk jämt, särskilt när någon kommer med en förfrågan om att ta mina eller någon annans pengar i beslag. Oavsett om det gäller Unibet, köpa statsobligationer på kredit eller ge cash till ett gott ändamål via ett "projekt" har jag massor av kritiskt tänkande att gå igenom innan jag kan tänka mig att inte säga nej.
Hungerprojektet har (enligt dem själva) 125 anställda och 43 000 volontärer i 13 länder. Det är en gigantisk uppgift, med vansinnigt små organisatoriska resurser, om jag får säga mitt. Den internationella hemsidan är rena amatörjobbet jämfört med den ursnygga svenska. Pengarna lär väl hamna ungefär där jag helst inte ser dem: Konsult AB - skriver coola rapporter för billig biståndspeng!
Mor min gav mig en folder från Hungerprojektet - ett "projekt" som agerar mot hunger i fattiga länder. Det är en snygg och mycket proffsig folder som verkligen lockar - om det inte vore för avsaknaden av trovärdighet.
Jag har lärt mig att vara überskeptisk jämt, särskilt när någon kommer med en förfrågan om att ta mina eller någon annans pengar i beslag. Oavsett om det gäller Unibet, köpa statsobligationer på kredit eller ge cash till ett gott ändamål via ett "projekt" har jag massor av kritiskt tänkande att gå igenom innan jag kan tänka mig att inte säga nej.
Hungerprojektet har (enligt dem själva) 125 anställda och 43 000 volontärer i 13 länder. Det är en gigantisk uppgift, med vansinnigt små organisatoriska resurser, om jag får säga mitt. Den internationella hemsidan är rena amatörjobbet jämfört med den ursnygga svenska. Pengarna lär väl hamna ungefär där jag helst inte ser dem: Konsult AB - skriver coola rapporter för billig biståndspeng!
24 oktober 2005
Back from the skank
Lidköping sägs vara en av landets rikaste kommuner. Kan så vara. Men går man på De la Gardiegymnasiet är det inte känslan av rikedom som präglar ens livsmiljö. Skolgården ser ut som ett fängelse, kvarteren intill skolan är riktigt sunkiga (det före detta hamn-/industriområdet ligger inte långt därifrån). Kameror som övervakar området, höga staket, fula byggnader, kala och nedgångna växter, och en stämning där fängelseinterner skulle känna igen sig.
Hur som helst har det gjort detsamma i kongressammanhanget. Det man bryr sig om på kongress är framför allt sömn, mat och socker. Resten - miljön, det sociala och hela världen runtomkring - får man ta igen senare. På tåget hem såg jag snö norr om Uppsala. Här hemma är det minusgrader, men inte snö. Det hade jag helt missat, utan teve och dator i fyra dygn...
I kväll har jag hållit en kort föreläsning och lyssnat på ett antal andra. Det blir mer och mer kul för varje gång jag får vara ute och diskutera sånt som rättvis handel, etik och internationellt engagemang.
Varför måste rikedom fördelas så ojämnt? I Lidköping finns värsta shoppingpalatsen, typ "Saloner" och "Boutiquer" där överklasskärringar och andra välbeställda kan handla sina lyxvaror. Skolan, stadsmiljön (bortsett från de få fina innerstadsgatorna) och de övriga delarna av samhällsservicen verkar - av fyra dagars besök att döma - eftersatta i prioriteringen. Så skabbigt. Men det kanske beror på att saker är lite deprimerande i största allmänhet, sådär avsides...
Hur som helst har det gjort detsamma i kongressammanhanget. Det man bryr sig om på kongress är framför allt sömn, mat och socker. Resten - miljön, det sociala och hela världen runtomkring - får man ta igen senare. På tåget hem såg jag snö norr om Uppsala. Här hemma är det minusgrader, men inte snö. Det hade jag helt missat, utan teve och dator i fyra dygn...
I kväll har jag hållit en kort föreläsning och lyssnat på ett antal andra. Det blir mer och mer kul för varje gång jag får vara ute och diskutera sånt som rättvis handel, etik och internationellt engagemang.
Varför måste rikedom fördelas så ojämnt? I Lidköping finns värsta shoppingpalatsen, typ "Saloner" och "Boutiquer" där överklasskärringar och andra välbeställda kan handla sina lyxvaror. Skolan, stadsmiljön (bortsett från de få fina innerstadsgatorna) och de övriga delarna av samhällsservicen verkar - av fyra dagars besök att döma - eftersatta i prioriteringen. Så skabbigt. Men det kanske beror på att saker är lite deprimerande i största allmänhet, sådär avsides...
19 oktober 2005
Hemma på söndag.
Jag är i Lidköping, vid Vänern, några dagar såhär i slutet av oktober. Inget bloggande och knappast någon kontakt med omvärlden över huvud taget innan söndag kväll, därmed. Tufft som attan.
Samtidigt närmar sig den officiella dödssiffran efter skalvet i Pakistan smått ofattbara 50 000. Då behöver man en liten paus från omvärlden.
Kanske för att njuta av lite smakfullt nordkoreanskt skådespel!
Samtidigt närmar sig den officiella dödssiffran efter skalvet i Pakistan smått ofattbara 50 000. Då behöver man en liten paus från omvärlden.
Kanske för att njuta av lite smakfullt nordkoreanskt skådespel!
18 oktober 2005
Köp spektakelvaror
FN-förbundet har låtit ta fram en egen bakelse, den så kallade FN-bakelsen. Inte ser den äcklig ut, men jag kom just på att jag som ordförande i FN-föreningen i stan antagligen har det övergripande ansvaret för att se till så konditorierna köper in och tillverkar dem.
Nåväl, det hinner jag inte göra nu. Jag har haft möte med FRÖ (och tagit på mig ett till protokoll att skriva), och kämpat med utskriften av min prisundersökning. Förbannat är det att tekniken går en emot när man som mest behöver dess tjänster. Jag ska försöka se till så FRÖ exponeras mer och att vi får plats i kommunens cafeteria och under klimat- och konsumtionsseminariet i november. Mycket att göra, men ingen annan gör det ju, så...
I morgon åtalas en kvinna i Umeå för att hon inte stoppade en sextonåring från UNF att köpa öl. Det är jättebra att alkoholpolitiken behandlas juridiskt och att det blir en allvarlig debatt i frågan, men det är jättetrist att kassörskan personligen står ansvarig - särskilt som hon pekats ut på grund av sin hudfärg!
Nåväl, det hinner jag inte göra nu. Jag har haft möte med FRÖ (och tagit på mig ett till protokoll att skriva), och kämpat med utskriften av min prisundersökning. Förbannat är det att tekniken går en emot när man som mest behöver dess tjänster. Jag ska försöka se till så FRÖ exponeras mer och att vi får plats i kommunens cafeteria och under klimat- och konsumtionsseminariet i november. Mycket att göra, men ingen annan gör det ju, så...
I morgon åtalas en kvinna i Umeå för att hon inte stoppade en sextonåring från UNF att köpa öl. Det är jättebra att alkoholpolitiken behandlas juridiskt och att det blir en allvarlig debatt i frågan, men det är jättetrist att kassörskan personligen står ansvarig - särskilt som hon pekats ut på grund av sin hudfärg!
17 oktober 2005
Ny erfarenhet
På passet i dag skulle vi ha haft en övning, men Khalik gjorde som vanligt och föreläste i stället. "No, no, sorry...!" är standard när han ska kommentera sina egna utläggningar på wajtborden (det stod så på en whiteboard-tavla som jag såg, och det stämmer ju; "white board" måste ju fonetiskt (nästan) bli [wajt bord], eller inte). Men eftersom jag är trött, stressad och ofokuserad blir "Nominal GDP", "Real GDP" och "depreciation" ganska svåra begrepp att helt sätta i sina sammanhang. Jag fick också i morse leta mig fram till det labyrintiska L-husets sal 525 på campus. Alltid något man kan lägga säkert till minnet.
I totalitära arabstater har man lärt sig att kvinnor lätt kan bli en del av det vardagliga politiska förtrycket - att män inte har "makt" och är auktoritära på grund av könstillhörigheten. Undrar just när Förenta statera ska lära sig det.
I totalitära arabstater har man lärt sig att kvinnor lätt kan bli en del av det vardagliga politiska förtrycket - att män inte har "makt" och är auktoritära på grund av könstillhörigheten. Undrar just när Förenta statera ska lära sig det.
16 oktober 2005
Stressish
Nu är jag lite pressad. Hela helgen har varit fylld av arbetsuppgifter. Jag har skrivit, planerat, läst, tvättat, målat (och målat ännu mera)... Det är jobbigt när man inser att ens tid inte kommer att räcka till till allt man har åtagit sig att göra.
Min ultimata tidsgräns går vid onsdag kväll. Innan dess har jag åtskilliga möten att hålla, protokoll att skriva och texter att författa. Sen bär det av till Lidköping.
Ett par saker som lättar upp hela min tillvaro är dels vädret, och dels att Ung Vänsters valberedning är helt enig kring en ny ordförande. Det kan inte vara till någon som helst nackdel när Sveriges viktigaste ungdomsförbund får en ny ordförande, att det blir en som åtnjuter närmast fullt förtroende.
De kommande tio dagarna blir ohyggligt tuffa, med mycket små sömnmarginaler och obefintlig tid för vila och nöje. Därför börjar jag nu att samla på mig ursäkter för att unna mig den där tvåveckorssemestern i slutet av november. Allt känns lättare ju närmre den kommer. Bara lite till, så!
Min ultimata tidsgräns går vid onsdag kväll. Innan dess har jag åtskilliga möten att hålla, protokoll att skriva och texter att författa. Sen bär det av till Lidköping.
Ett par saker som lättar upp hela min tillvaro är dels vädret, och dels att Ung Vänsters valberedning är helt enig kring en ny ordförande. Det kan inte vara till någon som helst nackdel när Sveriges viktigaste ungdomsförbund får en ny ordförande, att det blir en som åtnjuter närmast fullt förtroende.
De kommande tio dagarna blir ohyggligt tuffa, med mycket små sömnmarginaler och obefintlig tid för vila och nöje. Därför börjar jag nu att samla på mig ursäkter för att unna mig den där tvåveckorssemestern i slutet av november. Allt känns lättare ju närmre den kommer. Bara lite till, så!
15 oktober 2005
Dear Leader!
Jag är helt fascinerad av Nordkorea och Kim Jong-Il. Ju mer jag läser om landet och dess alla egenheter, desto mer vill jag veta. Till exempel hittade jag Pyongyang Metro, en sida full av sköna grejer som har med Nordkorea att göra. Om man läser all text så får man faktiskt riktigt mycket information om hur landet fungerar.
Köper in begagnade tunnelbanevagnar från östra Europa, spelar "uppmuntrande musik" i högtalarna på stationerna och låter alla byggprojekt utföras med handarbete. Underbart!
Strålande tider när man är på topp! 
Köper in begagnade tunnelbanevagnar från östra Europa, spelar "uppmuntrande musik" i högtalarna på stationerna och låter alla byggprojekt utföras med handarbete. Underbart!
Strålande tider när man är på topp! 
14 oktober 2005
Häll ut Wennström!
Något av det mest absurda i SvD Brännpunkt (alltså rent debattmässigt; politiskt har vi sett brunare smörja) publicerades för någon vecka sedan, då Johan Wennström fick spy galla över en av marknadens många nischer - rättvis handel.
Han får visserligen några dagar senare skarp kritik (från vice ordföranden i Liberala ungdomsförbundet här, från doktorander i nationalekonomi här och från Rättvisemärkts ledare här). Men det stämmer ändå till eftertanke när så tokiga idéer sprids i viktiga tankesmedjor och riksmedier.
Han får visserligen några dagar senare skarp kritik (från vice ordföranden i Liberala ungdomsförbundet här, från doktorander i nationalekonomi här och från Rättvisemärkts ledare här). Men det stämmer ändå till eftertanke när så tokiga idéer sprids i viktiga tankesmedjor och riksmedier.
13 oktober 2005
Fi är körda, jl hyllas
Det finns inte en chans för Feministiskt initiativ (fi) att ta sig in i riksdagen. I nyhetsmedia och via mediernas opinionsutrymmen har ett effektivt, nästan mekaniskt drev lyckats strö glassplitter över den röda mattan till riksdagen. Av någon märklig anledning - jag vågar nästan föreslå att den är sociokulturellt och ideologiskt betingad - har Junilistan (jl) i en färsk opinionsundersökning hamnat på höga siffror.
Visserligen ska det sägas att Junilistans formella valstrategi ser mer seriös och målmedveten ut än Feministiskt initiativs. Med en bred samhällsanalys i politiskt välkända områden och en uttalad vilja att ta sig in i riksdagen på Nils Lundgrens personliga mandat har listan nått fram till "opinionen".
Underligt nog har den röda riksdagsmattan sopats ren lagom till dess att jl inträdde på mediescenen. Politiskt liknar jl och fi varandra. Båda har kommit att symbolisera något slags kritik. Mot EU, mot "etablissemanget", mot gamla strukturer. Men ack så partikritiken har riktats ojämnt!
Jl har åtskilliga ståndpunkter som förtjänar kritik av både liberaler, socialister och många andra med "politiskt korrekta" åsikter. Förslag vi får höra från jl är bland annat att "jobbfrågan" ska lösas tvärpolitiskt - alltså att sossar och borgare gör upp om arbetsmarknadsfrågor lite som i Tyskland. Jl vill minska antalet riksdagsledamöter och överlåta mer av den offentliga sektorns uppgifter handhas av kommunerna. De vill för detta ändra i grundlagen och införa en författningsdomstol. Ett skatteavdragssystem för "rengöring, omsorg, tvätt" vill de införa. Dessa åsikter är i någon utsträckning nykonservativa och av ett slag som jag inte har sett i Sverige sedan "Samtidsmagasinet Salt" var igång. Ett parti som vill genomföra förändringar som dessa (och många, många andra) - läs deras plattformssammanfattning - ska ha kritik av medier som vill behålla ett rykte som trovärdiga.
Samma toppskikt i svensk medieindustri som låtsas förvånade över att fi anser sig vara utsatt för politiska mediedrev, pressar aktivt på en förskönande bild av andra partier. Jag törs påstå att de verkställande chefernas ideologiska och sociokulturella bakgrund i förkrossande många fall utgör måltavla för feministiska och strukturkritiska krafter som fi. Därför är fi och andra partier med liknande agendor det stora hotet mot maktmedia.
Fi må vara "ultrafeminister", men något hot mot välfärd, jämställdhet och framsteg är de då inte. Det är däremot jl.
Visserligen ska det sägas att Junilistans formella valstrategi ser mer seriös och målmedveten ut än Feministiskt initiativs. Med en bred samhällsanalys i politiskt välkända områden och en uttalad vilja att ta sig in i riksdagen på Nils Lundgrens personliga mandat har listan nått fram till "opinionen".
Underligt nog har den röda riksdagsmattan sopats ren lagom till dess att jl inträdde på mediescenen. Politiskt liknar jl och fi varandra. Båda har kommit att symbolisera något slags kritik. Mot EU, mot "etablissemanget", mot gamla strukturer. Men ack så partikritiken har riktats ojämnt!
Jl har åtskilliga ståndpunkter som förtjänar kritik av både liberaler, socialister och många andra med "politiskt korrekta" åsikter. Förslag vi får höra från jl är bland annat att "jobbfrågan" ska lösas tvärpolitiskt - alltså att sossar och borgare gör upp om arbetsmarknadsfrågor lite som i Tyskland. Jl vill minska antalet riksdagsledamöter och överlåta mer av den offentliga sektorns uppgifter handhas av kommunerna. De vill för detta ändra i grundlagen och införa en författningsdomstol. Ett skatteavdragssystem för "rengöring, omsorg, tvätt" vill de införa. Dessa åsikter är i någon utsträckning nykonservativa och av ett slag som jag inte har sett i Sverige sedan "Samtidsmagasinet Salt" var igång. Ett parti som vill genomföra förändringar som dessa (och många, många andra) - läs deras plattformssammanfattning - ska ha kritik av medier som vill behålla ett rykte som trovärdiga.
Samma toppskikt i svensk medieindustri som låtsas förvånade över att fi anser sig vara utsatt för politiska mediedrev, pressar aktivt på en förskönande bild av andra partier. Jag törs påstå att de verkställande chefernas ideologiska och sociokulturella bakgrund i förkrossande många fall utgör måltavla för feministiska och strukturkritiska krafter som fi. Därför är fi och andra partier med liknande agendor det stora hotet mot maktmedia.
Fi må vara "ultrafeminister", men något hot mot välfärd, jämställdhet och framsteg är de då inte. Det är däremot jl.
12 oktober 2005
Übermäktiga symboler
Klockan 20.00 i kväll invigdes Arcturas ljusspel. Det är ett nästan överväldigande sken som sprids från det gigantiska nätet. Östersund har fått en stadsfackla. Jag cyklade ända ut till Gustavsbergsbacken för att se spektaklet.
Men SVT:s Faktum har också koll på det bombastiska. Deras senaste Kina-TV är bäst hittills. Nu finns också en helt egen sajt för de kinesiska nyheterna, där allt tolkas för att göra det lättare för oss medborgare att förstå hur saker och ting egentligen ligger till. Helt underbart att SVT äntligen bryter dessa former av tabubelagda humoristiska grepp!
Nån som inte besitter någon komisk talang är Den Älskade Ledaren, Kimmie. Dagens Nyheter har i sin nätupplaga ett imponerande, ljudsatt bildspel tillägnat dagens festligheter till minne av Koreanska Arbetarpartiets 60-årsdag.
Men SVT:s Faktum har också koll på det bombastiska. Deras senaste Kina-TV är bäst hittills. Nu finns också en helt egen sajt för de kinesiska nyheterna, där allt tolkas för att göra det lättare för oss medborgare att förstå hur saker och ting egentligen ligger till. Helt underbart att SVT äntligen bryter dessa former av tabubelagda humoristiska grepp!
Nån som inte besitter någon komisk talang är Den Älskade Ledaren, Kimmie. Dagens Nyheter har i sin nätupplaga ett imponerande, ljudsatt bildspel tillägnat dagens festligheter till minne av Koreanska Arbetarpartiets 60-årsdag.
11 oktober 2005
Nya sätt
Dagen i korthet:
- Katterna kastrerade
- Virrig ekonomiföreläsning
- Fick tillbaka tentan (klarade den)
- Blev bjuden på Sibylla-lunch
- Snackade med Sven om mötet i morgon
- Hämtade hem de mörbultade katterna
- Pratade med Per på FN-förbundet
- Fick en ringa hjärnblödning av frustration över dålig kommunikation
- Grävde potatis och lagade middag (hann äta)
- Informationsmöte på Folkets Hus
- Kollade mailen (ett dussin nya; besvarade/vidarebefordrade hälften)
- Anmälde mig till seminarium i november
- Skrev kallelse för föreningar
- Påtade vidare med prisundersökningen (segt; trött)
I kväll hade Konsum Nord kallat till informationsmöte med oss som sitter i råd/fullmäktige, för att berätta om utvecklingspotentialen i det fusionerade "stor-Konsum Nord". Min kortaste kommentar blir att om allt följs som rutinerna säger så ska nog detta kunna fortsätta utan ett helt förbrukat förtroende.
Konsum Nord får för allt i livet inte tappa sitt fokus från kvalitetstänkandet, som en kvinna i församlingen påpekade. Kooperationen har ett stort ansvar för att vrida marknaden åt rätt håll och behålla ett konsumentperspektiv i flera dimensioner.
Tacken för min medverkan blir ett arvode på 225 kronor. Ka-ching!
Svenska Riksbanken fick en ny chef i dag. Stefan Ingves heter han, och medieutropen kring utnämnandet förtjänar att räknas upp:
Man kan tydligt se den där ivern som journalisterna känner inför granskningen av Ingves, utifrån och in. De riktigt frustar.
Ja, det finns ett politiskt osynligt krav på total uppslutning kring den "oberoende" riksbankschefen. Men då har medierna två alternativ: antingen håller man tyst om politikernas reaktioner (fejkade, på förhand överenskomna reaktioner är inte värdefulla) eller så låter man göra seriösa, kritiska analyser. Jag föredrar alternativ två, media har gjort varken eller.
- Katterna kastrerade
- Virrig ekonomiföreläsning
- Fick tillbaka tentan (klarade den)
- Blev bjuden på Sibylla-lunch
- Snackade med Sven om mötet i morgon
- Hämtade hem de mörbultade katterna
- Pratade med Per på FN-förbundet
- Fick en ringa hjärnblödning av frustration över dålig kommunikation
- Grävde potatis och lagade middag (hann äta)
- Informationsmöte på Folkets Hus
- Kollade mailen (ett dussin nya; besvarade/vidarebefordrade hälften)
- Anmälde mig till seminarium i november
- Skrev kallelse för föreningar
- Påtade vidare med prisundersökningen (segt; trött)
I kväll hade Konsum Nord kallat till informationsmöte med oss som sitter i råd/fullmäktige, för att berätta om utvecklingspotentialen i det fusionerade "stor-Konsum Nord". Min kortaste kommentar blir att om allt följs som rutinerna säger så ska nog detta kunna fortsätta utan ett helt förbrukat förtroende.
Konsum Nord får för allt i livet inte tappa sitt fokus från kvalitetstänkandet, som en kvinna i församlingen påpekade. Kooperationen har ett stort ansvar för att vrida marknaden åt rätt håll och behålla ett konsumentperspektiv i flera dimensioner.
Tacken för min medverkan blir ett arvode på 225 kronor. Ka-ching!
Svenska Riksbanken fick en ny chef i dag. Stefan Ingves heter han, och medieutropen kring utnämnandet förtjänar att räknas upp:
Ekot: Politisk enighet kring ny riksbankschef
24 Näringsliv: Val visar på fortsatt självständighet
TT-telegram: Ingves överraskning för marknaden
Dagens Industri: Överraskande riksbankschef påverkade inte räntor och valutor
SVT Nyheter: Alla är nöjda med Stefan Ingves
TT-telegram: Bara lovord för nye riksbankschefenHans eventuella politiska åskådningar och ekonomiska filosofi går tydligen inte att få reda på - alla gillar honom ju. Ja, i själva verket har jag fått det här med ekonomi/klassamhälle/politik helt om bakfoten. I själva verket håller alla med varandra om Sanningen; Sanningen i riksbanken.
Man kan tydligt se den där ivern som journalisterna känner inför granskningen av Ingves, utifrån och in. De riktigt frustar.
Ja, det finns ett politiskt osynligt krav på total uppslutning kring den "oberoende" riksbankschefen. Men då har medierna två alternativ: antingen håller man tyst om politikernas reaktioner (fejkade, på förhand överenskomna reaktioner är inte värdefulla) eller så låter man göra seriösa, kritiska analyser. Jag föredrar alternativ två, media har gjort varken eller.
10 oktober 2005
Paki-earthquake-daki
Den nya kursen i makroekonomi började i dag. Vilken höjdare! Ämnet är verkligen ett helt annat än mikroekonomin. Här försöker man förklara och modellera med begrepp som arbetslöshet, strukturell fördelning och samhällsekonomi. Inte ett ord om individens preferenser. Skönt!
Lite synd, dock, att vår föreläsare inte är lika händigt pedagogisk som Mats från Kiruna. Nej, Khalik, den nya föreläsaren, har en omständlig föreläsningsmetod och pratar - med stor möda och en svår brytning - engelska.
Khalik kommer från Pakistan, där en enorm jordbävning för ett par dagar sedan fick de sköra betonghusen att rämna, med tiotusentals döda och hundratusentals skadade som resultat. Jag kom på efter föreläsningen i dag att han kanske är jätteorolig för släkt och vänner hemmavid, nu när miljontals - även ur storstadens medelklass - lämnats hemlösa under svåra förhållanden. (Reportage av Kadhammar!) Han är i alla fall öppet keynesian, vilket för mig är glädjande. Folk som accepterar staten som en viktig aktör kan ha mycket att tillföra.
Nu bär det av mot nya studier: fem veckor makroekonomi, here we go!
Lite synd, dock, att vår föreläsare inte är lika händigt pedagogisk som Mats från Kiruna. Nej, Khalik, den nya föreläsaren, har en omständlig föreläsningsmetod och pratar - med stor möda och en svår brytning - engelska.
Khalik kommer från Pakistan, där en enorm jordbävning för ett par dagar sedan fick de sköra betonghusen att rämna, med tiotusentals döda och hundratusentals skadade som resultat. Jag kom på efter föreläsningen i dag att han kanske är jätteorolig för släkt och vänner hemmavid, nu när miljontals - även ur storstadens medelklass - lämnats hemlösa under svåra förhållanden. (Reportage av Kadhammar!) Han är i alla fall öppet keynesian, vilket för mig är glädjande. Folk som accepterar staten som en viktig aktör kan ha mycket att tillföra.
Nu bär det av mot nya studier: fem veckor makroekonomi, here we go!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)